Vinterbalans

Ombalansering från sommarbeslag till vinterdito står på agendan. Bil och släp är avklarade och nu är det hästarnas tur.

Gruvar mig lite. Inte så mycket för själva jobbet, men det är ju lite bökigt såhär i övergången mellan årstiderna. Ena dagen behövs broddarna och nästa är de till besvär. Dessutom slits både skor och broddar onödigt mycket innan snön har kommit.

Det tråkigaste med det hela tycker jag dock är det faktum att balanseringsalternativen blir så begränsade. Tunga eller lätta skor, grepp eller inte, långa tår, halvrunda eller öppen tå, allt sådant tappar nu mer eller mindre sitt värde. Man är i princip begränsad till att välja mellan järn eller aluminium. Och det sistnämnda funkar inte i längden eftersom skorna (broddhålen) inte håller, återigen innan snön har lagt sig. Men men, det är lika för alla.

Ängsliljas dojor åkte av ikväll, så hon får gå barfota så långt det är möjligt. Hon är så bråkig att sko så det bästa är om hon sliter ner sina egna fötter lite lagom och sen kan man bara spika dit vinterskorna. Hon ska få guldskor med fasta broddar, fantastiska skor för jobbiga unghästar som bara ska grundtränas.

En häst är färdigskodd. Den besvärligaste av dem alla. Barnens shettis. Också han med guldskor. Så nu lyfter jag inte hans hovar mer innan det är dags att dra av skorna när det har blivit riktig vinter. Han är i och för sig väldigt snäll att sko, men det är problematiskt ändå efter som han är så liten och har pyttesmå fötter. Och jag själv är alltför hjulbent för att kunna hålla fast hans framhovar mellan mina smalben.

Men nu är det gjort och det är bara nedförsbacke från och med nu, på skoningsfronten i alla fall.

Bring 'em on!

Jerker.