Alldeles för långt mellan loppen nu. Vi är halvvägs in i april och ännu inte startat denna månad. Det måste och kommer att bli bättring på den fronten. Nästa månad. Vi befinner oss just nu i ett vakuum där det helt enkelt inte finns några lopp att delta i. Så blir det bara ibland. I maj kommer vi att ta igen det med råge. Då känns det som att finkan lika gärna kan sitta kvar på kulan hela månaden. Men det blir då det.
Idag blir det en 18-milafärd norrut till Boden. Ängskalla och Odile startar i samma lopp för första men högst troligt långt ifrån sista gången.
På förhand känns det som att Kalla är en av tre som borde kunna vinna loppet. Har hon en bra dag så lär den som ska slå henne också behöva ha det. Hon har bästa tänkbara utgångsläge utifrån proppen och jag är optimistisk på förhand. Jag har dock lärt mig under den 76-loppslånga resan att man aldrig vet på förhand hur det kommer att gå med henne. Hon kan vara helt fantastiskt bra och hon kan vara helt under isen. Man vet aldrig. Kan hon vara trea i detta lopp och göra ett bra och stabilt lopp, så är jag helnöjd.
På förhand så känns det som att Odile kan vara en av de sju som gör upp om fjärdeplatsen. Den trogne bloggläsaren vet att jag kört henne själv de två senaste starterna, galopperat 700 var båda gångerna och raketspurtat till två matlappar. Nu svingar sig Jan Norberg upp i jollen. Han borde i rimlighetens namn kunna vrida ur henne en sekund eller två ytterligare jämfört med mig. Kan han hålla henne på rätt köl och sitta med i fältet i mitten av sista sväng. Då vetterackarn om hon inte... Nej, lugn och fin nu, skulle hon kunna vara fyra-femma så vore det fantastiskt bra. Vi nöjer oss med det. Hon åker ju trots allt till Boden mest som resesällskap.
Vi siktar mot stjärnorna med båda två, så kanske vi når trädtopparna med en av dem i alla fall!
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar