fredag 11 september 2015

Katla vann i Boden

Förra inlägget handlade om en brutta "som gör allt förr att göra mig lycklig". Det finns (minst) en sån till i vårt stall. Katla Kiro.
Igår kväll vann hon i Boden. På papperet en inte allt för svåröverkomlig uppgift. Inte en straffspark kanske, men väl en frispark i väldigt bra läge. Och den satt. I krysset.
Med det menar jag att hon förvisso vann, men också att hon fick ett fint lopp och inte behövde bruka sig över hövan.
Katla börjar äntligen löpa upp till den kapacitet som jag aldrig har tvivlat på att hon har. Jag har kommit rätt på det avseende träning-vila, utfodring, balans, friskvård osv.
Hon kommer att starta ganska sparsamt detta året, är min tanke i skrivande stund i alla fall. Hon ska få växa in i klassen så lugnt och fint som det är möjligt. Min förhoppning och tro är att hon kommer att få ett väldigt fint år 2016. Nu ska hon få slicka såren ordentligt efter gårdagens batalj och så laddar vi om batterierna för en ny start i Umeå om precis två veckor.
Men vi börjar med fem dagar rast vila i hagen med polarna.

/ Jerker.

måndag 7 september 2015

Ängslilja klarade kvalet

Ängslilja in action
   Oskar Kylin-Blom vann härom kvällen lopp med Trippa Undan på Umåker. Nånstans läste jag att Trippa "gör allt för att göra honom lycklig" för att travestera Ledin. En sån brutta har vi i stallet också. Ängslilja.

   Igår, söndag kvalade hon på 1.44,7. På ett bra sätt dessutom. Avslutade 1.41 sista rundan.

   Det har varit en lite knepig sommar för Lilja. Jag har tränat henne ganska tufft förvisso, men hon har inte tagit till sig träningen på önskvärt sätt. Vi låg stadigt på 1.55-2.00 i intervallerna under hela juni och juli. Jag testade av henne lite allvarsamt i början av augusti på rundbanan och då sprang hon 52-53 nånting 2000 m, på ett dåligt sätt. Bröt ner i svängarna och var ganska tom i tanken upploppet ner. 

   Då tänkte jag att vi måste hitta på nåt. Men vad? Jag provade pulsklockan. Inte för att jag vet exakt maxpuls på henne men det där med "puls 200" brukar ju vara en siffra att hålla i handen när man inte har så mycket att gå på. Sagt och gjort. På med pulsklockan och ut och jobba. Det visade sig att hon hade 200 i puls vid 2.30-fart. Ooops. Jag har alltså kört för fort hela sommaren. Så jag lät pulsen istället för farten bestämma träningen hela augusti och det har gett bra resultat. Vilket inte minst bevisades igår.

   Ytterligare förändringar som också vidtagits senaste månaden för att rikta upp märren är en sula på höger bak + en Murphy på vänster sida. Också bidragande faktorer till förbättringen. "Till sist återstår sula, Murphy och pulsklockan, och störst av dem är pulsklockan", typ.

   Långt mellan blogginläggen nu, vilket beror på en rätt så omfattande renovering av stallet, vilken i sin tur beräknas vara färdig innan denna månad är slut. Jag ska försöka skriva lite tätare framöver. men lovar inget.

   Thanks for now!

/ Jerker.

tisdag 11 augusti 2015

Katla släppte ingen över bron

Kom inte och säg att jag mörkade! Katla Kiro var grym i gårdagens start. Utan draghjälp hela loppet och bara borrade ner sig. Hade bästa kompisen Ängskalla i rygg i princip hela loppet men när upploppet nalkades så svarade hon bara undan. Jag visste att hon "var i ordning", men att hon skulle kunna hålla ifrån sig så meriterade motståndare som Kalla och Bodbäckssiv målrakan ner, nja det trodde jag nog ärligt talat inte.

Katla gick med ny balans denna gång. Greppskor fram. Jag har med en dåres envishet kört henne med dåligt grepp fram och bra grepp bak, alltför att "tvinga" henne att jobba mer med bakkärran än med framditon. Nu tänkte jag tvärtom, eftersom hon gärna vill sparka i med framhjulsdriften, så erbjöd jag henne grepp fram så att hon bättre kunde utnyttja sin egen styrka, även om det bar mig emot. Kanske var det därför som det gick så bra som det gjorde, kanske inte.

Ängskalla tappade andrapriset i de allra sista stegen mot Bodbäckssiv, vilket inte gjorde så mycket. Kul att Sivan är tillbaka.

Dagens behållning, segern till trots, var nog trots allt att Kalla uppträdde mentalt stabilare än hon gjort på mången år och dag. Det lovar gott inför framtiden!

Avslutningsvis, jag har på flera ställen sagt att Katla skulle springa 1.25 sista varvet och att det avgörande för hennes del skulle vara hur fort hon sprang det första varvet. Och så rätt jag fick. Sista varvet klockade jag till 1.25,0!

Nu ska jag bara kolla lopparkivet en sista gång, sen blir det bingen.

Godnatt!

Jerker.

måndag 10 augusti 2015

Underbar kallblodshelg

Den gångna helgen eller rättare sagt lördagen kommer sent att glömmas av alla och envar som närvarade på Ådalens Pärla, Dannerotravet.

Månprinsens nedtuggande av Lannem Silje i den sedan länge emotsedda duellen och det jubel som den månghövdade publiken bidrog med var det största av allt som skedde. Just jublet när nestor Melander tillsammans med sin springare skar mållinjen som etta var något alldeles extra. Jag har varit med om en upplevelse ch publikstämning som kan mäta sig med den och det var när Victory Tilly vann elitloppet, men det vette rackarn om inte detta ändå var strået vassare.

I de klassiska löpningarna fick vi återigen se en handfull imponerande norska topptravare, vilka liksom verkar vara från en annan planet. Hur i hela friden de förmås prestera så till den grad, ja det är nöten som vi svenskar har att knäcka framöver. Vi har ju trots allt samma blod i ådrorna på våra hästar som norrmännen har, något så när i alla fall. Det kan hända att de har starkare stolinjer här och var, men jag hävdar att det finns andra faktorer som skiljer oss från dem, som väger tyngre än det genetiska materialet. Vad vet jag dock inte, men jag kan inte låta bli att dra paralleller till längdskidåkning. Där har vi också ganska likartade förutsättningar men tvingas även där allt som oftast lyssna till "Ja vi elsker..." när de vanskas större tävlingar. Kan det vara så att norrbaggarna generellt satsar hårdare mot toppen än vad vi gör?

Guldtäcket gick till Titan Tabac. Grattis Staffan!

Efter tävlingarna var det dags för auktion. Glädjande nog så var det en skellefteåhäst som, om inte sopade banan med de andra, så i vart fall blev den som gick under klubban till det högsta priset. Frida Anderssons Timo R.F. såldes för 65.000 kr och går direkt in i den nyblivna kriterievinnaren Geir Flåtens stall. Jag vet att Frida har satsat och jobbat hårt med sin uppfödning de senaste åren och det känns bra att seriöst arbete lönar sig. Inte bara när det kommer till träning, utan också i uppfödarsammanhang.

Ikväll startar Ängskalla och Katla Kiro i samma lopp hemma på Skellefteåovalen. Har ingen jättefeeling för Kalla, känslan är att vi inte ligger riktigt "rätt på det" för dagen. Visst hon kan räcka till seger på sin höga grundkapacitet men det känns som sagt inte riktigt bra i magen. I samma mage känns det dock bättre avseende Katla. Får hon det att stämma och kommer iväg bra genom första svängen, då tror jag faktiskt att det kan bli problem för i alla fall Kalla att plocka ner henne. Är hon å andra sidan dålig från start, vilket hon ofta kan vara, ja då blir hon nog uppäten ganska fort av sin bästa kompis.

Jerker.

måndag 6 juli 2015

Sommar, sommar, sommar...

... det är dans i folkets park. Osv.

Dagens (kvällens) sommarpratare är: - trumvirvel - Jag!

På det lokala sommarcaféet i Skråmträsk vill säga. Jag kommer under en timmes tid att prata lite generellt om trav. Och hur det fungerar från insidan. Med insidan menar jag inne på stallbacken, inne i stallet och inne i huvudet på oss travnördar.

Framför allt kommer mitt sommarprat att handla om vårt äventyr nere på kontinenten i vintras.

Skulle du råka läsa det här och har möjlighet, så kom förbi vetja! Kl 19.00 kör vi igång. Kom i tid, ta en fika och trivs en stund innan också. Och njut av den fantastiska sommaren i Skråmträsk.

Jerker.

fredag 3 juli 2015

Lägesrapport Ängslilja

Vår tvååriga Ängslilja tränar för dagen på med ganska tuffa pass men inte så ofta. Av olika orsaker av livspusselkaraktär.

Igår fick hon gå ett intervallpass på 8 x 2.10 / 700 m. De två sista lite snabbare än så i ärlighetens namn. Hon får nöta på i de tempot en månad till och sen sänker jag henne ner mot 55-tempo fr o  m augusti. Det känns att hon redan nu kan springa så fort. Men jag vill att hon, när det är dags för det, också ska vilja springa så fort.

Det är skillnad det.

Jerker.

torsdag 2 juli 2015

Ängskalla passerade en miljooo.ooon

Som jag har längtat efter att få skriva detta blogginlägg.

Den fantastiska resan med Kalla bara goes on and on. Vi är glada, ödmjuka och tacksamma över att få åka med. Att hålla på med travhästar handlar i mångt och mycket om att drömma. Våra drömmar handlar bl a om att få vara med i större tävlingar och dessutom hugga på framskjutna placeringar i de samma.

Ängskalla har i allra högsta grad bidragit till att infria våra drömmar. I måndags var det SM för ston och vi åkte ner till Bollnäs med goda förhoppningar om en framskjuten placering. Kalla hade från början ett hopplöst utgångsläge och loppet blev därav minst sagt jobbigt. Tredjespår i första sväng fram till dödens och där blev hon kvar resten av loppet. Hon stred som en tiger hela vägen in till mål och kom hem med en bronspeng runt halsen. Inte illa för vår lilla lokalproducerade märr från Skråmträsk. Se loppet här.

Genom åren har Ängskalla hunnit göra etthundrasju starter, vunnit sexton och varit på pallen vid trettiosex tillfällen. Vidare har hon deltagit i finalen av Kriteriestoet, vunnit finalen av norrländsk stoelit, satt svenskt rekord och nu härom dagen bärgade som sagt hon en bronspeng i SM för kallblodsston. Och passerade samtidigt en miljon kronor i insprungna pengar totalt under karriären. Lämpligt att göra det just i SM.

Det sägs ju allmänt i affärsvärlden att den första miljonen är den svåraste att tjäna in. Jag hoppas verkligen att det påståendet är = sant!

Jerker.

söndag 28 juni 2015

Sto-SM med Ängskalla

Snabb blogg mitt i allt packandet. Vi håller som bäst på att packa bilen inför sommarens stora mål för Ängskalla. Sto-SM i Bollnäs imorgon kväll. Vi åker redan nu i eftermiddag och kommer fram till Hälsingland sent ikväll / tidigt i natt.

Allt är precis så bra som det någonsin kan vara på förhand med Kalla. Formen, humöret och fysiken på topp. Jag vill inte byta häst med någon i loppet. Däremot finns det ett par som jag skulle vilja byta startspår med... Vi fick ett på förhand mycket besvärligt utgångsläge medan några av huvudkonkurrenterna fick ett desto bättre dito. Men det är bara att gilla läget och hoppas att Ove i jollen kan göra något bra av det i alla fall. Jag hoppas och tror att vi kommer hem med en ordentlig slant. Första priset i loppet är 0,25 miljoner kronor. Även om vi inte gå segrande ur striden så är det fina pengar där bakom också.

Katla följer också med på resan, som sällskap i första hand men hon ska även tävla. Också i hennes lopp körs det om ett sexsiffrigt belopp i förstapris. Hon möter dock ett, för henne, betydligt hårdare gäng. Bl a världens just nu bästa kallblodstravare Lannem Silje. Hoppas även här på en slant, även om den sannolikt kommer att bli ganska svårt.

Ciao!

Jerker.

söndag 31 maj 2015

Det börjar ljusna

Ängskalla har varit nere i källaren och vänt. Nu är hon på väg upp igen och vi ser ljust på hennes kommande race. I fredags kväll var vi till Boden och hon krigade till sig en andraplats och hade loppet varit två meter längre hade slutresultatet blivit än bättre.

Efter Parisäventyret var hon inte så lite sliten. Så här i efterhand så går jag, när ingen ser, omkring med en dumstrut hemmavid. Jag borde ha låtit henne ta igen sig mer då vi kom hem än vad jag gjorde. Men gjort är gjort.

Nu är hon tillbaka där hon ska vara. Hon har fått återgå till sin tidigare tuffa träning sedan några veckor och det har hon svarat bra på. För den som eventuellt undrar så innebär det långa, hårda intervaller i branta backar med understundom löst underlag, ja det låter tokigt men hon pallar det. Har provat samma träning med andra hästar och de klarar det inte. Someone´s got it, someone´s not. Vi provade också lite nya grejor från selkammarens innersta gömmor i fredags och det föll väl ut.

Hon fick ett helstängt norskt, förlängd springrem och ett par, för henne, helt nya bakskor.

Kalla startar redan imorgon igen. På Solängets oval. Sannolikt med samma utrustning som senast. Eventuellt lite skoändring beroende på hur mycket nederbörd den ångermanländska himlen har för avsikt att lämpa av över banan.

Innan dess ska vi först avnjuta Tekno Odin när han vinner Elitkampen. Åsså håller jag en extra tumme för världens första Lyckseletränade häst (?) under elitloppssöndagen: Norheim Järv.

Jerker.

fredag 29 maj 2015

Ängslilja bygger vidare

Ängslilja premade i mitten av april på 2.00,4. Helt enligt plan och önskemål. Därefter fick hon ta det lite lugnt ett par veckor men efter Valborgs så har hon fått återuppta vägen mot stjärnorna igen.

Vägen som förhoppningsvis ska leda dit går först via en tremånaders period då hon inte ska springa fortare än så, mer än någon enstaka intervall. Just nu går hon 700-meters intervaller x 6 ett par gånger per vecka och vanlig motionskörning och hage där emellan.

Tanken är att hon ska springa samma tid hela tiden men bli mer och mer på bettet, bildligt och bokstavligt. Detta för att hon ska bygga upp kroppen och inte bryta ner den, vilket hård träning kan tendera att göra, vidare byggs också hennes självförtroende upp genom att hon får känna att detta med att träna mer och mer liknar en liten bit av en kaka. Dock bedrar hon sig lite granna. Tvåminuterstempo är förvisso inte så snabbt, men mjölksyrenivån är ändå tillräcklig för att det ska ge önskvärd träningseffekt i detta skede av karriären.

Någon gång ibland för hon gasa på i några hundra meter för att få fart på påkarna. Det tycker jag är helt ok att göra men ska man göra det så tycker jag inte att man ska göra det i slutet av träningspasset, vilket ofta är fallet. Anledningen till att man ska göra det, är att när hästen är trött så tappar den koordinationen en aning plus att musklerna inte reagerar reflexmässigt så som de borde göra vid ett eventuellt snedsteg, därmed ökar skaderisken. Ska man gasa med en unghäst så tycker jag att man bör göra det när krutet är någorlunda torrt.

Jerker.

tisdag 19 maj 2015

Händelserik vecka

Mycket och många travliga händelser senaste veckan.

I torsdags åkte jag och Ängskalla med Jessica, Mange och Bodbäckssiv till Bergsåker. Kalla gjorde en godkänd insats och slutade fyra på en bra tid. Inget superlopp av henne men ett steg i rätt riktning efter genomklappningen i starten före.

Helgen tillbringades i Glada Hudik på Sleipners årsstämma. Sedvanliga möteshandlingar inklusive ett antal motioner avhandlades och sen var det festligheter anordnade av Sleipners lokalavdelning i Hudiksvall. En grym kväll på många sätt som sent skall glömmas. Men, "what happens in Hudik stays in Hudik". Tack i alla fall till Bente, JOP och alla ni andra som var med och arrangerade.

Igår, måndag var det trav på hemmaplan. Katla startade med Ove A Lindqvist vid spakarna. Tycker att hon var hyggligt bra, slutade femma och landade på 1.28,8 över lång distans voltstart. Lite besviken var jag ändå då jag inte tyckte att hon tog i för fullt. Detsamma sa Ove efter loppet. Men vid närmare eftertanke så kanske det trots allt var en topprestation. Jag kollade upp vad det svenska rekordet över aktuella förutsättningar ligger på och fann att svaret på den frågan är 1.29,1. Men alltså satt vid seger och eftersom inte Katla vann så räknas det inte som svenskt rekord.

Jag kan inte låta bli att tycka att vår lilla märr med sina små ben är så otroligt tapper. För oss är hon en stjärna även om hon inte står som svensk rekordhållare i listan. Än.

Jerker.

tisdag 12 maj 2015

Inte betrodd


Återknyter till gårdagens mindre lyckades kuskinsats med en saxning från Travnets tips inför loppet.

And the rest is silence.

Jerker.

måndag 11 maj 2015

En lallare i jollen

Nja, rubriken kanske ger vid handen en nog så hård dom mot mig själv, men det var min första spontana tanke precis efter loppet.

Dock ska sägas till mitt försvar, att Katla inte är så lätt att få iväg från start. Sen hon väl fått ordning på småbenen så gick det förvisso ganska fort, men då var loppet redan över eftersom man inte kan ge bort tjugo meter över sprinterdistans.

Vi lyckades avverka de sista 1400 meterna på 1.27,1 men slutade tyvärr som första oplacerade ekipage.

På pluskontot hamnar att lillmärrn var mindre nervös än tidigare, bröt ner mindre i svängarna och gick med full fart över mållinjen utan att manas på det minsta. Så trots allt tror jag att det var en bra dag för Katla inför framtiden.

Sprinterdistans är heller inte hennes grej. Hon startar redan på måndag på hemmaplan. Över lång distans och kraftigt kuskförstärkt. Låt vara i en lite sämre prop. Kan gå lite hur som helst, men jag har lite feeling för att det kan bli ganska bra.

Vi får se.

Jerker.

Årsdebut i jollen

Idag bär det av norrut till Torpgärdan för att starta Katla Kiro.

Hoppar själv upp i sulkyn för första gången i år. Har länge funderat på att prova Katla i lopp och detta tillfälle är inte sämre än nåt annat. Jag är tämligen säker på att hästen kan springa lika fort dom vem som helst i loppet. Frågan är bara om jag kan få ut det ur henne.

Nåja, jag ser fram emot uppgiften med lika stor del förskräckelse som förtjusning. Jag ska göra mitt bästa och försöka enjoy the ride.

Igår var det babyrace på Skellefteovalen. Ängslilja fick ny kusk i form av Camilla Wiklund Lövbom, hennes häst Juliblixten fick också ny kusk, jag. Vi bytte alltså. För att jag ville provköra hennes häst inför det att jag ska försöka prema honom nästa vecka. Annorlunda att se Lilja från sidan, hon ser ju faktiskt riktigt fin ut. Kanske t o m lite bättre än vad jag trodde.

Blixten skötte sig hyfsat, vi ska nog klara premien i alla fall. Efter en del strul i början, så körde vi väl en bit under 2.05 i 2000 meter i alla fall.

Sen i veckan blir det Kalla på Bergsåker och årsstämma med Sleipner i Hudik. Men vi värmer som sagt upp lite först med att rejsa lite i Boden.

Spänn banden!

Jerker.

måndag 4 maj 2015

Fölmärrarna på plats i Östersund

Nornes Jenta mumsar jämtländskt hö
Den gångna helgen stoppade vi in Odile i hästfinkan och familjen i bilen och åkte på tur.

Först lämnade vi Odile hos Löjdahls på Överby stuteri och övernattade också själva där.

Morgonen efter åkte vi till Norge och hämtade hem vårt nya avelssto Nornes Jenta. På hemvägen lämnade vi av även henne på ovan nämnda stuteri.

Odile går till Dotterud Teddy och Jenta till Smedheim Solan. 

Nu håller vi tummar och tår så gott det går för att vi ska få hämta hem två dräktiga märrar i mitten av juni nånstans.

Jerker.

fredag 1 maj 2015

För framtids segrar

Idag den första maj är den första dagen på resten av våra liv. Dags att ta ett rejält avstamp mot framtiden.

Dagen och morgondagen kommer till stor att tillbringas på inlandets vägar. Vi åker iväg med Odile Kiro till Överby Stuteri för att hon ska få möjligheten att bli mamma 2016. Den lycklige och ovetande fadern heter Dotterud Teddy. Efter mycket velande hit och dit om både hingstval och hingststation föll valet till slut på de nyss nämnda. Det har inte varit lätt. En dryg handfull hingstar har varit på tapeten och en knapp handfull har särskådats ordentligt. Till slut blev det alltså Dotterud Teddy. Skälen till att vi valde honom var framför allt två. För det första kompletterar han Odiles svagheter rent exteriört och för det andra landar inavelskoefficienten på en anständig nivå (6,8 enligt blodbanken). Sen finns det andra argument som också talar för honom.

Det har alls inte varit lätt att välja. Men grymt roligt.

För att göra det hela långt mycket mera crazy så inhandlade vi också under den gångna helgen ytterligare ett avelssto. Ni vet, lite spontant, sådär som man kan göra ibland. Nornes Jenta från Norge. Hon står i skrivande stund en dryg timme söder om Oslo, kommer under lördagen att transporteras upp till Trondheim, för att där hämtas av oss under eftermiddagen. Därefter kommer vi att lämna av även henne på Överby, för att betäckas med den mycket spännande hingsten Smedheim Solan. Också detta blev en ytterst spontan handling. Den eventuella blivande avkomman efter de två kommer att ha en hypermodern och bra stamtavla. IK blir i det här fallet 7,5. Hoppas nu bara att allt går i lås.

Ibland måste man våga för att vinna.

Jerker.

tisdag 28 april 2015

Anmäl till Klassikern

Missa inte chansen att drömma om stora segrar i ett par år framåt. Anmäl till kallblodsklassikern. Sista datum för anmälan är på torsdag 30/4.

Vi har haft förmånen att få uppleva både försök och final ett par gånger med våra hästar och jag lovar att det är erfarenheter och minnen som vi tar med oss resten av livet.

Det finns en massa andra anledningar att anmäla. Höja unghästens värde vid försäljning, sätta upp mål att sikta mot, ler anmälda till klassikern ger högre status till loppen osv.

Så anmäl!

Jerker.

Snabbast i Sverige

Allt lär gå att bevisa med statistik.

Katla var jättebra idag efter sitt tävlingsuppehåll på nästan sju veckor. Inledde lite slött som vanligt första varvet men fick upp farten ordentligt under slutrundan. Avslutade vasst till en femteplats via 1.26,5 sista 1000.

Dessutom, vilket var allra mest glädjande, gjorde hon det utan att tappa aktionen någon gång under loppet. Vilket visar att både hon och jag är på rätt väg i träningen.

Vår fina glosögda lilla märr är ny i sin klass och tog många längder på betydligt mer rutinerade kamrater. Lovar gått inför sommaren och hösten.

Som lök på laxen så noterade hon sluttiden 1.27,9, vilket är den snabbaste tiden i år av ett femårigt kallblodssto i hela Sverige. Nu lär vi väl inte ligga kvar på den placeringen så länge till med denna tidsnotering, men vi ska njuta av det ikväll i alla fall.

Allt går som sagt att bevisa med statistik.

Jerker.


Lunchtrav med Katla

Idag lastar jag Katla Kiro och åker till Umåker för att tävla under lunchen. Ove A Lindqvist upp.

Katla har haft en paus på ca sex veckor av tre anledningar, dels har det inte funnits några riktigt bra proppar i närområdet, dels har jag tänkt att hon ska få slussas in i travvärldens vuxenliv lite försiktigt och inte möta hårdare motstånd än nödvändigt tidigt som femåring och sist men inte minst så tycker jag inte att hon verkade må så bra när hon startade senast, så hon fick vila från tävlandet en stund.

Hon har nu fått ett delvis nytt träningsupplägg. Vilket hon svarat bra på. Hon har gått upp i vikt, både i muskler och (kanske lite väl många) trivselkilon.

Den nya träningen kan vi kalla för gymträning. Inte traditionell arbetskörning, utan betydligt tyngre, tuffare, hårdare och framför allt kortare intervaller. För att bygga snabba explosiva muskler. Tänk hur en gymmande person bygger upp sin kropp. Det gör man inte företrädesvis genom en ganska tung belastning under en kvart eller halvtimme eller ännu längre, utan genom absolut maxbelastning under alltifrån tio sekunder till en halv minut. Så har hon tränats den senaste månaden och jag tycker att det gett ett positivt utfall.

I klartext har hon fått gå snabba intervaller i uppförsbacke med tryck på pullerten, ca 6 x 15 sekunder ett par ggr per vecka. Det bygger inte bara upp, det sliter såklart också på muskelfästen, senor och ligament över tid, så det får vara färdigt med detta för ett tag nu.

Hur som haver så är Katla nu färdig för strid och jag är ganska säker på att hon kommer att göra ett bra lopp idag, även om det blir svårt att räcka till seger då det i alla fall finns en alldeles för Stark motståndare. Loppet får bli en genomkörare inför den stundande tävlingssäsongen, hon har ett par fina lopp under maj månad och det är då hon ska vara riktigt bra.

Jerker.

onsdag 22 april 2015

Det ironiska blogginlägget

Vita byxor i värmning hit och vita byxor i värmning dit. Hur mycket tid kan man lägga på att diskutera det, undrar folk. Jag håller med. Det finns annat att fokusera på. Svensk Travsport (ST) gör helt rätt i att gå emot resultatet i den undersökning som man själv gjorde för några veckor sedan, där 49% ansåg att vita byxor inte behövs i värmning. Istället väljer man att gå på bakåtsträvarnas linje, där 42% tycker man det ska vara som det alltid har varit. Med motiveringen att det ska se vårdat ut. För det är nämligen väldigt viktigt att man har samma färg på byxorna som alla andra har när man värmer.

Jag hoppas verkligen att man också tar tag i otyget att man i värmning kan köra i olika modeller av kortvagnar, jänkarvagnar, sulketter, speedcarts osv. Dessutom är vagnarna i olika färger! Hur vårdat ser det ut? För att inte tala om alla dessa konstiga hjulskydd. För ett antal år sedan var det likriktat och prydligt. Ingen stack ut, alla såg likadana ut. Med genomskinliga skydd. Nuförtiden är det ingen ordning alls på det torpet. Dagligen tvingas man stå ut med att se blåa, gröna, rökfärgade, bruna, svarta, röda med flera färger på hjulskydd och ekrar. Hur i hela friden blev det såhär på tok? Det här måste ST styra upp.

Man kan förresten till och med värma utan vagn på banan, under sadel, har ni hört nåt så knasigt?

Selar, tömmar och huvudlag kan också ha det mest varierande färger. Svart och, på nåder, brunt borde vara det enda tillåtna, men numera förekommer det alla möjliga kulörer på hästarnas utrustning, blått, vitt, rött, orange, gult osv. Hur kan detta få fortgå? Och var ska det sluta?

Jag hoppas att ironin framgår.

Låt mig förklara ursprunget till regeln om de vita byxorna. Den kom till för att domarna lättare skulle kunna hålla koll på att inte kuskarna använde sina ben och fötter till att mana på sina hästar i lopp. Vilket näppeligen borde vara ett problem under värmning. Men att det ska se "vårdat"ut, anges som skäl numera. Som om det skulle spela någon roll i värmning. Och vem säger att exempelvis svarta eller blå byxor är att likställa med ovårdat?

Jag gissar att sista ordet är sagt i den här frågan och vi får helt enkelt göra som knugen, vända blad och gå vidare. Med förhoppningen att respektive måldomarnämnder har lite bollkänsla och använder kryphålet som reglementskommittén nämner och tillåter avvikande färg på byxorna i värmning, åtminstone under de kalla vintermånaderna, då skötare, amatörtränare osv kanske inte alltid tycker att det är så praktiskt att dra ett par vita regnbyxor utanpå de tjocka vinterkläderna.

Jerker.

tisdag 21 april 2015

Ängslilja premad

Ängslilja värmer upp
Då skrämmer vi igång bloggandet igen.

Ängslilja avklarade sitt premielopp i torsdags (16/4). 2.00,4 på en något tung bana. Allt går enligt den förutbestämda plan som jag haft angående henne allt sedan vi började träna i höstas. 

Nu är hon nere på tider som är tillräcklig snabba för att ge träningseffekt, samtidigt som det inte går så fort att hon löper någon större risk att bli skadad. 

Min tanke är att hon ska få ligga kvar runt tvåminuterstempo i tre-fyra månader och nöta. Och sedan börja vi sänka tiderna ner mot kvaltempo i slutet av sommaren. 

Men låt oss inte tänka på det nu. "Slutet av sommaren" alltså. Den som vi har framför oss. Den underbara, som vi längtat efter hela långa, mörka, kalla (nåja) vintern. 

Det finns vårtecken och det finns vårtecken. För mig är det tre stycken som sticker ut lite extra. För det första: Bytet till sommardäck på bilen. För det andra: Storspovens ankomst (kom idag). För det tredje, det allra viktigaste: Bytet till sommarskor på hästarna. 

Jag sätter "check" i marginalen på alla tre kontrollpunkter.

Jerker.

onsdag 25 mars 2015

Banjobb Lilja och Kalla

Åkte in till banan för jobb med Ängslilja och Ängskalla idag.

Ibland känns det som att allt är uppochner i det här gebitet, stundom får man vända utochin på sig själv och sina tankar och ibland faller allt helt plötsligt på plats när det blir lite bakochfram.

Lilja travade lite knackigt för ett par månader sedan. Tog för korta framsteg. Detta åtgärdades med ett par boots av den lite tyngre modellen på framhovarna. Så att hon började ta ut stegen lite mer. Det har fungerat bra under några veckor, men nu går det inte längre. Nu travar hon helt plötsligt sämre igen, trots bootsen. Jag sköt från höften och satte de tunga bootsen bak istället. Och det blev bra mycket bättre på en gång. Hon sprang 2.05 full väg i speedcart på ett bra sätt.

Konsekvensanalys: De tunga bootsen på framfötterna hjälpte henne förvisso att ta ut stegen, men nu har hon skjutit iväg på höjden baktill, fått längre bakben och därmed längre baksteg och börjat skalpa sig. Med de tunga bootsen bak istället, så försenas baksteget plus att de skyddar mot skalpandet. Hon blir tryggare och travar bättre. Det är i alla fall min förklaring.

Kalla känns som vanligt inte särskilt bra i snabbjobb i högre farter. Men som en studsboll i lägre diton. Hon var helt lysande i 1.40 / 2000 meter. Startar på tisdag i Boden. Både jag och Kalla ser fram emot den starten.

Den som vinner det loppet kommer att vara riktigt bra. Jag tror att Kalla kommer att vara det. Och om någon annan än hon vinner loppet så kommer den alltså att vara ännu bättre.

Jerker.

måndag 23 mars 2015

Cocktail till Katla

Sedan ca månad tillbaka tycker Katla Kiro börjar "falla ur" lite grand. Inget direkt konkret, hon funkar ok, springer som jag vill, travar fint osv, men det finns liksom ingen livsgnista i henne. Hon verkar hängig och sur och tar inte till sig träningen som jag önskar. Det är snarare så att hon börjar bli lite tunn. Hon tappar dels i kroppsfett, men vad värre är också i muskulatur. Ingen fara på taket, men det känns som att hon (och jag) är inne på fel spår.

Hon får därför gå på en cocktail av energi och vitaminer en månad framöver så får vi se vart det bär. Då Ängskalla kom hem från Frankrike var hon på samma sätt och detta har fungerat bra på henne. Jag hoppas på samma framgång igen.

Utöver den vanliga kraftfodergivan får Katla nu i tillägg en mix av betfor, sojaolja och B-vitamin.

Betfor för att det är gott, ger energi och gynnar mage och tarm.

Olja för att det ger en skonsam form av energi som inte gör hästen vass, är bra för hullet och hårremmen.

B-vitamin för muskulaturens och det allmänna välbefinnandets skull.

Användandet av dessa tillskott bygger helt och hållet min magkänsla och på erfarenheter som jag gjort genom åren.

Jerker.

söndag 22 mars 2015

Lördagsmys

Ängslilja
Igår, lördag, körde vi och myste med några tvååringar på Skellefteovalen. Fyra stycken dök upp. Det kommer med all sannolikhet att bli fler framöver. Det var många som av olika anledningar inte hade möjlighet att delta just denna gång.

Banan var i riktigt bra skick. Vädergudarna och banarbetarna var med oss denna gnistrande, fina vårvintermorgon.

Vi hade på förhand pratat om att köra i 2.20-tempo, men eftersom de fyra som var med hade snabbare tempo än så innanför västen, så avverkades de dryga två räta varven på 2.15. 

Därmed inte sagt att vi ska köra det tempot nästa gång. Vi anpassar det till hur startlistan ser ut då. Kan bli snabbare, men också långsammare. Huvudsaken att så många som möjligt kan och vill vara med.

De som var med denna gång skötte sig jättefint och bör klara premien inom ett par månader om inget oförutsett händer.

Deltagande hästar var: Ängslilja, Spik Junior (Ulla Lindberg), Juliblixten (Camilla Wiklund Lövbom) och Guli Tina (Tina Andersson).

Jerker.

tisdag 17 mars 2015

Skarpt läge

Katla Kiro
Träningsförhållandena är för dagen minst sagt varierande. Kanonfint, isigt, frasigt och skarpt på morgonen och en bit in på förmiddagen. När den förvisso underbara vårsolen får verka en stund blir dock förutsättningarna att träna häst vända upp-och-ner.

Så det gäller att vara uppe och ute tidigt för att kunna dra nytta av vad naturen och vädret för dagen har att erbjuda mig som liten amatör, här uppe på norra halvklotets sextiofjärde breddgrad.

Bifogad bild visar Katla klockan 08.15 igår morse. Jag skjutsade våra barn till skolan och genade över skaren hem. Långt ifrån varje år som man kan göra det.

Skare är helt fantastiskt. Jag tycker helt ärligt synd om de som aldrig har fått prova gå, åka skidor, cykla, köra häst osv på detta underlag. Å andra sidan vet de ju inte vad de missar, så det kanske inte är så synd om dem i alla fall...

                                                                   Jerker.

måndag 16 mars 2015

Brudarna på trav

Ängskalla, Ranja och Katla
I torsdags var vi på trav i Umeå. 

Ängskalla var ut i ett riktigt rövargäng, med hennes mått mätt. Vi hoppades på en fjärde-femteplats. Hon gjorde ett bra lopp och gick med full fart över mål. Avslutade 1.25 sista 500 och bärgade en femteplats. Härligt att se en åttaårig märr avsluta så vasst i sin hundrade start.

Katla hade vi lite högre förhoppningar på. Drivern också. Men allt blev fel. Leif Boork sa en gång att: "En gameplan fungerar bara fullt ut om motståndarna också håller sig till sin gameplan." Det gjorde inte våra motståndare den här gången, därför fick vår kusk ta på sig dumstruten. Katla felade men grejade ändå en matlapp. Vi glömmer och går vidare.

Odile ska betäckas nu i vår. Vi har hattat fram och tillbaka med hingstvalet. Nu verkar vi ha bestämt oss för, nej jag återkommer med det.

Ängslilja tränar på och gör det dessutom på ett bra sätt. Hon körs tre dagar per vecka för närvarande. Två gånger lite hårdare, i något som skulle kunna kallas intervallträning. 6 intervaller à 600 m i 2.10-tempo. Hon kommer sannolikt att prema i april när vår hemmabana kör igång för säsongen.

Jerker.

torsdag 12 mars 2015

Ängskalla - snart på en skärm nära dig

Det Stora Äventyret som alla vi runt Ängskalla fick vara med om härförleden, kommer att visas på TV12 som en reportageserie i fyra avsnitt insprängt i V75-sändningarna fr o m 28/3 och ytterligare tre sändningar framåt.

Kanal75 var med oss på hela resan från avfärd till hemkomst. Det kändes till en början lite konstigt att ha en mygga på kragen och en kamera i ansiktet, det ska erkännas. Dock inte alls lika obehagligt som jag hade trott att det skulle vara. Men konstigt. Det dröjde typ tills vi hade landat ordentligt på Grosbois innan jag helt hade förlikat mig med hela konceptet. Och därifrån blev det bara roligare och roligare.

Björn Ekmark och fotograf Thomas Blomqvist, aka "Blomman", gjorde ett riktigt bra jobb hela vägen, inte minst fick de mig att känna mig bekväm. All heder åt dem för det.

Det var roligt och intressant att få se en tv-inspelning från insidan. Det är helt sjukt vilket arbete som ligger bakom en dylik, trots allt, ganska liten produktion.

Jag hoppas och tror stenhårt på att detta kommer att bli en sevärd serie. Lite orolig var jag för hur det skulle komma att se ut och låta, men efter att ha sett trailern inför serien, så känns det lugnare i magen och min övertygelse om att det kommer att bli bra har vuxit sig än starkare.

Se trailern till "Drömmen om Paris" här.

Jerker.

onsdag 11 mars 2015

Årsmöte Sleipner Skellefteå

Ännu ett inspirerande årsmöte för vår lokalavdelning kan läggas till handlingarna. Det är alltid lika fascinerande vilken energikick det är att träffas och prata kallblodstrav med likasinnade.

Efter några år i styrelsen kliver jag nu av det uppdraget. När jag för typ sex-sju år sedan blev invald visste jag inte så mycket om hur föreningen jobbade, inte heller vad den jobbade med. Shame on me. Tiden som gått sen dess har varit utvecklande på många plan. Vår lokalavdelning har stärks i sin organisation och i sitt sätt att arbeta. Jag är glad, stolt och tacksam att jag fått vara en del i den utvecklingen.

Det känns tryggt att veta att formkurvan dessutom pekar fortsatt uppåt. Kallblodsskellefteå går sannolikt en ljus framtid till mötes. Den nyvalda styrelsen kommer att fortsätta att jobba på den inslagna vägen och bidra till att den lokala kallblodssporten ska må så bra som möjligt även i framtiden.

Uppfödningen i regionen har börjat ta fart på allvar. Fler hästar föds i år än på länge. Och det börjar redan pratas om att köra in ettåringar på flera håll. Inom någon vecka drar vi igång lite spontana babyrace för tvååringarna. En tvååring har redan premat (kanske den enda hittills i landet i år?). Som sagt, riktigt roligt att få vara en del av allt detta.

Inte minst att få vara en del av gemenskapen som Sleipnerfamiljen har och ger. Detta är nog kanske trots allt det bästa med min tid i styrelsen, att jag fått lära känna en massa människor som jag annars sannolikt inte hade kommit i så nära kontakt med.

Tack!

Jerker.

lördag 7 mars 2015

Frankrikeäventyret dag fyra - tolv

Jag hade en ambition att skriva ett blogginlägg per dag om Det Stora Äventyret, men känner att det blir mindre och mindre angeläget i takt med att det blir fler och fler dagar som läggs mellan nutid och hemkomsten. Så jag river av resten av resan här och nu, dag för dag i korta kommentarer:

Dag fyra: Äntligen kom vi fram till Grosbois. Packade ur bussen, installerade hästarna i boxarna och oss själva på hotellet, körde hästarna en sväng, middag på cantinan på Grosbois.

Dag fem: Tidigt upp. Lokalbuss från hotellet 07.00. Körde Kalla och körde en tur med en Anders Lindqvist-häst (Cagnam Style - kom ihåg var du såg hans namn först), körde Kalla igen. Champions League på kvällen, PSG-Chelsea. Fullsatt arena. Mäktigt.

Dag sex: Övriga svenska delegationen anslöt. Däribland Ranja och Ängskallas tillfälliga skötare Frida. Filmning av Paris by night på kvällen. Champs Elysees, Triumfbågen, Eiffeltornet osv.

Dag sju: Första tävlingsdagen. Att värma på Vincennes stora bana var stort i min lilla värld. Riktigt stort. Häftigt att se stallbacken, inskrivningen, stallrestaurangen osv. Oerhört coolt att vara där. Med våra lilla Skaffer Brunen-märr. Loppet blev så bra det kunde bli för hennes del. Var lite seg men bärgade en matlapp i alla fall. På nytt autorekord, 1.25,0 am. Grattis än en gång Cali Maks.

Dag åtta: Slickade såren och laddade batterierna efter loppet dagen innan. Regn på Grobban. Lunch på cantinan, Eftermiddagen tillbringades inne i stan, bl a med ett besök på / i Notre Dame. Alla svenskar åt gemensam middag på restaurang på kvällen. Undertecknad åt för första gången escargots.

Dag nio: Fria aktiviteter. Louvren, Eiffeltornet (högst upp så klart) och Montmartre med Sacre Coeur. Middag på pittoresk fransk restaurang just nedanför kyrkan.

Dag tio: Race igen. Njöt om möjligt än mer av upplevelsen. Kunde ta in det bättre och vara mer avslappnad än första dagen. Loppet. Kalla öppnade 21 första 1000m i dödens. Och då började uppförsbacken. I det läget var det långt hem. Men hon bet ihop och krigade hela vägen, uppför backen och in i kaklet och slutade, på bästa Sven Nylander-manér, fyra. Jag tycker att detta var ett av de fem starkaste loppen / minnena med Kalla i hennes hittills nittionio lopp långa karriär. Tre timmar efter målgång rullade vi norrut mot Belgien där vi skulle övernatta.

Dag elva: Frukost i Waregem, Belgien. Dagen tillbringades mestadels på Autobahn. Vi körde i ett sträck till Halmstad, dit vi kom fram på småtimmarna.

Dag tolv: Halmstad - Hudiksvall, framme vid tretiden på eftermiddagen. Kalla fick ta igen sig ett par timmar i en box hos Persson, sen blev det en sista sjutimmarstripp till Skråmträsk, dit vi kom bra precis vid midnatt drygt två dygn efter avresan från Paris.

Det var Äventyret i korta drag. Den som vill se bilder från resan kan kolla in mig på Instagram @jerkerbjurman.

Jerker.

söndag 1 mars 2015

Frankrikeäventyret dag tre

Gestüt Platvoet
Dag tre på vår turné, eller rättare sagt natten efter densamma, bjöd på resan starkaste nostalgitripp. Vi skulle stanna för att rasta hästarna i Tyskland, så mycket visste jag. Och just innan vi var framme vid det stället så visade det sig att vi skulle pausa på Gestüt Platvoet i Ascheberg, strax söder om Münster.

Och? Jo, det speciella med just denna plats på jorden är att jag i min ungdom, närmare bestämt 1993, jobbade här i sju månader som stuteriförman. Och har sedan dess aldrig satt min fot, ens i närheten av gården. Även om det var mitt i natten och becksvart så kunde jag avhålla en liten guidad tur för vårt gäng med hjälp av en ficklampa och ett ännu så länge intakt minne.

Ovanför dörren till stora stallet sitter skylten från förr fortfarande kvar. Och vad som står på skylten, is for me to know and for you to find out!

Jerker.

Frankrikeäventyret dag två

Strax dax att packa bussen
Dag två börjar med att bagaget och Ängskalla lastas på bussen hemma hos Jan-Olov Persson. Cali Maks och Järvsö Björn går också ombord. Senare under dagen hämtade vi upp Eldvin längs vägen. 

Därmed var allt och alla med och resan kunde börja på allvar.

Vi åkte ner till Halmstadtravet där det var dags för nästa övernattning. När vi anlände till Halmstad så hade jag och Kalla avverkat drygt hälften av resan, i mil räknat. Ca 125 av de 260 närmare bestämt.

Minnesvärt från just den här dagen var att det tvärblev vår / försommar, då vi helt plötsligt fick skruva bort brodden. Ett vårtecken som varken den gulaste tussilagon eller den varmaste vårsolen någonsin kan överträffa i min värld.

Jerker.

fredag 27 februari 2015

Frankrikeäventyret dag ett

Blomman in action
Jag ska försöka återge vår resa ner till kontinenten and back, dag för dag. 

Första dagen, avresa från Skråmträsk. Med i bilen åkte Björn Ekmark från kanal75 för att dokumentera hela spektaklet inifrån. 

Innan avfärd kom en av hans parhästar dragandes med sina mackapärer och mojänger för att få lite schyssta bilder i hemmiljö innan det bar av.

Så hoppade jag och Björn så småningom in i bilen för att avverka den första etappen, ner till Hudiksvall, varifrån vi sedan skulle åka hästbuss nästkommande morgon tillsammans med de tre andra svenska parisresenärerna.

Äntligen var vi på väg.

Jerker.

söndag 15 februari 2015

Bloggpaus

Bloggen kommer att uppdateras ytterst sparsamt under de närmaste tio dagarna pga Parisresan. Detta av tekniska skäl. Och tillika internetrelaterade diton. Följ mig istället på Instagram: @jerkerbjurman. Min tanke är att dokumentera resan där.

Jerker.

söndag 8 februari 2015

Genrep och motgångar

Dagen började med att jag släppte ut Kalla i hagen med polarna några timmar innan avfärd till tävlingarna i Boden.

Dagen fortsatte sedan med att försöka fånga in samma Kalla i hagen, vilket tog en bra stund. Fick ta in alla andra först. Då behagade dagens tävlingshäst att låta sig infångas. Vid det här laget var vi en knapp halvtimme försenade.

In i bilen och färd norrut. Ca fem mil innan Boden började bilen laddningslampa lysa. Fort av med allt som konsumerar ström. Och sen full gas för att ta mig så långt som möjligt med befintligt batteri.

Jag tog mig hela vägen och kom fram, bara måttligt försenad. 

Bestämde mig att ringa efter bärgare, hyrbil och allt sånt efter loppet, innan fanns inte tid till det. 

Loppet gick. Kalla var lite ringrostig efter två månaders hård träning och frånvaro av lopp. Hon fick stryk av en bättre häst. Heders-Tyri Svarten plockade ner henne från dödens och det var bara att ta av sig hatten. Kalla klart godkänd som tvåa i sitt genrep inför Parisresan i alla fall.

Efter loppet skulle jag fixa hemfärden som sagt. Bodentravet ville annat. Dopingprov (slump) på Ängskalla beordrat. Som om jag hade tid med det också. Efter en, tack och lov, kort tid i dopingstallet började jag ordna upp med hemfärden. Ella förbarmade sig över oss och jag fick hänga vår finka efter hennes lastbil och lifta med hem till schtaan. Väl där kom Daniel och hämtade och skjutsade hem oss.

Slutet ganska gott, allting ganska gott. Om det inte vore för det att min bil står på en verkstad arton mil norrut och jag inte vet när och hur jag ska få tillbaka den. Och på fredag ska jag påbörja resan ner till Paris. Första delen av resan var tänkt att ske medelst just den bilen.

Det kommer att ordna sig det vet jag. Jag vet bara inte hur. Ännu.

Jerker.

onsdag 4 februari 2015

Träningsonsdag och förberedelser

Idag är det onsdag och det innebär ofta att jag kör igenom alla tre hästarna ordentligt. Sen får det bli som det blir de övriga vardagarna.

Ängskalla kändes inte helt tillfredsställande i förra snabbjobbet. Har tänkt och tänkt om, vridit och vänt, sådär som man gör när orosmolnen tornar upp sig på travhästhimlen. Skyllt på än de ena, än det andra när diskussionerna med mig själv understundom gått varma. Mitt huvudspår har varit "dåligt broddat". Så, inför dagens intervaller fick Kalla på sig tävlingsdojorna. Och då kändes hon precis så bra som vanligt igen. Hon sprang riktigt riktigt fort i några hundra meter. Det var i och för sig lätt utförslut, men det är ju lite så man får träna henne numera eftersom upploppen om några veckor inte kommer att vara helt i linje med horisonten.

Katla Kiro fick gå några backintervaller i snömodden och känns bara fin. Hon kommer inte att starta förrän i mitten av mars, så det blir att träna tyngd och mängd med henne ett tag nu, medan vi har så fina förutsättningar att göra just det.

Ängslilja fick prova lite nya grejer, sidstång och Murphybländare. Blev lite rakare av det.

Förberedelserna inför Parisresan är i full gång. Och mer omfattande än jag hade kunnat tro på förhand. Idag har vi löst ett problem i alla fall. Våra hästar äter löst torrhö och hösilage från bal. Ska man då ha med sig två veckoransoner hö i en hästbuss ner till kontinenten fram och tillbaka, så är detta inte helt optimalt. Men under dagen så har jag fixat så att det kommer hit en lokal bonde med sin höpress, så att vi kan knippa vårt eget hö inför strapatsen.

Fortsättning följer.

Jerker.

måndag 2 februari 2015

Rundbanejobb och fodertillskott

Den gångna helgen åkte jag in till travbanan med Ängskalla för att köra ett lite snabbare jobb inför genrepet till helgen i Boden, inför Det Stora Äventyret. Kalla kändes precis lika dålig som jag har vant mig vid att hon gör i träning på rundbanan. Så det jobbet sa varken bu eller bä. Hon känns i alla fall grym hemmavid i träning, så jag är ändå alltjämt vid gott mod avseende hennes formstatus.

Ängslilja fick också följa med till Skellefteovalen för sitt första "riktiga" rundbanejobb i livet. Hon sprang tillsammans med en annan tvååring. Vi körde ca 2.14 full väg och det var väl godkänt, om än det finns en del att slipa på när det kommer till Liljas sätt att genomföra de två rätvarven, Lite bryt och lite broms, lite rassel och lite pling. Nåja, inga stora saker, nån Murphy här och nån sidstång där, så tror jag att det ordnar sig ganska snabbt.

Parisresan då? Ja, det upptar väl typ nästan hela min tankeverksamhet för närvarande. Tävlingarna och loppen brukar ju normalt vara de stora orsakerna till oro och nervositet. Denna gång är det dock alls inte så. Nu funderar jag mest på hur hästens välbefinnande ska kunna upprätthållas i knappa två veckor på resande fot. Normalt sett är det jobbigt för Kalla att resa till Bergsåker...

Jag försöker mota Olle i grind genom att redan nu byta foderstat till en version som gör att hon binder mer vätska i kroppen och på så sätt motverkar snabb uttorkning. Dessutom får hon en dryg deciliter olja per dag för att bunkra lite kilon inför resan.

Jag är också lite orolig för att det kommer att bli tvärvarmt för vår springare nere i Frankrike. Även om vi inte har polarvinter hemma just nu så är det i alla fall runt tio minus varje dag. Och att det om några veckor är minst tjugo grader varmare i Paris är väl en inte alltför vågad gissning? Så, jag ämnar klippa henne. Och för att stimulera ny pälssättning så står hon idag på B-vitamin för den sakens skull.

Som lök på laxen så får hon också ett supertillskott för ökad hovtillväxt, så kanske vi har en rimlig chans att köra barfota runt om i båda loppen på Vincennes.

Jerker.

onsdag 28 januari 2015

Som en smäck

Katlas seger under tisdagens lunchtrav i Boden satt precis som en sådan som rubriken antyder.

Du som händelsevis läste mitt förra inlägg märkte att jag var försiktigt optimistisk inför loppet. Och det skulle visa sig att jag hade fog för det. Hon var precis så bra / förbättrad som jag hade hoppats och trott. På alla vis.

Det är en fantastisk känsla att vinna travlopp. Det är för er alla som gjort det "to know" och ni som ännu inte upplevt det rekommenderar jag verkligen "to find it out". Om detta har jag skrivit förut och kommer säkert att göra igen.

Denna gång väljer jag istället att försöka hitta förklaringar till vår hästs förbättrade status. Jag tror att det framför allt beror på tre saker i hennes fall.

1. Mer pullertkörning. Vilket det i sin tur har givits tid till nu när alla årgångslopp är över och man inte längre har pressen på sig att ha hästen i toppform till vissa givna tillfällen. Det har varit en lugn och fin vinter hittills, där Katla har fått bestämma träningen utifrån vad hon klarat, istället för att jag pressat henne till sånt som hon kanske inte varit redo för.

2. Ny balans. Av en händelse så råkade hon tappa båda bakskorna i hagen inför ett intervallpass. Jag hade inte likadana skor som hon tappat i min selkammare och slumpens skördar gjorde att jag valde en annan sko, vilket blev en klar förbättring för hennes travteknik. Hon tävlade nu med breda järnskor bak och öppen aluminiumtå fram. Och hon gjorde på ett bättre sätt än nånsin tidigare.

3. Vår feta shetlandsponny behövde röra lite extra på sig ett tag tyckte jag. Det gjorde att jag äntligen fick ut tummen och monterade på stagen på pullerten, vilka gör att man kunde ta ponnyn på släp. Det i sin tur gjorde att jag började köra andra hästar på släp i större utsträckning, däribland Katla. Och hon har därmed fått skritta långt fler kilometer varje vecka jämfört med tidigare, vilket jag tror gjort henne mycket gott.

Nu ska jag se loppet på datorn en gång till sen blir det bingen.

Jerker.

tisdag 27 januari 2015

Årsdebut för stallet idag

Det börjar dra ihop sig till tävlingssäsong. Fyra starter de närmsta fyra veckorna. och vilka lopp vi har framför oss! Vi börjar med en mjukstart idag.

Katla Kiro startar i Boden på lunchen.

V4-1. Känns fin i träning men jag vill se det i lopp först innan jag helt vågar tro på att hon är så bra som jag tror att hon är, puh. Hon har gått en hel del styrketräning nu ett par månader. Ärligt talat är det inte förrän nu som hon känns startklar. Hon orkar med sin långa kropp på ett bättre sätt och springer mindre snett i vagnen än hon gjort förut.

Katla möter ett rutinerat motstånd. Hon själv har gjort minst antal starter i hela loppet. Den som har gjort näst minst har gjort mer än dubbelt så många. Ändå har Katla mest pengar på kontot av alla. Vilken av dessa två statistiska fakta som väger tyngst lär väl visa sig inom några timmar.

Jag tror och hoppas att hon kommer att få ett fint år. Jag tror och hoppas också att hon räcker ganska långt redan idag.

Spänn banden!

Jerker.

måndag 26 januari 2015

Drömbloggen

Detta är blogginlägget som jag sedan en dryg månad tillbaka drömt om att få skriva, just denna dag.

I had a dream. Egentligen började den redan för ett par år sedan då jag insåg att vi i Ängskalla, var på väg att få fram en, i våra ögon, riktigt bra häst. Jag drömde om att få åka till Frankrike med henne en vacker dag.

Ifjol anmälde jag henne eftersom hon vid anmälningstillfället hade hyggligt med pengar på kontot och framför allt ännu mer startpoäng på det kontot. Den gången räckte det inte riktigt hela vägen men jag har en känsla av att vi inte var så långt borta från att få nådiga nicken redan då.

Idag gick tiden ut för att anmälan till årets kallblodsbataljer på Vincennes i Paris. Jag hade en ganska bra magkänsla att det skulle vara vår tur denna gång men helt säker var jag inte. Men, efter lunch idag stod det klart att det var vi som fick en av "guldbiljetterna", för att tala Idol-språk. Vi får alltså åka till Paris med Ängskalla (tänk att jag just skrev den meningen).

Det har varit en omtumlande dag med massor av telefonsamtal, sms och mejl för att styra upp allting men nu är vi i fas. Resan till grodätarlandet börjar för Kallas och min del fredag 13/2. Och vi kommer att anlända till Grosbois måndag 16/2.

Detta är för övrigt andra gången på en månad som en Skaffer Brunare tar en lantis från Skellefteå till Vincennes. Tänk på det Elin och alla ni andra. Dream on. It might come true.

Mine did.

Jerker.


söndag 25 januari 2015

Tidtabellen hålls

Hade tänkt åka in till banan med Ängslilja i helgen för hennes första riktiga banjobb. Men en käpp i hjulet kom emellan, eller rättare sagt en en uppfransad multirem på vår bil. Och eftersom det inte fanns någon hyrbil med dragkrok på, som jag har rätt till enligt min försäkring, så fick såväl hästfinka som häst stanna hemma i Skråmträsk.

Jag hade som ett första delmål för Liljas räkning att hon skulle kunna avverka två kilometer i 2.20-tempo i mitten av denna månad, därför blev jag lite besviken då jag inte fick chansen att checka av detta. Men skam den som ger sig. Det fick bli ett 1800-meters streetrace på Västra Skråmträsks byaväg istället. Lilja har växt lite på slutet och blivit lite överbyggd och därför haft en del besvär med aktionen i högre tempo på slutet. Dock hade jag på känn att det skulle kunna avlägsnas medelst ett par gummiboots. Så med boots på framhovarna och GPS på armen begav jag mig ut i trafiken.¨

Hon avverkade de 1800 meterna på ett mycket bra sätt. I dessa Vincennes-tider så är det ju lite på tapeten att köra under kuperade förhållanden, så då passade det bra att det fanns både med- och motlut på vår "bana". Vi kom i mål på 2.19/1800m och vi är således, som det heter på norska, i rute.

Tävlingssäsongen 2015 drar igång på tisdag då Katla Kiro årsdebuterar i Boden. Mer om det snart i ett blogginlägg, i en dator, nära dig.

Jerker.

onsdag 21 januari 2015

Laddade batterier

Detta skrivs precis när tisdag är i stånd att övergå till att bli onsdag. När det står "imorgon" i texten så är det onsdagen som avses.

Imorgon ska hästarna köras igenom ordentligt. Jag brukar ha onsdag som den ena av veckans hästkörardagar, den andra inträffar under helgen. Där emellan får det bli när det blir.

Jag kommer att åka ut med laddade batterier, vilket jag behöver av flera skäl om jag ska sitta i vagnen, åtminstone halva dagen.

1. Batteriet i telefonen. Som egenföretagare och förälder så försöker jag att vara anträffbar så ofta som möjligt.

2. Batteriet i pulsklockan. För att kunna hålla koll på hästens hjärta under och framför allt efter träningen.

3. Batteriet i GPS:n. För att kunna hålla koll på distans och tempo.

4. Batteriet i elsockarna. Det aviseras ca femton minusgrader under hela morgondagen och eftersom jag är rätt frusen om tårna, så underlättar värmeslingorna en hel del.

5. Batteriet i mig själv. Det mest uppenbara och elementära.

Batteri 1,3 och 4 är på laddning. Batteri 2 behöver inte laddas. Batteri 5 ska på laddning nu, i bingen.

God Natt!

Jerker.

tisdag 20 januari 2015

Startskottet

När ett nytt år börjar beror på vilken tideräkning man använder. Den gregorianska, den julianska osv. Man kan också räkna från första skoldagen, första arbetsdagen efter semestern eller liknande. För nördar inom diverse områden kan man också räkna utifrån specifika händelser som startskott på ett nytt år, i denna kategori torde väl jägarna vara nördigast i klassen, med älgjakten som den viktigaste referenspunkten avseende tideräkning.

För mig så började mitt nördår under den gångna helgen. Med Sleipners årliga ordförandekonferens i Järvsö. Startskottet på Sleipneråret. Därefter kommer lokala årsmöten, motionsskrivning, årsstämma, lokala styrelsemöten och därefter ska planerandet omsättas i praktiska åtgärder runt om i Sleipnersverige.

Ett annat sätt att räkna på är att travåret börjar när det blir riktig vinter. Med riktig menar jag i detta fall isiga vägar och gärna en hel del snö. Då börjar den grundläggande träningsperioden som sedan ska leda framtids segrar i fäders fotspår.

Och den tiden har tagit sin början nu. Snart, som vanligt mycket mer snart än man kan tro såhär i mitten av januari, är det dags att börja tävla på allvar med hästarna igen. Om två månader är det mitten av mars, strax därpå kommer som bekant april och, ja, då ska vi vara igång om vi skött våra kort och lyckan dessutom stått oss bi i våra förberedelser. 

Så, ingen tid att förspilla. Nu tränar vi på lite tyngre ett litet tag, sen lättar vi på träningen och slipar på detaljerna och så ses vi ute på banorna när vårsolen börjar värma. 

Härliga tider, när snabblopparna har fått ladda batterierna lite grand, när nollopparna ska börja sin marsch mot stjärnorna och, inte minst, när unghästarna ska debutera i tävlingssammanhang på allvar.

Kämpa!

Jerker.

söndag 11 januari 2015

Det har varit mycke' nu

Långt mellan blogginläggen och då hinner det hända desto mer.

För nån vecka sedan var jag in till banan och körde jobb med Odile Kiro. Hon lyckades äntligen övertyga mig om att nu är det slut. Med hennes tävlingskarriär. Hon har försökt visa det under en lång tid och på allehanda sätt. Och till slut har även den här tjurskallen (undertecknad) insett faktum. Så nu får hon gå i hagen några månader innan det är dags för nästa fas i hennes liv. Som mamma.

Katla fick också följa med in till banan. Hon verkar ha desto längre till avelsboxen. Körde ganska snabbt första tusen, lite snabbare andra tusen med en ännu lite snabbare sista femhundra. Startar 27/1 i Boden.

Katla har tillsammans med Ängskalla blivit nominerad till Norrtravs travgala för sina prestationer under fjolåret. Den senare dessutom i två klasser.

Ängskalla tränar på lite hårdare än vanligt då det för hennes del just nu är något så ovanligt som ett tävlingsuppehåll. På nästan två månader dessutom. Och i helgen fick vi en halvmeter snö att implementera i träningen också. Nice.

Ängslilja knallar på. Upp emot en mil som längst. Dock känns det som att det börjar ta emot lite nu. Hon orkar inte riktigt med den träningsdosen så hon får minska distansen och öka tempot en aning istället.

Idag söndag har Sleipner Skellefteå med vår avelsinspiratör Frida Andersson i spetsen haft den stoträffen som jag tidigare har skrivit om. Mer om den här. Jag nöjer mig i detta forum med att kommentera den som mycket lyckad.

Och i slutet av den vecka som precis står i begrepp att ta sin början, så bär det av mot Järvsö för den årliga ordförandekonferensen med Sleipner.

På återhörande.

Jerker.

lördag 3 januari 2015

Generna på plats

Vi har gentestat vårt blivande fölsto Odile Kiro och hon är C/A. Vad det innebär för en kallblodstravare kan den vetgirige läsa mer ingående om här.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är den bästa genkombinationen för ett tävlande kallblod. När det kommer till avel så krävs det som bekant "two to tango", dvs vad det ska bli för gener hos den kommande fölungen, beror dels till 50% på hingstens gener och dels inte minst på slumpen.

Mycket kan sägas om detta med gentestning. Jag nöjer mig här och nu med att säga två saker:

För det första; Man önskar och hoppas på en rad olika positiva egenskaper hos sin unga, blivande storstjärna. Den ska ha exteriör och löpskalle, hjärta och lungor, rätt muskelfibrer, optimal korsning av föräldrarna osv. Och dessutom förmågan att rent genetiskt ha de rätta förutsättningarna för gångarten trav. En av dessa faktorer kan vi dels styra, men framför allt med säkerhet och på ett enkelt sätt kontrollera, dvs den sistnämnda. Så varför inte utnyttja möjligheten?

För det andra; Jag anser att alla borde testa sina avelsdjur inom kallblodsaveln. För allas skull på lång sikt. Och detta gäller i första hand avelshingstarna. Vi skulle på så vis inom en ganska snar framtid långt mycket bättre förutsättningar att påverka vår avel jämfört med vad vi har idag.

Om detta med gentester finns massor med missförstånd och felaktigheter, vilket grundar sig i ren och skär okunskap. Och kanske i vissa fall kryddat med en gnutta konservativt tänkande.

Och som vanligt när det kommer till revolutionerande framsteg på vilken front det än vara må så gäller; Antingen kämpar man mot utvecklingen eller också hänger man med densamma.

Den uppmärksamme läsaren av detta inlägg noterar mitt personliga rekord i antal semikolon, hela tre stycken.

Jerker.