Time to say goodbye

Dags att ta farväl av ett fantastiskt år. 2013. Året som aldrig kommer att överträffas. Och som vi är oändligt tacksamma över att ha fått uppleva.

Information för den utomstående; På travport.se finner man en sammanställning av de fem senaste årens resultat för tränare, kuskar, hästar uppfödare osv. Gå gärna in och titta! När ett nytt år föds så läggs det året alltså in på sidan och det som ligger längst bort faller sålunda ifrån. I mitt specifika fall så blir det alltså 2013 som förpassas till minnenas arkiv och kan fr o m imorgon ergo inte ses, varken av allmänheten eller av mig själv.

Vad är det då som är så speciellt med just det året? Jo, först och främst det uppenbara, många segrar, höger seger- och platsprocent och inte minst mycket pengar per gjord start. Men därtill finns också specifika händelser som kom att spela roll för resten av hela min familjs häst- och travliv. Bakom siffrorna döljer sig förvisso många fantastiska minnen men framför allt det faktum att vi på allvar vågade börja tro på att vi, i alla fall till viss del, skulle kunna försörja oss på våra kallblodstravare på ett eller annat sätt.

Året 2013 hade vi tre hästar i stallet. Ängskalla 6 år, Odile Kiro 4 år och Katla Kiro 3 år. När året var till ända skulle det visa sig att Katla var den som hade tjänat minst pengar av de tre. Hon sprang in 228.000 kr. Att den sämsta hästen i stallet springer in sådana summor kommer aldrig mer att hända, åtminstone inte så länge jag har mer än en häst på min träningslista. Punkt.

Sent på hösten vann Ängskalla finalen av Norrlands Stoserie på Umåker. Den största grejen och den månad som för alltid kommer att vara oslagbar är dock augustimånaden detta speciella år. Under den månaden lyckades vi nämligen med bedriften att vara på pallen i både Derbystoet och Kriteriestoet via Odiles tredjeplats och Katlas andraplats. Båda hästarna ägda, tränade och uppfödda av oss själva och dessutom som lök på laxen sprungna ur samma fölsto. Det kommer heller aldrig att hända igen.

Vad som däremot kommer att hända igen, är att vi kommer att sätta upp nya mål, med nya hästar och nå nya framgångar. Med start redan 2018.

Men först, än en gång, och för sista gången, tack 2013 för allt!

Jerker.

Gott Slut

   Vi befinner oss mitt i juletiden och blott en knapp vecka återstår av nådens år 2017. Ett år som på många sätt har varit speciellt för mig och min familj. För precis ett år sedan var jag amatör och hade fyra hästar på listan, nu är jag proffs och har ökat på min träningslista med 100%. Javisst, bara fyra hästar till, men det är ju exakt 100% det. Och allt går som bekant att bevisa med statistik. Förutom dessa numerära och licenstekniska förändringar så har också en hel del annat hänt under året som jag näppeligen kunde tro när nyårsklockorna klämtade för sisådär femtioen veckor sedan.

   Ett nytt äventyr till Frankrike, min första kuskseger sedan Gorbatjov var president, en fjärdeplats i Sto-SM, en bronspeng i Kriteriestoet, bara för att nämna några oförglömliga stunder.

   Det var också dags att ta farväl av Ängskalla som tävlingshäst. Hennes tävlingskarriär kom att förändra livet i det lilla för hela familjen. Genom henne och hennes resultat på banan så växte vårt självförtroende och vi vågade spänna nya bågar, vilkas strängar visade sig hålla även de ibland, vilket ledde till att nya bågar plockades fram osv. Vilket ledit fram till där jag står idag, med ett helt okej debutår som A-tränare bakom mig, med fyra egna och fyra externa hästar på min träningslista och framför allt med en stark tilltro inför den nära förestående framtiden. Så tack Kalla för det! Märren med den underbara tekniken är nu dräktig och i mitten av maj förväntas hon nedkomma med ett föl efter Bork Odin.

   Vi har inte många hästar i stallet men kvalitén är i mina ögon mycket hög. Bl a finns det två blivande treåringar som jag förväntar mig mycket av. Det sa jag om Marre R.F. för ett år sedan och där fick jag rätt. Hoppas jag lyckats tyda spåkulans information lika bra denna gång. De blivande treåringarna Rappodina och Röyns Kristine har absolut förutsättningarna att bli minst lika bra, de har definitivt många fördelar gentemot Marre, återstår att se om de har lika bra psyke.

   Som grädde på moset så finns det fyra blivande tvååringar i stallet som också gör allt rätt såhär långt, mer om det framöver. Lägg därtill Katla och Marre så blir den åtta hästar korta listan komplett och voilà, där har du de hästar som för dagen tränas hos oss.

Vi hörs. Snart.

Jerker.