På lördag skrivs historia på Dannero. Två kallblodslopp på V75. Detta nästan exakt fyrtio år efter att man började med V65 / V75. Fyrtio år. Så lång tid har det tagit att få in två kallblodslopp på en och samma kupong. Äntligen, säger många. Det var på tiden, säger jag.
I ett travland som till ca tio procent består av kallblodstravare och där man kör kallblodslopp i ungefär lika stor utsträckning. Då tycker jag att det bör vara självklart att man någon gång emellanåt kör två kallblodslopp per omgång när tävlingarna avgörs i regioner som delvis tävlar med den ädlaste av raser. Med "emellanåt" menar jag då inte vart fyrtionde år.
Vafför gör di då på detta viset? Jag har inför kommande lördag hört mången positiv förhoppning om succé, men också en del negativa tongångar. Det finns två negativa åsikter som ofta kommer fram när kallblod ska tävla i elitserien. Den ena är: "Det är alltför tråkigt och förutsägbart med stora favoriter och ojämna fält". Den andra är: "Det är för dålig klass med okända hästar och alldeles för för svårt att bena ut loppet." Det intressanta med kommande V75-omgång är att jag funnit båda åsikterna representerade. Den första gällande Kriteriet och den senare avseende Guldtäcket.
Så, hur ska vi ha det? Är det för lätt eller är det för svårt? Kan det vara så att det behövs både lätta och svåra lopp? Båda har sin tjusning, eller hur? Och detta med lätt eller svårt är ju inget fenomen som är förbehållet den kalla rasen. Jag kan tycka att det är alldeles för lätt när Al Dente eller någon annan varmblodig unghäststjärna dansar fram i TV-rutan, likaväl väl som det kan vara helt omöjligt att förutse vem som ska vinna ett klass III-lopp på Mantorp. Men att utesluta något av dessa lopp är det aldrig någon debatt om. Det vore självklart helt främmande för i princip alla trav- och spelintresserade. Även för mig. "Alla ska med", som både ett och annat parti bruka skandera i valtider som dessa.
Jag hoppas innerligt att detta med två kallblodslopp på V75 kommer att bli vanligare i framtiden. Det ger en större mångfald till både sporten och spelet.
Och mångfald är alltid att föredra framför enfald. I alla lägen.
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar