Då börjar vi om igen. Det var en hel del förberedelser inför kvalet härom kvällen. Och det mesta föll ut som jag hade tänkt mig. Det viktigaste var att vi skulle ta oss till final. Katla gick med vassare bett och mer dövning än någonsin tidigare. Därtill hade hon ordentligt med vikt på framhovarna. Allt för att inte ta några som helst risker. Till final skulle vi och dit kom vi.
Nu är det dags att lätta på slipsknuten och ge märren större möjligheter att springa lite fortare. Det lär behövas när Det Stora Slaget ska utkämpas nästa fredag. Första åtgärden vidtogs idag då hon fick på sig ett par lätta, mjuka och stötupptagande "shock absorbersulor". Tanken är att hon ska starta med dem i loppet och att de relativt tunga bootsen hon hade i kvalet ska få ligga kvar i selpåsen.
Sen kanske det blir knas, men då får det bli det, vi får chansa lite. Roger Walmann sa en gång efter att han vunnit ett stort lopp med en på förhand mer eller mindre chanslös häst, vilken han ändrat lite utsrustning på inför loppet, "för att vinna stora lopp krävs erfarenhet och mod att våga förändra, av de två är modet det viktigaste."
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar