Ängskalla. Vann i Boden. På nytt banrekord. 1.24,8. Följde med i ryggar och kastade loss 600 kvar. Efter en 22-avslutning sista halvvarvet så skrevs segermarginalen till två längder till en tappert kämpande Adrigo och sedan var det låångt till de övriga.
En fantastisk prestation av vår underbara märr såklart. Men vad som gör hennes prestation än mer anmärkningsvärd är ju det faktum att hon så sent som fyra dagar tidigare mäktade med en fjärdeplats i SM och drygt hundra mil i hästfinkan. John (numera ständig kusk) frågar sig om det finns någon hårdare märr fysiskt och mentalt. Efter starten igår kväll är jag benägen att hålla med.
Som vanligt, när det går bra, vet jag inte varför, inte denna gången heller. Kalla tränas knappt alls för dagen, äter och mår bra mellan starterna, går i hagen med sin kompisar mest hela tiden och allt bara flyter på.
Nu blir det några veckors paus från tävlandet och vi får passa på att lägga in en period med lite hårdare backträning. En start blir det i slutet av månaden och sedan blir det, om Gud vill och byxorna håller, en hel del tävlande i augusti.
Odile startade i samma lopp som Kalla igår. Hon blev typ sist men jag tycker ändå att hon gjorde en klart godkänd insats. Hon gick underkant 1.27 den snabbaste tusingen i loppet, fick såklart mjölksyra och tröttnade helt förståeligt. Men hon travade i alla fall mycket bättre än kanske någonsin tidigare. Får vi träna på med henne en månad till, så tror jag att kommer att duga bra i sin egen klass och framför allt i stoloppen senare under sommaren och hösten.
Men nu njuter vi alla Kallas insats över helgen och låter djuren få äta gröngräs hela helgen.
Och som John sa efter loppet: "Nu startar vi inte Kalla nå' mer den här veckan."
En kul i sammanhanget detalj är att Ängskalla nu innehar ett banrekord på Solänget, Skelleftetravet och Bodentravet. Ja, jag vet, det är skryt, men det struntar jag i.
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar