tisdag 30 december 2014

Årets julklapp

Sedan ett par dagar är jag tillbaka i gängorna igen efter en liten julferie i vårt västra grannland. Helt hästfritt, nästan. Hann titta till några fina och välstammade unghästar också.

Har kört våra hästar några gånger nu i helgen. I den härliga vintriga miljön som vi erbjudits de senaste dagarna. Med krispiga isvägar och bländvit snö. Och i ärlighetens namn kanske nog så många minusgrader för min smak. Årets julklapp kom då väl till pass. Ett par eluppvärmda strumpor, kan varmt (sorry) rekommenderas. Tack mamma och Sverker!

Vidare så har jag fått svar på gentestet på vår blivande fölmärr Odile Kiro. A/C. Det vill säga att hon är bärare av travgenen. Återkommer i ämnet i senare blogginlägg.

Hästarna har gått lite intervaller:

Ängskalla, Katla och Odile har sprungit sex st 900-metersintervaller i 40-tempo med en dryg minuts vila emellan varje.

Ängslilja har klivit upp på det sista trappsteget i grundträningen. Hon joggingrundor är nu uppe på tio kilometer med lite inbakade fartlekar. Hon får ligga kvar där i ett par veckor innan det börjar vara dags för lugna rundbanejobb inne på Skellefteovalen.

Jerker.

lördag 20 december 2014

Livet deluxe

Det finns många skäl att hålla på med hästar och trav. Jag nämner detta då och då. Man kan nå framgång, tävla och vinna, man får umgås med de underbara djuren, känna doften av stall och höra fålarna tugga på sitt hö osv. Men det finns också andra, mer socialt betingade anledningar att joina travfamiljen.

Jag har de senaste dagarna hört och läst på tre håll, helt oberoende av varandra, om hur traveriet kan göra ens liv bättre och lättare att leva.

För det första, Elin skriver i sin blogg att "gå med i Sleipner, det bästa jag gjort för mitt sociala hästliv".

För det andra, André skriver på Facebook att "Jag har lärt känna några av mina allra bästa vänner tack vare just travet."

För det tredje, jag pratade härom dagen med en nybliven pensionär som efter många år utanför sporten, inte såg det som helt omöjligt men en comeback, bl a eftersom "det håller en ung i kroppen och sinnet att hålla på med trav".

Tre sidor av travmyntet som man kanske inte alltid tänker på i första hand.

Jerker.

torsdag 18 december 2014

Äntligen lopp för Ängskalla

Den 8 februari 2015. Fr o m 12 november t o m 28 februari finns det ett (1) lopp som Ängskalla och alla andra hästar med mer än 800.000 på kontot får starta i norr om Sundsvall. Den 8 februari i Boden.

Jag skriver det igen, ett (1) lopp på tre och en halv månad för oss, om vi inte vill åka fyrtio mil enkel väg och tävla. Och stackarna i Boden som har ytterligare tjugo mil till Sundsvall... Någon som sa: "Det finns inga lopp till min häst"?

Jag klagar av princip aldrig i min blogg, men här tänker jag göra ett undantag. Jag kan förstå att det är knepigt att skriva proppar. Jag förstår också förstå att någon enstaka häst kan hamna i kläm ibland och att man inte kan tillfredsställa alla. Men i detta fall rör det sig om sju-åtta hästar hemmahörande i Boden och Skellefteå som ställs inför samma faktum. Gör ett tillägg vid 800.000, åtminstone en gång per månad och det bör bli ett fullt lopp. Här tycker inte jag att propositionsskrivaren har gjort sin läxa.

Synergieffekten av detta dilemma blir att man kanske inte vill hålla sin häst i startform när det bara finns ett enda lopp att delta i på ett drygt kvartals år. Och när loppet väl kommer så kanske man inte anmäler av den anledningen. Och så blir det tunt i listan av den anledningen. Och så höjs röster för att det inte anmäls till loppen. Än färre lopp skrivs ut osv.

Jag har hört att alla hästar ska ha minst en bra propp och en mindre bra, inom rimligt avstånd varje månad. Ängskalla (och ytterligare en dryg handfull hästar) kan inte ens anmälas till ett enda lopp på åttioåtta dagar inom en radie på minst fyrtio mil. Det är, vill jag påstå, unikt i Sverige. Kom gärna med exempel som kan slå detta "rekord". Men ska du hitta det får du nog leta. Länge.

Nog klagat.

Jerker.


måndag 15 december 2014

Stoträffen

Kanske långt till avelssäsongen såhär i mörkaste december. Men, det vänder fort i hockey, som det heter. Så småningom, långt långt borta i tunneln finns ett ljus och det är inte tåget som kommer, det är vårsolen. Och vips så står vi där med grubblerier och tankar, drömmar och förväntningar.

I första hand tänker man på vilken hingst man ska använda sig av. Vad ska man ställa för krav på den? Vad ska den ha presterat / lämnat? Hur är lynnet? Hur är exteriören? Osv.

Det är lätt att granska och vara kritisk om bu och bä i ämnet. Men vad med den egna märren som ska betäckas då? Hur ärlig är man där? Hur hårt granskar man och hur kritisk är man då? Och kanske framför allt, vad ska man titta efter? Kanske inte helt lätt att göra en korrekt bedömning i alla lägen.

Sleipners lokala avdelning i Skellefteå kommer den 11 januari att arrangera en stoträff, där detta ska lyftas fram. Klicka på länken för mer information.

Och bor du inom rimligt avstånd från Skellefteå är du naturligtvis hjärtligt välkommen att närvara på nämnda aktivitet. Vill du anmäla dig så gå in på länken och följ anvisningarna där.

Jerker.

söndag 14 december 2014

Grym avslutning

Travåret 2014 avslutades under fredagskvällen på ett grymt härligt sätt för vårt lilla amatörstall. Både bildligt och bokstavligt. Men vi börjar med det lite mindre roliga och tar det göttaste sen.

De förhoppningar vi hade på Katla var att hon skulle bärga en fin matlapp i sin knallhårda omgivning. Hon sprang totalt 2700 meter och i 2670 av dessa var jag ganska trygg på att det skulle gå vägen, men trettio meter före mål blev hon ironiskt nog lite för pigg och kunde inte hålla reda på sin småben och det ändade i en lika förhatlig som diskvalificerande galopp. Hade hon stått på benen så hade hon noterats för en tid lite under 1.28 och just det tar vi med oss in i vinterträningen, det känns som att hon kommer att få ett fint 2015.

Kalla fick mycket serverat i så motto att några av de värsta konkurrenterna hoppade bort sig. Mindre serverat i så motto att hon fick springa hela sista varvet i tredjespår utan rygg. Hon gick från sista till första häst och gick med full fart över mål. Segermarginalen skrevs till en halv längd. Hon var kraftigt förbättrad från förra veckans debakel. Jag menar att vi gjort vår läxa då vi misstänkte att hon hade sviter i munnen av tandläkarbesöket dagen innan den starten. Mellan förra starten och denna gick hon enbart på släp bakom andra hästar, alltså inte en enda gång med bett i munnen och det tror jag gjorde att hon gick spikrakt med huvudet denna gång. Sen är det ju så en gång för alla att man kan aldrig räkna bort Ängskalla om hon möter ett rimligt motstånd, man förvisso heller aldrig räkna med henne. Men det har vi lärt oss leva med såhär efter knappa hundra starter...

Nu får våra båda hjältinnor en två veckor lång och välförtjänt semester i hagen och sedan börjar vi träna dem för en ny säsong nån gång efter jul när andan faller på.

Roligaste kuriosa från tävlingskvällen: Alfies kusk som gjorde segergest när han inkom som tvåa efter överlägsna Lannem Silje. Vilket säger mest om just Lannem Silje.

Jerker.

torsdag 11 december 2014

Sista dansen

All things come to an end. Imorgon, fredag, är en sådan milstolpe. Vår gamla fölmärrs sista avkomma kommer att starta i sitt sista "riktiga" årgångslopp, då Katla Kiro under kvällen äntrar banan på Bergsåker.

Hon kommer sannolikt att starta i ett eller ett par femårslopp nästa år förvisso, men när jag satte citationstecken runt ordet ovan, så menar jag att de verkliga årgångsloppen är för tre- och fyraåringar när det gäller kallblod. Det är där nerven och spänningen finns, det är mot de loppen åtminstone vi siktar när vi börjar jobba med våra unghästar.

Det är något visst unghästloppen och då förstås allra helst de klassiska loppen. Det där med att de aldrig mer kommer igen. Det finns ett före, ett nu och ett efter. Vi har haft glädjen att få drömma om, sikta mot och kommit med i ett antal större lopp med våra hästar de senaste åren. Nu kommer vi dock till ett litet vakuum på ca 1,5 år innan Ängslilja förhoppningsvis kan börja visa framhovarna i loppen avsedda för hennes årskull.

Tillbaka till Katla. Jag minns tydligt när vi valde hingst, när vi var på stuteriet för att låta tillverka henne, hennes ankomst till detta jordeliv osv. Jag kommer också tydligt ihåg hennes första start, den då jag trodde att jag skulle få vinna mitt första lopp på 3,5 evigheter. Tyvärr slutade vi tvåa, men det är en annan historia. Hennes andraplats i Kriteriet kommer jag aldrig att glömma så länge de små grå står mig bi, ej heller hennes fjärdeplats i derbyfinalen. Det är med stor tacksamhet mot henne och hennes storasyster Odile också för den delen, som jag tänker tillbaka på allt som vi fått vara med om under första halvan av 2010-talet. Just det att de är våra egna uppfödningar har gjort resan extra fantastisk.

Imorgon är det sista kvällen med gänget, sedan blir Lillan stor. Efter nyår blir det i huvudsak att starta mot äldre hästar. Det blir kul det också men ska jag vara ärlig är det inte riktigt samma sak.

Som väl är så startar nästa resa redan om ett par månader, då det är dags för inbetalning till Klassikern för Lilja. Bara att betala insatserna, and start dreaming. Tänk på det ni som läser detta och ev tvivlar på huruvida ni ska betala insatserna eller inte. Det är ju inte bara själva tävlingarna man får för pengarna. Man får ju också drömma i några år, och hur mycket är inte det värt?

Och det är ju allom bekant att "Ingen dröm är för stor".

Jerker.

måndag 8 december 2014

Drömrubriken

"Katla Kiro bröt Super-Siljes segersvit". Det vore en nåd att stilla bedja om, att få läsa den rubriken i tryckt eller digital form, kommande helg och då gärna på en mer seriös och än mer vedertagen plattform än denna blogg.

På fredag ställs alltså Katla mot Drottningen från Dovre, Lannem Silje, i ett fyraårslopp på Bergsåker. Dessutom finns det ett helt gäng med andra riktigt fina kullkamrater på startlinjen. Och som grädde på moset står Katla som vanligt knasigt till propositionsmässigt. Vi siktar på en matlapp i första hand. Skulle hon inte nå den så må det vara hänt, hon åker ju framför allt dit som resesällskap till sin polare Ängskalla.

Ängskalla startar i ett "vanligt" stolopp öppet för alla märrar. Loppet ser på förhand ut som de gjort på slutet, bortsett från den allra senaste V75-starten. Ser väl inte helt omöjligt ut att det kan bli en hygglig placering om hon löper upp till normalt kunnande. Och gör hon inte det så må det vara hänt, hon åker ju framför allt dit som resesällskap till sin polare Katla.

Helt ärligt, jag vet inte vem som spelar huvudrollen och vem som är sällskap denna gång.

Jerker.


söndag 7 december 2014

Självrannsakan

I'm a lallare, yes I am. Har, under lördagen, varit nere på Bergsåkers V75:a och vänt med Ängskalla. Det gick inge' vidare. Hon fick ett hyggligt löpningsförlopp. Andra, tredje och fjärde inner tills en galopperande mottävlare drog tvärstopp och Kalla fick honom i knät. Så var den dagen förstörd.

 Att kusken på framförvarande häst fick böter för sitt agerande hjälpte oss föga. Böter kommer aldrig att hjälpa den drabbade så länge inte beloppet tillfaller densamma. Nu försvinner pengarna in i systemet istället, om det kan man väl tycka både ditt och datt, men det är en annan diskussion.

För övrigt så var det inte så iordningställt som det borde ha varit inför denna start. I dessa luciatider kan det väl vara lämpligt för undertecknad att ta på en strut på huvudet och ställa sig i ett hörn och se dum ut.

Två saker som jag i efterhand borde ha gjort annorlunda:

Under de senaste månaderna har Ängskalla varit lite väl deffad avseende sin lekamen. Hon har varit svår att få hull på, eftersom hon blir för yr i mössan om kraftfodergivan ökas, samtidigt som hon behöver energi då hon är en stor förbrukare av just sådant. Därför har jag gett henne olja i maten ett par månader, vilket gett en lite mer lågoktanig energi i form av fett. Detta har gett avsedd effekt, baksidan är att hon nu istället har blivit lite för rund om magen, vilket inte är kompatibelt med att tävla på högsta i nivå i travets elitserie.

Vidare så kanske det inte var så smart att låta henne behandlas av tandläkare dagen innan tävling. Detta gjordes alltså i fredags och kanske, eller snarare rimligtvis, var det därför som hon hängde lite på en töm och  gick snett i vagnen.

Lätt att vara efterklok. Vi drar lärdom av våra misstag och går vidare.

Jerker.


måndag 1 december 2014

Tjurigast av alla i stallet

Det har varit "skarpt" ute en längre tid nu. Vilket varit långt ifrån optimalt för såväl skor som broddar och hål för desamma. De fasta broddarna i Ängsliljas skor har farit illa, mycket illa. Och nu ikväll var det dags att åtgärda detta genom att byta ut åtminstone bakskorna.

Efter många "om" och ännu fler "men", så blev det klart. Med ett longergrimskaft och en brems som bojar i bukten, att söka lite trygghet hos när det blåste som hårdast. För blåste gjorde det ordentligt understundom. Vindmätarens skala räckte precis till.

Men argbiggan fick så småningom nya bakdojor, ånyo med fasta broddar, så nu klarar vi oss förhoppningsvis en bra bit in på det kommande nya året, innan det är dags för nästa drabbning.

Mellan Ängslilja och den tjurigaste av alla i vårt stall, dvs jag själv.

Jerker.