måndag 16 januari 2017

Ombytta roller

För ca en månad sedan tog vi vår första stalldubbel någonsin. Igår kom den andra. Fast tvärtom denna gång Katla Kiro vann före bästisen Ängskalla. Så det rullar på bra nu. Synd bara att det inte går att tjäna pengar på kallblodsston. Nej, ironi funkar visst inte så bra i skriven form, så vi struntar i det som jag hade tänkt fortsätta med.

Travlopp kan vinnas på många sätt. Vi vann det på ett märkligt sätt igår. Kolla här och döm själv. Titta också extra mycket på Katlas kusk och dennes skickliga körhänder genom sista svängen då han både kör och håller igen samtidigt. När Ove kör på den nivån, då är han i mina ögon kanske bäst i Sverige.

Vi gläds så klart alldeles oerhört åt vår dubbeltriumf. Placeringar och pengar i alla ära, men det är framför allt två saker som jag tycker är de största glädjeämnena. För det första Katlas öppning från start (vilken skylles på att hon första gången på två år tävlade utan huvudstång) och för det andra Kallas avslutning sista femtio meterna. Dessa två företeelser ger nämligen hopp för framtiden. Och det är det som allt handlar om. Det som har hänt, det har hänt, nu ligger fokus på nästa lopp. Det är viktigare än gårdagens.

Jag sänder också en tanke till min proffstränarkurskamrat Jan Ove Olsen som satt på leken in på upploppet och blev snuvad på konfekten. Men som hans häst såg ut så är det sannolikt bara en tidsfråga innan hann får ta den angenämaste av vägar tillbaka till stallbacken. Kämpa Olsen!

Jerker.

torsdag 12 januari 2017

Ny häst i stallet

Idag kom den första externa hästen in i min professionella träning.

Rappodina, tvåårigt sto e Tekno Odin u Rappfaksa ue Järvsöfaks. En riktigt fin liten märr. Hon har åkt långt och kommer till ett nytt land och ett nytt klimat. Hon ska därför få acklimatisera sig ordentligt innan vi sätter igång med träningen på allvar. Och det ser jag verkligen fram emot. Framför allt efter att ha sett henne sträcka ut i trav i hagen på eftermiddagen. Att ha de kanske två bästa hingstarna vi någonsin sett så nära i stamtavlan verkar i alla fall inte vara någon nackdel.

Vi har riktigt busväder i Skråmträsk för dagen med både snö och storm så det har inte körts så mycket de senaste dagarna, men lugnar det bara ner sig tills imorgon så kan det bli frågan om en liten premiärtur för nyförvärvet. Hon lär ska vara körd en hel del hos sin förre ägare, så det är bara att fortsätta på den inslagna vägen.

Nu har vi således två fina tvåårsston i stallet, båda är fina travare med bra stam. Så det ser alltså ljust ut inför Kriteriet 2018.

Det känns riktigt bra att konturerna av framtiden börjar bli lite skarpare. Bara fina hästar i stallet och jag har stark tro på samtligas framtid på tävlingsbanan.

Avlutningsvis: Välkomna till vårt team Rappodina och ägare M Pettersson Konsult AB!

Jerker.

måndag 9 januari 2017

Isprinsessan

Isprinsessan Katla Kiro slog till igår på V64 i Boden. Fjärde starten på isbana resulterade i tredje segern. Hon har faktiskt bara fått stryk av en enda häst på isbana. Och det är av hennes egen bästa kompis, Isdrottningen herself, Ängskalla. Men hyllas den som hyllas bör, nu får Katla stå rampljuset.

Hon är lite som humlan, hon kan inte riktigt springa alla gånger, men hon vet inte om det, så hon gör det ändå. Och hennes krigarhjärta, de dagar hon är på humör, kan åtminstone inte jag låta bli att imponeras av. Nu blev det ett tungt sista varv, men det bekom henne inte utan hon bara borrade ner sig och körde ända in i kaklet. Grymt jobbat Katla!

Nu är det dock färdiglekt. Inför gårdagens start så fanns det en hel del reservplaner för var hon skulle starta nästa gång ifall hon inte skulle vinna. Då skulle hon fortfarande ha under 800k på kontot och det skulle finnas ett flertal fina lopp att välja mellan den närmaste framtiden. Emellertid så vann hon istället och klev över denna klassgräns. Vilket i sin tur innebär framför allt två saker, dels att hon nu för resten av karriären, i varje start, ska möta de riktiga snabblopparna och dels att loppen att välja bland blir betydligt färre. Så nu gäller det att snäppa upp sig, eller rättare sagt jag måste hitta ett sätt att snäppa upp henne. Det duger inte längre att ge bort tjugo meter i en tappstart, varje gång. Hur den nöten ska knäckas vet jag inte, men jag har några idéer som ska synas i alla fall. Nästa start blir redan på söndag i Umeå, mot de tidigare nämnda "riktiga snabblopparna".

Och apropå statistik. Det här var min första start som proffstränare och den slutade alltså med seger! Så just nu är jag hundraprocentig. Den statistiken spricker redan på söndag. Eftersom både Ängskalla och Katla startar i samma lopp. Förvisso skulle det i teorin kunna bli dött lopp dem emellan, men sannolikheten för det är försvinnande liten...

Strunt i det, nu ska jag njuta av en hel vecka som Mr 100%!

Jerker.

söndag 1 januari 2017

Namnbyte

Bloggen byter namn fr o m idag. Min självutnämnda ödmjukhet har sagt åt mig att välja något annat alternativ. Men. Eftersom jag numera är proffs och inte som tidigare amatör, så kan inte det nya namnet på bloggen bli något annat än "Kallblodsproffset".

För det är ju det jag är.

Jerker.

lördag 31 december 2016

Nya satser nya vinster

All things comes to an end. Även 2016. Ett fantastiskt travår för oss igen, det näst bästa faktiskt, sett till inkörda pengar till stallet, bara slaget av "Det Osannolika Året 2013", vilket aldrig kommer att kunna upprepas. Under året som idag drar sin sista suck har vi återigen fått vara med om oförglömliga minnen.

Stallet har kört in över en halv miljon (inklusive kvalbonus och uppfödarpengar), vi har vunnit fem lopp och snittat drygt 11.000 per start. Osannolikt bra. Men imorgon står det noll i kolumnen längst ut till höger igen... Det enda riktigt dåliga med den 1 januari.

Ängskalla blev tvåa sto-SM och trea i monté-SM (med minimal erfarenhet under sadel) och vann två "obligatoriska" lopp på isbana. Hon gjorde även hon, sina nio år till trots, sin näst bästa säsong med 285.300 kr in på kontot.

Katla Kiro vann tre lopp, satte svenskt rekord och var snubblande nära 200.000 insprunget. Hon visade under året att hon har utvecklats och kommer sannolikt att tillhöra den yppersta stoeliten i landet under 2017.

Ängslilja såldes tillbaka till uppfödarna innan karriären knappt hann börja. Hon kommer säkert att bli en bra fölmärr. En mycket trevlig häst, men alla pusselbitar föll tyvärr inte på rätt plats hos oss.

Marre R.F. köptes in i somras och kvalade på ett bra sätt som tvååring i augusti och har ett spännande år framför sig.

Röyns Kristine, blivande tvååring, inhandlades strax innan jul och gör, som det brukar heta, "allting rätt", så här långt.

Orion Kiro blev vårt första "barnbarn". En hingstunge efter e Dotterud Teddy u Odile Kiro. Är under avskiljning från mamman och ska börja tömköras om någon månad.

Odile Kiro är dräktig med Hellin Faxen.

Nornes Jenta är dräktig med Ulvsås Zico.

Det om våra hästar i stallet för dagen. Det känns som att vi laddat bössan ordentligt inför framtiden. Det kommande året blir spännande på många plan. Inte minst med tanke på att jag fr o m imorgon formellt är innehavare av en A-licens. Så där överhövan mycket kommer väl inte att förändras från början, men om trehundrasextiofem dagar finns alla möjligheter till att mitt liv ter sig på ett annorlunda sätt än det gör idag. Första hästen in i träning kommer om knappa två veckor, därefter kan jag ta emot ytterligare ett par stycken, sedan får vi se vart det tar vägen. Jag har ingen större brådska att expandera, utan vill göra det långsiktigt, grundligt och bygga för framtiden. Det är framför allt under pokalåret 2018 som vi ska visa framfötterna på allvar.

Jag provar att lägga ut en krok här på bloggen; Om någon skulle vilja bli hästägare i vårt stall nu eller senare så är det bara att höra av sig. Jag känner också till många fina unghästar som bara väntar på att få nya ägare.

kiropraktorn@hotmail.com
+46 (0)70 2779557

Jerker.

måndag 26 december 2016

Tjocka damen sjöng

Det är inte över förrän hon har sjungit sägs det. Men nu har hon gjort det och min amatörkarriär är över. I denna karriär räknar jag också in år med lärlingslicens i olika former, vid olika tidpunkter. Karriären började ca 1990, dvs innan internets tid och därmed svår för mig att faktachecka och avslutades alltså igår, på självaste juldagen anno 2016. Och den slutade precis som den började, med en diskvalifikation på Umåker. Då förvisso som kusk på banan och nu som tränare vid sidan av densamma.

Ängskalla och körande Östman skötte sig hyggligt, men loppet blev i hårdaste laget och det blev galopp mitt på upploppet med en mindre pengaplacering på gaffeln. Ingen idé att gråta över det, vi kommer igen om några veckor. Kalla har inte så många lopp att starta i under de närmaste månaderna men vi tränar och startar på där det går och så får vi se hur och om det blir tävling eller avel eller både och till våren.

Gårdagens tävlingar på Umåker måste jag hylla. Jag hoppas verkligen att juldagens V75:a har kommit för att stanna. Umåker gjorde detta mycket bra hela vägen. Precis som de har gjort förut med den "ordinarie" V75:an på våren, så började de med uppsnack och tävlingar på hemsidan, långt innan tävlingsdagen. Bara det att det döpte dagen till och därefter jobbade hårt med konceptet "Winter Trot Classic", är värt en eloge i sig. Under kvällen bjöds det på tävlingar på en klassiskt krispig isbana, defileringar till tomtemusik, konståkning på innerplan, ponnysar med julbelysning, eldkorgar, glöggtält på stallbacken osv. Tummen upp Umåker, detta gjorde ni som sagt bra!

Sedan ska Tyri Svarten också hyllas. Den femtonårige krigaren gjorde igår sin allra sista start. Denne "Tyri" som Ängskalla tävlat mot, "typ jämt". Och tänk, att i sin sista start, på juldagen som femtonåring, starta på V75 och få med sig en peng hem till stallet. Jag skulle vilja se den häst som gör om den prestationen. Tack för allt Tyri, ha en bra pension, vi kommer att sakna dig!

Jerker.

lördag 24 december 2016

Ice ice baby

Ho ho ho!

Jag brukar understundom i min blogg hemfalla åt att framhålla "första gången". Nu skriver jag istället om sista gången. Som jag startar som amatör. I alla fall inom överskådlig framtid, då jag vid årsskiftet byter ut min amatörlicens mot en proffsdito.

Och vi går ut "with a bang", en V75-start med Ängskalla, på hennes helt utan konkurrens mest uppskattade banunderlag, is.

Fantastiskt roligt att det gick att få till en V75-tävling på detta klassiska underlag. Inom travet slår vi oss ofta för bröstet och hävdar att vi är en sport där mångfalden råder. Generellt må den regeln gälla, men inte när det gäller travets elitserie enligt mig. Där ser man allt som oftast ganska stereotypa tävlingar med samma kuskar, hästar, underlag, distanser osv. Men imorgon körs alltså, för första gången i V75:s historia, tävlingarna på en klassisk vinterbana med långa isbroddar i hästarnas dojor. Snyggt Umåker!

Att sedan vår isdrottning har en hygglig propp och nästan på hemmaplan dessutom, gör inte det hela sämre. Ängskalla är inte alls i paritet med de bästa hästarna i loppet under "normala" förhållanden. Jag vet inte om hon kommer att vara det nu heller, men chansen är i alla fall betydligt större. Vi mötte Myr Faksen förra vintern på is och fick då stryk, trots att han galopperade, så det blir svårt att slå honom och många av de andra också. Men, återigen, Ängskalla brukar överprestera på vintriga isbanor och vi hoppas och tror att hon kan vara med och hugga om de allra främsta placeringarna i loppet. Att döma av hennes senaste lopp och hur hon känns i träning efteråt, så finns hur som haver ingen anledning att tro något annat.

Och efter att loppet har gått i mål så är alltså min amatörkarriär över. Sen börjar ett nytt spännande kapitel i vårt travliv. En häst är redan på väg in i träning, kommer i mitten av januari. Sedan får vi se vart det bär!

Jerker.