Bäst när det gäller

Det gäller att vara bäst när det gäller. En regel som kan sägas gälla i alla sammanhang. Inte minst i travets underbara värld. För att lyckas bäst när det som bäst behövs krävs det att en rad pusselbitar faller på plats. Dessa pusselbitars fallande kan man till viss del påverka och till viss del inte.

Katla Kiro var i finalen av årets upplaga av Derbystoet så bra som hon någonsin kunde vara just där och då. Jag är, med lite distans till loppet, otroligt nöjd och stolt över hennes insats. Jag hade gjort allt jag kunnat, Ranja hade gjort allt hon kunde bidra med, Ove körde ett perfekt lopp, loppets scenario utvecklades på ett för oss optimalt sätt och Katla själv tog ut sig och kämpade till sista blodsdroppen. Extra glädjande var att hon för första gången i sin karriär, efter diverse balansändringar och andra åtgärder, travade klockrent loppet igenom. Och det slutade med en fjärdeplats i det största loppet som överhuvudtaget finns för fyraåriga kallblodsston, sett till prispengarnas storlek.

Jag brukar ofta tänka att om ditt eller datt hade inträffat så hade det gått si eller så. Om det ena eller andra hade gått åt det ena eller det andra hållet så hade utfallet blivit något annat osv. Men i det här fallet hade ingenting kunnat vara mer perfekt för oss och vi nådde så långt som vi någonsin hade kunnat nå i loppet som var vårt stora mål under detta år för Katlas del. Katla var bäst när det gällde. Punkt.

Sivans revansch. Lika glad som jag är för vår framgång, är jag för Jessicas och Manges triumf i samma lopp. Vägen till Bodbäckssivs seger i Derbystoet och pulvriserande av det svenska rekordet har varit allt annat än spikrak. Men, som så ofta är fallet i dessa sammanhang, så har idogt arbete kombinerat med stort tålamod och tillika skicklighet gett resultat. Sivan hade kunnat nå hela vägen i Klassikern redan ifjol men saker och ting gick inte hennes väg den gången. Härligt att allt gjorde det nu istället. Ännu ett exempel på en häst som verkligen var bäst när det gällde.

Jag hoppas verkligen att det satt en viss gubbe med skägg, uppe på ett av de moln som hängde över Östersundstravet och att han verkligen njöt av det han såg. När Sivan stack nosen först i de sista stegen. Ni som kände honom förstår vem jag avser. Jan Åberg. Hästens uppfödare.

Vad som gjorde årets upplaga av Derbystoet extra speciellt var att det utvecklades till en landskamp. Mellan Norge och Skellefteå. Vilken vanns av Skellefteå.

Heja Sivan!

Jerker.