Inte ofta vi gör det jag och min fru. Flera år sen sist faktiskt. Köper häst. Men idag blev det av. Vi hämtade hem ett ettårigt sto som lystrar till det vackra namnet Ängslilja, efter Spikeld och undan Ängsjahna (som f ö är helsyster med Ängskalla) från Stall Jeda.
Hon kom som ett yrväder en apr...f´låt marsafton och kvastade runt i vår hage. Jag skruvade ur brodden ur bakskorna på Katla och så fick de bekanta sig med varandra tête-à-tête, hon får göra detsamma med våra andra hästar vad det lider.
Nu står hon i sin nya box, mumsandes på hö, ovetandes om vart hon hamnat och lika ovetandes om vad som väntar runt hörnet. Runt hörnet väntar både selar och vagnar men det lär hon snart bli varse. Hon får väl bo in sig en liten vecka och sen börjar vi tömköra nästa helg. Om jag kan hålla mig. Annars blir det tidigare.
Vad är då grejen med en så här liten krabat? För mig handlar hästeriet om att man sätter upp en problemställning och ett slutmål. Sen gäller det att lösa problemet och nå målet. Det blir som en jättelik rebus som tar 2-3 år att lösa, om man ens kan lösa den. För dig som händelsevis inte är insatt i den underbara travvärlden, tänk dig att sitta med Rubiks kub i 2-3 år och inte hitta lösningen. Fatta frustrationen! Men tänk om du istället efter lika lång tid lyckas lösa den. Fatta euforin! Och fatta skillnaden däremellan! Där nånstans finns hela idén med att i alla fall jag håller på. Visst, det är roligt att hålla på med djur, vara utomhus, hålla igång sin egen kropp, ha möjlighet till viss ekonomisk avkastning, umgås med människor av samma intresse osv, men allt detta skulle jag nog kunna finna inom nåt annat område. Men just denna nerv, den finns bara i min medvetenhet inom travsporten. Och framför allt i den unga kategorin av hästar. Den där känslan av och tron på att man har hittat det där ostronet, vilket innehåller en riktigt fin och värdefull pärla.
Den känslan och tron har jag om Ängslilja. Den som lever om 2-3 år får se om jag hade rätt eller inte. Hittills går i alla fall allt enligt planerna. Vi har i och för sig bara klippt henne i nacken och kratsat hovarna än, så det är en bit kvar till vinnarcirkeln.
Tipsa gärna dina nära och kära om bloggen ifall du inte redan har gjort det.
Tjenixen!
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar