Avelsframsteg

Jag har inte hållit på med trav och kallblodshästar så pass länge att jag kan härleda till "hur det var förr", men det har ändå hänt en hel del under mina år inom sporten, avseende hur fort kusarna springer.

Mitt första minne var Alm Svartens fantastiska världsrekord på Solvalla 1987. 1.21,5. Då snackades det om att det var oslagbart. Lika oslagbart som Järvsöfaks 1.17,9 ansågs för tio år sedan. Nu står vi här och bara väntar på att det ska slås. Det kanske inte sker i år, men vi vet att det kommer att slås, det gör alla rekord förr eller senare. Vem ska göra det? Kanske Tekno Odin redan i helgen? Jag tror inte det. Jag gissar att den som slår det blir Lannem Silje om två år. Det kan bli Tekno Odin också, men jag tror att han måste "sparras" av Lannem Silje i så fall och det är hon inte riktigt mogen för ännu. Men den tiden kommer, var så säker.

Unghästar då? Jag minns när jag började jobba hos salig Stig Lindmark i början av 90-talet. Då var Lovin tre år ung. Han kvalade på en tid strax över 1.40 som treåring i april om inte mitt minne sviker mig. Han ansågs då, tillsammans med Järvsöfuxen, vara den snabbaste treåringen i Sverige. Drygt tjugo år senare har jag haft tre treårsston som varit ca fem sekunder snabbare vid samma ålder. Och som dessutom varit nere och sniffat på 30-tider några månader senare.

2006, på hösten, kvalade Eld Kevin och Järvsöviking på 1.35 resp 1.38 som tvååringar. Idag läste jag om en tvååring (e. Dotterud Teddy) i Norge som sprang alltför fort i ett premielopp. Han avslutade 1.36 sista 1000. I maj som tvååring. Vart ska detta sluta? Kommer det att sluta? Sannolikt inte.

Oavsett vilket, så är det naturligtvis inte så att de som tränar hästar idag blir så mycket bättre för varje år som går, utan den viktigaste enskilda orsaken till utvecklingen är såklart avelsframstegen som hela tiden görs. Ska man hänga med i utvecklingen, så är det av yttersta vikt att man är noggrann i allt man företar sig inom hästeriet i allmänhet och aveln i synnerhet. Redan när stoet betäcks tas det första steget mot vinnarcirkeln. Den gemensamma nämnaren för de riktigt bra hästarna, är att de i de allra flesta fall har modernt blod i ådrorna. Så det är i alla fall min uppfattning att man bör avla på unga individer så långt det är möjligt.

/ Med vänlig hälsning Dubbelmoralens Väktare. Som just köpt en ettåring efter 21-årige Spikeld.

Jerker.