fredag 16 november 2018

På spåret

Orion Kiro (e Dotterud Teddy u Odile Kiro). Vår förstfödde kille. Och totalt vår femte uppfödning. Man brukar då och då slänga sig med uttrycket "världens snällaste", det kan"man" härmed sluta med, eftersom det epitet en gång för alla är Orions.

Han har varit "världens snällaste" allt sedan han för första gången såg dagens ljus i mitten av maj 2016. Kanske t o m lite för snäll ibland. Men i träning och på banan så finns där ändå någon form av kampvilja, vilket sannerligen var ett adelsmärke hos hans mor i hennes bästa stunder, förhoppningsvis har han ärvt lite av detta.

Mycket är speciellt med Orion men det mest speciella för mig, och min hustru Ranja, är den natten då han påbörjade sin jordevandring. Vi sätter alltid upp en kamera (vilken man kan följa via en app i telefonen) i fölmärrarnas boxar när nedkomsten börjar nalkas, också så denna gång. Det speciella med just detta tillfälle då Odile lade sig ner i spånbädden var att jag inte var närvarande, långt ifrån, ca fyrtio mil närmare bestämt. Jag var nämligen på ett tåg i Sundsvall, på väg till Stockholm i ett eller annat ärende. Ranja fick därmed ta hand om hela showen på egen hand, förvisso med råd och viss hjälp av några vänner, allt medan jag satt där i min kupé i Y-län, tittandes på min 4,5 tums skärm, utan minsta möjlighet att kunna vara till någon som helst hjälp. Det var en väldigt speciell känsla och ärligt talat något som jag gärna hoppas slippa i framtiden. För det där med fölning är stort! Och då vill åtminstone jag vara där det händer, när det händer.

Men allt gick hur som haver väldigt bra (inte ens jag är oersättlig ;)) även om jag som sagt missade konfekten denna gång. Orion blir nu snart tre år och har ett drygt halvår till tävlingsdebuten. Han premade i våras och kvalade under slutet av sommaren på ett bra sätt. För dagen blir det mycket mängdträning och så åker vi in till banan och kör något 40-varv emellanåt för att få lite fart i benen. Med väldigt stor sannolikhet ligger också en pullertdebut inom en väldigt snar framtid!

/ Jerker.

torsdag 15 november 2018

Reflektion intervallträning

Vi gör en kort paus i presentationen av stallets hästar. På förekommen anledning. Angående detta med intervallträning, gör jag/vi/man fel utifrån logiskt tänkande om man kör lika fort i alla intervaller och gör jag/vi/man kanske ännu mer fel om man kör fortare i de sista intervallerna.

Vi lämnar travet och tänker bänkpress för en stund. Betänk att man kör t ex 3x8 reps på 80 kilo. Man är troligen mest utvilad i början (det första setet) och minst i slutet (det tredje setet). Ändå är det inte ovanligt att man kör just, i detta exemplet, 3x8 på samma vikt. Det borde innebära att man inte utmanar musklerna tillräckligt i början och alltför mycket slutet av övningen. Så tänker jag att det borde vara i alla fall.

Tillbaka till intervallträning av hästar. Här borde det vara på samma vis. Ponera att man kör 6x800 meter i 1.40-tempo. Då borde den första intervallen vara alltför lätt (eftersom hästen är utvilad) och den sista alltför tuff (eftersom hästens krafter börjar tryta), alternativt är den (de) sista intervallen
(-erna)  lagom jobbig (-a), men då var de första lika fullt av för lindrig karaktär. Bara en tanke. Kanske borde intervallerna vara 36-38-40-40-42-44, typ, istället? Jag vet (liksom alla andra) inte vad som är rätt och fel. Men jag gillar att tänka och ifrågasätta mig själv och hur jag tränar, både mig själv och hästarna. Gör det du också vetja!

/ Jerker

tisdag 13 november 2018

Korpen flyger

Ravn Kiro. Ravn betyder korp på norska. Och han är svart som en sådan samtidigt som han är född den 17/5, så namnet sitter som en smäck. Sa en av uppfödarna självgott. Om han sedan flyger som sin namne i den isländska sagan återstår att se.

Sagan om Ravns tillkomst. För några år sedan fanns en fin springare i Norrbotten vid namn Åsakjappen. En av ägarna till denne kontaktade mig och frågade om jag kände till någon som ville köpa Åsakjappens helsyster Nornes Jenta som fölsto. Jag frågade runt lite grand i grannskapet men ingen var riktigt intresserad. Då tänkte jag och hustrun att en sådan fint stammad märr kan väl inte vara någon risk att införskaffa. Sagt och gjort, vi slog till och åkte till Norge och hämtade hem henne. Eller hem och hem, vi lämpade av henne på Överby stuteri på vägen hem. Där blev hon gående hela sommaren (2015), deltagandes i kamikazeprojektet att bli dräktig med en ny och ung hingst, på fryst sperma och som lök på laxen, så kom den stressade märren själv direkt från tävlingsbanan. Det gick så klart som vi förtjänade. Inte.

Men vi gav oss inte, vi skulle ha en avkomma efter denna märr. Nästa år vände vi på steken och, istället för att ta risker för att få drömfölet, så valde vi i att strunta i vad vi fick, utan bara försöka optimera våra chanser att få ett föl överhuvud taget. Så vi gödde upp Jentan lagom mycket, lugnade ner henne likaledes och valde den mest fertila hingst vi kände till, Ulvsås Zico.

Och det blev bingo. Förra våren föddes så Ravn Kiro. Han är en superhärlig individ. Snäll och trevlig, lagom självständig och lagom tillgiven, underbar teknik och tycker om att träna. Vi brukar inte åka in till banan med unghästar innan årsskiftet då de fyller två år, men härom dagen skulle jag in med ett gäng och det fanns en plats över i transporten så han fick åka med. Hur det gick med lastning, transport, selning, körning, duschning osv? Nemas problemas. Ravn är en stjärna på alla sätt så här långt!

Och apropå Åsakjappen och hans ägare, sedan i våras så har det gamla ägargänget bakom honom köpt in sig på Ravn. Så de är också med på hästen. Vi hoppas och tror att delad glädje kommer att leda till dubbel glädje framöver!

/ Jerker.

Kärleksbarnet

Vårt ettåriga sto lystrar till namnet Ronja Kiro. Ronja är vår egen uppfödning och är fallen efter Hellin Faxen och undan Odile Kiro. Skälen till att hon finns här på jorden är framför allt två. För det första att mamman är efter Moe Odin och att vi sökte en Eldingfri hingst och valet föll då denna gång på just Hellin Faxen. För det andra, och denna anledning är lite sexigare, är ett inofficiellt löfte som vi gav de båda föräldrarna för några år sedan.

Det förhöll sig nämligen så, att året 2013 skulle Hellin Faxen starta i det svenska Derbyt och samma år skulle Odile Kiro starta i stoavdelningen av samma klassiska löpning. Natten innan loppet stod Hellin Faxen och Odile i samma stall, bara de två i stallet. Vi sa till varandra lite på skoj att om de båda vann sina respektive finaler så skulle de få ett kärleksbarn tillsammans. Nu föll de sig så att Hellin Faxen gick och vann medan Odile blev målfotoslagen trea (de tre första i mål hade samma tid!) och vi tänkte att det var close enough. Så när Hellin Faxen för ett par år sedan stod uppstallad i Sverige så gjorde vi helt enkelt slag i saken.

Ronja är nu knappa två månader från att fylla två år och grundtränas för fullt. Ingen supertalang ännu rent travtekniskt, men hon verkar ha en motor som räcker och blir över. Hon springer för dagen sex-sju kilometer ca fyra ggr per vecka och gör det med den äran. Klok som en bok och trygg i sig själv. Vi tränar på och siktet är in ställt på ett premielopp i månadsskiftet april-maj.

Jerker.

söndag 11 november 2018

Fölets fölkompis

Hej igen!

Nästa häst att presentera är förra inläggets festföremåls kompis. Maya Kiro. Vår egenuppfödda Odile Kiros tredje avkomma. Denna syskonskara är tillika fjärde generationen i rakt nedstigande led på gården, då min far köpte Odiles mormor som tvååring när 80-talet var väldigt ungt, för övrigt strax efter att hennes bror hade vunnit derbyt 1980, men det är en helt annan historia.

Maya såg dagens ljus i början av maj. Hon var bråkig från början och åkte iväg på med sin mamma till ny hingst ett par veckor gammal. När hon sedan kom hem var hon ännu bråkigare och minst dubbelt så stor och tung. Men efterhand som sensommaren och hösten har lidit så har självförtroendet och lugnet infunnit sig. Avskiljningen från mamsen närmar sig med stormsteg, idag var det första gången hon var ifrån sin mor, den separationen varade i några timmar, vilket gick bara fint, jag skulle tro att nästa helgs definitiva skilsmässa kommer att bli förhållandevis friktionsfri.

/ Jerker.

Fick lite feeling

Fick lite bloggarfeeling. Det var länge sedan sist och massor med vatten har runnit under broarna, vilket gör att detta väl inte ens är att betrakta som en comeback i bloggosfären utan nästan mer som en uppstart i densamma. Så jag gör väl så här att jag börjar med att gå igenom de hästar vi har i stallet, på gården och på träningslistan. En och en, en per dag, typ. Se det lite som en lucköppningsträning inför de tider som komma skall vetja!

Mira Kiro. Hon har inte fått sitt officiella namn ännu. Hon föddes i mitten av maj detta nådens år. Stoföl efter Bork Odin och undan Ängskalla. Heders-Kallas första föl. Vi har väl inte varit i så värst mycket kontakt med varandra ännu men det är så här långt ett fint föl och med den stammen så bör det finnas förutsättningar för inte så lite spring i benen. Mira har varit på turné med sin mamma i sommar, detta för att försöka få sig ett syskon till livs och det ser ut att gå vägen så här långt. Mira fick ett chip i halsen för några veckor sedan och finns därmed snart "på riktigt". Ett tempchip för övrigt, jag hoppas verkligen att alla sätter in sådana from now on. De är helt överlägsna när man sedan ska tempa hästarna, resten av deras respektive liv.

Mira kommer inom den allra närmaste tiden att skiljas från sin mor, inte för att vi brukar ha så bråttom med detta egentligen, men det är några andra småttingar på väg in i stallet och då vore det skönt att ha avskiljningen avklarad innan dess.

Ha de gott!

/ Jerker.

torsdag 15 mars 2018

Mycket på gång!



Dé é mycke nu. Eller rättare sagt, det har varit mycket, det är mycket och det kommer att vara mycket som händer runt stall Kiro den närmaste tiden.

Helgen som var hölls den lokala travgalan, där det delades ut priser för bästa prestationer 2017. Vi fick med oss två utmärkelser hem till farmen. Marre R.F. blev utsedd till "Årets treåriga kallblod" och Katla Kiro vann klassen "Årets äldre kallblod". Med tanke på att vi bara hade två starthästar i stallet under året så får det väl, milt sagt, anses vara godkänt. Jag är så klart glad och tacksam för priserna, emellertid ännu gladare och tacksammare att vi får ha så fina hästar i stallet.

Idag torsdag kommer det in en ny häst på träningslistan. Geira, ett treårigt sto efter Klack Jo och den forna segrarinnan av sto-SM, Gejser. Det ska bli mycket spännande att se vad vi kan göra med henne. Av många givna skäl så längtar jag liksom alla andra efter den annalkande våren, av ett annat skäl så skulle jag vilja stoppa tiden. Det skälet är att eftersom vi nu har så fantastiska träningsmöjligheter med snö och is på vägarna så är det inte mig emot att få behålla minusgraderna några veckor till, inte minst med tanke på nyförvärvet i stallet som jag skulle vilja ge bra många mil i benen på det bästa av underlag innan det försvinner. Å andra sidan så verkar det som att denna min önskan inte behöver tvingas igenom direkt, det verkar liksom som att det ger sig själv...

Nästa vecka är det det mig veterligt första gången som det körs två kallblodslopp på V86. Och vilka lopp sedan! Kallblodssport när den är som bäst. Och hoppsan, stall Kiro är visst represtenterat i båda! Både Katla och Marre finns med i startlistorna. Loppen blev stenhårda förvisso, men en bra dag så är vi med och hugger om riktigt fina pengar i båda loppen, å andra sidan kan vi bli utan om vi skulle råka ha en dålig dag. Men då kan vi i alla fall lystra till den sträng som brast och det är ju allom bekant att det är bättre än att aldrig..., ja ni vet.

Vidare så finns det fortfarande möjlighet att joina vårt framgångsrika stall. Andelar finns fortfarande att köpa i Holter Oda. Även om priset på dessa nu har stegrats något eftersom vi nu kan se att detta är en häst med lite extra talang och värdet på henne således anses vara högre än då vi startade resan. Så den som känner för det är välkommen in i stugvärmen och bli delägare i detta fina sto. För övrigt har vi nyligen bestämt att hon kommer att delta i den norska premiechansningen, vilket innebär att hon / vi avstår de norska premieloppspengarna (totalt ca 17.000NOK) och har istället chans på dubbla prispengarna vid en eventuell final i det norska stoderbyt 2019. Den som är intresserad av en andel kan kontakta mig så reder jag ut begreppen.

Ytterligare en chans finns att köpa in sig i en framtida häst hos oss. Det rör sig om det tvååriga stoet Guli Manda som beräknas komma till stallet i början av maj månad. Hon säljs i andelar via easy kb. Är du intresserad av henne så gå in på hemsidan och kolla under "till salu" och därefter "Nya andelshästar".

Som sagt, mycket har hänt, händer och kommer att hända under stall Kiros flagg.

Kämpa! Vi gör det!

Jerker.