Tänk att jag just skrev den rubriken. Resan till detta rekord har varit lång, mödosam och allt annat än rak. Ett och annat grått hårstrå har också börjat ge sig till känna under tiden som jag och Kalla har kamperat ihop. Om det sen beror på att jag råkar befinna mig i en ålder där sådant inträffar helt naturligt eller om det är märrens förskyllan låter jag vara osagt.
Det som inträffat är naturligtvis helt fantastiskt, att vi med vår lilla verksamhet, i skrivande stund har en svensk rekordhållare mumsandes hö i vårt lilla stall. Det nuvarande svenska rekordet över lång distans voltstart för äldre ston lyder på 1.26,9. Rekordet kanske slås imorgon, Frankly, my dear, I don't give a damn.
Jag behöver bara backa bandet sex ynka dygn för att hitta min senaste djupa grubbelkris, avseende denna inte helt okomplicerade dam. Det som hänt sedan dess, för att få henne på rätt köl igen, är att hon masserats en hel del, stått med bandage på nattetid på bakkotorna, tränats lugnt och försiktigt och inte minst har hon under den gångna tävlingskvällen lindats in i bomull, bildligt talat, för att hålla henne så lugn och avslappnad som möjligt. Min äkta hälft har gjort ett kanonjobb med den sistnämnda biten.
Om detta nedlagda arbete är hela sanningen till att vi satte nytt svenskt rekord vet jag inte med säkerhet, men helt irrelevant i sammanhanget har det nog inte varit i alla fall.
Katla Kiro gjorde också ett väldigt bra lopp i skymundan av några helt otroligt fina kullkamrater. Hon blev fyra på 1.28,6 över full väg. För att ge lite tyngd åt hennes prestation kan sägas att hennes storasyster Odile vann just detta lopp ifjol på 1.29,9, vilket var en tangering av banrekordet den gången.
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar