Vi börjar med fisken. Odile gjorde väl ungefär vad jag hade hoppats. Nästan. Tyvärr blev det galopp i första kurvan och uppanmäld som hon var så fanns såklart inte utrymme för slik fadäs. Hon sprang sedan med runt, tjugo meter efter fältet och kom hem på 1.30,2g / 2140. Hade hoppats och kanske också trott på en matlapp, detta under förutsättning att hon skulle gå felfritt. Nu blev det som sagt inte så och loppet som sådant efterlämnar ett litet litet sting av besvikelse för hennes del.
Så tar vi fågeln. Ängskalla. (Lite ironiskt att kalla Kalla för fågel, då hon mest ser ut att vilja flyga då man ser henne in action.) Hon stod tjugo meters tillägg på de svåraste konkurrenterna på förhand. På den som jag tyckte såg svårast ut, lyckades hon bara plocka in nittonkommaåtta. Hade loppet varit 2142 m istället för 2140 så hade hon vunnit. Det skulle emellertid vara fräckt mot Kalla att inte vara stolt, glad och tacksam för hennes insats igår. Hon krigar hela vägen in på linjen och landar till slut på den snabbaste tiden som ett kallblodssto har noterat i Sverige 2014 över medeldistans. 1.25,6 / 2180. Under hela 2013 var det bara tre svenska ston som noterade snabbare tider över medeldistans, avseende båda startmetoderna. Det var ettan, tvåan och trean i sto-SM. Det känns svindlande för en liten skitamatör som jag att ha en häst i stallet som är uppe och nosar på de höjderna.
Nu är det dock så att jag en gång för alla är en vinnarskalle av inte alltid hälsosamma proportioner, därför svider det lite grand när man så knappt slagen som Kalla var igår. Men bara ytterst lite. Det som kanske svider mest är att hon gick en sekund under gällande banrekord, men får det inte tillgodoräknat eftersom hon inte vann.
Men men, vi får väl ta det vid ett senare tillfälle!
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar