Kallblodssporten i Sverige mår för närvarande relativt bra. Bra sport med sportsliga framgångar vilka ger medial uppmärksamhet, fina pengar att köra om, efterfrågan på unghästar och hyfsade betäckningssiffror, i alla fall tills ifjol (årets siffror vet vi känner vi inte till ännu). Förtydligande av det senaste; Siffrorna går förvisso ner några procentandelar, men alls icke lika mycket som hos de flesta andra hästraser.
Det finns dock ett problem som vi inom sporten bör göra gemensam sak i att försöka eliminera, eller åtminstone förminska. Som nämndes, det föds något färre hästar för varje år som går och det är ett problem, framför allt på några års sikt. Ett större problem på kort sikt är den låga nyttjandegraden / startfrekvensen av de befintliga hästarna, framför allt de unga. Och här finns en stor outnyttjad potential. Andelen inkvalade treåringar är klart godkänd varje givet år numera. Men startprocenten är åt pipan för låg.
Skulle den öka, dvs att det skulle bli fler hästar i treårsloppen, blir den naturliga följden fler hästar i fyraårsloppen och på sikt fler som tävlar som äldre. Fördelarna spiller sedan över på publikplatserna och spelarna, ju fler som tävlar, ju högre omsättning, ju högre prispengar till aktiva, ju fler lopp osv. Häri ligger ett av svaren på hur kallblodssporten skulle kunna utvecklas. Frågan är hur vi når dit, alltså hur höjer vi startprocenten på unghästarna? Och varför låter så många bli att tävla med sina inkvalade unghästar?
Vanliga åsikter som i alla fall jag har hört tusen gånger på stallbacken, är att man ska ta det lugnt med unghästar, låta de växa, inte stressa, inte starta för tidigt osv. Detta ofta med argumentet att man vill ha kvar hästen länge och att "de ska kunna tjäna pengar som äldre också". Allt går som bekant att bevisa med statistik, vilket inte minst visats tidigare i denna blogg. Jag har roat mig med att kolla upp de femtio vinstrikaste äldre kallbloden i Sverige hittills i år och tittat på hur många av dessa som debuterade som treåringar.
Fyrtiofem av dem gjorde just det.
Av de som hittills tjänat mer än 100.000 i år finner man en (1) som inte startade som treåring.
Av de tjugo vinstrikaste startade samtliga som treåringar.
Nuff said.
Att starta ett kallblod vid tre års ålder verkar alltså vara en fördel om man vill ha en framgångsrik häst även när den blir äldre. Vilket härmed torde vara bevisat.
Intressant kuriosa: Det verkar vara av större vikt rent statistiskt att starta hingstar / vallacker tidigt för en framgångsrik karriär som äldre, än vad det är för stona. Varför det är så vet jag förstås inte, men jag anar att det finns nån gammal föreställning om att de inte duger mot pojkarna i unga år. Men detta håller tack och lov på att ändras i takt med att man infört tjugo meters gottgörelse för ston i många av unghästloppen. För övrigt en oerhört viktig och effektfull åtgärd som kommer att gynna det framtida avelsmaterialet. Men det är en annan diskussion.
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar