tisdag 31 december 2019

Mitt travdecennium

   Rubriken på inlägget är en parafras på titeln till en Uggla-låt. I den låten finns en strof som lyder "ägna er åt gårdagen ni, men jag är inte road utav nostalgi". Där är inte jag och Uggla helt överens, åtminstone inte om det är mitt, alldeles strax, avslutade travdecennium som det gäller.

   Att skriva ner vad som hänt under tio år i ett enda blogginlägg är så klart omöjligt, men i mycket grova drag ska jag härmed göra ett försök därtill.

   Ni vet när det händer något stort i ens liv, på gott eller ont, man kommer ihåg vädret, lukter, syn- och hörselintryck från omgivningen runt omkring osv, från när och där det hände. Och det sitter ofta kvar under mycket lång tid och ibland kanske t o m livet ut. Jag kommer aldrig att glömma den 2 april 2010, när Ulf Ohlsson hade värmt Ängskalla inför hennes debut och han sa "Fan, det här är en bra häst". Jag hade inte ens fattat det själv. Jag/vi hade aldrig haft en "bra häst" tidigare. Och nu sa Sveriges kanske bästa kallblodskusk det om vår ostartade treåring! Loppet gick iväg, Kalla spetsade och vann med "halva upploppet". Det var startskottet på en resa som än idag, på 10-talets sista självande dag, alltjämt fortsätter.

   Ett annat specifikt minne från nådens år 2010 var när jag stod på Kriteriebåten (Ängskalla blev diskad i Kriteriestoets final) kvällen innan själva loppet och tänkte att "om jag mot förmodan får chansen att delta i en klassisk final igen så ska jag minnas varje fel och varje rätt som jag gjort denna gång och dra lärdom av det". Jag trodde förvisso inte där och då att det skulle hända igen. Tio år senare har det hänt totalt tio gånger. Och faktiskt var den där allra första gången med Ängskalla den hittills enda som vi åkt hem från en final i Kriteriet eller Derbyt utan pengar. Ja, jag vet att statistiken kommer att spricka förr eller senare, jag är inte mindre stolt för det.

   Bortsett från alla roliga minnen som skapats i samband med årgångsloppen under de senaste tio åren så har vi också fått vara med på SM en handfull gånger, vi har startat på V75, vi har tävlat i Paris två gånger, vi har satt tre svenska rekord, vi har tränat fram två kallblodiga miljonärskor och mycket mycket mer. Inte minst har vi fått leva, verka och arbeta i travbubblan.

   När allt kommer till allt så handlar trav i min värld om upplevelser. Alla resor, alla människor man träffar och inte minst alla fina hästar som korsar ens väg. I dessa avseenden kan jag med fog säga att jag verkligen har varit lyckligt lottad.

   När decenniet var ungt så hade vi tre-fyra hästar. En lätthanterlig hobby. Tio år senare står det sjutton hästar på gården (och imorgon, på självaste Nyårsdagen, så anländer en artonde!), inte alls lika lätthanterligt. Proffslicens har införskaffats och hobbyn har mer eller mindre blivit ett heltidsarbete. Målen flyttas vartefter, sakta sakta, framåt och uppåt. Vi har deltagit i många stora lopp under 2010-talet, varit nära att vinna men hittills inte nått hela vägen fram. Under 2020-talet kan det ske! Vi jobbar hårt för det och vi jobbar hela tiden för det. Enligt podden "When we were kings" så ska en fotbollstränare, jag tror det var Arsenals Arsène Wenger, ha sagt något i stil med att "nyckeln till framgång är inte motivationens intensitet, utan motivationens varaktighet". Ett av de bästa citat jag någonsin hört och något som verkligen genomsyrar min syn på travträning.

   Våra hästar på gården per 31/12-19:

   Kumlaby Tabasco - shettis
   Guldhagens Kolga - russ
   Sonja Kiro - stoföl
   Saga Kiro - stoföl
   Mira Kiro - sto, 1 år
   Maya Kiro - sto, 1 år
   Bäcklös Jäntan - sto, 1 år
   Wik Viktoria - sto, 1 år
   Ronja Kiro - sto, 2 år
   Ravn Kiro - valack, 2 år
   Orion Kiro - valack, 3 år
   Smedsmyrans Tindra - sto, 3 år
   Holter Oda - sto, 3 år
   Rappodina - sto 4 år
   Katla Kiro - fölsto, dräktig med Ängsborken
   Odile Kiro - fölsto, dräktig med Ingbest
   Ängskalla - fölsto, dräktig med Ängsborken

   Vi har det väl förspänt inför den annalkande framtiden. Det decennium som står för dörren vet vi ännu ingenting om, förutom att vi kommer att jobba hårt och mycket. Vi kommer att få vara med om att sätta upp mål och drömmar och jag är stark i min förvissning om att några av dessa kommer att både infrias och överträffas!

   Gott Nytt Decennium travvänner!

   Jerker.
 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar