Landade sent på onsdag kväll på en flygplats nära mig. Ett par väldigt intensiva dagar i Stockholm blev det. Med genomgång av och diskuterande om en massa travrelaterade sakfrågor, med tonvikt på kallblodssporten.
Det avhandlades högt och lågt om det som varit och det som komma skall. Summa summarum kan man väl säga att just nu ser det ljusare ut än vad många faktiskt tror, avseende den svenska trav. och kallblodssporten. Plussiffror i princip i alla kolumner. Avel, sport, spel osv. Inga stora uppgångar, men det går i rätt riktning, redan nu. Då ska man ha i åtanke att det riktiga förväntade lyftet inte beräknas komma än på några år. Herrens år 2017 ska planet lyfta big time. Det ser ljust ut längst bort i tunneln och ljuset som syns är inte ett tåg.
Knappt han jag vakna i min egen säng på torsdagen innan det var dags att packa och bege sig till Umeå för att starta Katla Kiro i ett fyraåringslopp. Hon stod iskallt inne i loppet och gjorde vad man kunde förvänta sig, varken mer eller mindre. Fick med sig en matlapp hem och gick en godkänd tid. Men hon har ärligt talat lite svårt att bära sina pengar för dagen. Jobbigt att stå lika start med tvåan och trean i hela kullen, Norge inräknat. Jag vill hävda att den enda fyraåringen som hade kunnat slå de två bästa igår kväll skulle vara Lannem Silje. Dessutom stod Katla både tjugo och fyrtio meter efter de som sprang fortare än henne. Iskallt var ordet.
Hoppas att hon ändå kommer med i finalen. Där kommer hon i så fall att stå lika bra inne som hon stod dåligt till denna gång.
Jerker.
fredag 31 oktober 2014
måndag 27 oktober 2014
Det går på räls
Åker järnhäst till huvudstaden. Styrelsemöte med rikssleipner i dagarna två står på agendan. Som jag sett fram emot detta möte. Och inte minst den nu pågående tågresan. Tid för eftertanke. Åsså sover åtminstone jag väldigt bra på tåg. Även om jag drog nitlotten denna gång och hamnade i samma vagn som TVÅ innebandylag. Nåja, de somnar väl de också så småningom, även om det inte verkar så just nu...
Det ska bli väldigt roligt att få träffa sleipnerkollegorna imorgon. Plus de andra inbjudna till mötet. Vi ska snacka lite dåtid, lite mer nutid och ännu lite mer framtid. Ett vet jag med säkerhet, det är att jag efter mötet kommer att återvända hem, full med nyvunnen energi och inspiration inför framtiden. Det har jag lärt mig av de möten jag varit på tidigare.
Det är alltid otroligt roligt och inspirerande att delta i dylika möten. Sen om det är rikssleipner, den lokala avdelningen hemmavid, den egna idrottsklubben, vidareutbildning i sitt yrke osv, det spelar mindre roll. Huvudsaken är att man får jobba med och kring sitt intresse tillsammans med likasinnade som arbetar mot ett gemensamt mål. Det ger så himla mycket.
Dagens tips från coachen får bli att engagera sig i en intresseorganisation som just du brinner för.
Och varför inte Sleipner? Det finns så mycket outnyttjade resurser som var och en kan bidra med, för föreningens och kallblodssportens bästa. Har du ett kallblod eller brinner lite extra för denna, den ädlaste av travarraser, så tycker jag att det är en självklarhet att du ska vara med i vår förening.
Jerker
Det ska bli väldigt roligt att få träffa sleipnerkollegorna imorgon. Plus de andra inbjudna till mötet. Vi ska snacka lite dåtid, lite mer nutid och ännu lite mer framtid. Ett vet jag med säkerhet, det är att jag efter mötet kommer att återvända hem, full med nyvunnen energi och inspiration inför framtiden. Det har jag lärt mig av de möten jag varit på tidigare.
Det är alltid otroligt roligt och inspirerande att delta i dylika möten. Sen om det är rikssleipner, den lokala avdelningen hemmavid, den egna idrottsklubben, vidareutbildning i sitt yrke osv, det spelar mindre roll. Huvudsaken är att man får jobba med och kring sitt intresse tillsammans med likasinnade som arbetar mot ett gemensamt mål. Det ger så himla mycket.
Dagens tips från coachen får bli att engagera sig i en intresseorganisation som just du brinner för.
Och varför inte Sleipner? Det finns så mycket outnyttjade resurser som var och en kan bidra med, för föreningens och kallblodssportens bästa. Har du ett kallblod eller brinner lite extra för denna, den ädlaste av travarraser, så tycker jag att det är en självklarhet att du ska vara med i vår förening.
Jerker
söndag 26 oktober 2014
Statusuppdatering
Uppdatering av hästarnas status för dagen:
Ängskalla - tränas ganska hårt för närvarande. Varierad träning, intervaller i backe, långa intervaller i mindre kuperad terräng (4 x 1500 m med en puls på max 205), pullert. Startar sannolikt nästa gång på Bergsåker 9/11.
Odile Kiro - har inte haft en sele på sig sedan starten i augusti. Jag blev less, hon verkade vara det också. Börjar om med träningen kommande helg. Det blir tuff träning i några månader, så får vi se om hon tänder till och börjar tävla bättre mot slutet av vintern. I annat fall blir hon fölmärr till våren.
Katla Kiro - har tränats hårt den sista tiden. Fokus på fart och rytm. Och ett ständigt letande efter den rätta balanseringen. Känns ganska ok. Startar på torsdag på Umåker.
Ängslilja - Joggar på. För närvarande ligger dosen på sex km ca fem ggr / vecka. Hon får öka på med en km till efter månadsskiftet. Jag försöker lägga in några femhundrametersintervaller i 2.30-fart varje träningspass.
Duracell Av Friheten (barnens shettis) - Jag fick åka med i rockarden idag. Känns som att formen är i stigande. Startar: tja, det vette fåglarna, om ens de.
Jerker.
Ängskalla - tränas ganska hårt för närvarande. Varierad träning, intervaller i backe, långa intervaller i mindre kuperad terräng (4 x 1500 m med en puls på max 205), pullert. Startar sannolikt nästa gång på Bergsåker 9/11.
Odile Kiro - har inte haft en sele på sig sedan starten i augusti. Jag blev less, hon verkade vara det också. Börjar om med träningen kommande helg. Det blir tuff träning i några månader, så får vi se om hon tänder till och börjar tävla bättre mot slutet av vintern. I annat fall blir hon fölmärr till våren.
Katla Kiro - har tränats hårt den sista tiden. Fokus på fart och rytm. Och ett ständigt letande efter den rätta balanseringen. Känns ganska ok. Startar på torsdag på Umåker.
Ängslilja - Joggar på. För närvarande ligger dosen på sex km ca fem ggr / vecka. Hon får öka på med en km till efter månadsskiftet. Jag försöker lägga in några femhundrametersintervaller i 2.30-fart varje träningspass.
Duracell Av Friheten (barnens shettis) - Jag fick åka med i rockarden idag. Känns som att formen är i stigande. Startar: tja, det vette fåglarna, om ens de.
Jerker.
lördag 25 oktober 2014
Svåra förhållanden
Ibland hör man att hästar inför start inte har kunnat träna på som vanligt den senaste tiden pga svåra träningsförhållanden. Varmt och torrt, löst och mjukt, slask och lera, fruset och hårt, kallt och mycket snö. Oftast rör det sig om väder, vind och underlag.
Jag har andra problem ibland. Som de senaste två, tre dagarna. Vad sägs om timmerbil, skogsröjare, grävskopa, traktor med timmervagn, utposterad farmartank och älgjägare överallt på alla tänkbara träningsvägar.
Att fått ha problem som "löst och mjukt" eller "slask och lera", hade varit en nåd att stilla bedja om. Men nu är läget som det är och det är bara att gilla just det, läget. Hästarna lär sig och det som inte dödar, härdar ju som bekant istället.
Så brukar inte mina hästar ha problem med traktorer eller vattenbilar på banan heller. Så här långt i alla fall, är väl bäst att tillägga.
Jag vill rikta ett stort och ödmjukt tack till er som lägger tid på att läsa bloggen och inte minst till er som berömmer den och rekommenderar andra att läsa. Alla behöver ibland en klapp på axeln för att motiveras att kämpa på med sitt, vad än det vara må, detta gäller även bloggare.
Och den här bloggaren längtar just nu efter "kallt och mycket snö", då rackarn ska kusarna få känna att de lever.
Jerker.
Jag har andra problem ibland. Som de senaste två, tre dagarna. Vad sägs om timmerbil, skogsröjare, grävskopa, traktor med timmervagn, utposterad farmartank och älgjägare överallt på alla tänkbara träningsvägar.
Att fått ha problem som "löst och mjukt" eller "slask och lera", hade varit en nåd att stilla bedja om. Men nu är läget som det är och det är bara att gilla just det, läget. Hästarna lär sig och det som inte dödar, härdar ju som bekant istället.
Så brukar inte mina hästar ha problem med traktorer eller vattenbilar på banan heller. Så här långt i alla fall, är väl bäst att tillägga.
Jag vill rikta ett stort och ödmjukt tack till er som lägger tid på att läsa bloggen och inte minst till er som berömmer den och rekommenderar andra att läsa. Alla behöver ibland en klapp på axeln för att motiveras att kämpa på med sitt, vad än det vara må, detta gäller även bloggare.
Och den här bloggaren längtar just nu efter "kallt och mycket snö", då rackarn ska kusarna få känna att de lever.
Jerker.
Fasta broddar
Nu har även Ängslillja fått på sig vinterdojorna. Efter inte så lite bökande, stånkande och stönande från både smed och häst så blev det riktigt bra. Med god hjälp av hustrun som höll i diverse rep, linor, bräms osv.
Lilja är en fantastisk trevlig individ på de allra flesta sätt. Inte rädd någonting i något sammanhang alls, vad jag sett hittills i alla fall. Inte rädd att bli skodd heller. Men arg som ett bi är hon däremot, framför allt när det kommer till skoning. Men med lite allvarlig övertalning och en stor dos tålamod så går det ändå bra så småningom.
Jag har tänkt till för att slippa bråka alltför mycket. Bra för alla parter. Har satt på guldskor med fasta broddar. Nästa skoning lär bli i slutet av december, då ska hon få exakt likadana skor, men en storlek större och med lite längre broddar. Och vips så är vi en bra bit in på nästa år utan att ha behövt skruva i en enda brodd. Hoppas bara att min plan håller.
Jag kan verkligen rekommendera fasta broddar på unga individer, vilka ännu inte har börjat gå snabbjobb. Lätt och geschvint, dessutom blir det inte dyrare heller, tvärtom. Skorna kostar visserligen 130 kronor paret, men räkna på vad ett par vinterskor inkl tolv broddar kostar och du kommer att märka att det blir minst lika dyrt. Dessutom håller dessa guldskor och även broddarna, längre än "vanliga" skor och broddar. För att inte tala om arbetet man slipper med att under hålla broddstatusen.
Jerker.
Lilja är en fantastisk trevlig individ på de allra flesta sätt. Inte rädd någonting i något sammanhang alls, vad jag sett hittills i alla fall. Inte rädd att bli skodd heller. Men arg som ett bi är hon däremot, framför allt när det kommer till skoning. Men med lite allvarlig övertalning och en stor dos tålamod så går det ändå bra så småningom.
Jag har tänkt till för att slippa bråka alltför mycket. Bra för alla parter. Har satt på guldskor med fasta broddar. Nästa skoning lär bli i slutet av december, då ska hon få exakt likadana skor, men en storlek större och med lite längre broddar. Och vips så är vi en bra bit in på nästa år utan att ha behövt skruva i en enda brodd. Hoppas bara att min plan håller.
Jag kan verkligen rekommendera fasta broddar på unga individer, vilka ännu inte har börjat gå snabbjobb. Lätt och geschvint, dessutom blir det inte dyrare heller, tvärtom. Skorna kostar visserligen 130 kronor paret, men räkna på vad ett par vinterskor inkl tolv broddar kostar och du kommer att märka att det blir minst lika dyrt. Dessutom håller dessa guldskor och även broddarna, längre än "vanliga" skor och broddar. För att inte tala om arbetet man slipper med att under hålla broddstatusen.
Jerker.
torsdag 23 oktober 2014
The Answer
Svaret på förra inläggets fråga:
Tusenklubbsmedlemmar som har sin grund i den norrländska travmyllan. Jag vet, det finns säkert några enstaka till som borde hade platsat bland namnen, men för att inte trampa i något klaver, så valde jag att hålla hårt i sargen och bara nämna de som jag var säker på.
De jag nämnde var, om någon av någon outgrundlig anledning inte skulle ha läst mitt förra inlägg var:
Berth Johansson, Gunnar Melander, Stig H Johansson, Gustaf Hallén, Anders Lindqvist, Jan-Olov Persson, Sören Nordin, Robert Bergh, Ola Hansson, Olle Lindqvist, Gösta Nordin, Stig Lindmark, Gunnar Nordin, Krister Söderholm, Lars Lindberg, Håkan Hellerstedt, Åke Svanstedt, Jan-Erik Eriksson, Jan Norberg, Ulf Ohlsson, Stefan Söderkvist, Ove A Lindqvist, Bo Eklöf, Jan-Ivan Eriksson, Alf Jonsson, Sören Eriksson, Lennart Nygren, Håkan Skoglund, Christer Nylander, Sören Eriksson,, Kenth Åkerlund, Sven-Erik Landin, Jan-Olov Åberg.
Hade också kunnat inkludera namn som Olle Goop, Jim Frick, Torbjörn Jansson, Erik Berglöf och många fler. Dessa förvisso inte norrlänningar men dock tusenklubbare härstammande från landsorten.
Och tänka sig, det finns de, som på fullaste allvar, tycker att man bör begränsa travet och dess tävlingar på de mindre banorna runt om i vårt avlånga travsverige.
Nuff said.
Jerker.
Tusenklubbsmedlemmar som har sin grund i den norrländska travmyllan. Jag vet, det finns säkert några enstaka till som borde hade platsat bland namnen, men för att inte trampa i något klaver, så valde jag att hålla hårt i sargen och bara nämna de som jag var säker på.
De jag nämnde var, om någon av någon outgrundlig anledning inte skulle ha läst mitt förra inlägg var:
Berth Johansson, Gunnar Melander, Stig H Johansson, Gustaf Hallén, Anders Lindqvist, Jan-Olov Persson, Sören Nordin, Robert Bergh, Ola Hansson, Olle Lindqvist, Gösta Nordin, Stig Lindmark, Gunnar Nordin, Krister Söderholm, Lars Lindberg, Håkan Hellerstedt, Åke Svanstedt, Jan-Erik Eriksson, Jan Norberg, Ulf Ohlsson, Stefan Söderkvist, Ove A Lindqvist, Bo Eklöf, Jan-Ivan Eriksson, Alf Jonsson, Sören Eriksson, Lennart Nygren, Håkan Skoglund, Christer Nylander, Sören Eriksson,, Kenth Åkerlund, Sven-Erik Landin, Jan-Olov Åberg.
Hade också kunnat inkludera namn som Olle Goop, Jim Frick, Torbjörn Jansson, Erik Berglöf och många fler. Dessa förvisso inte norrlänningar men dock tusenklubbare härstammande från landsorten.
Och tänka sig, det finns de, som på fullaste allvar, tycker att man bör begränsa travet och dess tävlingar på de mindre banorna runt om i vårt avlånga travsverige.
Nuff said.
Jerker.
Tankenöt
Här kommer en liten sak att gå och klura på:
Vilka två saker har följande personer gemensamt? Kan säkert bli lite fel-fel-fel à la Brasse vid en eventuell rättning av uppgiften, då de säkert har ett flertal gemensamma nämnare. Men, det här är min blogg och bara det svar som jag har i åtanke är det rätta.
Då åker vi, håll till godo:
Berth Johansson, Gunnar Melander, Stig H Johansson, Gustaf Hallén, Anders Lindqvist, Jan-Olov Persson, Sören Nordin, Robert Bergh, Ola Hansson, Olle Lindqvist, Gösta Nordin, Stig Lindmark, Gunnar Nordin, Krister Söderholm, Lars Lindberg, Håkan Hellerstedt, Åke Svanstedt, Jan-Erik Eriksson, Jan Norberg, Ulf Ohlsson, Stefan Söderkvist, Ove A Lindqvist, Bo Eklöf, Jan-Ivan Eriksson, Alf Jonsson, Sören Eriksson, Lennart Nygren, Håkan Skoglund, Christer Nylander, Sören Eriksson,, Kenth Åkerlund, Sven-Erik Landin, Jan-Olov Åberg.
Rätta svaret kommer i nästa blogginlägg, inom en snar framtid, i en dator eller mobiltelefon nära dig. Kom gärna med förslag, dock kommer jag inte själv att delta i eventuella diskussioner om vad som är rätt och fel.
Jerker.
Vilka två saker har följande personer gemensamt? Kan säkert bli lite fel-fel-fel à la Brasse vid en eventuell rättning av uppgiften, då de säkert har ett flertal gemensamma nämnare. Men, det här är min blogg och bara det svar som jag har i åtanke är det rätta.
Då åker vi, håll till godo:
Berth Johansson, Gunnar Melander, Stig H Johansson, Gustaf Hallén, Anders Lindqvist, Jan-Olov Persson, Sören Nordin, Robert Bergh, Ola Hansson, Olle Lindqvist, Gösta Nordin, Stig Lindmark, Gunnar Nordin, Krister Söderholm, Lars Lindberg, Håkan Hellerstedt, Åke Svanstedt, Jan-Erik Eriksson, Jan Norberg, Ulf Ohlsson, Stefan Söderkvist, Ove A Lindqvist, Bo Eklöf, Jan-Ivan Eriksson, Alf Jonsson, Sören Eriksson, Lennart Nygren, Håkan Skoglund, Christer Nylander, Sören Eriksson,, Kenth Åkerlund, Sven-Erik Landin, Jan-Olov Åberg.
Rätta svaret kommer i nästa blogginlägg, inom en snar framtid, i en dator eller mobiltelefon nära dig. Kom gärna med förslag, dock kommer jag inte själv att delta i eventuella diskussioner om vad som är rätt och fel.
Jerker.
söndag 19 oktober 2014
Vinterbalans
Ombalansering från sommarbeslag till vinterdito står på agendan. Bil och släp är avklarade och nu är det hästarnas tur.
Gruvar mig lite. Inte så mycket för själva jobbet, men det är ju lite bökigt såhär i övergången mellan årstiderna. Ena dagen behövs broddarna och nästa är de till besvär. Dessutom slits både skor och broddar onödigt mycket innan snön har kommit.
Det tråkigaste med det hela tycker jag dock är det faktum att balanseringsalternativen blir så begränsade. Tunga eller lätta skor, grepp eller inte, långa tår, halvrunda eller öppen tå, allt sådant tappar nu mer eller mindre sitt värde. Man är i princip begränsad till att välja mellan järn eller aluminium. Och det sistnämnda funkar inte i längden eftersom skorna (broddhålen) inte håller, återigen innan snön har lagt sig. Men men, det är lika för alla.
Ängsliljas dojor åkte av ikväll, så hon får gå barfota så långt det är möjligt. Hon är så bråkig att sko så det bästa är om hon sliter ner sina egna fötter lite lagom och sen kan man bara spika dit vinterskorna. Hon ska få guldskor med fasta broddar, fantastiska skor för jobbiga unghästar som bara ska grundtränas.
En häst är färdigskodd. Den besvärligaste av dem alla. Barnens shettis. Också han med guldskor. Så nu lyfter jag inte hans hovar mer innan det är dags att dra av skorna när det har blivit riktig vinter. Han är i och för sig väldigt snäll att sko, men det är problematiskt ändå efter som han är så liten och har pyttesmå fötter. Och jag själv är alltför hjulbent för att kunna hålla fast hans framhovar mellan mina smalben.
Men nu är det gjort och det är bara nedförsbacke från och med nu, på skoningsfronten i alla fall.
Bring 'em on!
Jerker.
Gruvar mig lite. Inte så mycket för själva jobbet, men det är ju lite bökigt såhär i övergången mellan årstiderna. Ena dagen behövs broddarna och nästa är de till besvär. Dessutom slits både skor och broddar onödigt mycket innan snön har kommit.
Det tråkigaste med det hela tycker jag dock är det faktum att balanseringsalternativen blir så begränsade. Tunga eller lätta skor, grepp eller inte, långa tår, halvrunda eller öppen tå, allt sådant tappar nu mer eller mindre sitt värde. Man är i princip begränsad till att välja mellan järn eller aluminium. Och det sistnämnda funkar inte i längden eftersom skorna (broddhålen) inte håller, återigen innan snön har lagt sig. Men men, det är lika för alla.
Ängsliljas dojor åkte av ikväll, så hon får gå barfota så långt det är möjligt. Hon är så bråkig att sko så det bästa är om hon sliter ner sina egna fötter lite lagom och sen kan man bara spika dit vinterskorna. Hon ska få guldskor med fasta broddar, fantastiska skor för jobbiga unghästar som bara ska grundtränas.
En häst är färdigskodd. Den besvärligaste av dem alla. Barnens shettis. Också han med guldskor. Så nu lyfter jag inte hans hovar mer innan det är dags att dra av skorna när det har blivit riktig vinter. Han är i och för sig väldigt snäll att sko, men det är problematiskt ändå efter som han är så liten och har pyttesmå fötter. Och jag själv är alltför hjulbent för att kunna hålla fast hans framhovar mellan mina smalben.
Men nu är det gjort och det är bara nedförsbacke från och med nu, på skoningsfronten i alla fall.
Bring 'em on!
Jerker.
onsdag 15 oktober 2014
En småspelares bekännelser
För en liten tid sedan gick undertecknad in på toton. En på förhand alldeles för lite spelad debutant på Umåker. Han stod i fyrtiotvå ggr fläsket. Dags att kliva in. Tio kronor vinnare. Hästen vann. Fråga: Varför spelar man tio kronor? Varför inte en tjuga i alla fall när man ändå har lädret uppe?
Ikväll var det dags igen. V86 på Bergsåker. Enkelrad x 20. Favoriter rätt igenom. Insats: Fem kronor. Nu brände ju Mellby Viking, så det blev ju inget av det hela. Hade Mellby Viking vunnit så hade väl utdelningen blivit typ hundra kronor. Hundra x 20 är i alla fall två tusen. Men återigen, en tjuga som insats hade blivit åtta tusen istället.
Ok, Mellby Viking förlorade. Skam den som ger sig. Nytt spel. V65 Enkelrad på x 5. Sex favoriter. Insats: Fem kronor. IGEN!!! 6:an satt. 46 kronor x 5 = 230 kronor. En tjuga hade betingat 920 kronor istället. Eller om jag åtminstone hade haft sinnesnärvaro att kryssa i V6-rutan på kupongen. Det hade jag nog i och för sig gjort om jag hunnit, men det går ju som bekant undan mellan racen, kanske lite för mycket, när man sitter framför tv:n.
Jaja, man får väl trösta sig med att banken alltid vinner i längden och se det som att dessa små insatser är ett bra sätt att minimera förlusten. Förlusterna blir små men nöjet lika stort ändå!
Jerker.
Ikväll var det dags igen. V86 på Bergsåker. Enkelrad x 20. Favoriter rätt igenom. Insats: Fem kronor. Nu brände ju Mellby Viking, så det blev ju inget av det hela. Hade Mellby Viking vunnit så hade väl utdelningen blivit typ hundra kronor. Hundra x 20 är i alla fall två tusen. Men återigen, en tjuga som insats hade blivit åtta tusen istället.
Ok, Mellby Viking förlorade. Skam den som ger sig. Nytt spel. V65 Enkelrad på x 5. Sex favoriter. Insats: Fem kronor. IGEN!!! 6:an satt. 46 kronor x 5 = 230 kronor. En tjuga hade betingat 920 kronor istället. Eller om jag åtminstone hade haft sinnesnärvaro att kryssa i V6-rutan på kupongen. Det hade jag nog i och för sig gjort om jag hunnit, men det går ju som bekant undan mellan racen, kanske lite för mycket, när man sitter framför tv:n.
Jaja, man får väl trösta sig med att banken alltid vinner i längden och se det som att dessa små insatser är ett bra sätt att minimera förlusten. Förlusterna blir små men nöjet lika stort ändå!
Jerker.
tisdag 14 oktober 2014
Farthinder
Kör man bil och kommer till ett farthinder saktar man ner något, förhoppningsvis lagom mycket att man i lugn och ro för en själv och andra eventuella inblandade, på ett tryggt sätt tar sig förbi hindret, därefter återgår man till "normal" hastighet igen.
Lite på samma sätt är det att träna unghästar. I mitt specifika fall Ängslilja. Farthindret utgörs denna gång av en förmodad växtperiod. Den går såklart inte att se med blotta ögat men hennes beteende vittnar om att just en sådan är i görningen as I wright. Hon springer på precis som vanligt, till en viss hastighet, då funkar plötsligt ingenting längre.
Min tanke är att då göra precis som jag skulle ha gjort i trafiken; Sakta ner, ta mig förbi hindret och sedan lägga mig på marschhastighet igen. Här är jag motståndare av vila. Liknelsen med bilkörning haltar något men ändå inte helt. Stannar man av kommer man ju inte förbi hindret. Enklare då att klara av problemet att slå av på takten men ändå fortsätta framåt.
Det här kan man diskutera ganska mycket om, men min erfarenhet säger mig ändå att min lösning är den bästa, dock måste det göras med stor försiktighet och en inte så liten del lyhördhet gentemot hästen i fråga.
Jerker.
Lite på samma sätt är det att träna unghästar. I mitt specifika fall Ängslilja. Farthindret utgörs denna gång av en förmodad växtperiod. Den går såklart inte att se med blotta ögat men hennes beteende vittnar om att just en sådan är i görningen as I wright. Hon springer på precis som vanligt, till en viss hastighet, då funkar plötsligt ingenting längre.
Min tanke är att då göra precis som jag skulle ha gjort i trafiken; Sakta ner, ta mig förbi hindret och sedan lägga mig på marschhastighet igen. Här är jag motståndare av vila. Liknelsen med bilkörning haltar något men ändå inte helt. Stannar man av kommer man ju inte förbi hindret. Enklare då att klara av problemet att slå av på takten men ändå fortsätta framåt.
Det här kan man diskutera ganska mycket om, men min erfarenhet säger mig ändå att min lösning är den bästa, dock måste det göras med stor försiktighet och en inte så liten del lyhördhet gentemot hästen i fråga.
Jerker.
måndag 13 oktober 2014
Kostnadsberäkning av vår verksamhet
De senaste veckorna har det debatterats en hel del om en utredning med fokus på "djupanalys av hästägarnas ekonomi gällande unghästtävlandet".
Jag har gjort en egen analys, dock inte lika djup förvisso, av samma företeelse, gällande de hästar jag och min fru haft de senaste tio åren. I analysen tas inte vår fölmärr med, då hon kom till oss som oinkörd fyraåring och således inte faller in i ovan nämnda kategori.
Analysen göres för att visa på en annan sida av saken, vilken också är att betrakta som en del av travets verklighet. Och en alls inte lika dyster sådan.
På det sätt som vi driver travrörelsen så beräknar vi att varje häst kostar i genomsnitt 3.000 kronor per månad att äga. Vilket innebär att den vid slutet av fyraårssäsongen har renderat i 144.000 kr i utgifter om vi varit ägare sedan fölningen. Vi har ägt och fött upp fyra hästar på det viset varav två har sålts därefter eller strax innan. Vi har dessutom köpt ytterligare två som ettåringar och således ägt dem totalt tre år fram till slutet av fyraårssäsongen.
Mellan tummen och pekfingret rör det sig om 48+48+48+48+36+36+= 264 månaders hästägande. Total utgift: 264 x 3000 kr = 792.000 kr.
Totala inkomster under samma 264 månader, inkl prispengar, föl- och kvalbonus, uppfödarpengar, premieloppspengar och ev försäljning: Ca 1.200.000 kr.
Alltså ett överskott på 408.000 kr eller i genomsnitt 68.000 kr per häst fram till fyraårssäsongens slut.
De tre som vi har i stallet för närvarande, vilka har uppnått fyra års ålder, har alla med råge tjänat ihop till sin havre. Jag är medveten om att vi är lyckligt lottade och att vi kanske har extra fina hästar för dagen, men jag tror inte att det faktum att vi har tre som går runt, gör att tvåhundranittiosju andra inte gör det, vilket skulle vara fallet för att statistiken i den omtalade utredningen, ska vara "i balans".
Jag vill på det här sättet bara visa på att allt inte bara är mörker och att det faktiskt går att tjäna pengar på travhästar. Naturligtvis blir kostnadsbilden en helt annan om man har häst i proffsträning hela vägen, men på det sätt som vi driver vår lilla rörelse så har det funkat bra för oss i alla fall.
Jerker.
Jag har gjort en egen analys, dock inte lika djup förvisso, av samma företeelse, gällande de hästar jag och min fru haft de senaste tio åren. I analysen tas inte vår fölmärr med, då hon kom till oss som oinkörd fyraåring och således inte faller in i ovan nämnda kategori.
Analysen göres för att visa på en annan sida av saken, vilken också är att betrakta som en del av travets verklighet. Och en alls inte lika dyster sådan.
På det sätt som vi driver travrörelsen så beräknar vi att varje häst kostar i genomsnitt 3.000 kronor per månad att äga. Vilket innebär att den vid slutet av fyraårssäsongen har renderat i 144.000 kr i utgifter om vi varit ägare sedan fölningen. Vi har ägt och fött upp fyra hästar på det viset varav två har sålts därefter eller strax innan. Vi har dessutom köpt ytterligare två som ettåringar och således ägt dem totalt tre år fram till slutet av fyraårssäsongen.
Mellan tummen och pekfingret rör det sig om 48+48+48+48+36+36+= 264 månaders hästägande. Total utgift: 264 x 3000 kr = 792.000 kr.
Totala inkomster under samma 264 månader, inkl prispengar, föl- och kvalbonus, uppfödarpengar, premieloppspengar och ev försäljning: Ca 1.200.000 kr.
Alltså ett överskott på 408.000 kr eller i genomsnitt 68.000 kr per häst fram till fyraårssäsongens slut.
De tre som vi har i stallet för närvarande, vilka har uppnått fyra års ålder, har alla med råge tjänat ihop till sin havre. Jag är medveten om att vi är lyckligt lottade och att vi kanske har extra fina hästar för dagen, men jag tror inte att det faktum att vi har tre som går runt, gör att tvåhundranittiosju andra inte gör det, vilket skulle vara fallet för att statistiken i den omtalade utredningen, ska vara "i balans".
Jag vill på det här sättet bara visa på att allt inte bara är mörker och att det faktiskt går att tjäna pengar på travhästar. Naturligtvis blir kostnadsbilden en helt annan om man har häst i proffsträning hela vägen, men på det sätt som vi driver vår lilla rörelse så har det funkat bra för oss i alla fall.
Jerker.
söndag 12 oktober 2014
Solskenshistoria
Annbritt Johansson från Lycksele hade en stor kväll på Umåker i fredags, i skymundan av de mer eller mindre stora lopp som kördes under tävlingskvällen.
Vi tar det från början. Hennes första och hittills enda registrerade egna uppfödning, Berglundas Max är nu två år fyllda. Han började tömköras i juli i år. Kort därefter ansåg Annbritt att hon behövde hjälp med inkörningen av sin häst, så den lämnades in till Umåkers proffstränare Mats Gällerstedt för ändamålet.
För en tid sedan meddelade tränaren att hästen nu var att betrakta som inkörd och att Mats dessutom tyckte att de lika gärna kunde köra på några veckor till, för att chansa och se om det gick att underskrida premietidsgränsen innan tiden för det löper ut vid månadsskiftet.
I fredags var det så dags. Skarpt läge med Berglundas Max på startlinjen. Jag pratade både med tränare och ägare innan loppet och båda var inställda på att det denna gång mest rörde sig om en se-och-lära-övning. Det var ju trots allt bara tredje gången på banan och dessutom den allra första gången i sulky. Kanske skulle det gå vägen vid nästa tillfälle, eller nästa. Men inte denna gång.
Loppet gick iväg och hästen trevade lite från början och galopperade kort efter start. Första varvet såg heller inte alltför lovande ut, men sen kom han på bättre tankar. När krutröken så småningom hade lagt sig så visade det sig att han hade avverkat de 2160 meterna på 2.08,4 och var alltså godkänd.
Annbritt var sannolikt den allra gladaste personen på stallbacken under kvällen. Detta var oerhört stort för henne. Hennes allra första uppfödning, som hon för första gången fick se på en travbana och som dessutom överträffade sig själv, hennes tränares och inte minst hennes egna förväntningar.
En riktig solskenshistoria som i sin tur håller drömmen vid liv om en fortsättning mot kval, tävling och kanske så småningom en vinnarcirkel. Och det är ju just den drömmen som är så viktig för hela travsporten.
Dessa små men samtidigt så stora händelser, långt från strålkastarljus, V64-kuponger och segerintervjuer borde lyftas fram betydligt oftare. Här har media, journalister och framför allt respektive banas ansvariga sportchefer o s v en läxa att göra tycker jag. Att Ulf Ohlsson tar en trippel eller att omgångens V5-bank infriar förväntningarna belyses ofta, men betyder i efterhand ingenting.
Härmed har i alla fall jag tagit mitt ansvar i frågan och lyft fram en av alla dessa solskenshistorier.
Jerker.
Vi tar det från början. Hennes första och hittills enda registrerade egna uppfödning, Berglundas Max är nu två år fyllda. Han började tömköras i juli i år. Kort därefter ansåg Annbritt att hon behövde hjälp med inkörningen av sin häst, så den lämnades in till Umåkers proffstränare Mats Gällerstedt för ändamålet.
För en tid sedan meddelade tränaren att hästen nu var att betrakta som inkörd och att Mats dessutom tyckte att de lika gärna kunde köra på några veckor till, för att chansa och se om det gick att underskrida premietidsgränsen innan tiden för det löper ut vid månadsskiftet.
I fredags var det så dags. Skarpt läge med Berglundas Max på startlinjen. Jag pratade både med tränare och ägare innan loppet och båda var inställda på att det denna gång mest rörde sig om en se-och-lära-övning. Det var ju trots allt bara tredje gången på banan och dessutom den allra första gången i sulky. Kanske skulle det gå vägen vid nästa tillfälle, eller nästa. Men inte denna gång.
Loppet gick iväg och hästen trevade lite från början och galopperade kort efter start. Första varvet såg heller inte alltför lovande ut, men sen kom han på bättre tankar. När krutröken så småningom hade lagt sig så visade det sig att han hade avverkat de 2160 meterna på 2.08,4 och var alltså godkänd.
Annbritt var sannolikt den allra gladaste personen på stallbacken under kvällen. Detta var oerhört stort för henne. Hennes allra första uppfödning, som hon för första gången fick se på en travbana och som dessutom överträffade sig själv, hennes tränares och inte minst hennes egna förväntningar.
En riktig solskenshistoria som i sin tur håller drömmen vid liv om en fortsättning mot kval, tävling och kanske så småningom en vinnarcirkel. Och det är ju just den drömmen som är så viktig för hela travsporten.
Dessa små men samtidigt så stora händelser, långt från strålkastarljus, V64-kuponger och segerintervjuer borde lyftas fram betydligt oftare. Här har media, journalister och framför allt respektive banas ansvariga sportchefer o s v en läxa att göra tycker jag. Att Ulf Ohlsson tar en trippel eller att omgångens V5-bank infriar förväntningarna belyses ofta, men betyder i efterhand ingenting.
Härmed har i alla fall jag tagit mitt ansvar i frågan och lyft fram en av alla dessa solskenshistorier.
Jerker.
lördag 11 oktober 2014
Trea i Elitstoet
Ängskalla på banan igen igår kväll. Både bokstavligt och bildligt. Bokstavligt för att hon rent fysiskt var där, på Umåker, för att tävla och bildligt för att hon återigen visade sig från sin bästa sida.
Norrländska Elitstoet var rubriken på loppet. Ett lika bra och sevärt lopp på förhand som det visade sig bli i efterhand. Ordinarie driver Östman valde att köra en annan häst i loppet, därför fick Robert Bergh vikariera istället. Vilket han gjorde med den äran.
Efter värmningen blev det lite utrustningsändringar åt det chansartade hållet, vilket föll väl ut. Sedan är väl inte Bergharns körhänder helt irrelevanta i sammanhanget heller.
Kalla fick en snygg och relativt vilsam löpning i ryggar in på upploppet och tackade för det genom att spurta till en snygg tredjeplats. En placering bättre än ifjol. Den gången var det första gången som hon mötte alla de bästa stona, det var lite av ett elddop. Nu tillhör hon själv den kategorin och just det känns nästan lite overkligt.
Tack för den här gången, Ängskalla!
Jerker.
Norrländska Elitstoet var rubriken på loppet. Ett lika bra och sevärt lopp på förhand som det visade sig bli i efterhand. Ordinarie driver Östman valde att köra en annan häst i loppet, därför fick Robert Bergh vikariera istället. Vilket han gjorde med den äran.
Efter värmningen blev det lite utrustningsändringar åt det chansartade hållet, vilket föll väl ut. Sedan är väl inte Bergharns körhänder helt irrelevanta i sammanhanget heller.
Kalla fick en snygg och relativt vilsam löpning i ryggar in på upploppet och tackade för det genom att spurta till en snygg tredjeplats. En placering bättre än ifjol. Den gången var det första gången som hon mötte alla de bästa stona, det var lite av ett elddop. Nu tillhör hon själv den kategorin och just det känns nästan lite overkligt.
Tack för den här gången, Ängskalla!
Jerker.
onsdag 8 oktober 2014
Årsdagen
Livet är fullt av vägskäl. Vissa vägval är viktigare än andra. De flesta är såklart banala i det stora hela, medan andra har stor inverkan på ens liv. Några få gör att man förändras helt i grunden och gör att man själv och ens liv för alltid kommer att vara på ett annat sätt än tidigare.
Idag är det exakt tjugo år sedan jag flyttade till Montecatini, Italien, där jag kom att bo i tre år.Jag flyttade till pastalandet dels för att jobba med hästar, men minst lika mycket för äventyrets skull. För ett äventyr var det. Uppryckt med rötterna och planterad i den toscanska myllan. I en tid som utspelade sig före både internet och mobiltelefoner.
Vad gäller hästbiten så blev det väl inte riktigt som jag hade tänkt mig, det blir, som bekant, sällan det. Jag och mina kollegor fick ta ett mycket större ansvar än jag var beredd på. Vi jobbade med inkörning och uppträning av unghästar. Inledningsvis trodde jag väl ärligt talat inte att båten skulle kunna ros i hamn, men undan för undan så började det rulla på och det blev ganska bra till slut. En lärorik period som jag har och kommer att ha nytta av i resten av mitt hästliv.
Förutom det rent yrkesmässiga så ställdes man inför en massa vardagliga situationer som skulle lösas hela tiden, vilka gav livserfarenhet och perspektiv på saker och ting. Bara en sån sak som att gå in på en bostadsförmedling och söka lägenhet på ett språk som man knappt behärskar, skaffa bankkonto, förhandla lön, eller bara såna simpla saker som att tanka bilen, handla mat eller gå på restaurang. De senare exemplen kan tyckas enkla, nåt som man gör som turist vid varje utlandsvistelse, men det blir nåt helt annat när man verkligen ska bo på stället i fråga och lära känna, banken, chefen, restaurangen, macken osv. Det jag lärde mig mest om under min tid i Italien, var nog trots allt hur bra Sverige är, både som travnation och land i allmänhet.
En lite läskig parentes var att jag på min bilresa till Italien åkte färja mellan Skåne och Tyskland. En exakt likadan båt som en vecka tidigare hade sjunkit i Östersjön, Estonia. Hela Sverige var i sorg vid den här tiden och det pratades inte om annat. Då var man som osnuten dryga tjugoåring inte så tuff när färjan lämnade hamnen och begav sig ut på det mörka havet.
En mer angenäm upplevelse och allt annat än en parentes, inte minst med tanke på resten av mitt liv, var att den första person som jag träffade när jag kom fram till gården jag skulle bo på, var en då tjugotvåårig norsk tjej, som många år senare skulle komma att bli min fru och mor till mina barn.
Som sagt, livet är fullt av vägskäl och vissa vägval är viktigare än andra.
Jerker.
Idag är det exakt tjugo år sedan jag flyttade till Montecatini, Italien, där jag kom att bo i tre år.Jag flyttade till pastalandet dels för att jobba med hästar, men minst lika mycket för äventyrets skull. För ett äventyr var det. Uppryckt med rötterna och planterad i den toscanska myllan. I en tid som utspelade sig före både internet och mobiltelefoner.
Vad gäller hästbiten så blev det väl inte riktigt som jag hade tänkt mig, det blir, som bekant, sällan det. Jag och mina kollegor fick ta ett mycket större ansvar än jag var beredd på. Vi jobbade med inkörning och uppträning av unghästar. Inledningsvis trodde jag väl ärligt talat inte att båten skulle kunna ros i hamn, men undan för undan så började det rulla på och det blev ganska bra till slut. En lärorik period som jag har och kommer att ha nytta av i resten av mitt hästliv.
Förutom det rent yrkesmässiga så ställdes man inför en massa vardagliga situationer som skulle lösas hela tiden, vilka gav livserfarenhet och perspektiv på saker och ting. Bara en sån sak som att gå in på en bostadsförmedling och söka lägenhet på ett språk som man knappt behärskar, skaffa bankkonto, förhandla lön, eller bara såna simpla saker som att tanka bilen, handla mat eller gå på restaurang. De senare exemplen kan tyckas enkla, nåt som man gör som turist vid varje utlandsvistelse, men det blir nåt helt annat när man verkligen ska bo på stället i fråga och lära känna, banken, chefen, restaurangen, macken osv. Det jag lärde mig mest om under min tid i Italien, var nog trots allt hur bra Sverige är, både som travnation och land i allmänhet.
En lite läskig parentes var att jag på min bilresa till Italien åkte färja mellan Skåne och Tyskland. En exakt likadan båt som en vecka tidigare hade sjunkit i Östersjön, Estonia. Hela Sverige var i sorg vid den här tiden och det pratades inte om annat. Då var man som osnuten dryga tjugoåring inte så tuff när färjan lämnade hamnen och begav sig ut på det mörka havet.
En mer angenäm upplevelse och allt annat än en parentes, inte minst med tanke på resten av mitt liv, var att den första person som jag träffade när jag kom fram till gården jag skulle bo på, var en då tjugotvåårig norsk tjej, som många år senare skulle komma att bli min fru och mor till mina barn.
Som sagt, livet är fullt av vägskäl och vissa vägval är viktigare än andra.
Jerker.
måndag 6 oktober 2014
Varför vi håller på
 |
| Min son Alvin med Ängskalla |
Varför håller vi på med det här, egentligen? Det finns såklart en hel massa svar på den frågan beroende på vem man frågar.
Jag tycker att det kan vara viktigt att ställa sig den frågan med jämna mellanrum, inte bara när det kommer till hästeriet, utan också angående andra saker i livet i stort.
Personligen så håller jag på för att jag vill träna, tävla och vinna. Då jag någon gång under Edmonton Oilers storhetstid i mitten av 80-talet insåg att, dit skulle jag aldrig komma, så började jag, lite av slumpens skördar nörda in mig på trav. Å det grövsta desstom.
Det nördigaste jag har gjort, var att ta ledigt från skolan och åka buss tretton mil till Umeå, för att se Berth Johanssons amerikan, jag tror att det var Joyul Catch. I ett kvallopp! Han kvalade på en 17-tid vill jag minnas, inget märkvärdigt med det, men det var första gången jag såg en amerikanskfödd travare live.
Ett annat skäl till att hålla på med dessa underbara hästar illustreras av bilden ovan. Och eftersom en sådan som bekant säger mer än tusen ord, så lämnar jag den härmed okommenterad.
Kalla blev fyra i Östersund på fredagkvällen efter en del strul på vägen. Känns som att hon skulle varit trea för att jag skulle varit helt tillfreds med resultatet. Jag tar istället med mig ett flertal andra positiva saker från den starten. Hon åt, drack och gjorde sina behov helt enligt önskemål och framför allt var hon betydligt mindre nervös än hon varit på slutet och det lovar gott inför kommande hösts och vinters startande.
Nästa start blir på fredag på Umåker i Norrländska Elitstoet där vi har en fjärdeplats från fjolåret att försvara, eller ännu hellre förbättra.
Jerker.
torsdag 2 oktober 2014
Ängskalla Östersund
Efter några veckors paus från tävlandet blir det åter start för Kalla imorgon. Stolopp i Östersund. Jämnt och hårt lopp och jag tycker att minst halva fältet är kraftiga aspiranter på segern.
De veckor som har gått har gjort Kalla gott. Hon fick efter senaste starten, till att börja med, en genomgång av veterinär, följt av några vassa backjobb i början av "viloperioden" och sedan har hon fått ta igen sig och laddat batterierna och lugnat ner sig lite rent allmänt. Lite nytt i foderstaten har det också blivit.
Hon känns mjuk och smidig. Slår bakut i hagen och verkar stormtrivas för dagen. Jag tror och hoppas på en riktigt fin prestation imorgon. Det finns ett visst tvivel som gnager lite och det är avsaknad av genomkörare inför detta lopp. Jag har medvetet låtit henne vila sig i form mer än någonsin tidigare, mest för att testa hur hon reagerar på det. Det kan bli himmel och det kan bli pannkaka. Vilket av det vet jag inte med säkerhet.
Men ett vet jag. Att det kommer att bli grymt spännande.
Jerker.
De veckor som har gått har gjort Kalla gott. Hon fick efter senaste starten, till att börja med, en genomgång av veterinär, följt av några vassa backjobb i början av "viloperioden" och sedan har hon fått ta igen sig och laddat batterierna och lugnat ner sig lite rent allmänt. Lite nytt i foderstaten har det också blivit.
Hon känns mjuk och smidig. Slår bakut i hagen och verkar stormtrivas för dagen. Jag tror och hoppas på en riktigt fin prestation imorgon. Det finns ett visst tvivel som gnager lite och det är avsaknad av genomkörare inför detta lopp. Jag har medvetet låtit henne vila sig i form mer än någonsin tidigare, mest för att testa hur hon reagerar på det. Det kan bli himmel och det kan bli pannkaka. Vilket av det vet jag inte med säkerhet.
Men ett vet jag. Att det kommer att bli grymt spännande.
Jerker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)