 |
| Ängslilja - april 2014 |
Hon har hittills varit en läraktig adept och är endast tömkörd elva gånger, men har redan fattat de viktigaste kommandona. Och de består av höger, vänster och ptroo. Och störst av dem är ptrooet. Jag tycker att det förvisso är viktigt att unghästarna förstår styrkommandona, men ännu viktigare är att de förstår när det är dags att stanna. Och förstår de inte det, så är det ytterst elementärt att det går att få stopp på ekipaget i alla fall.
Grejar hästen ovannämnda kriterier så är det, enligt mig, dags att gå vidare. Gör man inte det, utan stannar kvar på samma svårighetsgrad, så är min erfarenhet att man riskerar att få en ofokuserad, ja t o m uttråkad häst och då har man skapat ett onödigt problem åt sig själv och sin häst. Ergo, dags att gå till "next level". Vilket i det här fallet betyder att det är dags att sätta vår lilla Spikeld-märr för vagn för första gången.
Det kommer att ske imorgon dag, i Skråmträsk, Sweden. Det blir nästan som att börja om från början fast med vagn bakom. Första passet blir liksom vid första tömkörningstillfället bara ett par minuter långt. Syftet är att känna på grejorna samtidigt som det, i min värld, är superviktigt att sluta innan hästen säger till att det är nog. Oavsett om hästen lessnar efter fyra eller trettio minuter så slutar vi efter typ två minuter, alltså innan hästen hinner bli less. Därefter utökas tiden med ett par minuter per dag tills vi når en nivå på ca tjugo minuter. Där blir vi sedan kvar ett tag. Det ovanstående gäller om vi inte stöter på patrull och det uppstår några oväntade problem. Annars plockar jag fram plan B. Eller C.
Återkommer med jämna mellanrum om hur det går med inkörningen av Ängslilja.
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar