Så säljer vi travsporten

Foto: Carinas Fotosida på Facebook

Härom dagen när vår fantastiska Ängskalla vann på hemmaplan. Var det inte bara en stor seger för henne, mig, min fru och hennes uppfödare. Det var också, tror jag, en liten seger för den lokala travsporten.

Bilden ovan föreställer Ängskalla, mig själv och min kompis Roger. Jag vill påstå att jag gjorde en insats för svensk travsport den här kvällen. En timme innan bilden togs hade Roger aldrig bevittnat en travtävling, än mindre kört en travhäst. Vi tar det från början.

Tio dagar innan loppet svingade jag och Roger ett par bägare under byns pubafton. Jag kom med förslaget att han skulle haka på till travet någon gång och jag skulle fixa så att han skulle få prova på tandemkörning. Efter något om och ett par men, så spikade vi att det skulle bli av den 3/6. Vad jag inte riktigt hade kommit ihåg var att jag hade starthäst denna kväll. Vilket ju som bekant inte riktigt är kompatibelt med att ägna sig åt något annat än just det. Dessutom var travskolans tandemhästar uppbokade till kvällens sponsorer. Det såg lite knepigt ut. Att jag dessutom hade på min lott att grilla hamburgare för Sleipners räkning denna kväll gjorde inte det hela bättre. Men lovat är (var) lovat. Så på nåt sätt skulle jag nog ändå fixa det.

Jag kom då på idén att Roger skulle få vara med på en än mer exklusiv grej än att "bara" få köra tandem. Jag föreslog honom att vika tre timmar denna kväll åt travsporten. Då skulle han få "all inclusive", dvs han skulle få vara med på allt, från det att nummerlappen hämtades ut till att hästen duschades efter loppet. Och till min stora glädje så tyckte han också att det var ett bra förslag.

Han fick då, på nära håll, vara med i inskrivningen, titta på vid utselning till värmning, köra värmningen själv i tandemvagn (bilden ovan), vara med vid skorycket innan start, taktiksnacket med kusken, se loppet med mig (stackars Roger), se segerdefileringen och inte minst firandet efteråt.

Han tyckte att det var en helt fantastisk upplevelse. Att han dessutom spelade 100/100 på Kalla till knappa arton ggr fläsket gjorde inte hans totalupplevelse mindre bra. Hans spontana kommentar efteråt var att han brukade spela poker ibland men vann sällan, detta med att spela på hästar verkar mycket mer lukrativt.

Tänk om alla förstagångsbesökare på travbanan kunde få vara med om det som Roger fick. Tänk om. Att det blir en sådan jackpot som det blev, med seger, till ett högt odds osv vore förstås en nåd att stilla bedja om. Men jag tror ändå inte att det var det bestående intrycket som min kompis tog med sig från kvällen. Det var nog trots allt gemenskapen och stämningen på stallbacken, bland folk och fä. Och den upplevelsen kan alla vi som håller på med trav bjuda en eller ett par av våra, ännu icke travfrälsta, vänner på varje år.

Så säljer vi travsporten.

Jerker.