tisdag 18 november 2014

Dubbla bronspengar

Katla Kiro och Ängskalla bärgade var sin tredjeplats i gårdagens finaler i Norrlands Elitserie. De gjorde de bra båda två, fast på två helt olika sätt.

Katla sprang fortare än vad jag trodde att småbenen skulle klara av, även om det känns som att hon sakta men säkert blir lite bättre hela tiden. Jag tror och hoppas att hon kommer att bli riktigt bra till sommaren.

Kalla satt i slagläge när hon slog på en lika patenterad som oväntad och förödande galopp. Reparerade sedan till en tredjeplats. "Vinner med hundra meter utan galopp" sa Bergh efteråt. Jaja, efter snart hundra lopp med märren så har jag förlikat mig med tanken att vi får leva med dessa snedsprång med jämna mellanrum.

Hur som haver så var det mer tryck än på länge i båda hästarna och det skyller jag helt och hållet på att den tjocka vinterpälsen avlägsnades några dagar innan start.

Att klippa tävlingshästar ger positiva effekter, det har visat sig vid upprepade tillfällen. Tre av anledningarna till det:

Eftersom varje vattendroppe som ska dunsta från kroppen kräver energ, i så får man således en besparing av just energi ifall svettningen minimeras.

I vissa (t ex Ängskallas) fall så är det positivt att hästen inte svettas bort onödigt mycket vätska ur kroppen om de är dåliga på att dricka på resande fot.

X-faktorn. Vad nu den är. De blir piggare och springer fortare. En gammal sanning som bara är just det, en sanning och som inte alltid kan förklaras. Kanske är det bara skönt att kasta av sig vinteroverallen när man ska springa fort. Prova själv, spring en sträcka med tjocka kläder, spring sedan samma sträcka med lättare kläder och jämför tiden.

Sen finns det en massa plus och minus i vardagen med klippta hästar men det får kanske bli ett eget inlägg i framtiden nån gång.

Jerker.

måndag 17 november 2014

Lättad balans

Optimalt inför kvällens lopp med Katla Kiro och Ängskalla är om de kan tävla med lättast möjliga balans. Förmodligen blir det aluminium runt om på Katla (öppen tå fram). Sannolikt blir det någon form av greppsko bak och barfota fram på Ängskalla, jag bestämmer mig så sent som möjligt beroende på banförhållanden och temperatur i luften.

För att lätta ytterligare på balansen så gäller, varken Bajen eller bärs, men väl den tredje och avslutande komponenten i söderbrödernas ramsa. Det är för er som känner till den "to know" och för er andra "to find out".

Hur det funkar för Katla vet jag inte, men det bör inte innebära någon försämring i alla fall. Kalla brukar svara bra på denna åtgärd och bli lite extra peppad, vilket lär behövas i den lika häftiga som spännande finalen som hon ska ut i.

Får vi med oss en peng hem från Katlas lopp så är vi nöjda och vad gäller Ängskalla så har vi ställt in siktet lite högre än så.

Spänn banden!

Jerker.

onsdag 12 november 2014

Stenhård vecka

Stenhårda förhållanden ute nu. Tur att våra brudar också är stenhårda så att de står pall för påfrestningen.

Eftersom det är så stenhårt hemma så åkte jag in till banan idag för att köra ett lätt jobb med Katla inför måndagens stenhårda lopp. Banan var dock så stenhård att det inte ens var mödan värt att lasta av min springare från transporten, så vi åkte hem igen.

Stenhårda vägar är emellertid inte hela världen om man tränar med insidan av huvudet. Man får passa på att köra de där stenhårda skrittpassen med pullerten som annars kanske inte blir av.

Dagens övningar:

Ängslilja, sju kilometer sakta lunk. Hon kan må bra av att få ta det lugnt nu medan vägarna är stenhårda, då hon haft en ganska tuff höst.

Katla, fyra tuffa intervaller à 500 meter på en ännu inte stenhård lägda.

Odile, pullert, ömsom lätt, ömsom stenhårt tryck.

Ängskalla, på släp bakom den ovannämnda. Stenhård träning. Not.

Batterierna är annars på laddning inför de stenhårda drabbningarna på måndag. Återkommer om dem vid ett senare tillfälle.

Jerker.

måndag 10 november 2014

Yet another hedersam förlust

Det får snart vara nog med dem. Hedersamma förlusterna alltså. Ängskalla gjorde återigen en toppinsats. Från fyrtio meters tillägg satt hon i dödens efter ca åttahundra meter. Tryckte sig till ledning vid ingången till sista sväng och höll densamma till ca en meter innan målsnöret. Hon fick stryk av en heroisk Nordmärta, hatten av för henne.

Såhär efter hemkomsten när jag sett filmen så stör en sak mig så till den grad. Höger sidas propp sitter kvar i örat efter mållinjen. Hon förlorade med några decimeter. Kanske blev det loppavgörande?

Nåja, hade jag på förhand fått veta att vi skulle bli tvåa hade jag varit överlycklig, så jag är mycket nöjd trots allt. Och inte desto mindre stolt över vår fina märr. nu är vi i final i Norrlands Stoserie. Final om en vecka på Umåker, i ett lopp som vi f ö är titelförsvarare i. Att ta sig till och delta i lite större finaler är en sjukt stark sporre för mig som tränare och oss som ägare. Otroligt kul att kunna konkurrera på relativt hög nivå.

Det var mycket som stod på spel idag. Vi var tvungna att vara som sämst fyra för att nå nämnda final. Därför åkte vi till Bergsåker. Och därför avstod vi från att starta i ett på förhand bättre lopp i Boden imorgon tisdag. Om Kalla skulle vinna i Boden skulle hon dels få mer pengar än vad en seger i Sundsvall skulle ha gett, dessutom hade vi kopplat greppet om tävlingen som ger en Prix d'Amerique-resa till ägare till segerrikaste äldre kallblod inom Norrtrav, som lök på laxen hade hon vid ev seger också fått på sig ledartröjan i kampen om en Wahlsten-sele från Sleipner Norrbotten i egenskap av segerrikaste kallblod på banan under 2014.

Eftersom vi avstår mogondagens lopp så går vi miste om ovannämnda tävlingar. Det kvarstår förvisso tre tävlingsdagar i Boden under december där nya chanser borde ha getts, men tyvärr så är hon inte startberättigad i ett enda lopp under någon av de tävlingsdagarna, vilket i sin tur måste ses som ett underbetyg till propositionsskrivaren / -na. Men det är en helt annan historia.

Sa han bittert.

Jerker.

söndag 9 november 2014

På väg söderut

Jag och Robert Bergh har en sak gemensamt och en sak som skiljer oss. Det gemensamma är att vi båda är på väg söderut. Skillnaden är att jag ska stanna i Sundsvall, det ska inte han.

Jag och Ängskalla kommer att tillbringa dagen på E4:an och på Bergsåker. Framför allt på den förstnämnda. Knappt 80 mil tur och retur.

Alldeles för långt mellan starterna nu men det är som det är den här årstiden. Träningsförhållandena har inte varit de allra bästa. Mycket pullert och lite snabbjobb. Hon känns i alla fall kanonbra i pullerten, hur långt det sedan räcker mot några av Sveriges bästa ston, ja det får vi se.

Samma utrustning som senast. Hoppas på en framskjuten placering. Nöjd med fjärde, supernöjd med tredje. Ligger mycket i potten idag, mycket mer än prispengarna. Jag ska förklara vad jag menar i nästa blogginlägg. Som kanske kommer redan ikväll i en dator nära dig.

Och se där, fick jag inte till en liten cliffhanger också, såhär i den arla morgonstunden.

Spänn banden!

Jerker.

onsdag 5 november 2014

Tips från coachen

Där vi bor finns inte gatubelysning överallt. Vintern, kylan och inte minst snön som komma skall, kommer att leda till att strömförsörjningen i hagarna kommer att vara undermålig de kommande månaderna. Detta är en dålig kombo.

Det händer alla hästhållare, förr eller senare, att man får lösspringande hästar. I bästa fall bara på den egna gården, men tyvärr kan de också ge sig ut på vägen. När man väljer att köra på vägen efter mörkrets inbrott, ser väl förhoppningsvis alla till att förse sig med allehanda attiraljer som gör häst, kusk och vagn så synliga som omständigheterna kräver. Kommer hästen lös och ger sig ut på egen hand är dock risken överhängande att den inte kommer att synas lika väl.

Detta fick vi erfara för ett par år sedan. Hela skocken på fyra hästar gav sig ut på nittiovägen och drog en sjukilometersrepa efter densamma, varav ca fem kilometer helt saknade gatubelysning. Det hela höll på att gå riktigt på tok. Jag ska aldrig glömma polisens ord i telefonen innan vi hade hittat våra lösdrivare: "Förbered er på det värsta, en av hästarna är påkörd." Den hästen, var den då ostartade, men som vi tyckte, talangfulla Odile Kiro. Hon klarade sig emellertid förhållandevis väl, men fick en rejäl törn mot höften och jag tror att det sedan har hämmat henne en aning under hela hennes karriär. Hon har förvisso gjort det bra ändå, men helt rytmisk i aktionen har hon aldrig varit.

Denna historia lärde oss att ha reflexgrimma på hästarna under det mörka halvåret och det kan jag verkligen tipsa / råda alla att ta efter. En billig försäkring om utifall att.

Jerker.

söndag 2 november 2014

Första gången

I helgen var det dags för debut på banan för ettåriga Ängslilja. Det fanns en plats över i hästfinkan, bredvid Ängkalla som skulle få sträcka ut lite på ovalen. Den som kändes mest lämplig att ta med var Lilja och så fick det alltså bli.

Tre bakvarv + två rätvarv + ett bakvarv. Sprang och tittade på vissa saker, skyggade för andra, gjorde lydigt vad hon skulle ibland, protesterade hej vilt andra gånger. Ergo, hon gjorde som ettåringar ofta gör i samband med sina första varv på en travbana. På pluskontot hamnar att hon skötte sig bättre och bättre ju mer jag körde och att hon inte brydde sig ett smack om de två blodingarna som sprang i högt tempo, ömsom i bakvarv, ömsom i rätvarv.

Tanken med Kallas jobb var att hon skulle springa så sakta som möjligt i 3000 m. Helst ca 1.40 hela vägen. Det lyckades nästan. 1.38 blev det. Åsså behövde jag inte gå på gymet för att träna överkropp denna helg i alla fall... Kalla startar på söndag på Bergsåker.

Odile fick på sig två par vinterdojor i helgen och fick gå sitt första träningspass efter tio veckors höstledighet. Det blir en sista satsning för att se om hon räcker till som travhäst. Skulle hon inte visa kraftig bättring innan våren så småningom kommer så får hon ta nästa steg i livet och bli mamma på heltid. Till att börja med så måste vi träna bort femtio kilo fläsk. Helt otroligt, hon måste ha gått upp nästan ett kilo per dag i genomsnitt. Hoppas det går lika fort åt andra hållet.

Over and out.

Jerker.