#100

Denna blogg startades för bra precis fyra månader sedan och i och med detta inlägg fyller den tresiffrigt. Tänkte berätta lite om varför jag bloggar.

En anledning är att jag allt sedan skolåldern, eller åtminstone sedan gymnasieåldern, haft en fäbless för språk och hur man kan medelst olika vrickningar och vridningar av ord och meningar kan uttrycka det man vill ha sagt på än det ena, än det andra sättet. Så skrivandet i sig självt blir anledning nog att skriva. Istället för att läsa en bok så kan jag lika gärna, eller ännu hellre, skriva för en stunds avslappning och fokus på nåt annat än vardagen. Och varför då inte skriva om det som jag håller på mest med, tänker mest på och tycker om att göra kanske mer än någonting annat?

En annan orsak till bloggandet är att konkretisera mina egna tankar i ord och formuleringar, istället för att låta dem flyktigt lämna medvetandet, ibland utan att lämna minsta spår efter sig i form av upptagande av lagringsutrymme på hjärnans hårddisk. Hemska tanke om så skulle vara fallet och man skulle råka sitta där ute på träningsrundan, en dryg meter bakom en hästrumpa, och tänka en konstruktiv tanke och den tanken bara skulle gå till spillo. Inte till min och inte heller till någon annans glädje. Nej, då är det bättre att den hamnar på pränt så kan den som vill ta del av den och den som inte vill har alternativet att låta bli.

Nu kommer jag till den huvudsakliga anledningen till varför jag bloggar. Det finns så otroligt mycket kunskap om häst och trav ute i travsveriges avlånga land och den kunskapsbanken är lika otroligt svår att få ta i som den är stor. "Den som söker, han skall finna" står det i skriften. Det är dock inte med sanningen alltid helt överensstämmande i travvärlden tycker jag. Därför tänkte jag vid starten av denna blogg, att även om jag är en liten amatör, knappt torr bakom öronen och tre äpplen hög i sammanhanget, så finns det kanske något som någon läsare kan ta till sig av det som jag berättar och funderar kring och att det i sin tur kan appliceras på någon annans verklighet och föra hens vardag med hästarna och travverksamheten framåt ett litet litet steg. Skulle så vara fallet så är ingen gladare än jag. Ja, kanske den som får det sig till godo då förstås.

Hur som haver, jag tycker att många fler borde bli bättre på att sprida sina erfarenheter och kunskaper om allt som rör traveriet i Sverige, än vad som nu är fallet. För ett par decennier sedan var det här ganska knepigt. Man skulle i princip skriva en bok för att nå ut till vetgiriga och kunskapstörstande människor. Idag ser det helt annorlunda ut. Bloggar, podcasts, Youtube, hemsidor, sociala medier etc, har öppnat en helt ny värld för den som önskar sprida sitt kunnande och sina lärdomar till de som önskar få sig dem till livs. I have a dream, att fler skulle ta detta tillfälle i akt och skrida till handling, I have a dream.

Skulle du som läser detta ha en ledig och tråkig stund någon gång så varför inte vara lite miljömedveten och recycla bloggen lite? Gå in och läs gamla inlägg. De flesta är förstås ren nonsens, men jag vill hävda att en del kan vara väl värda att läsas mer än en gång.

Annars får du väl snällt vänta på nästa inlägg, det lär inte låta vänta på sig alltför länge. Och sannolikt har du om du, som Kronér brukar säga, vill, vågar och kan, minst hundra inlägg ytterligare framför dig att plöja igenom. Bara på den här bloggen.

Jerker.