tisdag 23 maj 2017

Fölmärr till salu

Vi är mitt uppe i vad jag tycker är den kanske allra roligaste tiden på året. Avelssäsongen. Vi har fått två välskapta föl, ett sto e Hellin Faxen u Odile Kiro och en hingst e Ulvsås Zico u Nornes Jenta.

Odile är redan på betäckning igen, hon åkte till Smedsbo Faksen den gångna helgen och seminerades på fölbrunsten, redan under måndagen. Dessutom är Ängskalla på stuteri för betäckning med Bork Odin. Hur vi ska göra med Nornes Jenta vet vi inte riktigt. Plan A är att sälja henne, bums.

Hon är en trevlig och fin märr på alla sätt och vis, men det är nu egentligen inte avel vi ska hålla på med i första hand, utan tävling och någon av de tre märrarna måste bort av utrymmes- och tidsskäl. Jag tror innerst inne att Nornes Jenta kan vara vårt bästa fölsto, men eftersom blod är tjockare än vatten så måste det bli hon som tyvärr måste avyttras. Om någon vill ha henne. Annars är plan B att betäcka om henne och sälja henne dräktig och plan C att inte sälja henne alls.

Så, om du som läser detta själv vill ha ett toppstammat fölsto eller känner någon som kan tänkas vara intresserad så är det bara att höra av sig.

Nornes Jenta är e Åsajerven ue Elding. Hon är f ö helsyster med Åsakjappen. Tyvärr finns inte hennes kompletta resultatrad kvar, varken på svenska eller på norska travsportsidorna, av tekniska skäl. Hon vann i alla fall såvitt jag vet sina fyra lopp som treåring och noterade även sitt rekord på 1.30 då. Karriären grusades tyvärr tidigt av en skada i ett bakben. Försök gjordes i omgångar att få henne tillbaka till ovalen men det lyckades aldrig fullt ut.

För två år sedan köpte vi henne som fölsto och betäckte henne x fyra med fryst sperma utan att hon blev dräktig. Ifjol gick vi på färsk semin med Ulvsås Zico istället och då tog hon direkt. Hon fölade 17/5, dvs för en vecka sedan och fölbrunsten lurar nu alltså runt hörnet. Så om någon vill köpa henne och betäcka nu på en gång så är det bara att slå till. Vi är ute och färdas en hel del, så det är inte omöjligt att transport till önskad hingst kan ordnas av oss.

Priset för Nornes Jenta är 15.000 + moms + att köparen håller fölungen vid sidan vid liv tills dess att vi hämtar honom vid avskiljning. Alternativt att märren, mot en något högre prislapp, står kvar hos oss tills avskiljningen.

Så vill du eller någon annan vill ha ett fölsto med samma blodskorsning som Lannem Silje, Ulsrud Tea, Myr Faksen och Fjord Jerven m fl så finns chansen här!

Ifall ingen visar intresse inom de närmaste dagarna så går hon sannolikt tillbaka till Ulvsås Zico redan kommande helg.

För mer info, ring mig gärna på 070-2779557. Eller mejla på kiropraktorn@hotmail.com

Jerker.

söndag 23 april 2017

En tredjeplats som värmde

Jag brukar då och då i denna blogg hemfalla åt första gången. Och hur speciellt det kan vara. Igår var det första gången som jag selade ut en häst till start som jag tränar men inte själv äger.

H.E.C.Dalove. Han kom till oss för sisådär tolv dagar sedan. Så vi har inte hunnit skruva på så många reglage för att påverka honom till det bättre. Men han gjorde hur som haver en bra insats och krigade till sig tredjeplatsen i de allra sista stegen, med den klassiska marginalen "emaljen". Han rekordsänkte sitt voltrekord med nästan två sekunder. Hans gamla rekord var 1.30,6. Nu gick han 1.28,8, avslutade sista varvet 1.27 och sista 500 1.26. Om jag säger att det var en kul upplevelse så överdriver jag i varje fall inte situationen.

Det här var som sagt första gången som jag tävlade med häst som jag tränar men inte äger. På förhand var jag lite spänd inför hur det skulle kännas. Jag trodde att det skulle kännas lite mer avspänt. Vilket det också gjorde. Tills startkommandona drog igång. Då var allt som vanligt. Pulsen. Adrenalinet. Spänningen. Under loppets gång spelade det ingen som helst roll om jag ägde 0 eller 100% i hästen. Och efter loppet var det minst lika roligt som om det hade varit min egen häst.

Så även detta lopp har i efterhand setts om och om igen. Det har dissekerats, tagits tid och funderats om vad som gick enligt plan och vad som hade kunnat gå ännu bättre. Och så här med några timmars perspektiv så har även propositionerna plockats fram och den framtida matchningen gjorts upp. Precis som vanligt alltså.

Under dagen så styrde också sonen Alvin in barnen ponny Tabbe till en fin femteplats i hård konkurrens. En härlig dag på travet sålunda.

Men,vi höll på att missa hela konfekten. Efter två av de tretton milen till Umeå så havererade nämligen vår bil. Situationen räddades dock av dagens änglar. Malin och Elsa Säll kom och tog med sig transporten, hästarna och barnen (så att de skulle hinna i tid till ponnyloppet) och mamma och Sverker mötte upp med en reservbil så att jag och hustrun också så småningom kunde ta oss till tävlingarna. Slutet gott allting gott. Och nu står vår havererade bil hemma i garaget i väntan på mekaniker. Och de fyrbenta krigarna i respektive box mumsande på en välförtjänt giva hö.

Jerker.

måndag 3 april 2017

Lallaren som hoppade upp i biken och vann

När jag senast vann lopp fanns Sovjetunionen. Det var ett tag sedan. Närmare bestämt i slutet av sommaren 1991. Jag lyckades då inom loppet av ett par månader vinna hela tre stycken. Hästen som då gjorde allt för att göra mig lycklig var en Ministeggare som hette Trond. En fantastisk häst som egentligen inte kunde trava, men gjorde allt han kunde och det räckte ibland hela vägen. Han var på många sätt lik vårt treåriga sto Marre R.F.

Igår var det dags igen. Att vinna lopp alltså. Jag tycker att det är väldigt roligt att köra häst, vilket jag också är ganska bra på. Jag tycker inte att det är lika roligt att köra lopp, vilket jag inte heller bemästrar lika bra. Glädjen i hästkörandet är lika stor i träning och provlopp som i riktiga tävlingssammanhang. Kanske är det t o m roligare att köra då det inte handlar om placeringar och pengar. Men, igår slog blixten ner och den blinda hönan hittade ett korn.

Marre skulle debutera och jag kör gärna debuten själv då jag inte vill att någon riktig proffskusk ska överforcera hästen, vilket är riskfritt då jag kör själv. På förhand såg det bra ut och jag hade en känsla av att vi skulle sluta i den främre träffen.

Starten gick och som den lallare jag är så tappade jag en halv längd direkt och därmed också ledningen. Rygg ledaren blev istället min lott. Varvet kvar så galopperade dock täthästen och hastigt och lustigt höll jag och Marre i taktpinnen. Jag försökte hålla ett lagom tempo och tänkte att "om ingen sprungit förbi oss innan sista kurvan så ska det till en riktigt bra häst för att slå oss". Fyrahundrastolpen nalkades och ingen kom bakifrån. Då sa jag till Marre: "-Kom igen nu tjejen, nu springer vi ifrån dem!" Och det gjorde vi! Vi vann med några säkra längder utan att spela ut hela registret. Jag har undrat i typ tio år hur det skulle vara att vinna lopp, själv sittandes i jollen. Nu vet jag, för mig är det ganska precis lika underbart som att stå vid sidan om. Det spelar inte så stor roll om jag kör själv eller inte, det viktigaste är att vinna. Och framför allt när det kommer till unghästar, att hästen är väl förberedd, sköter sig under loppet och att det finns hopp om en ljus framtid. Detta hoppet finns i allra högsta grad när det kommer till Marre. Vår CC-märr med det stora fighterhjärtat. Om det blir en stjärna står skrivet i stjärnorna, men jag är säker på att vi kommer att ha några roliga år med henne framöver.

Dagen forsatte med att Röyns Kristine klarade sitt första premielopp (hon måste avklara två st då hon är norskfödd). Banan var på ren svenska helt värdelös, men hon sprang ändå 1.58 i sin ensamhet, vilket är med beröm godkänt denna tid på året.

Som grädde på moset så avslutade team Bjurman dagen med att Kasper vann shettisloppet med Kumlaby Tabasco efter en väl avvägd styrning från dryga tillägg.

Full pott för team Bjurman denna dag således!

Och när jag kör / vinner nästa lopp? Ja, låt oss hoppas att det inte tar lika lång tid igen. Då skulle jag vara sjuttio år och drygt det innan dess...

Jerker.

söndag 5 mars 2017

Lyckopiller

I förrgår (i fredags) startade Ängskalla på Umåker. På menyn stod ett långlopp på isbana och tanken var att hon skulle få en rygglöpning och springa på så fort benen skulle bära sista trehundra. Nu blev det inget långlopp då första varvet klockades till 1.35 och alla hade torrt krut i loppet då farten drogs upp på sista bortre. Kalla låg i det läget sist och kunde inte ta någonting på de andra och slutade typ sist. I det läget är risken stor att jag går in i en mindre och ytterst temporär depression, vilken i sin tur kan botas förhållandevis snabbt medelst lyckopiller.

Och dessa lyckopiller utgörs för dagen av de fina unghästarna som förgyller min vardag, och helg också för den delen. Under lördagen var vi in till banan för första gången med våra tvååringar. Vår egen ägda Röyns Kristine och den som jag har i träning, Rappodina. De har i ett par månader gnuggats hemmavid och springer för dagen ca nio km i varierande tempo. Nu var det som sagt dags för bandebut. De gick tillsammans, Ranja körde Kristine och jag körde Rappodina. De uppförde sig exemplariskt och sprang 2.14 fullväg med en snabb avslutning över upploppet. Nu får de trna på hemmavid ett par veckor igen och sedan blir det babyrace om ett par veckor.

Mer unghästar. Jag körde Illvilja åt Anna Jakobsson i provlopp också. En treårsmärr som jag med nöd och näppe kvalade in i höstas. Hon har utvecklats fint i vinter och visade goda fartresurser sista halvvarvet och hennes tävlingsdebut är nog inte alls långt borta.

Vår egen Marre R.F. känns också ganska bra för dagen. Springer ganska fort men ar stora problem med aktionen. Jag tror och hoppas att hon blir riktigt fin när hon slipper brodden. Hon har en motor och vilja att springa som inte lämnar något att önska, men gångarten liknar inget annat för dagen. Jag jobbar på med balanser och träningsupplägg för att hitta rätt. Och det känns som att lösningen finns inom räckhåll. Om någon av er läsare hittar en proposition där loppet går i lätt utförskörning så säg till, ety i det potentiella loppet tror jag att hon blir mycket svårslagen. Med det sagt så tror jag att hon kommer att bli bra den dagen hon orkar med sin stora lekamen och sina CC-gener. Och jag är stark i min övertygelse om att den dagen kommer!

Vi har många hyggliga treåringar i Skellefteåregionen för dagen. Kanske inga superstjärnor ännu, men det ser ut som att det kommer att bli förhållandevis många starthästar i sommar vilket är mycket glädjande då det har varit lite tunt på den fronten de senaste åren.

I mitten av april körs det ett treåringslopp på Umåker och då skulle det inte förvåna mig om Skelleftetravet inte är representerat av minst fyra-fem stycken fina hästar. Just det att vi får fram många startande unghästar gynnar och är viktig för hela vår bana och region Den ljusnande framtid är vår!

Jerker.

söndag 26 februari 2017

Hemma igen

Det är över. Det stora äventyret. För den här gången. Och än en gång infinner sig känslan "det här vill jag uppleva igen".

Det är så stort i min värld, detta att få åka med sin egen häst till Paris. För det första att få köra runt på Grosbois och för det andra att få köra runt på Vincennes.

Katla har en tillräckligt hög högstanivå för detta äventyr, tyvärr är inte lägstanivån lika hög, vilket visade sig denna gång. Hon hade behövt prestera på sitt yttersta för att hävda sig, nu gjorde hon inte det och då räckte hon helt enkelt inte riktigt hela vägen. Galopp i båda loppen, oplacerad i det första och diskad i det andra. Men det spelar liksom ingen roll. Upplevelsen av att ha varit där med en egenuppfödd, egentränad och egenägd häst bär jag och familjen med oss hela livet. Och det är det som räknas denna gång.

Katla tog resan förhållandevis bra och nu sent på lördagskvällen, drygt två dygn efter det andra och sista loppet, så står hon åter där hon bokstavligen hör hemma. I sin box, granne med bästa kompisen Ängskalla (vilket Kalla också verkar uppskatta å det grövsta) och mumsar på sitt eget hö och dricker sitt eget vatten. Sannolikt känns resan i hennes späda kropp, fattas bara annat, men hon verkar vid god vigör. Det enda spår av resan som syns är svärtan från kolstybben i hennes tre vita strumpor, vilken lär försvinna när hon får springa ut i snön i sin hage under morgondagen.

Förutom det rent sportsliga så har vi haft en fantastisk vecka. Eiffeltorn, Triumfbåge, Notre Dame, Montmartre, Sacre Coeur, Versailles, goda måltider, tåg, tunnelbana och flyg, umgås med travnördar, mycket skratt, möte med nya och gamla bekanta inom travvärlden och sist men inte minst, att få dela allt detta med våra barn. Återigen, detta är en vecka som vi aldrig kommer att glömma.

Tack Anna för att du ville och kunde ta dig tid att resa med och ta hand om Katla. Det kändes tryggt och betydde mycket för oss.

Nu ska vi bara klura ut hur vi fortast möjligt ska ta oss till Paris med en egen häst igen.

Jerker.

tisdag 21 februari 2017

Första racet på Vincennes

Lite svårt att blogga i Paris. Dels pga taskigt internet och dels pga att det måste göras medelst mobiltelefon. Men här kommer en kortis om första loppet i alla fall.

Katla blev sist av de icke diskade. Officiellt blev hon tia. Men kag är ändå rätt så tillfreds. Hon sprang lika fort som Kalla gjorde då hon blev fyra för två år sedan, hon gjorde det trots en gunga på vägen och hon noterade sin tredje snabbaste tid någonsin. Att sedan de andra var numret för stort kan inte vi göra något åt.

Tack och lov är hoppet det sista som överger en travtränare, så på torsdag tar vi dem! Trots att hon ånyo fick sämsta möjliga utgångsläge, spår nio bakom den nia ekipage breda startbilen. Men nu kör vi på stora banan där startrakan är typ fyrahundra meter. Så ska nog lösa sig.

Håll tummarna för oss i lopp ett på torsdag.

Höres!

Jerker.