Första gången utan livlina

Ängslilja - första gången utan ledhjälp igår

Igår på självaste påskdagen körde jag Ängslilja för första gången helt utan skyddsnät, dvs utan att någon annan gick bredvid. Vi hade som målsättning att hon skulle vara körbar innan hustruns påskledighet och därmed möjlighet att hjälpa till, var till ända och det lyckades vi med. Det här var sjätte gången hon hade en vagn rullandes efter sig.

Jag och Lilja gjorde en ca tio minuter lång maidentur längs en skogsbilväg intill stallet, mestadels sakta jogg. Det blev lite boxning, jag gissar att hon bara ville förvissa sig om att slaggjorden var applicerad på ett adekvat sätt, men annars gick det hur fint som helst. 

Det viktigaste tycker jag, är att man, innan man sätter för vagnen, är så säker man nu kan vara på att unghästarna, för det första tar styrning, för det andra stannar när man ber om det och sist men absolut inte minst att de inte "sticker" om de skulle bli rädda för något. Detta ska hästarna enligt min åsikt lära sig under tömkörningen innan de selas för. Förrn är de inte mogna att ta nästa steg.

Det kan ta lite olika lång tid men oftast inte längre än ett par veckor. Oavsett så är det av yttersta vikt att detta arbete görs noggrant. Man ska förvisso inte slarva med något när man håller på med (in-)körning av (ung-)hästar, men just den här biten tycker jag är extra viktig, kanske t o m några av de viktigaste veckorna i hästens liv. Och därmed också för de människor som sedan ska komma att ha med hästen ifråga att göra framgent.

Vi har gillat att jobba med Ängslilja från allra första början och hon bara stärker sina aktier hos oss för varje dag som går!

Och en sak till: SM-guld, SM-guld, SM-guld...

Jerker.