tisdag 30 december 2014

Årets julklapp

Sedan ett par dagar är jag tillbaka i gängorna igen efter en liten julferie i vårt västra grannland. Helt hästfritt, nästan. Hann titta till några fina och välstammade unghästar också.

Har kört våra hästar några gånger nu i helgen. I den härliga vintriga miljön som vi erbjudits de senaste dagarna. Med krispiga isvägar och bländvit snö. Och i ärlighetens namn kanske nog så många minusgrader för min smak. Årets julklapp kom då väl till pass. Ett par eluppvärmda strumpor, kan varmt (sorry) rekommenderas. Tack mamma och Sverker!

Vidare så har jag fått svar på gentestet på vår blivande fölmärr Odile Kiro. A/C. Det vill säga att hon är bärare av travgenen. Återkommer i ämnet i senare blogginlägg.

Hästarna har gått lite intervaller:

Ängskalla, Katla och Odile har sprungit sex st 900-metersintervaller i 40-tempo med en dryg minuts vila emellan varje.

Ängslilja har klivit upp på det sista trappsteget i grundträningen. Hon joggingrundor är nu uppe på tio kilometer med lite inbakade fartlekar. Hon får ligga kvar där i ett par veckor innan det börjar vara dags för lugna rundbanejobb inne på Skellefteovalen.

Jerker.

lördag 20 december 2014

Livet deluxe

Det finns många skäl att hålla på med hästar och trav. Jag nämner detta då och då. Man kan nå framgång, tävla och vinna, man får umgås med de underbara djuren, känna doften av stall och höra fålarna tugga på sitt hö osv. Men det finns också andra, mer socialt betingade anledningar att joina travfamiljen.

Jag har de senaste dagarna hört och läst på tre håll, helt oberoende av varandra, om hur traveriet kan göra ens liv bättre och lättare att leva.

För det första, Elin skriver i sin blogg att "gå med i Sleipner, det bästa jag gjort för mitt sociala hästliv".

För det andra, André skriver på Facebook att "Jag har lärt känna några av mina allra bästa vänner tack vare just travet."

För det tredje, jag pratade härom dagen med en nybliven pensionär som efter många år utanför sporten, inte såg det som helt omöjligt men en comeback, bl a eftersom "det håller en ung i kroppen och sinnet att hålla på med trav".

Tre sidor av travmyntet som man kanske inte alltid tänker på i första hand.

Jerker.

torsdag 18 december 2014

Äntligen lopp för Ängskalla

Den 8 februari 2015. Fr o m 12 november t o m 28 februari finns det ett (1) lopp som Ängskalla och alla andra hästar med mer än 800.000 på kontot får starta i norr om Sundsvall. Den 8 februari i Boden.

Jag skriver det igen, ett (1) lopp på tre och en halv månad för oss, om vi inte vill åka fyrtio mil enkel väg och tävla. Och stackarna i Boden som har ytterligare tjugo mil till Sundsvall... Någon som sa: "Det finns inga lopp till min häst"?

Jag klagar av princip aldrig i min blogg, men här tänker jag göra ett undantag. Jag kan förstå att det är knepigt att skriva proppar. Jag förstår också förstå att någon enstaka häst kan hamna i kläm ibland och att man inte kan tillfredsställa alla. Men i detta fall rör det sig om sju-åtta hästar hemmahörande i Boden och Skellefteå som ställs inför samma faktum. Gör ett tillägg vid 800.000, åtminstone en gång per månad och det bör bli ett fullt lopp. Här tycker inte jag att propositionsskrivaren har gjort sin läxa.

Synergieffekten av detta dilemma blir att man kanske inte vill hålla sin häst i startform när det bara finns ett enda lopp att delta i på ett drygt kvartals år. Och när loppet väl kommer så kanske man inte anmäler av den anledningen. Och så blir det tunt i listan av den anledningen. Och så höjs röster för att det inte anmäls till loppen. Än färre lopp skrivs ut osv.

Jag har hört att alla hästar ska ha minst en bra propp och en mindre bra, inom rimligt avstånd varje månad. Ängskalla (och ytterligare en dryg handfull hästar) kan inte ens anmälas till ett enda lopp på åttioåtta dagar inom en radie på minst fyrtio mil. Det är, vill jag påstå, unikt i Sverige. Kom gärna med exempel som kan slå detta "rekord". Men ska du hitta det får du nog leta. Länge.

Nog klagat.

Jerker.


måndag 15 december 2014

Stoträffen

Kanske långt till avelssäsongen såhär i mörkaste december. Men, det vänder fort i hockey, som det heter. Så småningom, långt långt borta i tunneln finns ett ljus och det är inte tåget som kommer, det är vårsolen. Och vips så står vi där med grubblerier och tankar, drömmar och förväntningar.

I första hand tänker man på vilken hingst man ska använda sig av. Vad ska man ställa för krav på den? Vad ska den ha presterat / lämnat? Hur är lynnet? Hur är exteriören? Osv.

Det är lätt att granska och vara kritisk om bu och bä i ämnet. Men vad med den egna märren som ska betäckas då? Hur ärlig är man där? Hur hårt granskar man och hur kritisk är man då? Och kanske framför allt, vad ska man titta efter? Kanske inte helt lätt att göra en korrekt bedömning i alla lägen.

Sleipners lokala avdelning i Skellefteå kommer den 11 januari att arrangera en stoträff, där detta ska lyftas fram. Klicka på länken för mer information.

Och bor du inom rimligt avstånd från Skellefteå är du naturligtvis hjärtligt välkommen att närvara på nämnda aktivitet. Vill du anmäla dig så gå in på länken och följ anvisningarna där.

Jerker.

söndag 14 december 2014

Grym avslutning

Travåret 2014 avslutades under fredagskvällen på ett grymt härligt sätt för vårt lilla amatörstall. Både bildligt och bokstavligt. Men vi börjar med det lite mindre roliga och tar det göttaste sen.

De förhoppningar vi hade på Katla var att hon skulle bärga en fin matlapp i sin knallhårda omgivning. Hon sprang totalt 2700 meter och i 2670 av dessa var jag ganska trygg på att det skulle gå vägen, men trettio meter före mål blev hon ironiskt nog lite för pigg och kunde inte hålla reda på sin småben och det ändade i en lika förhatlig som diskvalificerande galopp. Hade hon stått på benen så hade hon noterats för en tid lite under 1.28 och just det tar vi med oss in i vinterträningen, det känns som att hon kommer att få ett fint 2015.

Kalla fick mycket serverat i så motto att några av de värsta konkurrenterna hoppade bort sig. Mindre serverat i så motto att hon fick springa hela sista varvet i tredjespår utan rygg. Hon gick från sista till första häst och gick med full fart över mål. Segermarginalen skrevs till en halv längd. Hon var kraftigt förbättrad från förra veckans debakel. Jag menar att vi gjort vår läxa då vi misstänkte att hon hade sviter i munnen av tandläkarbesöket dagen innan den starten. Mellan förra starten och denna gick hon enbart på släp bakom andra hästar, alltså inte en enda gång med bett i munnen och det tror jag gjorde att hon gick spikrakt med huvudet denna gång. Sen är det ju så en gång för alla att man kan aldrig räkna bort Ängskalla om hon möter ett rimligt motstånd, man förvisso heller aldrig räkna med henne. Men det har vi lärt oss leva med såhär efter knappa hundra starter...

Nu får våra båda hjältinnor en två veckor lång och välförtjänt semester i hagen och sedan börjar vi träna dem för en ny säsong nån gång efter jul när andan faller på.

Roligaste kuriosa från tävlingskvällen: Alfies kusk som gjorde segergest när han inkom som tvåa efter överlägsna Lannem Silje. Vilket säger mest om just Lannem Silje.

Jerker.

torsdag 11 december 2014

Sista dansen

All things come to an end. Imorgon, fredag, är en sådan milstolpe. Vår gamla fölmärrs sista avkomma kommer att starta i sitt sista "riktiga" årgångslopp, då Katla Kiro under kvällen äntrar banan på Bergsåker.

Hon kommer sannolikt att starta i ett eller ett par femårslopp nästa år förvisso, men när jag satte citationstecken runt ordet ovan, så menar jag att de verkliga årgångsloppen är för tre- och fyraåringar när det gäller kallblod. Det är där nerven och spänningen finns, det är mot de loppen åtminstone vi siktar när vi börjar jobba med våra unghästar.

Det är något visst unghästloppen och då förstås allra helst de klassiska loppen. Det där med att de aldrig mer kommer igen. Det finns ett före, ett nu och ett efter. Vi har haft glädjen att få drömma om, sikta mot och kommit med i ett antal större lopp med våra hästar de senaste åren. Nu kommer vi dock till ett litet vakuum på ca 1,5 år innan Ängslilja förhoppningsvis kan börja visa framhovarna i loppen avsedda för hennes årskull.

Tillbaka till Katla. Jag minns tydligt när vi valde hingst, när vi var på stuteriet för att låta tillverka henne, hennes ankomst till detta jordeliv osv. Jag kommer också tydligt ihåg hennes första start, den då jag trodde att jag skulle få vinna mitt första lopp på 3,5 evigheter. Tyvärr slutade vi tvåa, men det är en annan historia. Hennes andraplats i Kriteriet kommer jag aldrig att glömma så länge de små grå står mig bi, ej heller hennes fjärdeplats i derbyfinalen. Det är med stor tacksamhet mot henne och hennes storasyster Odile också för den delen, som jag tänker tillbaka på allt som vi fått vara med om under första halvan av 2010-talet. Just det att de är våra egna uppfödningar har gjort resan extra fantastisk.

Imorgon är det sista kvällen med gänget, sedan blir Lillan stor. Efter nyår blir det i huvudsak att starta mot äldre hästar. Det blir kul det också men ska jag vara ärlig är det inte riktigt samma sak.

Som väl är så startar nästa resa redan om ett par månader, då det är dags för inbetalning till Klassikern för Lilja. Bara att betala insatserna, and start dreaming. Tänk på det ni som läser detta och ev tvivlar på huruvida ni ska betala insatserna eller inte. Det är ju inte bara själva tävlingarna man får för pengarna. Man får ju också drömma i några år, och hur mycket är inte det värt?

Och det är ju allom bekant att "Ingen dröm är för stor".

Jerker.

måndag 8 december 2014

Drömrubriken

"Katla Kiro bröt Super-Siljes segersvit". Det vore en nåd att stilla bedja om, att få läsa den rubriken i tryckt eller digital form, kommande helg och då gärna på en mer seriös och än mer vedertagen plattform än denna blogg.

På fredag ställs alltså Katla mot Drottningen från Dovre, Lannem Silje, i ett fyraårslopp på Bergsåker. Dessutom finns det ett helt gäng med andra riktigt fina kullkamrater på startlinjen. Och som grädde på moset står Katla som vanligt knasigt till propositionsmässigt. Vi siktar på en matlapp i första hand. Skulle hon inte nå den så må det vara hänt, hon åker ju framför allt dit som resesällskap till sin polare Ängskalla.

Ängskalla startar i ett "vanligt" stolopp öppet för alla märrar. Loppet ser på förhand ut som de gjort på slutet, bortsett från den allra senaste V75-starten. Ser väl inte helt omöjligt ut att det kan bli en hygglig placering om hon löper upp till normalt kunnande. Och gör hon inte det så må det vara hänt, hon åker ju framför allt dit som resesällskap till sin polare Katla.

Helt ärligt, jag vet inte vem som spelar huvudrollen och vem som är sällskap denna gång.

Jerker.


söndag 7 december 2014

Självrannsakan

I'm a lallare, yes I am. Har, under lördagen, varit nere på Bergsåkers V75:a och vänt med Ängskalla. Det gick inge' vidare. Hon fick ett hyggligt löpningsförlopp. Andra, tredje och fjärde inner tills en galopperande mottävlare drog tvärstopp och Kalla fick honom i knät. Så var den dagen förstörd.

 Att kusken på framförvarande häst fick böter för sitt agerande hjälpte oss föga. Böter kommer aldrig att hjälpa den drabbade så länge inte beloppet tillfaller densamma. Nu försvinner pengarna in i systemet istället, om det kan man väl tycka både ditt och datt, men det är en annan diskussion.

För övrigt så var det inte så iordningställt som det borde ha varit inför denna start. I dessa luciatider kan det väl vara lämpligt för undertecknad att ta på en strut på huvudet och ställa sig i ett hörn och se dum ut.

Två saker som jag i efterhand borde ha gjort annorlunda:

Under de senaste månaderna har Ängskalla varit lite väl deffad avseende sin lekamen. Hon har varit svår att få hull på, eftersom hon blir för yr i mössan om kraftfodergivan ökas, samtidigt som hon behöver energi då hon är en stor förbrukare av just sådant. Därför har jag gett henne olja i maten ett par månader, vilket gett en lite mer lågoktanig energi i form av fett. Detta har gett avsedd effekt, baksidan är att hon nu istället har blivit lite för rund om magen, vilket inte är kompatibelt med att tävla på högsta i nivå i travets elitserie.

Vidare så kanske det inte var så smart att låta henne behandlas av tandläkare dagen innan tävling. Detta gjordes alltså i fredags och kanske, eller snarare rimligtvis, var det därför som hon hängde lite på en töm och  gick snett i vagnen.

Lätt att vara efterklok. Vi drar lärdom av våra misstag och går vidare.

Jerker.


måndag 1 december 2014

Tjurigast av alla i stallet

Det har varit "skarpt" ute en längre tid nu. Vilket varit långt ifrån optimalt för såväl skor som broddar och hål för desamma. De fasta broddarna i Ängsliljas skor har farit illa, mycket illa. Och nu ikväll var det dags att åtgärda detta genom att byta ut åtminstone bakskorna.

Efter många "om" och ännu fler "men", så blev det klart. Med ett longergrimskaft och en brems som bojar i bukten, att söka lite trygghet hos när det blåste som hårdast. För blåste gjorde det ordentligt understundom. Vindmätarens skala räckte precis till.

Men argbiggan fick så småningom nya bakdojor, ånyo med fasta broddar, så nu klarar vi oss förhoppningsvis en bra bit in på det kommande nya året, innan det är dags för nästa drabbning.

Mellan Ängslilja och den tjurigaste av alla i vårt stall, dvs jag själv.

Jerker.

tisdag 18 november 2014

Dubbla bronspengar

Katla Kiro och Ängskalla bärgade var sin tredjeplats i gårdagens finaler i Norrlands Elitserie. De gjorde de bra båda två, fast på två helt olika sätt.

Katla sprang fortare än vad jag trodde att småbenen skulle klara av, även om det känns som att hon sakta men säkert blir lite bättre hela tiden. Jag tror och hoppas att hon kommer att bli riktigt bra till sommaren.

Kalla satt i slagläge när hon slog på en lika patenterad som oväntad och förödande galopp. Reparerade sedan till en tredjeplats. "Vinner med hundra meter utan galopp" sa Bergh efteråt. Jaja, efter snart hundra lopp med märren så har jag förlikat mig med tanken att vi får leva med dessa snedsprång med jämna mellanrum.

Hur som haver så var det mer tryck än på länge i båda hästarna och det skyller jag helt och hållet på att den tjocka vinterpälsen avlägsnades några dagar innan start.

Att klippa tävlingshästar ger positiva effekter, det har visat sig vid upprepade tillfällen. Tre av anledningarna till det:

Eftersom varje vattendroppe som ska dunsta från kroppen kräver energ, i så får man således en besparing av just energi ifall svettningen minimeras.

I vissa (t ex Ängskallas) fall så är det positivt att hästen inte svettas bort onödigt mycket vätska ur kroppen om de är dåliga på att dricka på resande fot.

X-faktorn. Vad nu den är. De blir piggare och springer fortare. En gammal sanning som bara är just det, en sanning och som inte alltid kan förklaras. Kanske är det bara skönt att kasta av sig vinteroverallen när man ska springa fort. Prova själv, spring en sträcka med tjocka kläder, spring sedan samma sträcka med lättare kläder och jämför tiden.

Sen finns det en massa plus och minus i vardagen med klippta hästar men det får kanske bli ett eget inlägg i framtiden nån gång.

Jerker.

måndag 17 november 2014

Lättad balans

Optimalt inför kvällens lopp med Katla Kiro och Ängskalla är om de kan tävla med lättast möjliga balans. Förmodligen blir det aluminium runt om på Katla (öppen tå fram). Sannolikt blir det någon form av greppsko bak och barfota fram på Ängskalla, jag bestämmer mig så sent som möjligt beroende på banförhållanden och temperatur i luften.

För att lätta ytterligare på balansen så gäller, varken Bajen eller bärs, men väl den tredje och avslutande komponenten i söderbrödernas ramsa. Det är för er som känner till den "to know" och för er andra "to find out".

Hur det funkar för Katla vet jag inte, men det bör inte innebära någon försämring i alla fall. Kalla brukar svara bra på denna åtgärd och bli lite extra peppad, vilket lär behövas i den lika häftiga som spännande finalen som hon ska ut i.

Får vi med oss en peng hem från Katlas lopp så är vi nöjda och vad gäller Ängskalla så har vi ställt in siktet lite högre än så.

Spänn banden!

Jerker.

onsdag 12 november 2014

Stenhård vecka

Stenhårda förhållanden ute nu. Tur att våra brudar också är stenhårda så att de står pall för påfrestningen.

Eftersom det är så stenhårt hemma så åkte jag in till banan idag för att köra ett lätt jobb med Katla inför måndagens stenhårda lopp. Banan var dock så stenhård att det inte ens var mödan värt att lasta av min springare från transporten, så vi åkte hem igen.

Stenhårda vägar är emellertid inte hela världen om man tränar med insidan av huvudet. Man får passa på att köra de där stenhårda skrittpassen med pullerten som annars kanske inte blir av.

Dagens övningar:

Ängslilja, sju kilometer sakta lunk. Hon kan må bra av att få ta det lugnt nu medan vägarna är stenhårda, då hon haft en ganska tuff höst.

Katla, fyra tuffa intervaller à 500 meter på en ännu inte stenhård lägda.

Odile, pullert, ömsom lätt, ömsom stenhårt tryck.

Ängskalla, på släp bakom den ovannämnda. Stenhård träning. Not.

Batterierna är annars på laddning inför de stenhårda drabbningarna på måndag. Återkommer om dem vid ett senare tillfälle.

Jerker.

måndag 10 november 2014

Yet another hedersam förlust

Det får snart vara nog med dem. Hedersamma förlusterna alltså. Ängskalla gjorde återigen en toppinsats. Från fyrtio meters tillägg satt hon i dödens efter ca åttahundra meter. Tryckte sig till ledning vid ingången till sista sväng och höll densamma till ca en meter innan målsnöret. Hon fick stryk av en heroisk Nordmärta, hatten av för henne.

Såhär efter hemkomsten när jag sett filmen så stör en sak mig så till den grad. Höger sidas propp sitter kvar i örat efter mållinjen. Hon förlorade med några decimeter. Kanske blev det loppavgörande?

Nåja, hade jag på förhand fått veta att vi skulle bli tvåa hade jag varit överlycklig, så jag är mycket nöjd trots allt. Och inte desto mindre stolt över vår fina märr. nu är vi i final i Norrlands Stoserie. Final om en vecka på Umåker, i ett lopp som vi f ö är titelförsvarare i. Att ta sig till och delta i lite större finaler är en sjukt stark sporre för mig som tränare och oss som ägare. Otroligt kul att kunna konkurrera på relativt hög nivå.

Det var mycket som stod på spel idag. Vi var tvungna att vara som sämst fyra för att nå nämnda final. Därför åkte vi till Bergsåker. Och därför avstod vi från att starta i ett på förhand bättre lopp i Boden imorgon tisdag. Om Kalla skulle vinna i Boden skulle hon dels få mer pengar än vad en seger i Sundsvall skulle ha gett, dessutom hade vi kopplat greppet om tävlingen som ger en Prix d'Amerique-resa till ägare till segerrikaste äldre kallblod inom Norrtrav, som lök på laxen hade hon vid ev seger också fått på sig ledartröjan i kampen om en Wahlsten-sele från Sleipner Norrbotten i egenskap av segerrikaste kallblod på banan under 2014.

Eftersom vi avstår mogondagens lopp så går vi miste om ovannämnda tävlingar. Det kvarstår förvisso tre tävlingsdagar i Boden under december där nya chanser borde ha getts, men tyvärr så är hon inte startberättigad i ett enda lopp under någon av de tävlingsdagarna, vilket i sin tur måste ses som ett underbetyg till propositionsskrivaren / -na. Men det är en helt annan historia.

Sa han bittert.

Jerker.

söndag 9 november 2014

På väg söderut

Jag och Robert Bergh har en sak gemensamt och en sak som skiljer oss. Det gemensamma är att vi båda är på väg söderut. Skillnaden är att jag ska stanna i Sundsvall, det ska inte han.

Jag och Ängskalla kommer att tillbringa dagen på E4:an och på Bergsåker. Framför allt på den förstnämnda. Knappt 80 mil tur och retur.

Alldeles för långt mellan starterna nu men det är som det är den här årstiden. Träningsförhållandena har inte varit de allra bästa. Mycket pullert och lite snabbjobb. Hon känns i alla fall kanonbra i pullerten, hur långt det sedan räcker mot några av Sveriges bästa ston, ja det får vi se.

Samma utrustning som senast. Hoppas på en framskjuten placering. Nöjd med fjärde, supernöjd med tredje. Ligger mycket i potten idag, mycket mer än prispengarna. Jag ska förklara vad jag menar i nästa blogginlägg. Som kanske kommer redan ikväll i en dator nära dig.

Och se där, fick jag inte till en liten cliffhanger också, såhär i den arla morgonstunden.

Spänn banden!

Jerker.

onsdag 5 november 2014

Tips från coachen

Där vi bor finns inte gatubelysning överallt. Vintern, kylan och inte minst snön som komma skall, kommer att leda till att strömförsörjningen i hagarna kommer att vara undermålig de kommande månaderna. Detta är en dålig kombo.

Det händer alla hästhållare, förr eller senare, att man får lösspringande hästar. I bästa fall bara på den egna gården, men tyvärr kan de också ge sig ut på vägen. När man väljer att köra på vägen efter mörkrets inbrott, ser väl förhoppningsvis alla till att förse sig med allehanda attiraljer som gör häst, kusk och vagn så synliga som omständigheterna kräver. Kommer hästen lös och ger sig ut på egen hand är dock risken överhängande att den inte kommer att synas lika väl.

Detta fick vi erfara för ett par år sedan. Hela skocken på fyra hästar gav sig ut på nittiovägen och drog en sjukilometersrepa efter densamma, varav ca fem kilometer helt saknade gatubelysning. Det hela höll på att gå riktigt på tok. Jag ska aldrig glömma polisens ord i telefonen innan vi hade hittat våra lösdrivare: "Förbered er på det värsta, en av hästarna är påkörd." Den hästen, var den då ostartade, men som vi tyckte, talangfulla Odile Kiro. Hon klarade sig emellertid förhållandevis väl, men fick en rejäl törn mot höften och jag tror att det sedan har hämmat henne en aning under hela hennes karriär. Hon har förvisso gjort det bra ändå, men helt rytmisk i aktionen har hon aldrig varit.

Denna historia lärde oss att ha reflexgrimma på hästarna under det mörka halvåret och det kan jag verkligen tipsa / råda alla att ta efter. En billig försäkring om utifall att.

Jerker.

söndag 2 november 2014

Första gången

I helgen var det dags för debut på banan för ettåriga Ängslilja. Det fanns en plats över i hästfinkan, bredvid Ängkalla som skulle få sträcka ut lite på ovalen. Den som kändes mest lämplig att ta med var Lilja och så fick det alltså bli.

Tre bakvarv + två rätvarv + ett bakvarv. Sprang och tittade på vissa saker, skyggade för andra, gjorde lydigt vad hon skulle ibland, protesterade hej vilt andra gånger. Ergo, hon gjorde som ettåringar ofta gör i samband med sina första varv på en travbana. På pluskontot hamnar att hon skötte sig bättre och bättre ju mer jag körde och att hon inte brydde sig ett smack om de två blodingarna som sprang i högt tempo, ömsom i bakvarv, ömsom i rätvarv.

Tanken med Kallas jobb var att hon skulle springa så sakta som möjligt i 3000 m. Helst ca 1.40 hela vägen. Det lyckades nästan. 1.38 blev det. Åsså behövde jag inte gå på gymet för att träna överkropp denna helg i alla fall... Kalla startar på söndag på Bergsåker.

Odile fick på sig två par vinterdojor i helgen och fick gå sitt första träningspass efter tio veckors höstledighet. Det blir en sista satsning för att se om hon räcker till som travhäst. Skulle hon inte visa kraftig bättring innan våren så småningom kommer så får hon ta nästa steg i livet och bli mamma på heltid. Till att börja med så måste vi träna bort femtio kilo fläsk. Helt otroligt, hon måste ha gått upp nästan ett kilo per dag i genomsnitt. Hoppas det går lika fort åt andra hållet.

Over and out.

Jerker.

fredag 31 oktober 2014

Ur askan i elden

Landade sent på onsdag kväll på en flygplats nära mig. Ett par väldigt intensiva dagar i Stockholm blev det. Med genomgång av och diskuterande om en massa travrelaterade sakfrågor, med tonvikt på kallblodssporten.

Det avhandlades högt och lågt om det som varit och det som komma skall. Summa summarum kan man väl säga att just nu ser det ljusare ut än vad många faktiskt tror, avseende den svenska trav. och kallblodssporten. Plussiffror i princip i alla kolumner. Avel, sport, spel osv. Inga stora uppgångar, men det går i rätt riktning, redan nu. Då ska man ha i åtanke att det riktiga förväntade lyftet inte beräknas komma än på några år. Herrens år 2017 ska planet lyfta big time. Det ser ljust ut längst bort i tunneln och ljuset som syns är inte ett tåg.

Knappt han jag vakna i min egen säng på torsdagen innan det var dags att packa och bege sig till Umeå för att starta Katla Kiro i ett fyraåringslopp. Hon stod iskallt inne i loppet och gjorde vad man kunde förvänta sig, varken mer eller mindre. Fick med sig en matlapp hem och gick en godkänd tid. Men hon har ärligt talat lite svårt att bära sina pengar för dagen. Jobbigt att stå lika start med tvåan och trean i hela kullen, Norge inräknat. Jag vill hävda att den enda fyraåringen som hade kunnat slå de två bästa igår kväll skulle vara Lannem Silje. Dessutom stod Katla både tjugo och fyrtio meter efter de som sprang fortare än henne. Iskallt var ordet.

Hoppas att hon ändå kommer med i finalen. Där kommer hon i så fall att stå lika bra inne som hon stod dåligt till denna gång.

Jerker.

måndag 27 oktober 2014

Det går på räls

Åker järnhäst till huvudstaden. Styrelsemöte med rikssleipner i dagarna två står på agendan. Som jag sett fram emot detta möte. Och inte minst den nu pågående tågresan. Tid för eftertanke. Åsså sover åtminstone jag väldigt bra på tåg. Även om jag drog nitlotten denna gång och hamnade i samma vagn som TVÅ innebandylag. Nåja, de somnar väl de också så småningom, även om det inte verkar så just nu...

Det ska bli väldigt roligt att få träffa sleipnerkollegorna imorgon. Plus de andra inbjudna till mötet. Vi ska snacka lite dåtid, lite mer nutid och ännu lite mer framtid. Ett vet jag med säkerhet, det är att jag efter mötet kommer att återvända hem, full med nyvunnen energi och inspiration inför framtiden. Det har jag lärt mig av de möten jag varit på tidigare.

Det är alltid otroligt roligt och inspirerande att delta i dylika möten. Sen om det är rikssleipner, den lokala avdelningen hemmavid, den egna idrottsklubben, vidareutbildning i sitt yrke osv, det spelar mindre roll. Huvudsaken är att man får jobba med och kring sitt intresse tillsammans med likasinnade som arbetar mot ett gemensamt mål. Det ger så himla mycket.

Dagens tips från coachen får bli att engagera sig i en intresseorganisation som just du brinner för.

Och varför inte Sleipner? Det finns så mycket outnyttjade resurser som var och en kan bidra med, för föreningens och kallblodssportens bästa. Har du ett kallblod eller brinner lite extra för denna, den ädlaste av travarraser, så tycker jag att det är en självklarhet att du ska vara med i vår förening.

Jerker


söndag 26 oktober 2014

Statusuppdatering

Uppdatering av hästarnas status för dagen:

Ängskalla - tränas ganska hårt för närvarande. Varierad träning, intervaller i backe, långa intervaller i mindre kuperad terräng (4 x 1500 m med en puls på max 205), pullert. Startar sannolikt nästa gång på Bergsåker 9/11.

Odile Kiro - har inte haft en sele på sig sedan starten i augusti. Jag blev less, hon verkade vara det också. Börjar om med träningen kommande helg. Det blir tuff träning i några månader, så får vi se om hon tänder till och börjar tävla bättre mot slutet av vintern. I annat fall blir hon fölmärr till våren.

Katla Kiro - har tränats hårt den sista tiden. Fokus på fart och rytm. Och ett ständigt letande efter den rätta balanseringen. Känns ganska ok. Startar på torsdag på Umåker.

Ängslilja - Joggar på. För närvarande ligger dosen på sex km ca fem ggr / vecka. Hon får öka på med en km till efter månadsskiftet. Jag försöker lägga in några femhundrametersintervaller i 2.30-fart varje träningspass.

Duracell Av Friheten (barnens shettis) - Jag fick åka med i rockarden idag. Känns som att formen är i stigande. Startar: tja, det vette fåglarna, om ens de.

Jerker.

lördag 25 oktober 2014

Svåra förhållanden

Ibland hör man att hästar inför start inte har kunnat träna på som vanligt den senaste tiden pga svåra träningsförhållanden. Varmt och torrt, löst och mjukt, slask och lera, fruset och hårt, kallt och mycket snö. Oftast rör det sig om väder, vind och underlag.

Jag har andra problem ibland. Som de senaste två, tre dagarna. Vad sägs om timmerbil, skogsröjare, grävskopa, traktor med timmervagn, utposterad farmartank och älgjägare överallt på alla tänkbara träningsvägar.

Att fått ha problem som "löst och mjukt" eller "slask och lera", hade varit en nåd att stilla bedja om. Men nu är läget som det är och det är bara att gilla just det, läget. Hästarna lär sig och det som inte dödar, härdar ju som bekant istället.

Så brukar inte mina hästar ha problem med traktorer eller vattenbilar på banan heller. Så här långt i alla fall, är väl bäst att tillägga.

Jag vill rikta ett stort och ödmjukt tack till er som lägger tid på att läsa bloggen och inte minst till er som berömmer den och rekommenderar andra att läsa. Alla behöver ibland en klapp på axeln för att motiveras att kämpa på med sitt, vad än det vara må, detta gäller även bloggare.

Och den här bloggaren längtar just nu efter "kallt och mycket snö", då rackarn ska kusarna få känna att de lever.

Jerker.

Fasta broddar

Nu har även Ängslillja fått på sig vinterdojorna. Efter inte så lite bökande, stånkande och stönande från både smed och häst så blev det riktigt bra. Med god hjälp av hustrun som höll i diverse rep, linor, bräms osv.

Lilja är en fantastisk trevlig individ på de allra flesta sätt. Inte rädd någonting i något sammanhang alls, vad jag sett hittills i alla fall. Inte rädd att bli skodd heller. Men arg som ett bi är hon däremot, framför allt när det kommer till skoning. Men med lite allvarlig övertalning och en stor dos tålamod så går det ändå bra så småningom.

Jag har tänkt till för att slippa bråka alltför mycket. Bra för alla parter. Har satt på guldskor med fasta broddar. Nästa skoning lär bli i slutet av december, då ska hon få exakt likadana skor, men en storlek större och med lite längre broddar. Och vips så är vi en bra bit in på nästa år utan att ha behövt skruva i en enda brodd. Hoppas bara att min plan håller.

Jag kan verkligen rekommendera fasta broddar på unga individer, vilka ännu inte har börjat gå snabbjobb. Lätt och geschvint, dessutom blir det inte dyrare heller, tvärtom. Skorna kostar visserligen 130 kronor paret, men räkna på vad ett par vinterskor inkl tolv broddar kostar och du kommer att märka att det blir minst lika dyrt. Dessutom håller dessa guldskor och även broddarna, längre än "vanliga" skor och broddar. För att inte tala om arbetet man slipper med att under hålla broddstatusen.

Jerker.

torsdag 23 oktober 2014

The Answer

Svaret på förra inläggets fråga:

Tusenklubbsmedlemmar som har sin grund i den norrländska travmyllan. Jag vet, det finns säkert några enstaka till som borde hade platsat bland namnen, men för att inte trampa i något klaver, så valde jag att hålla hårt i sargen och bara nämna de som jag var säker på.

De jag nämnde var, om någon av någon outgrundlig anledning inte skulle ha läst mitt förra inlägg var:

Berth Johansson, Gunnar Melander, Stig H Johansson, Gustaf Hallén, Anders Lindqvist, Jan-Olov Persson, Sören Nordin, Robert Bergh, Ola Hansson, Olle Lindqvist, Gösta Nordin, Stig Lindmark, Gunnar Nordin, Krister Söderholm, Lars Lindberg, Håkan Hellerstedt, Åke Svanstedt, Jan-Erik Eriksson, Jan Norberg, Ulf Ohlsson, Stefan Söderkvist, Ove A Lindqvist, Bo Eklöf, Jan-Ivan Eriksson, Alf Jonsson, Sören Eriksson, Lennart Nygren, Håkan Skoglund, Christer Nylander, Sören Eriksson,, Kenth Åkerlund, Sven-Erik Landin, Jan-Olov Åberg.

Hade också kunnat inkludera namn som Olle Goop, Jim Frick, Torbjörn Jansson, Erik Berglöf och många fler. Dessa förvisso inte norrlänningar men dock tusenklubbare härstammande från landsorten.

Och tänka sig, det finns de, som på fullaste allvar, tycker att man bör begränsa travet och dess tävlingar på de mindre banorna runt om i vårt avlånga travsverige.

Nuff said.

Jerker.

Tankenöt

Här kommer en liten sak att gå och klura på:

Vilka två saker har följande personer gemensamt? Kan säkert bli lite fel-fel-fel à la Brasse vid en eventuell rättning av uppgiften, då de säkert har ett flertal gemensamma nämnare. Men, det här är min blogg och bara det svar som jag har i åtanke är det rätta.

Då åker vi, håll till godo:

Berth Johansson, Gunnar Melander, Stig H Johansson, Gustaf Hallén, Anders Lindqvist, Jan-Olov Persson, Sören Nordin, Robert Bergh, Ola Hansson, Olle Lindqvist, Gösta Nordin, Stig Lindmark, Gunnar Nordin, Krister Söderholm, Lars Lindberg, Håkan Hellerstedt, Åke Svanstedt, Jan-Erik Eriksson, Jan Norberg, Ulf Ohlsson, Stefan Söderkvist, Ove A Lindqvist, Bo Eklöf, Jan-Ivan Eriksson, Alf Jonsson, Sören Eriksson, Lennart Nygren, Håkan Skoglund, Christer Nylander, Sören Eriksson,, Kenth Åkerlund, Sven-Erik Landin, Jan-Olov Åberg.

Rätta svaret kommer i nästa blogginlägg, inom en snar framtid, i en dator eller mobiltelefon nära dig. Kom gärna med förslag, dock kommer jag inte själv att delta i eventuella diskussioner om vad som är rätt och fel.

Jerker.

söndag 19 oktober 2014

Vinterbalans

Ombalansering från sommarbeslag till vinterdito står på agendan. Bil och släp är avklarade och nu är det hästarnas tur.

Gruvar mig lite. Inte så mycket för själva jobbet, men det är ju lite bökigt såhär i övergången mellan årstiderna. Ena dagen behövs broddarna och nästa är de till besvär. Dessutom slits både skor och broddar onödigt mycket innan snön har kommit.

Det tråkigaste med det hela tycker jag dock är det faktum att balanseringsalternativen blir så begränsade. Tunga eller lätta skor, grepp eller inte, långa tår, halvrunda eller öppen tå, allt sådant tappar nu mer eller mindre sitt värde. Man är i princip begränsad till att välja mellan järn eller aluminium. Och det sistnämnda funkar inte i längden eftersom skorna (broddhålen) inte håller, återigen innan snön har lagt sig. Men men, det är lika för alla.

Ängsliljas dojor åkte av ikväll, så hon får gå barfota så långt det är möjligt. Hon är så bråkig att sko så det bästa är om hon sliter ner sina egna fötter lite lagom och sen kan man bara spika dit vinterskorna. Hon ska få guldskor med fasta broddar, fantastiska skor för jobbiga unghästar som bara ska grundtränas.

En häst är färdigskodd. Den besvärligaste av dem alla. Barnens shettis. Också han med guldskor. Så nu lyfter jag inte hans hovar mer innan det är dags att dra av skorna när det har blivit riktig vinter. Han är i och för sig väldigt snäll att sko, men det är problematiskt ändå efter som han är så liten och har pyttesmå fötter. Och jag själv är alltför hjulbent för att kunna hålla fast hans framhovar mellan mina smalben.

Men nu är det gjort och det är bara nedförsbacke från och med nu, på skoningsfronten i alla fall.

Bring 'em on!

Jerker.

onsdag 15 oktober 2014

En småspelares bekännelser

För en liten tid sedan gick undertecknad in på toton. En på förhand alldeles för lite spelad debutant på Umåker. Han stod i fyrtiotvå ggr fläsket. Dags att kliva in. Tio kronor vinnare. Hästen vann. Fråga: Varför spelar man tio kronor? Varför inte en tjuga i alla fall när man ändå har lädret uppe?

Ikväll var det dags igen. V86 på Bergsåker. Enkelrad x 20. Favoriter rätt igenom. Insats: Fem kronor. Nu brände ju Mellby Viking, så det blev ju inget av det hela. Hade Mellby Viking vunnit så hade väl utdelningen blivit typ hundra kronor. Hundra x 20 är i alla fall två tusen. Men återigen, en tjuga som insats hade blivit åtta tusen istället.

Ok, Mellby Viking förlorade. Skam den som ger sig. Nytt spel. V65 Enkelrad på x 5. Sex favoriter. Insats: Fem kronor. IGEN!!! 6:an satt. 46 kronor x 5 = 230 kronor. En tjuga hade betingat 920 kronor istället. Eller om jag åtminstone hade haft sinnesnärvaro att kryssa i V6-rutan på kupongen. Det hade jag nog i och för sig gjort om jag hunnit, men det går ju som bekant undan mellan racen, kanske lite för mycket, när man sitter framför tv:n.

Jaja, man får väl trösta sig med att banken alltid vinner i längden och se det som att dessa små insatser är ett bra sätt att minimera förlusten. Förlusterna blir små men nöjet lika stort ändå!

Jerker.

tisdag 14 oktober 2014

Farthinder

Kör man bil och kommer till ett farthinder saktar man ner något, förhoppningsvis lagom mycket att man i lugn och ro för en själv och andra eventuella inblandade, på ett tryggt sätt tar sig förbi hindret, därefter återgår man till "normal" hastighet igen.

Lite på samma sätt är det att träna unghästar. I mitt specifika fall Ängslilja. Farthindret utgörs denna gång av en förmodad växtperiod. Den går såklart inte att se med blotta ögat men hennes beteende vittnar om att just en sådan är i görningen as I wright. Hon springer på precis som vanligt, till en viss hastighet, då funkar plötsligt ingenting längre.

Min tanke är att då göra precis som jag skulle ha gjort i trafiken; Sakta ner, ta mig förbi hindret och sedan lägga mig på marschhastighet igen. Här är jag motståndare av vila. Liknelsen med bilkörning haltar något men ändå inte helt. Stannar man av kommer man ju inte förbi hindret. Enklare då att klara av problemet att slå av på takten men ändå fortsätta framåt.

Det här kan man diskutera ganska mycket om, men min erfarenhet säger mig ändå att min lösning är den bästa, dock måste det göras med stor försiktighet och en inte så liten del lyhördhet gentemot hästen i fråga.

Jerker.

måndag 13 oktober 2014

Kostnadsberäkning av vår verksamhet

De senaste veckorna har det debatterats en hel del om en utredning med fokus på "djupanalys av hästägarnas ekonomi gällande unghästtävlandet".

Jag har gjort en egen analys, dock inte lika djup förvisso, av samma företeelse, gällande de hästar jag och min fru haft de senaste tio åren. I analysen tas inte vår fölmärr med, då hon kom till oss som oinkörd fyraåring och således inte faller in i ovan nämnda kategori.

Analysen göres för att visa på en annan sida av saken, vilken också är att betrakta som en del av travets verklighet. Och en alls inte lika dyster sådan.

På det sätt som vi driver travrörelsen så beräknar vi att varje häst kostar i genomsnitt 3.000 kronor per månad att äga. Vilket innebär att den vid slutet av fyraårssäsongen har renderat i 144.000 kr i utgifter om vi varit ägare sedan fölningen. Vi har ägt och fött upp fyra hästar på det viset varav två har sålts därefter eller strax innan. Vi har dessutom köpt ytterligare två som ettåringar och således ägt dem totalt tre år fram till slutet av fyraårssäsongen.

Mellan tummen och pekfingret rör det sig om 48+48+48+48+36+36+= 264 månaders hästägande. Total utgift: 264 x 3000 kr = 792.000 kr.

Totala inkomster under samma 264 månader, inkl prispengar, föl- och kvalbonus, uppfödarpengar, premieloppspengar och ev försäljning: Ca 1.200.000 kr.

Alltså ett överskott på 408.000 kr eller i genomsnitt 68.000 kr per häst fram till fyraårssäsongens slut.

De tre som vi har i stallet för närvarande, vilka har uppnått fyra års ålder, har alla med råge tjänat ihop till sin havre. Jag är medveten om att vi är lyckligt lottade och att vi kanske har extra fina hästar för dagen, men jag tror inte att det faktum att vi har tre som går runt, gör att tvåhundranittiosju andra inte gör det, vilket skulle vara fallet för att statistiken i den omtalade utredningen, ska vara "i balans".

Jag vill på det här sättet bara visa på att allt inte bara är mörker och att det faktiskt går att tjäna pengar på travhästar. Naturligtvis blir kostnadsbilden en helt annan om man har häst i proffsträning hela vägen, men på det sätt som vi driver vår lilla rörelse så har det funkat bra för oss i alla fall.

Jerker.

söndag 12 oktober 2014

Solskenshistoria

Annbritt Johansson från Lycksele hade en stor kväll på Umåker i fredags, i skymundan av de mer eller mindre stora lopp som kördes under tävlingskvällen.

Vi tar det från början. Hennes första och hittills enda registrerade egna uppfödning, Berglundas Max är nu två år fyllda. Han började tömköras i juli i år. Kort därefter ansåg Annbritt att hon behövde hjälp med inkörningen av sin häst, så den lämnades in till Umåkers proffstränare Mats Gällerstedt för ändamålet.

För en tid sedan meddelade tränaren att hästen nu var att betrakta som inkörd och att Mats dessutom tyckte att de lika gärna kunde köra på några veckor till, för att chansa och se om det gick att underskrida premietidsgränsen innan tiden för det löper ut vid månadsskiftet.

I fredags var det så dags. Skarpt läge med Berglundas Max på startlinjen. Jag pratade både med tränare och ägare innan loppet och båda var inställda på att det denna gång mest rörde sig om en se-och-lära-övning. Det var ju trots allt bara tredje gången på banan och dessutom den allra första gången i sulky. Kanske skulle det gå vägen vid nästa tillfälle, eller nästa. Men inte denna gång.

Loppet gick iväg och hästen trevade lite från början och galopperade kort efter start. Första varvet såg heller inte alltför lovande ut, men sen kom han på bättre tankar. När krutröken så småningom hade lagt sig så visade det sig att han hade avverkat de 2160 meterna på 2.08,4 och var alltså godkänd.

Annbritt var sannolikt den allra gladaste personen på stallbacken under kvällen. Detta var oerhört stort för henne. Hennes allra första uppfödning, som hon för första gången fick se på en travbana och som dessutom överträffade sig själv, hennes tränares och inte minst hennes egna förväntningar.

En riktig solskenshistoria som i sin tur håller drömmen vid liv om en fortsättning mot kval, tävling och kanske så småningom en vinnarcirkel. Och det är ju just den drömmen som är viktig för hela travsporten.

Dessa små men samtidigt så stora händelser, långt från strålkastarljus, V64-kuponger och segerintervjuer borde lyftas fram betydligt oftare. Här har media, journalister och framför allt respektive banas ansvariga sportchefer o s v en läxa att göra tycker jag. Att Ulf Ohlsson tar en trippel eller att omgångens V5-bank infriar förväntningarna belyses ofta, men betyder i efterhand ingenting.

Härmed har i alla fall jag tagit mitt ansvar i frågan och lyft fram en av alla dessa solskenshistorier.

Jerker.


lördag 11 oktober 2014

Trea i Elitstoet

Ängskalla på banan igen igår kväll. Både bokstavligt och bildligt. Bokstavligt för att hon rent fysiskt var där, på Umåker, för att tävla och bildligt för att hon återigen visade sig från sin bästa sida.

Norrländska Elitstoet var rubriken på loppet. Ett lika bra och sevärt lopp på förhand som det visade sig bli i efterhand. Ordinarie driver Östman valde att köra en annan häst i loppet, därför fick Robert Bergh vikariera istället. Vilket han gjorde med den äran.

Efter värmningen blev det lite utrustningsändringar åt det chansartade hållet, vilket föll väl ut. Sedan är väl inte Bergharns körhänder helt irrelevanta i sammanhanget heller.

Kalla fick en snygg och relativt vilsam löpning i ryggar in på upploppet och tackade för det genom att spurta till en snygg tredjeplats. En placering bättre än ifjol. Den gången var det första gången som hon mötte alla de bästa stona, det var lite av ett elddop. Nu tillhör hon själv den kategorin och just det känns nästan lite overkligt.

Tack för den här gången, Ängskalla!

Jerker.

onsdag 8 oktober 2014

Årsdagen

Livet är fullt av vägskäl. Vissa vägval är viktigare än andra. De flesta är såklart banala i det stora hela, medan andra har stor inverkan på ens liv. Några få gör att man förändras helt i grunden och gör att man själv och ens liv för alltid kommer att vara på ett annat sätt än tidigare.

Idag är det exakt tjugo år sedan jag flyttade till Montecatini, Italien, där jag kom att bo i tre år.Jag flyttade till pastalandet dels för att jobba med hästar, men minst lika mycket för äventyrets skull. För ett äventyr var det. Uppryckt med rötterna och planterad i den toscanska myllan. I en tid som utspelade sig före både internet och mobiltelefoner.

Vad gäller hästbiten så blev det väl inte riktigt som jag hade tänkt mig, det blir, som bekant, sällan det. Jag och mina kollegor fick ta ett mycket större ansvar än jag var beredd på. Vi jobbade med inkörning och uppträning av unghästar. Inledningsvis trodde jag väl ärligt talat inte att båten skulle kunna ros i hamn, men undan för undan så började det rulla på och det blev ganska bra till slut. En lärorik period som jag har och kommer att ha nytta av i resten av mitt hästliv.

Förutom det rent yrkesmässiga så ställdes man inför en massa vardagliga situationer som skulle lösas hela tiden, vilka gav livserfarenhet och perspektiv på saker och ting. Bara en sån sak som att gå in på en bostadsförmedling och söka lägenhet på ett språk som man knappt behärskar, skaffa bankkonto, förhandla lön, eller bara såna simpla saker som att tanka bilen, handla mat eller gå på restaurang. De senare exemplen kan tyckas enkla, nåt som man gör som turist vid varje utlandsvistelse, men det blir nåt helt annat när man verkligen ska bo på stället i fråga och lära känna, banken, chefen, restaurangen, macken osv. Det jag lärde mig mest om under min tid i Italien, var nog trots allt hur bra Sverige är, både som travnation och land i allmänhet.

En lite läskig parentes var att jag på min bilresa till Italien åkte färja mellan Skåne och Tyskland. En exakt likadan båt som en vecka tidigare hade sjunkit i Östersjön, Estonia. Hela Sverige var i sorg vid den här tiden och det pratades inte om annat. Då var man som osnuten dryga tjugoåring inte så tuff när färjan lämnade hamnen och begav sig ut på det mörka havet.

En mer angenäm upplevelse och allt annat än en parentes, inte minst med tanke på resten av mitt liv, var att den första person som jag träffade när jag kom fram till gården jag skulle bo på, var en då tjugotvåårig norsk tjej, som många år senare skulle komma att bli min fru och mor till mina barn.

Som sagt, livet är fullt av vägskäl och vissa vägval är viktigare än andra.

Jerker.

måndag 6 oktober 2014

Varför vi håller på

Min son Alvin med Ängskalla
Varför håller vi på med det här, egentligen? Det finns såklart en hel massa svar på den frågan beroende på vem man frågar. 

Jag tycker att det kan vara viktigt att ställa sig den frågan med jämna mellanrum, inte bara när det kommer till hästeriet, utan också angående andra saker i livet i stort.

Personligen så håller jag på för att jag vill träna, tävla och vinna. Då jag någon gång under Edmonton Oilers storhetstid i mitten av 80-talet insåg att, dit skulle jag aldrig komma, så började jag, lite av slumpens skördar nörda in mig på trav. Å det grövsta desstom. 

Det nördigaste jag har gjort, var att ta ledigt från skolan och åka buss tretton mil till Umeå, för att se Berth Johanssons amerikan, jag tror att det var Joyul Catch. I ett kvallopp! Han kvalade på en 17-tid vill jag minnas, inget märkvärdigt med det, men det var första gången jag såg en amerikanskfödd travare live.

Ett annat skäl till att hålla på med dessa underbara hästar illustreras av bilden ovan. Och eftersom en sådan som bekant säger mer än tusen ord, så lämnar jag den härmed okommenterad.

Kalla blev fyra i Östersund på fredagkvällen efter en del strul på vägen. Känns som att hon skulle varit trea för att jag skulle varit helt tillfreds med resultatet. Jag tar istället med mig ett flertal andra positiva saker från den starten. Hon åt, drack och gjorde sina behov helt enligt önskemål och framför allt var hon betydligt mindre nervös än hon varit på slutet och det lovar gott inför kommande hösts och vinters startande.

Nästa start blir på fredag på Umåker i Norrländska Elitstoet där vi har en fjärdeplats från fjolåret att försvara, eller ännu hellre förbättra.

Jerker.

torsdag 2 oktober 2014

Ängskalla Östersund

Efter några veckors paus från tävlandet blir det åter start för Kalla imorgon. Stolopp i Östersund. Jämnt och hårt lopp och jag tycker att minst halva fältet är kraftiga aspiranter på segern.

De veckor som har gått har gjort Kalla gott. Hon fick efter senaste starten, till att börja med, en genomgång av veterinär, följt av några vassa backjobb i början av "viloperioden" och sedan har hon fått ta igen sig och laddat batterierna och lugnat ner sig lite rent allmänt. Lite nytt i foderstaten har det också blivit.

Hon känns mjuk och smidig. Slår bakut i hagen och verkar stormtrivas för dagen. Jag tror och hoppas på en riktigt fin prestation imorgon. Det finns ett visst tvivel som gnager lite och det är avsaknad av genomkörare inför detta lopp. Jag har medvetet låtit henne vila sig i form mer än någonsin tidigare, mest för att testa hur hon reagerar på det. Det kan bli himmel och det kan bli pannkaka. Vilket av det vet jag inte med säkerhet.

Men ett vet jag. Att det kommer att bli grymt spännande.

Jerker.

tisdag 30 september 2014

Träningsdosen ökas

Nu står det oktober högst upp på kalenderbladet och det innebär för Ängsliljas del att träningsdosen ökas på lite grand.

Fr o m nu får hon springa fem kilometer ca fem ggr per vecka. Tanken är att hon sedan får öka med en kilometer varannan vecka tills hon kommer upp i tio kilometer och sedan får hon ligga på den sträckan någon månad,för att sedan åka in till banan någon gång i januari för sitt första riktiga banjobb.

Det kommer säkert att komma in en och annan käpp i speedcarthjulet på vägen, inte minst i form av frusna träningsvägar om några veckor, vilket i sin tur sannolikt kommer att förskjuta mitt upplägg något. Just av den anledningen känns det väldigt bra att vi redan nu har kommit ganska långt på vägen.

Apropå käppar i hjulet. För närvarande har vi en skördare som tar ner skog alldeles intill vår huvudsakliga träningsväg. Det är min starkaste förvissning att mången stortränare inte behöver brottas med sådana bekymmer. Men sånt är livet för oss små amatörer ute i skogarna.

Jerker.

måndag 29 september 2014

Tandläkarbesök

Katla och Lilja fick besöka tandläkaren idag. Vi brukar låta alla våra hästar besöka en sådan en gång per år. På så sätt hålls deras respektive munnar i schack på ett enkelt sätt och man kan i alla fall stryka en sak från noja-listan. Det finns ju som bekant så mycket annat att noja över.

Katla var normalsliten i munnen. Ett knappt år sedan förra översynen och tidens tand (sorry) har hunnit sätta en del spår i hennes mun. Dessa spår är nu till-, av- och bortslipade och därmed kan vi fortsätta att blicka framåt och gå vidare med rehabbandet och träningen.

Lilja var också med till tandläkaren, men blev inte åtgärdad eftersom han tyckte att hon är för ung ännu, framför allt med tanke på att hennes vargtänder inte har kommit fram tillräckligt mycket för att dras ut. Hon ska få detta gjort om ett par månader istället.

Jerker.

Unghästvisning

I helgen, i lördags närmare bestämt, var det unghästvisning på Skelleftetravet i regi av vår lokala Sleipneravdelning. Det blev precis som det varit alla de år jag varit med tidigare, d v s en hel del arbete med att "få till det" och en "det-var-helt-klart-värt-det-känsla" som infann sig efteråt. Det är fantastiskt roligt att få jobba med likasinnade runt ett gemensamt intresse mot ett gemensamt mål och sedan ro det hela i hamn.

Årets unghästvisning var den bästa och mest lyckade som jag varit delaktig i att ordna, tycker jag i alla fall. Allt flöt på utan friktion, vädret var så bra det bara kan vara sista helgen i september, vi blev klara i hyfsat god tid och det kändes som att det var hyggligt med åskådare o s v. Därtill var det såklart en massa fina unghästar som mönstrades och sist men inte minst, så var det väldigt roligt att se en hel del nya ansikten, vilka tidigare inte deltagit på någon unghästvisning, som visade upp sina hästar.

Tre priser delades ut:

Bästa uppvisare: Tina Andersson (som, mig veterligen, deltog för första gången på vår visning när hon nu visade fram sin egen Guli Tina, vilken för övrigt är hennes första kallblodstravare).

Publikens val: Orr Lotus (vars ägare och tränare Per-Örjan Svelander, mig veterligen, inte visat upp nån häst på vår visning i alla fall).

Best In Show: Juliblixten (vars ägare och uppfödare Camilla Wiklund Lövbom, mig veterligen, inte visat upp nån egen häst förut, dock bör i sammanhanget nämnas att hon sannolikt är vår visnings mesta uppvisare, då hon varit flitigt anlitad av andra genom åren).

Ängslilja var den som försvarade våra färger. Hon visades upp av Frida Andersson (tack Frida) då jag själv höll i mikrofonen hela dagen. Lilja skötte sig med den äran. Det finns ett gäng olika anledningar att delta med sin häst i visningen. En av dem är att hästen ska få lära sig ett och annat, däribland att veta hut. Och det var verkligen både kul och tillfredsställande att se att hon vet just det, hut alltså, redan nu. Hon var lugn och cool i denna, för henne helt nya miljö och situation, vilket i sin tur är skönt att veta, när man så småningom ska åka in till banan och börja köra jobb med henne.

Hon fick dessutom ganska fina poäng. Skörden stannade vid sjuttioåtta stycken. Åttor på alla punkter utom rastypen och bog, bringa, manke osv där det blev två sjuor. Fick jag välja två bedömningspunkter där jag kan acceptera lite "avdrag", så är det väl just där, de två tror jag själv har minst inverkan på hur fort hästen sedan kommer att springa.

Hon klarade sålunda denna objektiva besiktning med hedern i behåll, så nu är det bara att dra åt tumskruvarna ytterligare lite grand med henne, så ska det nog så småningom, till att börja med, bli premiehäst av henne också.

Men vi börjar med ett tandläkarbesök senare under innevarande dag.

Jerker.

onsdag 24 september 2014

Långa lugna jobb

Var in till banan idag och körde rundbanejobb med Ängskalla och Katla Kiro. Jag hade räknat med att den (banan) skulle erbjuda perfekt underlag då det hölls tävlingar igår och väderleken har varit av det gynnsammare slaget under en lång tid nu.

Och så rätt jag hade. Kanonbana, strålande sol och kvittrande fåg..., nävisst ja, de har ju flytt sin kos för i år. Nåja, det går ju träna häst även utan dem.

Båda hästarna fick springa en fyrakilometersslinga i skogen som uppvärmning och sedan var sitt tretusenmetersjobb i fyrtiotempo på rundbanan, efterföljt av tre varvs nerjoggning på innerplan.

Katla kändes hygglig men inte perfekt. Kalla kändes perfekt.

Lärde vi oss nåt idag då? Yes we did. Körde Kalla med pulsmätare på rundbanan för första gången på evigheter och eftersom jag är lika korkad och svårlärd som vanligt, så blev det än en gång uppenbart att Kalla (och förmodligen de andra av våra hästar också) generellt tränas alltför intensivt, d v s i ett pulsintervall som överstiger respektive hästs mjölksyratröskel med råge. Men vem vet, en vacker dag kanske man får in även det faktumet i huvudet, så till den milda grad att det får ordentligt fäste därinne.

Den som lever får ju, om man ska tro det gamla fina uttrycket, se.

Jerker.

måndag 22 september 2014

Rehab

Efter veterinärbesöket för tio dagar sedan har jag tagit doktorn på orden avseende Ängskalla. D v s att jag har fokuserat på hennes goda sidor och försökt bortse från de mindre goda. Vilket i sin tur innebär att hon ska få vara i den lilla bubbla som verkar trivas bäst i och att jag leende bara tittar in i den bubblan och smeker henne medhårs. Tycker du att detta blir flummigare och flummigare? Sue me!

Katla har fått på sig en 20 x 8 på höger bak och ska få  gå med den tills det blir dags för vinterskoning, allt för att bygga upp hennes delvis försvagade biceps femoris på höger sida. Dessutom fokuseras träningen på liksidigt arbete gällande respektive benpar, alltså båda frambenen ska jobba lika hårt och ta lika långa steg och detsamma gäller bakbenen. Det senare kräver sin tömkarl för att låta sig genomföras. En gör så gott en kan, mer kan en inte göra. Mycket skritt och mycket värme, tro och hopp det får..., nej nu drog det iväg. Mycket skritt och mycket pullert skulle det vara. Och i kuperad terräng. Tro och hopp finns förvisso också angående träningen av denna dam. Hon känns väldigt fin och har så gjort hela året, ändå vet jag att det finns minst en växel till som hon ännu inte har petat i, eftersom tändningen hackar lite på riktigt höga motorvarv.

I min tummen-mitt-i-hand-värld så lät det där sista riktigt logiskt, även om jag är medveten om att jag med intill visshet gränsande sannolikhet gjorde mig skyldig till ett eller ett par rejäla klavertramp. Ok då, sue me!

Hur som, inställning av tändningen pågår. Ooops I did it again.

Jerker.

lördag 13 september 2014

Veterinärbesök och ögonöppnare

Var till veterinären med Ängskalla och Katla Kiro igår. Närmare bestämt till Per Veterinär, som han populärt brukar kallas.

Halva anledningen till att jag åkte dit var att jag ville kolla upp våra hästar och halva anledningen var att jag ville utbilda mig själv i mitt sätt att se på den egna hästen utifrån nya synvinklar.

Ängskalla gick igenom, om man ska använda bilprovningsvokabulär, utan anmärkning, men med ett par "att-tänka-på-påpekanden". Per tyckte att jag inte skulle snöa in så mycket på hennes dåliga sidor, utan istället se vad som är bra med henne och vidareutveckla det. I klartext: Träna på som vanligt, hålla henne lugn och avslappnad i den mån det går och sluta fokusera på hennes relativt underutvecklade ryggmuskulatur. Anledningen till att jag ville kolla upp henne var att hon slog sig ganska ordentligt i den näst senaste starten, något som Per efter undersökningen beskyllde slumpen för.

Katla fick desto fler nedslag i sitt protokoll. Bog, rygg, kors och rumpa. Utan anmärkning i extremiteterna men idel biomekaniska, rörelsemässiga störningar, vilket inte minst gav sig till känna efter några minuters löpning på rullbandet. Hon behandlades med DMSO intramuskulärt på diverse ställen. Därtill fick jag med mig ett träningsprogram för hennes räkning. Per tyckte inte att det var någon större fara med henne förvisso, att hon är i hyfsat skick, men att hon skulle kunna bli ytterligare bra mycket bättre efter denna behandling och lite rehab hemmavid. Effekten av dessa åtgärder bör kunna ses om sex till åtta veckor. Ska bli spännande att se vad som kommer att hända med henne.

Lärde jag mig nåt själv då? Ja det gjorde jag. Jag lärde mig att öppna ögonen och höja blicken en aning. Och att allt inte alltid är vad det ser ut att vara. Vikten av dessa åtgärder kan aldrig nog betonas, då de ständigt har en tendens att falla i glömska. Hos de allra flesta.

Inte minst hos undertecknad.

Jerker.

onsdag 10 september 2014

Femton mönstras

Nu är bokningen stängd för Sleipner Skellefteås årliga unghästvisning. Det såg länge ganska mörkt ut vad gäller antalet anmälda hästar, men efter ett väl förrättat värv av vår lokala avdelning så kom vi upp i totalt femton anmälda. Ett fullt godkänt startfält då det utgör ca hälften av de som finns tillgängliga i vår region för närvarande.

Förutom att det blir relativt många som ska bedömas, så håller de överlag också hög klass, åtminstone sett till vilka fäder de har. Huruvida mödrarna håller samma höga klass säger jag varken bu eller bä om nu eftersom jag inte nördat in mig på det området ännu. Eller jo förresten, jag väljer att säga "bä" (som i detta sammanhanget bör betyda positivt då motsatsen "bu" har negativa associationer), då min magkänsla säger mig det.

Jag skulle vilja säga att fäderna till årets startfält är de bästa som vi någonsin haft, sett över hela linjen, på en unghästvisning i Skellefteå. De hingstar som finns representerade är: Alm Viktor, Tangen Scott, Hallsta Lotus, Månprinsen A.M., Bokli Eld, Moe Odin, Järvsöfaks, Spikeld och Lome Kongen.

Sug på den lilla karamellen så länge!

Jerker.

måndag 8 september 2014

Lunkar på

"Lunka på, lunka på, vi har långan väg att gå" var väl typ det första man lärde sig spela på blockflöjten i tredje klass. Kan inte låta bli att nynna lite på den emellanåt under träningspassen med ettåriga Ängslilja.

För "långan väg att gå" är ju just vad det handlar om. Lång väg till vinnarcirkeln. Och vilken väg ska man ta då? Det viktigaste för att välja rätt väg är att veta mot vilket mål som kosan ska styras. "Om du inte vet vart du ska spelar det ingen roll vilken väg du väljer", som det sägs i Alice i underlandet. Men i fallet med Lilja så vet vi vart vi ska och vägen dit är till att börja med en ordentlig och ganska tuff grundträning.

För dagen körs Lilja minst fem dagar per vecka. 600 meters uppvärmning, sedan 4 x 700 meter i 2.30-2.40-tempo och därefter 600 meter jogging hem igen. På så sätt får hjärta och lungor jobba effektivt samtidigt som passet är så pass kort att hon inte hinner bli less. Det är i alla fall vad jag tanke med mitt upplägg. Och vikten av att ha en tanke med sitt träningsupplägg kan inte nog understrykas.

Kul med ännu en Bergsåkerframgång. Jag syftar såklart på varmblodsderbyt. Hästen Pocchai, tränaren Båth, kusken Kihlström och ägaren, ja just det vad heter han? Hur många kan svara på det på uppstuds? Skandal att inte ägaren får större uppmärksamhet i dessa sammanhang. Kanske hästägare som inte spelar fotboll, handboll eller hockey i någon av världens bästa ligor har ännu större behov av uppmärksammas än de idrottskändisar som gör det? Bara en tanke. Från en socialbidragstagare i norra Norrland.

Ciao.

Jerker.

söndag 7 september 2014

Hej vad det gick

Ängskalla svarade för en rejäl rekordsänkning igår kväll och kom hem på 1.24,5 över sprinterdistans med dubbla tillägg. Det hjälpte dock föga då hon stod hopplöst till i loppet på förhand och kom i mål som andra utan stålar.

Det var läge att prova lite ny utrustning, vilket föll väl ut, så nu står vi ännu starkare rustade inför höstens bataljer. Kalla får nu vila från tävlandet i precis en månad, helt enkelt av den anledningen att det inte finns några lopp som hon kan starta i.

Vi passar på att ta henne till farbror doktorn i slutet av kommande vecka, inte för att det är något fel på henne, utan mest för att få en bekräftelse på att det inte är nå knas med hennes hälsa.

Jerker.

lördag 6 september 2014

Sleipnerdagen Skelleftetravet

Ikväll kör Skelleftetravet sin årliga Sleipnerdag. Det mest utmärkande för dagen är att det körs hela fyra kallblodslopp under dagen. Vilket med något ytterst sällsynt undantag är unikt för vår region. Att det dessutom är relativt många hästar med i respektive lopps startlista är också glädjande.

Det klagas med jämna mellanrum på alltför få hästar i kallblodsloppen på Skelleftetravet. Ibland finns det fog för det, ibland inte. Klart är att en väsentlig skärpning på denna punkt har skett. 2012 såg det inte så bra ut men de senaste åren har det ljusnat.

I juni i år såg jag statistik på hur många kallblod som anmäls per lopp i genomsnitt, sett till alla kallblodsbanor t o m det givna datumet som statistiken avsåg (dvs mitten av juni). Siffrorna visade att Skelleftetravet fram till mitten av juni låg i topp i landet både ifjol och i år. Under 2014 låg vår bana på andraplats med ett snitt på över tolv anmälda per lopp. Kvällens tävlingar matchar den statistiken, då det i genomsnitt återfinns 12,3 hästar per kallblodslopp, trots att det körs hela fyra stycken. Sedär så bra det kan bli när propositionsskrivningen och andra diverse parametrar faller väl ut.

Från vårt stall så får Ängskalla göra en sista start innan det blir en månads vila från tävling för hennes del. Hon har en inte alls särskilt fördelaktig propp och förhoppningarna är inte så höga. Hon kommer denna gång, med tanke på utgångsläge och motstånd, sannolikt få ett rygglopp och vi får se det som snabbjobb på hemmaplan. Med en inte helt oansenlig ekonomisk ersättning om allt faller väl ut. Huvudsaken denna gång är att hon sköter sig och håller nerverna under kontroll, vilket inte alltid är självklart i hennes fall. Vi tror på en slant och hoppas på ytterligare lite mer.

Jerker.

torsdag 4 september 2014

Dags att ställa ut

Hösten är här och med den börjar det vara dags för de årliga utställningarna av kallblodiga unghästar. Dessa anordnas av de lokala Sleipneravdelningarna runt om i landet. Råkar det stå en ett- eller tvååring i just ditt stall, vilken du inte råkar ha anmält till en sådan utställning så tycker jag att du ska göra det. Det finns en hel hög med skäl till att delta i dessa arrangemang, här ska jag ta upp tre av dem.

För det första. Genom dessa premieringar som försiggår runt om i landet varje år, så har vi som är så lyckligt lottade att hålla denna den ädlaste av raser närmast vårt hjärta, en unik möjlighet att dra lärdom av vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt om man ser till exteriören hos en kallblodstravare. Det finns, vågar jag påstå, ingenstans i travvärlden (förutom möjligen bland norska kallblod men vi tillhör ju numera samma familj) där så stor del av populationen skannas av varje år och bedöms av opartiska domare utifrån sin exteriör, som är fallet hos den kallblodiga travarrasen. Framgent kan man sedan se vilka bedömningspunkter som är av större vikt och även av mer ringa karaktär. Vad betyder en "markerad manke" jämfört med en "något kort hals"? Hur tungt väger "rörelsemekanik i trav för hand" om man ställer det mot en "lång rygg" osv. Av detta kan man lära sig mycket. Bra kunskap att ha i bagaget när man sedan själv eventuellt ska köpa en unghäst i framtiden, alternativt välja hingst till avelsmärren hemma på gården.

För det andra. Unghästvisningen är / kan vara ett bra skäl till att kickstarta karriären för sin framtida stjärna. För att nå toppen är det idag mer eller mindre ett måste att börja jobba tidigt med sin häst. Har man väl anmält till sin lokala unghästutställning, så har man i princip satt sig själv under press att presentera sin häst i så bra skick som möjligt. Därmed blir den hanterad i ett tidigt stadium i livet. Och i nästa steg, när man kommer hem efter visningen så känns steget att börja köra in / träna sin unga individ inte lika jobbigt att ta, för den som händelsevis skulle tycka att det vore motigt under andra omständigheter.

För det tredje. Traditionens makt. Det har "i alla tider" varit en prestige i att visa upp sin fina häst och få den bedömd på en premiering. Det må ha gällt hingstar eller avelsston, arbetshästar eller tävlingshästar osv. Gemensamt för dessa uppvisningar har alltid varit att man har varit stolt över sin häst och att få visa upp den. Och just detta ska vi fortsätta med, ja till och med bli ännu bättre på. Att visa upp våra kallblodshästar och vara stolta över dem. För det har vi all anledning att vara.

Jerker.

söndag 31 augusti 2014

Tips från coachen

Två tips:

1: Tycker du att din träningsvagn gnisslar och låter? Prova med att smörja vagnens klickfäste med en fet salva, typ Helosan, det kan i vissa fall, om inte göra underverk, så i alla fall åstadkomma en viss skillnad till det bättre.

2. Är du en trogen läsare av denna blogg? Ta då för vana att antingen gå in på bloggen via kallblodstrav.blogspot.se regelbundet, eller gå in på sleipner.org och klicka på "kallprat" för att se mina (och ett par andras) bloggar / blogginlägg. Detta andra tips kommer jag med av den anledningen att jag inte alltid länkar till bloggen från Facebook och Twitter. Så för att inte missa nåt superviktigt, eller om man vill läsa gamla inlägg, så kan man gå de vägar som tipsas om ovan.

Kämpa!

Jerker.

fredag 29 augusti 2014

Rekordet officiellt

Idag blev Ängskalla officiell svensk rekordhållarinna. Detta i och med att det obligatoriska dopningprovet redovisades som negativt.

Så nu kan man äntligen andas ut. Inte för att det förelåg någon direkt oro för att testa skulle visa på ett positivt utfall, men hundra procent säker kan man ju aldrig vara. Det kan ju alltid finnas spår av otillåtna substanser i foder eller gästboxar eller liknande, som hästen på oturlig väg råkat få i sig.

Det har varit en spännande dag p g a väntan på detta negativa (men såklart positiva) provsvar. Anledningen till det är att det idag, på Svensk Travsports hemsida, publicerades vilka tester som var positiva, tagna den givna dagen så Kalla testades. Den dagen togs prov på två hästar: Chocoletta och Ängskalla. När jag under förmiddagen gick och kollade stod det: Negativa tester Boden 140815: Chocoletta. Ingenting om Ängskalla alltså.

Jag kollade, kollade och kollade under dagen, flera gånger per timme. Ingen Ängskalla. Två tankar brottades i mitt huvud. Den ena hävdade att provet helt sonika inte var analyserat ännu, den andra sa att testet visade på någon otillåten substans. De här två alternativen bråkade ända fram till 16-tiden på eftermiddagen då Ängskallas namn också redovisades som "not guilty".

Jobbig dag har det varit men nu kan vi äntligen fira som ett rekord ska firas.

Skål!

Jerker.

Himmel och pannkaka

Himmel: Första varvet som Ängskalla gör. Pressandes, åtminstone det andra halvvarvet, utan på konkurrent. Andra  femhundringen gick ner mot 22-blecket.

Pannkaka: Sista sexhundra. Två galopper och diskad.

Under loppets gång så såg det konstigt ut när Norberg svarar ledningen med en 19-oddsare mot Kalla som stod i 1,80. Men det visade sig att Norberg hade täckning för sin optimism, då han, när krutröken hade skingrats, stod som segrare.

Jag har hundra förklaringar till Ängskallas första gunga men nöjer mig med att redovisa en av dem. Det syns ganska tydligt på löpningsfilmen att hon slår ihop fram- och bakben när hon galopperar. Hon hade efter loppets också slagmärken på insidan av ena skenbenet på ett bakben. Det får bli någon form av skydd till nästa start.

Trots allt är jag ganska nöjd med hennes lopp. Det känns lite som att det blev en överdos av "shit happens" den här gången.

Vi kommer igen!

Jerker.

torsdag 28 augusti 2014

I afton Boden

Ängskalla V64 på Bodentravet ikväll. Stor favorit på förhand. Alltför stor tycker jag.

 Formen kan nog förvisso inte vara bättre, inte läget eller proppen heller. Men Perssons hästar kommer nog inte bara för att umgås. Dessutom har Blijerven en kraftigt stigande formkurva plus att det finns ett par startkatapulter på vår volt som kan ställa till det för oss. Kalla kanske ska vara favorit under rådande omständigheter, men inte så stor som är fallet.

Blir det en bana som erbjuder fäste så är vi med och kör om det, annars inte. Sannolikt dras framskorna av, vilket brukar vara en liten fördel för henne.

Håll i hatten och spänn banden!

Jerker.

Nöjda grannar

Royal Ergo Air Bumper
Idag kom min nya speedcart. Grymt skön att köra och inte minst viktigt, sjukt snygg! För att parafrasera vad min fars kompis sa för typ trettiofem år sedan (huvva, tänk att man börjar ha så gamla referenser) när han hade köpt en sprillans Merca: "Det är inte så noga vilken bil man har, bara grannarna är nöjda."
Skämt åsido, den är inte minst väldigt bra för ens egen kropps skull. Läs gärna mitt inlägg om vagnens förträfflighet i inlägget som jag skrev den 3/5 i år om hur ryggen bör tas om hand och hur man kan lindra sina eventuella besvär med en ergonomisk speedcart.


tisdag 26 augusti 2014

Hittade en bra rygg

Ryggresa
Under kvällens träningspass hittade jag en lika oväntad som bra rygg att placera Ängslilja i. Inte för att hon visat tendenser på att behöva ryggresor ännu, som väl är, men lite spännande tyckte hon ändå att det var. En lämplig träningspartner visade det sig också vara och hennes nyvunna träningspartner, barnens shettis Duracell tyckte också att det var lite roligare att för en gångs skull behöva träna på egen hand. Även om han som synes på bilden ofta har tre ivrigt påhejande kuskar.

Dagens tävlingshästar gjorde väl ungefär vad jag hade förväntat mig. Katla slog på en liten gunga femhundra kvar men reparerade ändå klart godkänt till en sjätteplats och passerade hundringen intjänat för året. Odile gick felfritt men räckte inte till i alla fall och slutade oplacerad.

Hingstkatalogerna kom fram under middagen...

Jerker.

måndag 25 augusti 2014

Syrrorna möter varandra

Idag har vi för första gången två egna uppfödningar med i samma lopp. Syskon dessutom. Odile och Katla startar under dagens lunchtrav på hemmaplan.

Jag har väntat på dessa stolopp hela sommaren, framför allt för Odiles skull eftersom hon haft lite besvär att hänga med i sin klass hittills under året. Nu blev det ganska hårt motstånd idag ändå, men bättre förutsättningar än såhär blir det inte; Stolopp på hemmaplan och hon är bland de som tjänat mest pengar i loppet. Klarar hon inte av lopp som dessa, ja då får vi nog ta oss en mycket allvarlig funderare angående hennes framtid på tävlingsbanan.

Katla får starta i loppet av ungefär samma anledning som storasyrran, d v s att förutsättningarna på förhand knappast kan bli bättre för hennes del sett till propp och bana. Jag tror t o m att det är mindre hårt att möta äldre ston än att starta i fyraårsloppen, när hon nu dragit in så mycket pengar som hon gjort. Exempelvis vanns förra loppet hon deltog i på en 25-tid. Så lär inte bli fallet idag. Men hårt blir det ju såklart i alla fall för vår relativt orutinerade lilla märr.

Kan vi få pengar på båda så vore denna dag en klart lyckad sådan.

Spänn banden!

Jerker.

söndag 24 augusti 2014

Träningen stegras

Ängslilja fick på sig bakskorna idag och kördes därefter sin vanliga lilla sväng på ca två kilometer. Hon har körts nästan varje dag sedan hon kom hem från betet för knappt två veckor sedan. Mest för att fräscha upp minnet på henne efter sommarledigheten.

Fr o m imorgon ökar vi på träningen lite grand. Det blir till att köra ca femhundra meter längre varje gång, dvs att vi då är uppe på en distans av två och en halv kilometer. Dessutom kommer tempot att ökas så att det blir lite mer "riktig" träning. Hittills har det varit på lek och inte belastat hjärta och lungor överhuvudtaget, men nu blir det ändring på den saken och vi ska börja jobba på att bygga upp konditionen.

Hon får ligga kvar på den träningsdosen i två veckor och sen blir det ytterligare en liten ökning av distansen.

Jerker.


lördag 23 augusti 2014

V75 i höstrusket

Vissa saker förstår jag inte. Men det är väl inte meningen att man ska förstå allt heller. En av de saker som övergår mitt förstånd är varför inte alla svenska travbanor får minst en V75-dag per år. 

2015 kommer det, om jag förstått saken rätt, att köras fler V75-omgångar än någonsin tidigare. Det skrivs ut omgångar till grannland i öst, väst och syd, dessutom körs spelformen V75 under minst en gång under året på varje respektive veckodag, dvs måndag-fredag. Under hela kommande kalenderår arrangeras hela sjuttiotvå V75-dagar / -kvällar. När man då är så frikostig med att köra dessa dagar, hur i hela fridens namn kan det då vara rimligt att inte varje svensk permanent travbana får sin egen V75-dag? Det kan jag bara inte förstå. Dessa dagar är minst lika viktiga, om inte än viktigare, för de små banorna än för de större. Det erbjuds V86 som kompensation förvisso, men varumärket V75 är långt mycket starkare för de inte helt invigda och drar således mer publik och intresse till den lilla banans stora årliga tävlingsdag.

Jag kan förstå, att om man bara skulle köra femtiotvå omgångar, dvs varje lördag, så kanske det skulle finnas tankar om att man måste måna om omsättningen osv, men återigen om det finns utrymme för sjuttiotvå stycken dagar så borde man kunna skriva ut en eller två till, alternativt omfördela de befintliga så att alla banor kunde få var sin. 

Nästa år får min hemmabana, Skelleftetravet, sin egen V75-dag, efter att ha fått sitta på avbytarbänken under innevarande år. Vår dag körs i Oktober. I bästa fall i fint höstväder, har vi otur är det höstrusk och spelar vädergudarna inte alls i samma lag som oss den dagen, kan det första snöslasket vara ett faktum. Vilket riskerar resultera i lågt intresse, lite publik och dålig omsättning. Och vips så får förespråkarna för en inskränkning av V75 på småbanorna ännu mer vatten på sin respektive kvarn, vilket leder till att tänket med begränsningar av V75 till småbanorna manifesteras.

Klaga går ju. Men lösning då? Ja, antingen bör man köra V75 på varje bana under samma vecka, varje år, så att varje bana kan bygga sitt eget lokala event och att sporten och den lokala bygden vet vad man har att förhålla sig till, eller också kör man på som man gör nu, men spikar en onsdag till t ex Solänget eller Skellefteå och kalla det V75 istället för V86 och kör den dagen mitt i sommaren. 

Hela travsverige ska leva!

Jerker.

onsdag 20 augusti 2014

Ängskalla i kusk-EM

Just hemkommen från Umeå. Kalla var med i Kusk-EM. Blev sexa efter två galopper på 1.26,3 / 2140am. På en två sekunder tung bana (enligt "pålägget" i kvalloppet). En strålande prestation av märren. Hon brukar alltid ha svårt för banor med dåligt fäste, det hade hon denna gång också.

Riktigt bra prestation av körande maltesen Noel Baldacchino också tycker jag. Ängskalla är tillräckligt svårkörd för den som känner till henne, hur svår ska hon då inte vara att köra för någon som aldrig ens hört talas om och än mindre sett henne? Minst fyra guldskor måste jag nog ge kusken.

Spektaklet som sådant var kul och lite speciellt att delta i. Lite knepigt blev det enär kusken knappt förstod och inte alls pratade engelska. Vi samtalade via tolk. Det är emellertid inte alltid helt lätt att uttrycka sig i facktermer på engelska, vilket skulle bevisas. Men medan Noel var ute och värmde Ängskalla och jag fick prata lite på tu man hand med tolken, så visade det sig att han var italienare i grunden. Jag provade då mina, som jag trodde avsomnade italienska språkkunskaper och det visade sig att det gick bättre att tolkaför alla parter, via det språket. Lika kul som förvånande för mig själv att det funkade så bra som det gjorde.

Häftigt var det också att höra löpsreferent Amsköld nämna namn i sina reff som man annars bara i bästa fall hör på TV. Loppen kördes snyggare än jag hade förväntat mig och det märktes att det var riktigt duktiga drivers i farten. Även om det kanske var nog så mycket "action" upploppet ner ibland för att man som svensk skulle vara helt nöjd i alla lägen. En åsikt som i vissa fall också delades av måldomarnämnden...

Nya starter för vårt lilla stall blir det på hemmaplan om en knapp vecka. Då med västerbottniska kuskar.

Jerker.

måndag 18 augusti 2014

Ny balans

"Barfota runt om" är vad som gäller så länge det bara går när det gäller unga hästar tycker jag. Min, kanske ringa, men dock erfarenhet, av att köra unghästar, säger mig att man bör använda sig av den balansen så länge hoven så tillåter. Men nu har vi nått vägs ände vad det anbelangar på Ängslilja. Det börjar vara lite ajaj när hon springer på gruset så därför har hon fått på sig ett par rejäla järndojor, fram i alla fall. Bakskorna kommer också att åka på så fort vi får tid att spika på dem.

Jag har en känsla av att hovens kvalité blir bättre på nåt sätt om den unga individen får springa som Gud skapade hen så länge som möjligt. Dessutom kan man, om man är uppmärksam på hur hoven slits, få viss information om hur hästen egentligen vill att den ska se ut. Min åsikt är att man ska ta med sig den lärdomen när man sedan ska verka och sko hästen. Vill hästen t ex slita lite mer på utsidan av vänster framhov så kanske man inte till varje pris ska tvinga hoven att vara helt plan när man snickrar till den. Här har jag kanske inte helt rätt i mitt resonemang, men det är i alla fall just ett sådant, resonemang alltså och sådana bör man hur som helst hålla med sig själv (och med andra också för den delen) så ofta som någonsin möjligt för att lyckas i denna tuffa men härliga bransch som travsporten utgör.

Jerker.

lördag 16 augusti 2014

Svenskt rekord av Ängskalla

Tänk att jag just skrev den rubriken. Resan till detta rekord har varit lång, mödosam och allt annat än rak. Ett och annat grått hårstrå har också börjat ge sig till känna under tiden som jag och Kalla har kamperat ihop. Om det sen beror på att jag råkar befinna mig i en ålder där sådant inträffar helt naturligt eller om det är märrens förskyllan låter jag vara osagt.

Det som inträffat är naturligtvis helt fantastiskt, att vi med vår lilla verksamhet, i skrivande stund har en svensk rekordhållare mumsandes hö i vårt lilla stall. Det nuvarande svenska rekordet över lång distans voltstart för äldre ston lyder på 1.26,9. Rekordet kanske slås imorgon, Frankly, my dear, I don't give a damn.

Jag behöver bara backa bandet sex ynka dygn för att hitta min senaste djupa grubbelkris, avseende denna inte helt okomplicerade dam. Det som hänt sedan dess, för att få henne på rätt köl igen, är att hon masserats en hel del, stått med bandage på nattetid på bakkotorna, tränats lugnt och försiktigt och inte minst har hon under den gångna tävlingskvällen lindats in i bomull, bildligt talat, för att hålla henne så lugn och avslappnad som möjligt. Min äkta hälft har gjort ett kanonjobb med den sistnämnda biten.

Om detta nedlagda arbete är hela sanningen till att vi satte nytt svenskt rekord vet jag inte med säkerhet, men helt irrelevant i sammanhanget har det nog inte varit i alla fall.

Katla Kiro gjorde också ett väldigt bra lopp i skymundan av några helt otroligt fina kullkamrater. Hon blev fyra på 1.28,6 över full väg. För att ge lite tyngd åt hennes prestation kan sägas att hennes storasyster Odile vann just detta lopp ifjol på 1.29,9, vilket var en tangering av banrekordet den gången.

Jerker.


fredag 15 augusti 2014

Ny kusk på Katla

Katla startar i Boden ikväll. Ove A Lindqvist är inte på plats så John Östman kör istället. Ska nog gå bra det också. Katla är ganska okomplicerad, dessutom möter hon några hästar som är huvudet högre än henne själv, så det lär bli en defensiv styrning.

Kalla ska också ut. Startar i ett "vanligt" snabbloppsgäng, dvs de motståndare som hon vanligtvis möter i vardagstravet uppe i norr. Jag har en dålig feeling inför denna start av flera anledningar. För det första var Kalla lite för nervös inför förra starten vilket såklart inte var optimalt, sedan så har hennes framfötter blivit slitna av det myckna tävlandet så idag blir det dojor runt om. Som grädde på moset så känns det som att flera av våra konkurrenter idag har en stigande formkurva, vilket hon inte har. Det enda som egentligen känns bra, är att när allt känns åt pipsvängen på förhand, så brukar hon prestera som bäst.

Till sist några ord om streetracen i Göteborg igår; Det pratas och skrivs mycket om vilken succé det var och vad bra reklam det var för travet. Någon sa också att det inte är ofta som travet får utrymme på Göteborgspostens förstasida. Succé, reklam och förstasida i lokalpressen, det låter i mina öron som en V75-dag på hemmaplan i Skellefteå. Som inte kördes detta år. Sa han bittert.

Nu blir'e ut och packa inför kvällens begivenheter.

Spänn banden!

Jerker.

torsdag 14 augusti 2014

Ny kusk på Ängskalla

Jag har anmält Kalla till ett lopp ingående i kusk-EM. Helt idiotiskt förstås. Av flera anledningar. Hårt lopp, tätt mellan starterna, helt ovisst vilken kusk man får i jollen och i värsta fall får du en driver som är allt annat än rutinerad på kallblod, eller ännu värre inte ens sett något sådant.

Vilket var precis vad som hände. Ängskalla kommer på tisdag att köras av Noel Baldacchino från ...trumvirvel... Malta! Jag vet en sak om honom; Han kommer från Malta. That´s it. Så mycket mer finns inte att säga. I nuläget i alla fall.

Att anmäla till ett dylikt lopp är inte direkt meriterande för en Mensa-ansökan i framtiden, men va' tusan, man måste väl få vara lite crazy ibland också. Travlivet handlar hela tiden, dygnet runt, om att vara superseriös. Därför tycker jag att det ibland kan vara lite kul att få göra något utanför boxen när möjlighet för detta finnes. Livet med travhästar handlar trots allt inte bara om pengar och segrar, det finns så mycket mer som vår sport kan erbjuda. Kalla har tagit oss med på många resor och gett oss många minnen redan, detta kommer med all sannolikhet att bli ytterligare ett.

Och vem vet, det kanske blir en succé med en maltes vid spakarna bakom vår virriga märr? Den som lever tills på tisdag får se.

Kalla hinner med en start innan kusk-EM, redan imorgon fredag i Boden. Återkommer med all sannolikhet om det.

Jerker.

tisdag 12 augusti 2014

Tillbaka i selen

Ängslilja hämtades hem från betet härom dagen. Idag satte vi henne för vagn om det var om om hon skulle varit körd igår. Lika fascinerande varje gång, detta med att sätta för en unghäst efter sommarbetet (förutsatt att den var inkörd innan förstås) och hur bra det går.

Lilja fick jogga en dryg kilometer idag. Hon kommer att köras så resten av veckan, därefter ökar vi till två kilometer per pass i några veckor osv.

Jag ska försöka köra frekventa, korta, separata inlägg om Ängsliljas träningsprogram hela vägen fram till premielopp. Om någon nu skulle vilja hänga med på resan. Det är ju så man umgås nuförtiden. Framför datorn. Så varför inte träna unghästarna tillsammans framför densamma?

Jerker.

måndag 11 augusti 2014

Målsättningen överskreds

Från två av varandra, lika oberoende som insatta personer, hade jag inför den gångna helgens V75-omgång hört att ATG hade en målsättning att omsättningen skulle komma upp till 68 miljoner. Ingen superomsättning sett till vad spelformen brukar omsätta kanske, men man måste ta i beaktning att detta är en av de absolut sämsta spelhelgerna på hela året.

En hel del tvivel har hörts inför denna historiska omgång med två kallblodslopp. Oro uttrycktes här och var för att just detta faktum skulle bidra negativt till omsättningen. För mig var det fantastiskt glädjande att detta tvivel kom på skam och att omsättningen faktiskt överträffade målsättningen. Till slut så landade den på 70,7 miljoner.

Trots två kallblodslopp säger en del. Jag ställer härmed en retorisk fråga: Borde det inte heta tack vare två kallblodslopp? Det vore klädsamt att höra de som på förhand tvivlade, säga att de hade fel. Jag är helt säker på att de gärna hade hävdat att de hade rätt om förhållandet hade varit det omvända, dvs med en omsättning lägre än ATG:s målsättning.

Det är ju allom bekant att alla småbanor önskar en egen V75-helg varje år och att den gärna får komma igen vid samma tidpunkt varje år så att man kan bygga en lokal tradition runt sitt evenemang.

Och varför inte låta Dannero få just denna helg? Perfekt att köra Guldtäcket och Kriteriet samma omgång. Sedan skulle ju dessutom hela kallblodssporten få en bonus ut av detta, genom en allt mer inarbetad auktion i samband med tävlingarna. Förhoppningsvis har denna helg kommit för att stanna.

Sen gäller det bara att kavla upp ärmarna och börja leta andra lämpliga tillfällen för två kalla lopp på bongen. Jag hävdar att intressanta kallblodslopp många gånger bidrar till mer spel än vad ointressanta varmblodslopp gör.

Avslutningsvis: Grattis Dannero!

Jerker.

söndag 10 augusti 2014

Guldet blev till sand

Guldtäcket rann ut i sanden för oss. Noggranna förberedelser och minutiös planering av träning, resa, övernattning, resesällskap osv gjorde, tillsammans med att Ängskalla kändes i toppform, att det inte var helt utan förhoppningar som vi startade i gårdagens prestigefyllda lopp. Och efter mindre än ett varv så drogs ridån ner. Dagar och veckor av planering, spolierade efter mindre än en minut. Det här känner varje travfrälst läsare igen, men för den som händelsevis inte lever med trav och hästar dygnet runt, så tänker jag att det kanske är på sin plats att även baksidan av travmedaljen belyses för en gångs skull. Nåja, värre saker kan hända, ibland blir det bara fel och igår var det en sån dag.

Hästen var lite för peppad och pullade sig till galopp. Det finns både tänkbara ursäkter och en och annan mer eller mindre bra bortförklaring men de lämnar jag därhän. Det finns däremot en sak som jag med oomkullrunkelig visshet vågar hävda: Det kommer att hända igen.

Helgen för övrigt; Trevlig båttur i vanlig ordning runt denna helg, många konstruktiva möten och samtal, både till sjöss och på land, med människor som man annars inte träffar så ofta. Fantastiska uppvisningar av de norska unghästarna, också det i vanlig ordning. Auktionen som avhölls efter tävlingarna följde jag via sms (tack Jenny) under vår hemfärd. Jag tycker det verkar som att den föll ganska väl ut men jag har inte hört så mycket om den egentligen så jag ska inte uttala mig alltför säkert om den saken. Hur som haver så blev det i alla fall en hel del hästar som bytte ägare och en del till ganska hyggliga priser dessutom.

För att återknyta till unghästarna, så blir man både förskräckt och inspirerad av att se dessa unga talanger springa dessa ohyggliga tider och speeder. Det känns nästan ouppnåeligt att man ska kunna konkurrera med de allra bästa. Men vi har gjort det förr och vi ska göra det igen. Idag hämtar vi hem Ängslilja från betet. Hon ska få landa några dagar och sen ska vi påbörja arbetet med att försöka få fram en Kriteriefinalist 2016.

Jerker.

lördag 9 augusti 2014

Bron

Högakustenbron - underifrån
Bron på bilden åker man i de allra flesta fall över. Men det är betydligt roligare att åka under densamma, i synnerhet med Ådalen III, kvällen inför något av Danneros största kallblodslöpningar. Igår kväll gjorde jag och hustrun just det. Inför dagens spännande start med Ängskalla i Guldtäcket.

Dock var det bara ogjort att vi missade båten. Vi var på helt fel ställe vid helt fel tillfälle. Närmare bestämt två mil från båten trettiotvå minuter innan den skulle lätta ankar. Och då hade vi inte hunnit byta om till finkläder heller. Men vi tokkörde och hann i tid. Med en minuts marginal. Bytte om gjorde vi på parkeringen i anslutning till kajen. 

Slutet blev således så småningom, precis som smörgåsbordet på båten, gott!

Kalla då? Ja, hon äter, dricker och verkar ta resan med ro. Hon har med sig Katla för att övernattningen ska bli så optimal som möjligt. Vi tror på en bra prestation senare i eftermiddag. 

Du trogne läsare av bloggen får här en, hittills i alla fall, unik inside information: Vi kör Kalla i jänkarvagn för första gången. Kan bli pannkaka, men kan också bli hur bra som helst. Testade i jobb tidigare i veckan och det kändes kanon, då i alla fall. 

Jerker. 

torsdag 7 augusti 2014

Det var på tiden

På lördag skrivs historia på Dannero. Två kallblodslopp på V75. Detta nästan exakt fyrtio år efter att man började med V65 / V75. Fyrtio år. Så lång tid har det tagit att få in två kallblodslopp på en och samma kupong. Äntligen, säger många. Det var på tiden, säger jag.

I ett travland som till ca tio procent består av kallblodstravare och där man kör kallblodslopp i ungefär lika stor utsträckning. Då tycker jag att det bör vara självklart att man någon gång emellanåt kör två kallblodslopp per omgång när tävlingarna avgörs i regioner som delvis tävlar med den ädlaste av raser. Med "emellanåt" menar jag då inte vart fyrtionde år.

Vafför gör di då på detta viset? Jag har inför kommande lördag hört mången positiv förhoppning om succé, men också en del negativa tongångar. Det finns två negativa åsikter som ofta kommer fram när kallblod ska tävla i elitserien. Den ena är: "Det är alltför tråkigt och förutsägbart med stora favoriter och ojämna fält". Den andra är: "Det är för dålig klass med okända hästar och alldeles för för svårt att bena ut loppet." Det intressanta med kommande V75-omgång är att jag funnit båda åsikterna representerade. Den första gällande Kriteriet och den senare avseende Guldtäcket.

Så, hur ska vi ha det? Är det för lätt eller är det för svårt? Kan det vara så att det behövs både lätta och svåra lopp? Båda har sin tjusning, eller hur? Och detta med lätt eller svårt är ju inget fenomen som är förbehållet den kalla rasen. Jag kan tycka att det är alldeles för lätt när Al Dente eller någon annan varmblodig unghäststjärna dansar fram i TV-rutan, likaväl väl som det kan vara helt omöjligt att förutse vem som ska vinna ett klass III-lopp på Mantorp. Men att utesluta något av dessa lopp är det aldrig någon debatt om. Det vore självklart helt främmande för i princip alla trav- och spelintresserade. Även för mig. "Alla ska med", som både ett och annat parti bruka skandera i valtider som dessa.

Jag hoppas innerligt att detta med två kallblodslopp på V75 kommer att bli vanligare i framtiden. Det ger en större mångfald till både sporten och spelet.

Och mångfald är alltid att föredra framför enfald. I alla lägen.

Jerker.