På fredag är det dags för Katla Kiro att göra årsdebut. Exakt på dagen en vecka tidigare än den ursprungliga planen. Anledningen till att det blev på det viset är följande:
Det har varit alltför få hästar anmälda i kallblodsloppen i norr under en lång tid (även om det förvisso kan skönjas en ljusning på den fronten). Färre än nödvändigt då det funnits material, men pga dåliga proppar och andra anledningar så har man avstått från att anmäla. De lopp som generellt sett drabbats hårdast, de senaste åren i alla fall, har varit fyraårsloppen. Jag förde i helgen ett resonemang med mig själv (och med min fru också för den delen) huruvida vi skulle anmäla Katla till det på förhand hårda Sleipner Cup-försöket på Umåker. Svaret som mitt förnuft (och min förnuftiga fru också för delen) gav mig var, att om jag står på barrikaderna och proklamerar för att man ska anmäla till loppen, även om inte förutsättningarna är helt optimala, så borde jag, åtminstone så långt det är möjligt och någorlunda rimligt, leva som jag lär.
I Katlas träningsplanering ingick att hon skulle tränas hårt och tungt ett par pass till, för att i slutet av veckan få börja ta det lite lugnare och att formen därmed ska komma smygande inför den stundande sommaren. Nu lättar vi på trycket både bokstavligt (pullerten) och bildligt en vecka tidigare efter som årspremiären blev tidigarelagd. Katla får polimasa resten av tiden fram till fredag och så får jag se hur resten av maj blir, lite utifrån hur hon presterar i loppet.
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar