Viktproblem

Imorgon startar Odile Kiro på Solänget. Tufft motstång men bra läge. Och en kusk som brukar funka med henne. Huvudspåret är att köra för en peng, men åker man tjugofem mil enkel väg så får det gärna bli lite mer än "en peng". Gärna lite mer i form av prispremier. Men "lite mer" kan också betyda att man får ett besked om att hon är förbättrad, springer fortare, är stabilare, funkar bra på bett och balans osv. Så det måste inte promt handla om pengar, det finns andra värden som också räknas, ibland nog så mycket.

Dock har Odile lite problem med vikten. På skorna. Hon är stadigare och mer travsäker med tyngre skor men springer inte lika fort. Och det är ju som bekant det som det hela går ut på. Lättar vi något hekto så blir det paddligt och rulligt men går betydligt fortare. Sätter man dessutom på halvrunda blir det ännu vanskligare, men snabbare. Så vad kör vi på för framskor då? All in, lätta halvrunda järnskor. Bära eller brista. Roger Walmann sa en gång efter en storloppsseger att: "Modet att våga chansa och kanske ta en förlust, kan ibland väga tyngre än aldrig så mycket kunskap och erfarenhet."

Mer viktproblem. Tjockmagen. Odile går på ständig lågkaloridiet, men hon är en av de där som går upp i vikt bara hon tittar på en giva. Vi jobbar på detta viktproblem också. Det brukar funka bäst att tävla bort magen. Nu är bara problemet att hon inte riktigt har så gott om lopp för dagen som jag känner mig sugen att starta i. Tanken är väl att hon ska tävla mer frekvent fr o m sensommaren när stoloppen kommer igång.

Skulle hon dock funka imorgon och vara smällfin, ja då finns det säkert lopp överallt. Det kan ändras fort det där.

Men nu är det som sagt pengar som gäller i första hand.

Jag sa en gång till Johnny Takter när han körde åt oss: Det är ett hårt lopp så kör för pengar, för pengar tycker vi om." Han svarade: "Det gör jag också. Och ju mer ju bättre."

Spänn banden!

Jerker.