söndag 8 maj 2016

En underbar födelsedag

Så var det dags igen. Att fylla år. Under lördagen gjorde jag det för fyrtiofjärde gången. Och kanske den roligaste gången. Dagen tillbringades på ponnytrav på Umåker. Jag fick den bästa presenten jag skulle kunna få, den att få se glädjen i mina barns ögon (och deras kompisars också för den delen) då deras ögonstenar levererade på tävlingsbanan.

De hade båda shettisarna till start, dvs Kumlaby Tabasco a k a Tabbe och Duracell Av Friheten a k a Durre. Tabbe deltog i två lopp och blev tvåa i båda och Durre bärgade en bronspeng i sin enda start för dagen. Båda väl understödda av sin respektive drivers för dagen, Hanna Gustafsson och Elsa Säll. Mina söner håller som bäst på att fixa egna licenser, men de är någon månad bort ännu. Pojkarna har gjort ett fint jobb med hästarna i vår och det fick de nu betalt för. Skriver härmed den stolta fadern.

Ponnytrav är något helt nytt för mig och något som jag inte överhuvud taget varit insatt i tidigare, fram tills för ett knappt år sedan. Det är en fascinerande värld sett från min horisont. Framgångar är precis lika roliga som i det "riktiga" travet, medan motgångarna inte alls svider lika mycket. Allt att vinna således.

Jag inser också mer och mer hur viktig denna plantskola är för svensk travsports framtid. Stjärnkusken i all ära, men i jämförelse med ponntravet så står sig tv-spektaklet slätt. Jag är av den bestämda uppfattningen att det bör läggas långt mycket mer krut på shettisar, russ och ponnykuskar än vad som nu är fallet. En satsad krona på ett barn eller ungdom ger en betydligt större avkastning på sikt, jämfört med att lägga samma krona på en vuxen rookie. Om det ena nu måste ta ut det andra, vilket inte alls behöver vara fallet. Måhända får man inte en lika snabb avkastning på ett sjuårigt barn som på en hårdrockstrummis, men i längden blir den garanterat mycket större.

Jag hoppas verkligen att Svensk Travsport och inte minst respektive travsällskap satsar ännu mer på ponnisarna och ungdomarna i framtiden. Mycket fungerar bra, men på sina håll kan det bli ännu bättre.

För det är barnen och ungdomarna som är svensk travsports framtid.

Jerker.

Kasper, Kumlaby Tabasco, Dante och Alvin

söndag 1 maj 2016

Prem och montédebut

Valborgsmässoafton, kanske min favoritdag på året, tillbringades detta nådens år 2016 på Skelleftetravet. Kvällens målsättning var att prema Ängsgnista och att ha kul med Ängskalla. Båda dessa mål uppnåddes.

Gnista hade en jobbig dag med en massa strul i förberedelserna, ändå gjorde hon bra ifrån sig och klarade av sitt premielopp med bravur. Två omstarter i loppet gjorde att hon blev en aning trampig och när väl den giltiga starten gick iväg så tog hon inte tag i grejorna, alternativt så fick inte drivern henne att ta tag i grejorna. Hur som haver så kom vi hem på 2.00,3 och jag är mycket nöjd med hennes insats. Nu ska vi skruva ner tempot lite grand för hennes del enär hon ska få en månad med mental träning. Det börjar bli lite varmt i luvan och det är dags att pulla upp lite, jag har en skön känsla av att detta kan vara en riktigt fin häst. Men jag måste spela korten rätt för att få ut det mesta och bästa ur henne. Det blir min utmaning.

Kalla gjorde montédebut. Tänk så lätt det är med monté. Allt man behövde göra var att skritta barbacka fyra, fem gånger, sen var det iordningställt. Eller också var det andra faktorer som gjorde att hon presterade som hon gjorde. Nu blev hon "Bara Fyra", men hon är typ aldrig riden förut över huvudtaget och hon mötte förhållandevis rutinerade konkurrenter. Hon kom i mål på 1.26,6, förvisso med en ansenlig mängd mjölksyra i omlopp, men hon höll ändå ihop aktionen och gjorde allt som man kunde önska utifrån givna förutsättningar. Dessutom gjorde ridande Ingela ett toppjobb med hästen under hela kvällen. Men den stora hjältinnan var ändå Kalla. Jag är full av beundran för denna häst som ideligen ställs inför en massa krav av oss runtomkring och för det allra mesta alltid löser situationen på bästa möjliga sätt. Hatten av för hedersmercan!

De´e´mycke´nu. Start imorgon igen med Katla Kiro. På Umåker. Och innan dess kanske vi hinner klämma in en fölning, då storasyster Odile Kiro går i väntans tider, vilket vi också gör för den delen.

Jerker.