Varför vi håller på

Min son Alvin med Ängskalla

Varför håller vi på med det här, egentligen? Det finns såklart en hel massa svar på den frågan beroende på vem man frågar. 

Jag tycker att det kan vara viktigt att ställa sig den frågan med jämna mellanrum, inte bara när det kommer till hästeriet, utan också angående andra saker i livet i stort.

Personligen så håller jag på för att jag vill träna, tävla och vinna. Då jag någon gång under Edmonton Oilers storhetstid i mitten av 80-talet insåg att, dit skulle jag aldrig komma, så började jag, lite av slumpens skördar nörda in mig på trav. Å det grövsta desstom. 

Det nördigaste jag har gjort, var att ta ledigt från skolan och åka buss tretton mil till Umeå, för att se Berth Johanssons amerikan, jag tror att det var Joyul Catch. I ett kvallopp! Han kvalade på en 17-tid vill jag minnas, inget märkvärdigt med det, men det var första gången jag såg en amerikanskfödd travare live.

Ett annat skäl till att hålla på med dessa underbara hästar illustreras av bilden ovan. Och eftersom en sådan som bekant säger mer än tusen ord, så lämnar jag den härmed okommenterad.

Kalla blev fyra i Östersund på fredagkvällen efter en del strul på vägen. Känns som att hon skulle varit trea för att jag skulle varit helt tillfreds med resultatet. Jag tar istället med mig ett flertal andra positiva saker från den starten. Hon åt, drack och gjorde sina behov helt enligt önskemål och framför allt var hon betydligt mindre nervös än hon varit på slutet och det lovar gott inför kommande hösts och vinters startande.

Nästa start blir på fredag på Umåker i Norrländska Elitstoet där vi har en fjärdeplats från fjolåret att försvara, eller ännu hellre förbättra.

Jerker.