lördag 31 december 2016

Nya satser nya vinster

All things comes to an end. Även 2016. Ett fantastiskt travår för oss igen, det näst bästa faktiskt, sett till inkörda pengar till stallet, bara slaget av "Det Osannolika Året 2013", vilket aldrig kommer att kunna upprepas. Under året som idag drar sin sista suck har vi återigen fått vara med om oförglömliga minnen.

Stallet har kört in över en halv miljon (inklusive kvalbonus och uppfödarpengar), vi har vunnit fem lopp och snittat drygt 11.000 per start. Osannolikt bra. Men imorgon står det noll i kolumnen längst ut till höger igen... Det enda riktigt dåliga med den 1 januari.

Ängskalla blev tvåa sto-SM och trea i monté-SM (med minimal erfarenhet under sadel) och vann två "obligatoriska" lopp på isbana. Hon gjorde även hon, sina nio år till trots, sin näst bästa säsong med 285.300 kr in på kontot.

Katla Kiro vann tre lopp, satte svenskt rekord och var snubblande nära 200.000 insprunget. Hon visade under året att hon har utvecklats och kommer sannolikt att tillhöra den yppersta stoeliten i landet under 2017.

Ängslilja såldes tillbaka till uppfödarna innan karriären knappt hann börja. Hon kommer säkert att bli en bra fölmärr. En mycket trevlig häst, men alla pusselbitar föll tyvärr inte på rätt plats hos oss.

Marre R.F. köptes in i somras och kvalade på ett bra sätt som tvååring i augusti och har ett spännande år framför sig.

Röyns Kristine, blivande tvååring, inhandlades strax innan jul och gör, som det brukar heta, "allting rätt", så här långt.

Orion Kiro blev vårt första "barnbarn". En hingstunge efter e Dotterud Teddy u Odile Kiro. Är under avskiljning från mamman och ska börja tömköras om någon månad.

Odile Kiro är dräktig med Hellin Faxen.

Nornes Jenta är dräktig med Ulvsås Zico.

Det om våra hästar i stallet för dagen. Det känns som att vi laddat bössan ordentligt inför framtiden. Det kommande året blir spännande på många plan. Inte minst med tanke på att jag fr o m imorgon formellt är innehavare av en A-licens. Så där överhövan mycket kommer väl inte att förändras från början, men om trehundrasextiofem dagar finns alla möjligheter till att mitt liv ter sig på ett annorlunda sätt än det gör idag. Första hästen in i träning kommer om knappa två veckor, därefter kan jag ta emot ytterligare ett par stycken, sedan får vi se vart det tar vägen. Jag har ingen större brådska att expandera, utan vill göra det långsiktigt, grundligt och bygga för framtiden. Det är framför allt under pokalåret 2018 som vi ska visa framfötterna på allvar.

Jag provar att lägga ut en krok här på bloggen; Om någon skulle vilja bli hästägare i vårt stall nu eller senare så är det bara att höra av sig. Jag känner också till många fina unghästar som bara väntar på att få nya ägare.

kiropraktorn@hotmail.com
+46 (0)70 2779557

Jerker.

måndag 26 december 2016

Tjocka damen sjöng

Det är inte över förrän hon har sjungit sägs det. Men nu har hon gjort det och min amatörkarriär är över. I denna karriär räknar jag också in år med lärlingslicens i olika former, vid olika tidpunkter. Karriären började ca 1990, dvs innan internets tid och därmed svår för mig att faktachecka och avslutades alltså igår, på självaste juldagen anno 2016. Och den slutade precis som den började, med en diskvalifikation på Umåker. Då förvisso som kusk på banan och nu som tränare vid sidan av densamma.

Ängskalla och körande Östman skötte sig hyggligt, men loppet blev i hårdaste laget och det blev galopp mitt på upploppet med en mindre pengaplacering på gaffeln. Ingen idé att gråta över det, vi kommer igen om några veckor. Kalla har inte så många lopp att starta i under de närmaste månaderna men vi tränar och startar på där det går och så får vi se hur och om det blir tävling eller avel eller både och till våren.

Gårdagens tävlingar på Umåker måste jag hylla. Jag hoppas verkligen att juldagens V75:a har kommit för att stanna. Umåker gjorde detta mycket bra hela vägen. Precis som de har gjort förut med den "ordinarie" V75:an på våren, så började de med uppsnack och tävlingar på hemsidan, långt innan tävlingsdagen. Bara det att det döpte dagen till och därefter jobbade hårt med konceptet "Winter Trot Classic", är värt en eloge i sig. Under kvällen bjöds det på tävlingar på en klassiskt krispig isbana, defileringar till tomtemusik, konståkning på innerplan, ponnysar med julbelysning, eldkorgar, glöggtält på stallbacken osv. Tummen upp Umåker, detta gjorde ni som sagt bra!

Sedan ska Tyri Svarten också hyllas. Den femtonårige krigaren gjorde igår sin allra sista start. Denne "Tyri" som Ängskalla tävlat mot, "typ jämt". Och tänk, att i sin sista start, på juldagen som femtonåring, starta på V75 och få med sig en peng hem till stallet. Jag skulle vilja se den häst som gör om den prestationen. Tack för allt Tyri, ha en bra pension, vi kommer att sakna dig!

Jerker.

lördag 24 december 2016

Ice ice baby

Ho ho ho!

Jag brukar understundom i min blogg hemfalla åt att framhålla "första gången". Nu skriver jag istället om sista gången. Som jag startar som amatör. I alla fall inom överskådlig framtid, då jag vid årsskiftet byter ut min amatörlicens mot en proffsdito.

Och vi går ut "with a bang", en V75-start med Ängskalla, på hennes helt utan konkurrens mest uppskattade banunderlag, is.

Fantastiskt roligt att det gick att få till en V75-tävling på detta klassiska underlag. Inom travet slår vi oss ofta för bröstet och hävdar att vi är en sport där mångfalden råder. Generellt må den regeln gälla, men inte när det gäller travets elitserie enligt mig. Där ser man allt som oftast ganska stereotypa tävlingar med samma kuskar, hästar, underlag, distanser osv. Men imorgon körs alltså, för första gången i V75:s historia, tävlingarna på en klassisk vinterbana med långa isbroddar i hästarnas dojor. Snyggt Umåker!

Att sedan vår isdrottning har en hygglig propp och nästan på hemmaplan dessutom, gör inte det hela sämre. Ängskalla är inte alls i paritet med de bästa hästarna i loppet under "normala" förhållanden. Jag vet inte om hon kommer att vara det nu heller, men chansen är i alla fall betydligt större. Vi mötte Myr Faksen förra vintern på is och fick då stryk, trots att han galopperade, så det blir svårt att slå honom och många av de andra också. Men, återigen, Ängskalla brukar överprestera på vintriga isbanor och vi hoppas och tror att hon kan vara med och hugga om de allra främsta placeringarna i loppet. Att döma av hennes senaste lopp och hur hon känns i träning efteråt, så finns hur som haver ingen anledning att tro något annat.

Och efter att loppet har gått i mål så är alltså min amatörkarriär över. Sen börjar ett nytt spännande kapitel i vårt travliv. En häst är redan på väg in i träning, kommer i mitten av januari. Sedan får vi se vart det bär!

Jerker.

lördag 17 december 2016

Kalla(s) Hästägarkannan

Det är något speciellt med Hästägarkannor, har alltid varit och kommer sannolikt alltid att vara, åtminstone för mig. Men, det finns ett men, Kannan ska alltid köras över lång distans. Vad är det för nå´ tjoller att den varma varianten i Boden igår kördes över medeldistans? Och än värre, på juldagen körs kalla Kannan över sprinterdistans! Vafalls?!

Hur som haver, Kalla tog hem kalla Kannan i Boden igår. Hon bombade till ledningen efter ett varv och sedan drog hon stenhårt hela vägen in och det var inget snack om vilken prishylla som skulle prydas av årets nordligaste Kanna. Däremot var det lite snack om vem som skulle bärga den då Kallas bästa kompis Katla bara var en halv längd efter i mål.

Vår första dubbelseger någonsin. Vilken känsla! Jag hade väl trott innerst inne att det fanns en liten chans att någon av våra tappra krigare skulle kunna blanda sig i striden, men att det skulle sluta såhär, nej det var lite för mycket. Men det kan jag leva med.

Hoppas att jag kunde bidra till att en eller annan bloggläsare fick lite mer i julklappskassan då jag varnade för Ängskalla i mitt förra blogginlägg.

Nu ska Katla få några veckors tävlingspaus, medan Kalla ska få pusta några dagar och sedan vässar vi klorna, alternativt sätter i nya vassa broddar, inför V75-start på Umåker på juldagen.

Jerker.

fredag 16 december 2016

En ny stjärna

För en knapp vecka sedan var jag till Östersund och startade Katla Kiro. Hon gjorde vad hon kunde, varken mer eller mindre och blev fyra. Syftet med resan var dock inte tävling denna gång, utan att jag hämtade hem vårt nyförvärv, and I give you: Röyns Kristine!

Röyns Kristine är en blivande tvååring e Bork Odin u Röyns Blessa ue Lome Elden. Vi har haft henne i våra tankar och under vår lupp hela hösten. Funderat och våndats, tänkt och kalkylerat, men så för ett par veckor sedan, bestämde vi oss och slog till. Hästen stod utanför Trondheim och jag var beredd att hämta henne där, men fru Fortuna log emot oss och det visade sig att ägaren hade en start på Östersundstravet för en vecka sedan i sikte med en egen häst (Röyns Kasper, vilken f ö vann sitt lopp) och han kunde ta med sig henne dit. Så då sparade jag 6,5 timmes resväg när jag skulle hämta hem henne. Enkel väg.

Hon har bott hos en vecka nu och blivit körd ett par gånger. Hon är precis så fin och trevlig på alla de sätt som vi hade hoppats. Exteriört närmast perfekt, hon rör sig på ett mycket bra sätt och hennes attityd till träning lämnar så här långt inget i övrigt att önska!

Ikväll åker jag till Boden med Ängskalla och Katla Kiro. Jag vet inte vem som når målsnöret först då båda har var sitt ess i rockärmen. För Kallas del är det isbanan och Katla förlitar sig till den långa distansen. Dessutom är jag stark i min övertygelse om att båda gynnas av isbana och låånga broddar. Vi tror och hoppas att båda kommer att göra fina insatser och sedan får vi se hur långt det räcker!

Om någon eventuell spelare läser detta så kan jag väl säga att jag tycker att Ängskalla är på tok för lite streckad på V64-kupongen. Hon har, när allt kommer omkring, i alla fall en segerprocent på nära fyrtio på isbana och det tror jag inte är en slump...

Jerker.


tisdag 6 december 2016

Vardag igen

Tillbaka i vardagen. Den lite grå och tråkiga som jag lämnade för två veckor sedan framstår plötsligt färgglad och rolig igen.

Ny kunskap på hårddisken, ny luft i lungorna och nya visioner om framtiden. Avseende hästarna så är allt som vanligt än i några dagar. In- och utsläpp, bajsskottning och fodring, skoning och träning. Men fredag tas nästa steg mot framtiden. Då åker jag till Östersund och startar Katla Kiro i ett stolopp av ganska fin kvalité. Med på transporten hem, åker ett nyförvärv till stallet. Mer om det senare i veckan.

Katla har av naturliga orsaker fått vila ett par veckor nu, eller inte vila helt och hållet förvisso, då jag var hem och tjuvkörde henne förra helgen. Hon känns ändå minst sagt i stridsdugligt skick. Hon verkar snarare bättre nu än innan jag åkte till Wången. Katla kommer att gå lätta intervaller under tisdagen och jag tror att hon kommer att vara bra på fredag.

Nygammal pilot i jollen på fredag eftersom Ove redan hade lovat att köra en annan häst, men John som ska köra känner henne nästan lika bra och förra gången han körde så vann hon på nytt svenskt rekord, så han är att betrakta som en minst sagt god ersättare.

Så det blir spännande på fredag, både att se loppet och, inte minst, att se vår nya häst!

Jerker.

fredag 2 december 2016

Wången dag 10

Examen.

Den där sista dagen som man siktat mot och längtat till. Men också den där dagen med ett vemodets skimmer över sig. Den där känslan att allt är över, att återgå till vardagen och att skiljas från sina nya bekantskaper när det börjar vara som roligast. Men, men det är livet på en pinne.

Dagen hade bara en enda programpunkt. Slutprovet. I ärlighetens namn inte den svettigaste examinationen jag genomlidit, men den skulle ändå göras och nu är den gjord.

Jag ska ärligt säga att jag är lite förvånad över att jag faktiskt har lärt mig en hel del de gångna två veckorna, om svensk travsport, om företagande och om mig själv.

När provet var skrivet och inlämnat så var det dags för de där femtio milen i bil igen, för fjärde gången på tolv dagar. (Nu är det en hel vecka till nästa gång, men det är en helt annan historia.)

Väl hemma så fick jag en härlig kram av mina barn och det känns som att imorgon så kommer livet att återgå till det normala igen, åtminstone en månad till. Sen blir jag proffs på riktigt. Men just nu är det som min fru så väl uttryckte det alldeles nyss: "Jag förstår att du fortfarande är kvar i bubblan."

Tack mamma, Sverker och svärmor för att ni gjorde det möjligt för mig att åka på kursen.

Jerker

torsdag 1 december 2016

Wången dag 9

Sista föreläsningsdagen.

Lite prat om travsportens uppbyggnad med Wångens rektor Jan Halberg.

Svensk Travsports generalsekreterare Johan Lindberg berättade om dagsläget för sporten och framför allt vart vi ska och hur vi ska ta oss dit inom några år.

ATG:s vd Hans Skarplöth redogjorde för hur han resonerar gällande hur vi ska nå den ljusnande framtid som kommer allt närmare. Just idag är det tretton månader till Pokalåret och av allt att döma så ser det riktigt bra ut för den närmaste framtiden. Det verkar uppenbarligen som att det kommer att hända spännande saker de närmaste två, tre åren. Inte minst ekonomiskt för oss aktiva.

Vd:n för travet eget produktionsbolag Kanal75, Per Tellander var också på plats och gick igenom hur man från hans perspektiv ser på hur man, och vi, kan göra så mycket som möjligt för att nå så många som möjligt för att sprida vår sport.

Sammantaget är jag allt mer övertygad om att jag sitter i rätt båt. Detta med trav är fantastiskt på många sätt redan nu. Framtiden verkar bli ännu bättre.

Ett par nya unghästar är på väg in i stallet, en fölunge står där hemma och väntar på att bli inkörd och dessutom har vi två bullar i ugnen (vilket jag har skrivit det förut, och nej, ni som undrar, det är inte barn det är frågan om den här gången heller). Visst, man ska njuta av nuet, men jag kan ändå inte låta bli att längta in i framtiden.

Imorgon är det examen med slutprov och därefter hemfärd. Men först är det avslutningsmiddag hur på Wången ikväll.

Hörs imorgon.

Jerker.

Wången dag 8

Denna dag, den näst näst sista på tränarkursen har, i alla fall för mig, haft ett litet inslag av separationsångest. Men mer om det strax.

Förmiddagen ägnades år ett återfall i ämnet ekonomi. Vi rannsakade vår tidigare gjorda budget på längden och tvärsen. Och än en gång såg den tveksam ut (smiley). Nåja, helt iskall var den väl inte, jag ska nog överleva nästkommande år. Också.

Efter lunch blev det en del snack om personlighetstillhörighet och vem man ska matcha mot för att uppnå bästa möjliga resultat i sin rörelse, vilket fungerade som en ögonöppnare, på både det ena och det andra sättet,

Som avslutning på dagens schema fick vi gå in i smedjan och diskutera hoven utifrån en rutinerad hovslagares perspektiv. En (eller egentligen flera) dissekerad hov lades upp på bordet för allmän beskådan och föremål för diskussion, Inte blev vi dummare av det heller.

Dagen avslutades med V86 i sällskapsrummet och djupa samtalsämnen i bastun, Och jag måste erkänna att jag, trots att jag längtar hem till vardagen, redan börjar känna att jag kommer att sakna gemenskapen som vi har byggt upp i gruppen.

Hörs imorgon.

Jerker.