Kill your darlings

Inledningsvis av dagens inlägg vill jag klargöra en sak. Jag bryter bara mot principer och löften som jag inte kan hålla.

Kill your darlings är ett uttryck som betyder nåt i stil med, att även om man är oerhört förtjust i någon specifik företeelse och just det eller den borde vara det bästa alternativet vid en viss given situation, så kanske man ibland måste se bortom sin egen "darling", t o m döda honom eller henne, vilket blir innebörden av direkt översättning. Detta för att istället använda sig av t ex en annan, bättre variant för att lösa ett uppkommet problem.

Jag anser, vilket jag påpekat några gånger tidigare i bloggen, att alldeles för många i travbranschen har alldeles för många "darlings" som man inte är beredd att, ens tillfälligt, överge.

Sedan ett par dagar tillbaka har jag fått krypa till korset och överge den princip som jag skrev om i inlägget 28/4, nämligen den att inte köra in unghästar med käkrem.

Ängslilja är hur fin som helst att köra, inte rädd någonting, fullt reglerbar osv. Dock verkar hon ha ett behov av att ha något att bråka om och med medan hon körs. Så hon har bockat och slagit med jämna mellanrum var femhundrade meter. Inte mycket, inte våldsamt, men väldigt irriterande. Hade hon varit människa hade hon kunna utnämnas till "skitunge", typ. Så jag satte på henne en käk härom dagen, inte för att hon inte skulle slå, utan mest för att hon skulle koncentrera sig på sin uppgift istället. Vilket funkade alldeles utmärkt. Hon slutade bråka på en gång och tog direkt ytterligare ett litet, litet, litet (läs detta med pipröst så blir det autentiskt) steg mot att bli en tävlingshäst.

Jag hävdar fortfarande att man ska undvika käkrem på unghästarna, but sometime you have to kill your darlings.

Avslutar med ett tips på en annan kallblodsamatörs blogg, klicka på länken och läs om Elin Jacobsson.

Jerker.