söndag 20 juli 2014

Femte blixtnedslaget

Elitloppsfinalskänsla i samband med gårdagens
spårlottning inför finalen
Helt friskt! Så uttryckte sig nestor Melander efter derbysegern med Månprinsen A.M. för några år sedan, emedan han tyckte inte att uttrycket "helt sjukt" passade in på en sådan positiv upplevelse och föredrog därför sin egen reviderade variant. Vilken jag härmed plagierar.

Kval till Derbystoet igår kväll i Östersund. Katla Kiro gjorde ett gott dagsverke och kom hem som trea trots att hon fick en resa i dödens hela vägen runt. Kördes på säkerhet och gick i mål med sträckta linor. Finns en hel del att åtgärda inför finalen om knappt två. Men  först en vilodag för både henne och mig. Hon får gå i hagen och jag lägger mig på stranden. Och så tar vi tag i finalförberedelserna imorgon.

Apropå förberedelser så är det inte helt utan att jag är nöjd med det arbete som lagts ner inför gårdagens lopp, vilket innefattar balansförändringar, rehabilitering, kosttillskott, korrigeringar i träningsupplägget osv. Mycket kanske har varit av mindre vikt än jag tror men who cares. Nu är vi i final i Kallblodsklassikern (dvs Kriteriet / Derbyt) för femte gången på fem år. Första gången det hände trodde jag också skulle vara den sista.

Jag minns tydligt hur jag satt på Ådalen III (kriteriebåten), kvällen innan Ängskallas start i Kriterestoet, tittade mig runt omkring på alla rutinerade tränare som var närvarande. För dem var det, om inte vardag, så i alla fall en inte alldeles främmande situation. Jag tänkte att de hade en massa erfarenhet från många liknande storloppsfinaler. Och att de hade en idé om hur man "ställer i ordning" inför dessa lopp. Samtidigt kände jag att jag saknade denna kunskap och att jag med min lilla verksamhet heller aldrig skulle kunna komma att få det. Jag önskade att jag skulle få en eller ett par chanser till i klassiska finaler och så småningom kunna dra nytta av eventuella ackumulerade kunskaper och erfarenheter. Men det hände ju liksom inte. Att blixten skulle slå ner på samma ställe igen.

Och ändå står vi nu alltså här, inför vår femte gången. Jag lovade mig själv när bilen släppte fältet igår kväll, att skulle Ove bara kunna ta henne till finalen, så skulle han få en Katla i bättre ordning att köra där. Han gjorde sitt. Hon var inte i perfekt balans och harmoni men det gick utan större problem ändå. Nu ska jag och min hustru Ranja göra allt vi kan för att optimera våra chanser inför Derbystofinalen om tolv dagar.

Hustrun ja, en minst sagt starkt bidragande orsak till att Katla var kraftigt förbättrad jämfört med förra starten, då hon för första gången någonsin fick bestämma tävlingsbalansen avseende hovbeslagen.

Jag kanske borde konsultera henne oftare. Å andra sidan kanske man inte ska spela ut essen förrän det riktigt är nödvändigt.

Jerker

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar