I mitten av 90-talet jobbade jag några år med att köra in och träna unghästar i Italiens sköna land. En helt fantastisk tid med massor av minnen och erfarenheter. Framför allt när kommer till det som inte hade med hästar att göra. Man brukar säga att man blir vuxen av att göra lumpen, men efter min tid i pastalandet så vill jag påstå, att man blir långt mycket vuxnare av en längre sejour i ett främmande land, med ett språk man inte behärskar, en kultur som man trodde att man kände till men egentligen inte hade en susning om osv. Det var också i Italien som jag i allra högsta grad mötte min framtid. Ur framför allt två aspekter.
Först och främst råkade den första person jag träffade i Italien vara den som jag sedermera, långt senare, skulle komma att växla ringar med. Om det hade jag förstås ingen aning om där och då. Då denna blogg kanske inte är det bästa forumet att i detalj gå in på familjebildning, så lämnar jag det härmed därhän.
Den andra av de två aspekterna, vilken dessutom är mer bloggkompatibel, är mitt möte med kiropraktiken. Jag hade framtill maj 1997 ingen som helst erfarenhet av kiropraktik. Vid samma tidpunkt började jag känna att det var dags att gå vidare i hästlivet, men ändå hålla kvar kontakten med själva hästarna på ett eller annat sätt. Frågan var bara hur. Funderingar fanns på hästtandläkare, hovslagare eller t o m veterinär.
I Italien jobbade jag uteslutande med ostartade unghästar, med ett undantag. Och det kanske fanns en mening med det undantaget. P g a platsbrist i tävlingsstallet så fick jag en kort period en starthäst på min lott. En halvhygglig, halvsnabbloppare vid namn Sahara Air (e. championhingsten Sharif di Iesolo).
Han hade, när jag fick hand om honom, slutat fungera och ägnade sig mest åt galopp och verkade lida av något problem med vänster bakben. Han hade under de tre senaste månaderna fått elva injektioner i det benet. Men blev inte "fräschare" ändå. Av en händelse kom en svensk kiropraktor till gården för att behandla ett par andra hästar. Jag bad honom undersöka Sahara också och han fann en irriterad slemsäck i nacken på honom. Sannolikt orsakad av att han hade slängt sig bakåt i kedjorna på stallgången och därmed orsakat en skada på sig själv pga grimmans tryck mot nacken, just bakom öronen.
Efter ca en vecka var nacken och slemsäcken inte irriterade längre, hela hästen blev lite längre, eftersom han vågade slappna av och lägga ner huvudet istället för att köra upp detsamma under löpning. Följden av det blev i sin tur att han rymdes bättre under sig med vänster bak och såg hastigt och lustigt inte halt ut på det benet längre. Han vann enkelt nästa start. Som dessutom, av en ren slump, råkade heta "Premio Sharif di Iesolo".
Detta tyckte jag var så häftigt att jag nästan per omgående sökte in till Skandinaviska Kiropraktorhögskolan i Solna. Året var 1997. Från händelsen med Sahara Air till skolbänken på SKHS tog det ca tre månader, så det var snabba ryck. Efter fyra år i skolan och ett års allmäntjänstgöring var jag färdigutbildad kiropraktor och drog igång mitt företag. Tanken var att jag skulle bli kiropraktor på häst, men det blir som bekant sällan som man tänkt sig. Livet och ödet kom emellan och jag är nu verksam kiropraktor enbart på humansidan. Vi anlitar kiropraktor på våra hästar då vi finner det nödvändigt, jag kan en del om det själv, men känner mig lite begränsad och använder mig hellre av de som förstår och kan det hela bättre. Inget snack om att det är effektivt dock, om det vittnar inte minst caset "Sahara Air", han förändrade mitt liv och kommer för alltid att finnas i mitt hjärta.
Just exakt idag (2/4 -14) fyller min firma 12 år. Vill du läsa om min kiropraktorverksamhet så har jag en rykande färsk hemsida: kiropraktor1.se
Tack för allt Sahara Air.
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar