Återkommer till rubriken senare i dagens alster. Jag börjar med en fråga som åtminstone jag ställer mig då och då. Var ska just min ribba ligga? När det kommer till vad jag önskar uppnå rent resultatmässigt med min travverksamhet alltså.
Vill jag tjäna fem miljoner på kort tid? Ja, det vill jag. Men är det realistiskt att göra det? Nej, det är det inte. Men om jag har den ambitionen, ja då borde jag nog satsa på varmblod.
Men nu har jag en gång för alla snöat in på kallblod och jag önskar lycka till åt den som ska försöka få mig på andra tankar. Det finns också en snedvriden föreställning om att man, för att tjäna riktigt mycket pengar på kallblod måste ha ett av det maskulina könet. Detta tycker jag inte är helt med sanningen överensstämmande.
Lätt för mig att säga i nuläget när det var stolpe in med allting ifjol kan man kanske tänka. Tre kallblodsston på listan och 750' inkört. Men tänk om det inte var en tillfällighet. Tänk om det faktiskt är så att man kan tjäna pengar på kallblodsston. Jag hävdar att man kan det. P g a slumpen och andra faktorer så har det uteslutande handlat om kallblodsston för oss det senaste decenniet. Vi har haft sex-sju stycken och samtliga har gått plus ekonomiskt, en del mindre och en del mer. Men faktum kvarstår. Det är ekonomiskt försvarbart att äga, träna och tävla med ston av den kallblodiga rasen. Dessutom blir det alltmer gynnsamt. Fördel ston och rena stoavdelningar i de större unghästloppen bidrar bl a till detta.
Problemet är bara att vi under en lång tid har saknat den där stora fixstjärnan i feminin skepnad. Tills nu. Och här knyts säcken, eller rubriken och brödtexten om man så vill, ihop. Den räddande ängel är till oss sänd.
Lannem Silje. Jag säger bara det. Och uppmanar samtidigt alla läsare att hålla i sin respektive hatt när hon susar, eller snarare flyger fram på banan. Vilken individ. Och ett sto dessutom. Som hon presterade på Bollnäs nu ikväll. Att tidigt på fyrårssäsongen avsluta under 1.18 sista 500 på sträckta linor. Vojne, vojne eller man nu skulle sagt i vårt östra grannland. Jag hoppas att hon får hålla ihop och bli så bra som det ser ut att hon ska komma att bli. Jag hoppas att vi står inför ett paradigmskifte, där man lite till mans, på allvar ser att det går att vinna de riktigt stora pengarna och dito loppen också med ett sto.
I have a dream. That Lannem Silje one day will win Elitkampen, in front of a roaring crowd, at the new world record, 1.17,8. I have a dream.
Jerker.
Först vill jag gratulera dig till alla fina framgångar med dina ston, nånting gör du bevisligen rätt! Tittat på Svensk ( o Norsk ) statistik där kan vi se att stona är underlägsna. I Sverige de senaste åren, bland de 30 vinstrikaste är bara 20% ston, och ser vi på intjänade pengar så blir skillnaden än större. Vad det beror på är också frågan, har man inte gett dem samma chans eller är de generellt underlägsna? Hoppas i o m inte minst Lannem Silje att attityden visavi kallblodsston förändras emedan våra hårt jobbande uppfödare alltfort mer eller mindre får "skänka" bort sina ston. Jag håller med dig att, för vår kära kallblodssport, det vore en dröm få se ett sto vinna Elitkampen, och om nyss nämnda märr får hålla sig på friska ben, så måhända, kanske redan 2015/16.
SvaraRadera