söndag 13 april 2014

Gyllene korsning

Under den tid som jag varit mer travintresserad än vad som understundom kanske är riktigt nyttigt så har det passerat en och annan avelsmatador. Nummer ett när jag i slutet av 80-talet kom in i gamet var Pilmin. Därefter var det Troll Jahn som "alla skulle ha". Efter honom kom Elding och i den vevan uppstod också en parallell gren i Sverige med Järvsöfaks. Från Elding så har det kommit fraam hingstar som Spikeld, Lome Elden och Moe Odin och nu är det deras söner som håller på att ta över. Järvsöfaks blod förs i första hand vidare genom Järvsöviking och Åsajerven. Dessa fakta är allom bekant och därmed och därför lämnar jag just det spåret.

Vad man däremot kan fundera lite på så här i betäckningstider är morfäder. Jag vill härmed så ett frö till eftertanke om hur man på bästa sätt ska korsa olika stammar med varandra för att få till en så bra avkomma som möjligt, gärna utan att tulla på den etiska aspekten avseende inavelsgraden. Vi backar ett par decennier. På den tiden var det framgångsrikt att korsa Elding med Pilminston. På 2000-talet har det främst handlat om Järvsöfaks på Eldingston. Inga konstigheter, det bästa med det bästa så blir det det bästa. Men om man för ett ögonblick ska tänka utanför lådan. Finns det kombinationer som funkat riktigt bra men kanske inte testats ordenligt pga de lite udda morfäderna?

Två sådana fall, som kanske i den bästa av världar borde testas i större utsträckning, kommer direkt upp i mitt medvetande.

För det första, Slogum Björn på Kap Pilsto. Det finns två sådana. Helbröderna Farmfurir och Farmbaron, 1,7 resp 0,9 miljoner på sina konton. Den senare lär kliva över miljonen inom kort.

För det andra, Moe Odin på Lappellosto. Kolla in kombinationen på travsport.se, travare hela bunten. Den enda i startbar ålder som inte startat, vunnit lopp och gått bra rekord är vår egen uppfödning Odette Kiro. Hon avlivades som treåring pga av en ryggmärgsskada. Annars som sagt bara fina meriter rakt genom på den kombinationen.

Mina två exempel kanske är slumpmässiga solskenshistorier. Det är naturligtvis svårt att dra några stora växlar på mina fall pga den ringa omfattningen med kombinationen med nämnda fäder / morfäder. Eller kanske inte. Det kanske rent av är så att det är 2010-talets golden cross-varianter som vi har mitt framför våra repektive näsor och ändå missar vi dem, bara för att vi inte riktigt vågar tro och hellre sällar oss till den stora skocken.

Som sagt, huvudtanken med detta inlägg är inte att argumentera, utan att så ett frö till eftertanke.

Jerker.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar