Vi befinner oss mitt i juletiden och blott en knapp vecka återstår av nådens år 2017. Ett år som på många sätt har varit speciellt för mig och min familj. För precis ett år sedan var jag amatör och hade fyra hästar på listan, nu är jag proffs och har ökat på min träningslista med 100%. Javisst, bara fyra hästar till, men det är ju exakt 100% det. Och allt går som bekant att bevisa med statistik. Förutom dessa numerära och licenstekniska förändringar så har också en hel del annat hänt under året som jag näppeligen kunde tro när nyårsklockorna klämtade för sisådär femtioen veckor sedan.
Ett nytt äventyr till Frankrike, min första kuskseger sedan Gorbatjov var president, en fjärdeplats i Sto-SM, en bronspeng i Kriteriestoet, bara för att nämna några oförglömliga stunder.
Det var också dags att ta farväl av Ängskalla som tävlingshäst. Hennes tävlingskarriär kom att förändra livet i det lilla för hela familjen. Genom henne och hennes resultat på banan så växte vårt självförtroende och vi vågade spänna nya bågar, vilkas strängar visade sig hålla även de ibland, vilket ledde till att nya bågar plockades fram osv. Vilket ledit fram till där jag står idag, med ett helt okej debutår som A-tränare bakom mig, med fyra egna och fyra externa hästar på min träningslista och framför allt med en stark tilltro inför den nära förestående framtiden. Så tack Kalla för det! Märren med den underbara tekniken är nu dräktig och i mitten av maj förväntas hon nedkomma med ett föl efter Bork Odin.
Vi har inte många hästar i stallet men kvalitén är i mina ögon mycket hög. Bl a finns det två blivande treåringar som jag förväntar mig mycket av. Det sa jag om Marre R.F. för ett år sedan och där fick jag rätt. Hoppas jag lyckats tyda spåkulans information lika bra denna gång. De blivande treåringarna Rappodina och Röyns Kristine har absolut förutsättningarna att bli minst lika bra, de har definitivt många fördelar gentemot Marre, återstår att se om de har lika bra psyke.
Som grädde på moset så finns det fyra blivande tvååringar i stallet som också gör allt rätt såhär långt, mer om det framöver. Lägg därtill Katla och Marre så blir den åtta hästar korta listan komplett och voilà, där har du de hästar som för dagen tränas hos oss.
Vi hörs. Snart.
Jerker.
Visar inlägg med etikett övrigt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett övrigt. Visa alla inlägg
måndag 25 december 2017
söndag 27 augusti 2017
Lååånglopp
Katla Kiro, Sveriges ojämnaste elitsto hade vaknat på rätt sida i fredags. I den årliga proposition som passar henne bäst blev det nästan jackpot den här gången. 3140 meter och fördel ston, 100.000 i förstapris. Dessutom på en för dagen perfekt bana för den något ömfotade krigarprinsessan.
Jag hade gjort en del förändringar i balans och utrustning, vilket funkade kanonbra. Den här gången i alla fall. Erik Adielsson som körde fick iväg henne på ett sätt som inte liknar något hon presterat tidigare, hamnade invändigt i främre träffen och blev sittande där hela vägen in i mål. Det var nära att hon fick fritt ett flertal gånger sista 800, men nära skjuter som alla vet inte haren. Det räckte till en femteplats men det hade kunnat bli så mycket bättre än det. Vi tar med oss att hon snabbstartade, vi tar med oss att hon travade som en klocka hela loppet och vi tar med oss att hon hade vunnit på nytt svenskt rekord om luckan bara hade kommit. Den kommer nog framöver, tyvärr kommer inte förstapriset att vara sexsiffrigt då, vilket det var denna gång...
Titta på loppet här.
Avslutningsvis citerar jag körande Erik Adielsson: "Det är sällan man går i mål, så nära vinnaren, med så mycket krafter kvar, spöet under armen och propparna kvar och får så dåligt betalt..."
Mer långlopp. För tränaren denna gång. Dvs jag själv.
Vi landade hemma efter Katlas lopp kl 02.30. Det blev en kort natt och sedan var det dags för mig själv att springa långt. 21 km terräng, Kraftloppet i Skellefteå.
Jag är min själ ingen löpare. Har aldrig sedan barnsben sprungit lopp och aldrig överhuvud taget längre än en mil. Nu hade jag satt upp som mål att genomföra detta, vilket också gjordes. På en tid som inte imponerar på en riktig löpare, men dock på mig själv.
Jag tycker att man kan sammanlikna detta spektakel med att träna och tävla med häst. Sätta upp ett mål, träna för det, genomföra det, infria och överträffa vad man tror är möjligt. Detta med långlöpning är helt nytt för mig. För två månader sedan var allt över en mil helt orealistiskt. Sakta men säkert har den där gränsen för vad som går att genomföra flyttats. Två mil är inte längre ett problem. Tre mil, typ Lidingöloppet, däremot, det finns inte på kartan. Eller finns det? Jag kanske måste syna?
-Lugn nu Jerker! Få inte hybris!
-Vadå? Gränser är ju till för att flyttas. Jag menar, Kriteriet, Derbyt och V75 fanns ju inte heller "på kartan" för tio år sedan.
- Okej då...
Likheten med egen träning och hästars dito har en annan gemensam nämnare. Förebilder. När jag tränat löpning i sommar har jag följt ett antal personer på avstånd och låtit mig inspireras och i smyg peppas av dem. Personer på alla nivåer, allt från elitidrottare till såna som jag själv, före detta dåliga div V-spelare i fotboll och allt däremellan. Tack till er alla onämnda förebilder!
Inom travet är det viktigt med förebilder. För mig är det mest relevant att ta efter de som har samma förutsättningar som jag. Visst, det är lätt att imponeras av de stora namnen, men de lever ju i en annan verklighet. Jag finner större inspiration i de som har lika dåliga skogsbilvägar som jag själv att träna på, hästar av samma kaliber, familj och barn osv. Så hitta dina egna inspiratörer, försök bli som dem och helst ännu bättre.
Som Riordan sa: "If you can´t join them, beat them."
Jerker.
Jag hade gjort en del förändringar i balans och utrustning, vilket funkade kanonbra. Den här gången i alla fall. Erik Adielsson som körde fick iväg henne på ett sätt som inte liknar något hon presterat tidigare, hamnade invändigt i främre träffen och blev sittande där hela vägen in i mål. Det var nära att hon fick fritt ett flertal gånger sista 800, men nära skjuter som alla vet inte haren. Det räckte till en femteplats men det hade kunnat bli så mycket bättre än det. Vi tar med oss att hon snabbstartade, vi tar med oss att hon travade som en klocka hela loppet och vi tar med oss att hon hade vunnit på nytt svenskt rekord om luckan bara hade kommit. Den kommer nog framöver, tyvärr kommer inte förstapriset att vara sexsiffrigt då, vilket det var denna gång...
Titta på loppet här.
Avslutningsvis citerar jag körande Erik Adielsson: "Det är sällan man går i mål, så nära vinnaren, med så mycket krafter kvar, spöet under armen och propparna kvar och får så dåligt betalt..."
Mer långlopp. För tränaren denna gång. Dvs jag själv.
Vi landade hemma efter Katlas lopp kl 02.30. Det blev en kort natt och sedan var det dags för mig själv att springa långt. 21 km terräng, Kraftloppet i Skellefteå.
Jag är min själ ingen löpare. Har aldrig sedan barnsben sprungit lopp och aldrig överhuvud taget längre än en mil. Nu hade jag satt upp som mål att genomföra detta, vilket också gjordes. På en tid som inte imponerar på en riktig löpare, men dock på mig själv.
Jag tycker att man kan sammanlikna detta spektakel med att träna och tävla med häst. Sätta upp ett mål, träna för det, genomföra det, infria och överträffa vad man tror är möjligt. Detta med långlöpning är helt nytt för mig. För två månader sedan var allt över en mil helt orealistiskt. Sakta men säkert har den där gränsen för vad som går att genomföra flyttats. Två mil är inte längre ett problem. Tre mil, typ Lidingöloppet, däremot, det finns inte på kartan. Eller finns det? Jag kanske måste syna?
-Lugn nu Jerker! Få inte hybris!
-Vadå? Gränser är ju till för att flyttas. Jag menar, Kriteriet, Derbyt och V75 fanns ju inte heller "på kartan" för tio år sedan.
- Okej då...
Likheten med egen träning och hästars dito har en annan gemensam nämnare. Förebilder. När jag tränat löpning i sommar har jag följt ett antal personer på avstånd och låtit mig inspireras och i smyg peppas av dem. Personer på alla nivåer, allt från elitidrottare till såna som jag själv, före detta dåliga div V-spelare i fotboll och allt däremellan. Tack till er alla onämnda förebilder!
Inom travet är det viktigt med förebilder. För mig är det mest relevant att ta efter de som har samma förutsättningar som jag. Visst, det är lätt att imponeras av de stora namnen, men de lever ju i en annan verklighet. Jag finner större inspiration i de som har lika dåliga skogsbilvägar som jag själv att träna på, hästar av samma kaliber, familj och barn osv. Så hitta dina egna inspiratörer, försök bli som dem och helst ännu bättre.
Som Riordan sa: "If you can´t join them, beat them."
Jerker.
lördag 5 augusti 2017
Gemenskap och Vi-känsla
När jag och Ranja för drygt tio år sedan började satsa mer eller mindre seriöst på kallblod så föll det sig naturligt att också engagera sig i den lokala Sleipneravdelningen. Vår lokalavdelning var redan då hyggligt aktiv och har dessutom utvecklats mycket, i rätt riktning, under den tid som vi varit med. Jag tycker att det pratas mycket om att "vi ska bli fler", "vi måste vara positiva" osv, ibland får jag känslan av att det allena är det enda viktiga. Det är det inte. Det är också viktigt att det finns starttillfällen, tävlingar året runt och pengar att köra om. Min känsla är att vi på småbanorna ska "vara positiva", medan starterna, tävlingarna och pengarna finns på de större banorna. Jag vill bara ha det sagt. men detta med gemenskap inom sporten är också viktigt.
Vår lokala Sleipneravdelning har jobbat för att få till en gemenskap och en vi-känsla. Och jag tycker att vi har lyckats bra. Kanske, och troligen, är det anledningen till att vi från Skellefteå hade fyra av de fem hästarna norr om Bergsåker i Kriteriekvalen den gångna helgen. Vi har förvisso ingen av stjärnorna i finalerna men vi lyckades kval in två stycken och att vi hade fyra stycken i kvalen vittnar i alla fall om en viss bredd. Och det är ju ur den som det så småningom kan komma en elit. Så detta med att bygga gemenskap är en av ingredienserna för att nå framgång, både för en själv och för ens bana och banregion. Detta är inte minst Sleipner Skellefteås målmedvetna arbete ett exempel på.
Nästa gemenskap och vi-känsla som jag fått ta del av är den inom det lokala ponnytravet. Ponnytravet och travskolan (jag har svårt att förstå var gränsen här emellan går) har utvecklats något alldeles oerhört i Skellefteå de senaste två, tre åren. När Boden körde en heldag för ponnysar igår så vanns fyra av de tio loppen av Skellefteåekipage. Många gamla och inte minst nya kuskar visade också framfötterna. Den viktigaste orsaken till denna kvantitativa framgång är återigen gemenskapen. Jag ser på mina och andras barn hur roligt de tycker detta med ponnytrav är, de stöttar och hejar på varandra och det känns ibland som att det viktigaste är hur bra det går för Skellefteå som helhet och inte vem som vinner det eller det loppet. Och det är ju det här som ska göra att vi i framtiden får fler tränare, kuskar, hästar, tävlingsdagar, starttillfällen och i slutändan mer pengar att köra om. Det är en lång väg att gå, men jag är övertygad om att satsning på våra barn är långt mycket viktigare för vår framtid, än att lyfta fram hårdrockare, höjdhoppare och gladiatorer. Kanske inte en snabbare väg, men långsiktigt långt mycket bättre. För att få barnen och ungdomarna att tycka detta med trav är toppenkul så är återigen gemenskapen nyckeln.
Vikten av att få rätt personer på rätt platser kan inte nog betonas. Jag är glad och stolt över att vi i Skellefteå har sådana personer vid respektive roder. Jag ser det som en förmån att få vara en del av gemenskapen i båda de ovannämnda "familjerna". Det ger mycket glädje, inspiration och social samvaro.
Avslutningsvis vill jag rekommendera Fredrik Backmans sommarprat. Lyssna på det och försök översätta det till travtränande. Många kloka tankar går att översätta till träning av hästar. Han pratar mycket om att inte ge upp, gör det du känner är rätt, prova dina idéer eftersom idéer föder idéer, jobba med det du har för det är det enda du har och inte minst att det inte finns något recept för hur man når framgång. Just detta sista påstående är väldigt talande för travet, det finns inga regler. Som Backman säger: "Du måste hitta din egen väg".
Kämpa!
Jerker.
Vår lokala Sleipneravdelning har jobbat för att få till en gemenskap och en vi-känsla. Och jag tycker att vi har lyckats bra. Kanske, och troligen, är det anledningen till att vi från Skellefteå hade fyra av de fem hästarna norr om Bergsåker i Kriteriekvalen den gångna helgen. Vi har förvisso ingen av stjärnorna i finalerna men vi lyckades kval in två stycken och att vi hade fyra stycken i kvalen vittnar i alla fall om en viss bredd. Och det är ju ur den som det så småningom kan komma en elit. Så detta med att bygga gemenskap är en av ingredienserna för att nå framgång, både för en själv och för ens bana och banregion. Detta är inte minst Sleipner Skellefteås målmedvetna arbete ett exempel på.
Nästa gemenskap och vi-känsla som jag fått ta del av är den inom det lokala ponnytravet. Ponnytravet och travskolan (jag har svårt att förstå var gränsen här emellan går) har utvecklats något alldeles oerhört i Skellefteå de senaste två, tre åren. När Boden körde en heldag för ponnysar igår så vanns fyra av de tio loppen av Skellefteåekipage. Många gamla och inte minst nya kuskar visade också framfötterna. Den viktigaste orsaken till denna kvantitativa framgång är återigen gemenskapen. Jag ser på mina och andras barn hur roligt de tycker detta med ponnytrav är, de stöttar och hejar på varandra och det känns ibland som att det viktigaste är hur bra det går för Skellefteå som helhet och inte vem som vinner det eller det loppet. Och det är ju det här som ska göra att vi i framtiden får fler tränare, kuskar, hästar, tävlingsdagar, starttillfällen och i slutändan mer pengar att köra om. Det är en lång väg att gå, men jag är övertygad om att satsning på våra barn är långt mycket viktigare för vår framtid, än att lyfta fram hårdrockare, höjdhoppare och gladiatorer. Kanske inte en snabbare väg, men långsiktigt långt mycket bättre. För att få barnen och ungdomarna att tycka detta med trav är toppenkul så är återigen gemenskapen nyckeln.
Vikten av att få rätt personer på rätt platser kan inte nog betonas. Jag är glad och stolt över att vi i Skellefteå har sådana personer vid respektive roder. Jag ser det som en förmån att få vara en del av gemenskapen i båda de ovannämnda "familjerna". Det ger mycket glädje, inspiration och social samvaro.
Avslutningsvis vill jag rekommendera Fredrik Backmans sommarprat. Lyssna på det och försök översätta det till travtränande. Många kloka tankar går att översätta till träning av hästar. Han pratar mycket om att inte ge upp, gör det du känner är rätt, prova dina idéer eftersom idéer föder idéer, jobba med det du har för det är det enda du har och inte minst att det inte finns något recept för hur man når framgång. Just detta sista påstående är väldigt talande för travet, det finns inga regler. Som Backman säger: "Du måste hitta din egen väg".
Kämpa!
Jerker.
torsdag 29 juni 2017
En stor dag
Gårdagen var en stor dag. Kanske inte av yppersta tyngd för mänskligheten. Men i mitt minne kommer den att finnas kvar ett bra tag. Minst.
Under dagen så avslutades barnens ponnytravläger med de, för de inblandade, prestigefyllda "Lägerloppet". Tack förresten till alla ni som bidrar till att göra mina barns somrar bättre genom att arrangera dessa läger. Tillbaka till loppet, eller loppen egentligen, då de detta är var två till antalet. Kasper och Alvin körde Tabbe var sin gång, med var sin andraplats som resultat, på snabba tider dessutom. Därutöver så styrde Dante in comebackande gamlingen Durre till en hedrande femteplats.
Sen på kvällen så var det dags för premielopp för Rappodina, en fin tvåårsmärr som jag har i träning. På väg in till banan så fick jag en förfrågan om att hoppa in som kusk på en kvalhäst, treårige Lill Alfred, vilken hade en sista chans att bärga kvalbonusen på 10.000 kronor. Kvalet gick vägen och sköna kvalbonuspengar hamnade i ägarinnans fickor. Alltid kul att kunna bidra till andras glädje.
Därefter var det så dags för Rappodina att prema. Det har strulat för henne hela våren, därav har vi knappt varit in till banan alls. Detta var hennes blott tredje banbesök och den allra första gången hon sprang med andra hästar. Hon var lite spänd i början men slappnade av efterhand och gjorde sitt jobb. Vi kom hem på 1.56,9 och efter här slank det ner en och annan skön slant i ägarfickan.
Som grädde på moset så blev vi också med hästbil. En dröm som gick i uppfyllelse. Detta har både jag och min hustru tänkt på i minst tio års tid. Och nu är vi där. Bilen som gör vårt liv enklare, roligare och inte minst säkrare. Återkommer till bilen i senare inlägg.
Sammanfattningsvis, en liten dag för mänskligheten, en stor dag för mig.
Jerker.
Under dagen så avslutades barnens ponnytravläger med de, för de inblandade, prestigefyllda "Lägerloppet". Tack förresten till alla ni som bidrar till att göra mina barns somrar bättre genom att arrangera dessa läger. Tillbaka till loppet, eller loppen egentligen, då de detta är var två till antalet. Kasper och Alvin körde Tabbe var sin gång, med var sin andraplats som resultat, på snabba tider dessutom. Därutöver så styrde Dante in comebackande gamlingen Durre till en hedrande femteplats.
Sen på kvällen så var det dags för premielopp för Rappodina, en fin tvåårsmärr som jag har i träning. På väg in till banan så fick jag en förfrågan om att hoppa in som kusk på en kvalhäst, treårige Lill Alfred, vilken hade en sista chans att bärga kvalbonusen på 10.000 kronor. Kvalet gick vägen och sköna kvalbonuspengar hamnade i ägarinnans fickor. Alltid kul att kunna bidra till andras glädje.
Därefter var det så dags för Rappodina att prema. Det har strulat för henne hela våren, därav har vi knappt varit in till banan alls. Detta var hennes blott tredje banbesök och den allra första gången hon sprang med andra hästar. Hon var lite spänd i början men slappnade av efterhand och gjorde sitt jobb. Vi kom hem på 1.56,9 och efter här slank det ner en och annan skön slant i ägarfickan.
Som grädde på moset så blev vi också med hästbil. En dröm som gick i uppfyllelse. Detta har både jag och min hustru tänkt på i minst tio års tid. Och nu är vi där. Bilen som gör vårt liv enklare, roligare och inte minst säkrare. Återkommer till bilen i senare inlägg.
Sammanfattningsvis, en liten dag för mänskligheten, en stor dag för mig.
Jerker.
fredag 17 februari 2017
Världsrekord
På torsdag kommer jag att sätta ett världsrekord. Kan inte tänka mig annat. Förvisso i högsta grad inofficiellt men ändå.
Jag har två starthästar i mitt stall. Båda dessa startar under torsdagen. Och de gör det i princip i var sin ände av en världsdel. Katla Kiro tävlar i Paris och Ängskalla gör detsamma i Boden. Det är inte bara de 280 milen som skiljer dessa hippodromer åt. Men nu är det inte det jag vill ha sagt, utan just det att hundra procent av mina starthästar startar och att de gör så långt ifrån varandra geografiskt och på samma dag.
Jag kan inte tänka mig annat än att det innebär ett nytt prydligt världsrekord!
Jerker.
Jag har två starthästar i mitt stall. Båda dessa startar under torsdagen. Och de gör det i princip i var sin ände av en världsdel. Katla Kiro tävlar i Paris och Ängskalla gör detsamma i Boden. Det är inte bara de 280 milen som skiljer dessa hippodromer åt. Men nu är det inte det jag vill ha sagt, utan just det att hundra procent av mina starthästar startar och att de gör så långt ifrån varandra geografiskt och på samma dag.
Jag kan inte tänka mig annat än att det innebär ett nytt prydligt världsrekord!
Jerker.
torsdag 26 januari 2017
App app app
Jag har blivit med app. Sedan en vecka tillbaka använder jag mig av Hooftrax Travappen. Den kan laddas ner gratis till mobilen via AppStore och Google Play. Ett sätt att följa våra hästar är förvisso via denna blogg men via appen så kan man följa hästarna och i synnerhet deras träningsschema i realtid. Min ambition är att senast inom några timmar efter genomfört träningspass, uppdatera status på varje given häst. Jag ser appen som ytterligare ett bra sätt att sprida information om vad jag håller på med, så skaffa appen och häng med vetja! Skulle det vara något problem med installation osv så finns hjälp att få på deras hemsida.
Jerker.
Jerker.
söndag 11 september 2016
Hemma bra men borta bäst
"De kommande dagarna kommer din personliga utveckling att få en rejäl skjuts. Du kommer också att vara delaktig i beslut som kommer att påverka både din egen och andras framtid."
Så skulle det stå i mitt horoskop under början av veckan ifall jag skulle finna det trovärdigt.
Stockholm i dagarna tre med Sleipnermöte och egen utbildning står på agendan. Och sen avrundar vi veckan med V75-start med Katla Kiro.
Katla har definitivt höjt sig ett snäpp i år, framför allt fartmässigt, hon ägnar sig dessutom också alltmer åt rätt gångart. På bortaplan vill säga.
Jag vet inte om det är en slump, men jag tycker i så fall att slumpen inträffar lite väl ofta på Skelleftebanans oval. Statistiken ger vid handen att Katla totalt har galopperat i fyra av tolv starter i år, dvs 33%. På hemmaplan har hon gjort detsamma vid tre av fyra tillfällen, ergo 75%, medan det på bortaplan har hoppats ett lopp av åtta körda, alltså 12,5%.
Summa summarum;
Galopprisk på hemmaplan 75%.
Galopprisk på bortaplan 12.5%.
Att hon sedan varvar fiasko med succé varannan gång och att det förra gången blev det förstnämnda, ja då förstår du kanske själv åt vilket håll statistiken lutar på lördag. Och statistik ljuger ju aldrig. Eller hur?
Jerker.
Så skulle det stå i mitt horoskop under början av veckan ifall jag skulle finna det trovärdigt.
Stockholm i dagarna tre med Sleipnermöte och egen utbildning står på agendan. Och sen avrundar vi veckan med V75-start med Katla Kiro.
Katla har definitivt höjt sig ett snäpp i år, framför allt fartmässigt, hon ägnar sig dessutom också alltmer åt rätt gångart. På bortaplan vill säga.
Jag vet inte om det är en slump, men jag tycker i så fall att slumpen inträffar lite väl ofta på Skelleftebanans oval. Statistiken ger vid handen att Katla totalt har galopperat i fyra av tolv starter i år, dvs 33%. På hemmaplan har hon gjort detsamma vid tre av fyra tillfällen, ergo 75%, medan det på bortaplan har hoppats ett lopp av åtta körda, alltså 12,5%.
Summa summarum;
Galopprisk på hemmaplan 75%.
Galopprisk på bortaplan 12.5%.
Att hon sedan varvar fiasko med succé varannan gång och att det förra gången blev det förstnämnda, ja då förstår du kanske själv åt vilket håll statistiken lutar på lördag. Och statistik ljuger ju aldrig. Eller hur?
Jerker.
lördag 3 september 2016
Bäst i klassen
Unghästvisning på Skelleftetravet idag. Vi mönstrade Marre R.F. och hon vann sin klass (tvååriga ston) på 77 poäng. Sedan räckte det inte till att bli Best In Show, därtill krävdes 81 poäng. Den titeln förärades den tvåårige hingsten Storspjuver (e. Tekno Odin) som vann på målfoto före ettårsstoet Roffa.
Under årets visning kom sjutton hästar till start, vilket är rätt så många för att vara i Skellefteå. Tillställningen blev mycket lyckad med en del nya grepp, tekniska, logistiska och praktiska. Dessa nyheter gav i sin tur åter nya saker att slipa på inför kommande år. Och tänk hur bra allt kommer att bli då!
Detta med unghästvisningar är speciellt tycker jag. Speciellt av flera orsaker. För min egen del så är det den dagen på året då jag får se många unghästar samtidigt, göra en egen analys och sedan få "facit" av en domare. På så sätt kan jag lära mig ett och annat om hästars exteriör och rörelsemönster, vilket jag sedan har nytta av då jag ska titta på hästar som jag eventuellt vill köpa eller betäcka med.
Så tack för i år Sleipner Skellefteå för årets unghästvisning och tack för dagens lektioner domare Anders Järnerot.
Jerker.
Under årets visning kom sjutton hästar till start, vilket är rätt så många för att vara i Skellefteå. Tillställningen blev mycket lyckad med en del nya grepp, tekniska, logistiska och praktiska. Dessa nyheter gav i sin tur åter nya saker att slipa på inför kommande år. Och tänk hur bra allt kommer att bli då!
Detta med unghästvisningar är speciellt tycker jag. Speciellt av flera orsaker. För min egen del så är det den dagen på året då jag får se många unghästar samtidigt, göra en egen analys och sedan få "facit" av en domare. På så sätt kan jag lära mig ett och annat om hästars exteriör och rörelsemönster, vilket jag sedan har nytta av då jag ska titta på hästar som jag eventuellt vill köpa eller betäcka med.
Så tack för i år Sleipner Skellefteå för årets unghästvisning och tack för dagens lektioner domare Anders Järnerot.
Jerker.
måndag 10 augusti 2015
Underbar kallblodshelg
Den gångna helgen eller rättare sagt lördagen kommer sent att glömmas av alla och envar som närvarade på Ådalens Pärla, Dannerotravet.
Månprinsens nedtuggande av Lannem Silje i den sedan länge emotsedda duellen och det jubel som den månghövdade publiken bidrog med var det största av allt som skedde. Just jublet när nestor Melander tillsammans med sin springare skar mållinjen som etta var något alldeles extra. Jag har varit med om en upplevelse ch publikstämning som kan mäta sig med den och det var när Victory Tilly vann elitloppet, men det vette rackarn om inte detta ändå var strået vassare.
I de klassiska löpningarna fick vi återigen se en handfull imponerande norska topptravare, vilka liksom verkar vara från en annan planet. Hur i hela friden de förmås prestera så till den grad, ja det är nöten som vi svenskar har att knäcka framöver. Vi har ju trots allt samma blod i ådrorna på våra hästar som norrmännen har, något så när i alla fall. Det kan hända att de har starkare stolinjer här och var, men jag hävdar att det finns andra faktorer som skiljer oss från dem, som väger tyngre än det genetiska materialet. Vad vet jag dock inte, men jag kan inte låta bli att dra paralleller till längdskidåkning. Där har vi också ganska likartade förutsättningar men tvingas även där allt som oftast lyssna till "Ja vi elsker..." när de vanskas större tävlingar. Kan det vara så att norrbaggarna generellt satsar hårdare mot toppen än vad vi gör?
Guldtäcket gick till Titan Tabac. Grattis Staffan!
Efter tävlingarna var det dags för auktion. Glädjande nog så var det en skellefteåhäst som, om inte sopade banan med de andra, så i vart fall blev den som gick under klubban till det högsta priset. Frida Anderssons Timo R.F. såldes för 65.000 kr och går direkt in i den nyblivna kriterievinnaren Geir Flåtens stall. Jag vet att Frida har satsat och jobbat hårt med sin uppfödning de senaste åren och det känns bra att seriöst arbete lönar sig. Inte bara när det kommer till träning, utan också i uppfödarsammanhang.
Ikväll startar Ängskalla och Katla Kiro i samma lopp hemma på Skellefteåovalen. Har ingen jättefeeling för Kalla, känslan är att vi inte ligger riktigt "rätt på det" för dagen. Visst hon kan räcka till seger på sin höga grundkapacitet men det känns som sagt inte riktigt bra i magen. I samma mage känns det dock bättre avseende Katla. Får hon det att stämma och kommer iväg bra genom första svängen, då tror jag faktiskt att det kan bli problem för i alla fall Kalla att plocka ner henne. Är hon å andra sidan dålig från start, vilket hon ofta kan vara, ja då blir hon nog uppäten ganska fort av sin bästa kompis.
Jerker.
Månprinsens nedtuggande av Lannem Silje i den sedan länge emotsedda duellen och det jubel som den månghövdade publiken bidrog med var det största av allt som skedde. Just jublet när nestor Melander tillsammans med sin springare skar mållinjen som etta var något alldeles extra. Jag har varit med om en upplevelse ch publikstämning som kan mäta sig med den och det var när Victory Tilly vann elitloppet, men det vette rackarn om inte detta ändå var strået vassare.
I de klassiska löpningarna fick vi återigen se en handfull imponerande norska topptravare, vilka liksom verkar vara från en annan planet. Hur i hela friden de förmås prestera så till den grad, ja det är nöten som vi svenskar har att knäcka framöver. Vi har ju trots allt samma blod i ådrorna på våra hästar som norrmännen har, något så när i alla fall. Det kan hända att de har starkare stolinjer här och var, men jag hävdar att det finns andra faktorer som skiljer oss från dem, som väger tyngre än det genetiska materialet. Vad vet jag dock inte, men jag kan inte låta bli att dra paralleller till längdskidåkning. Där har vi också ganska likartade förutsättningar men tvingas även där allt som oftast lyssna till "Ja vi elsker..." när de vanskas större tävlingar. Kan det vara så att norrbaggarna generellt satsar hårdare mot toppen än vad vi gör?
Guldtäcket gick till Titan Tabac. Grattis Staffan!
Efter tävlingarna var det dags för auktion. Glädjande nog så var det en skellefteåhäst som, om inte sopade banan med de andra, så i vart fall blev den som gick under klubban till det högsta priset. Frida Anderssons Timo R.F. såldes för 65.000 kr och går direkt in i den nyblivna kriterievinnaren Geir Flåtens stall. Jag vet att Frida har satsat och jobbat hårt med sin uppfödning de senaste åren och det känns bra att seriöst arbete lönar sig. Inte bara när det kommer till träning, utan också i uppfödarsammanhang.
Ikväll startar Ängskalla och Katla Kiro i samma lopp hemma på Skellefteåovalen. Har ingen jättefeeling för Kalla, känslan är att vi inte ligger riktigt "rätt på det" för dagen. Visst hon kan räcka till seger på sin höga grundkapacitet men det känns som sagt inte riktigt bra i magen. I samma mage känns det dock bättre avseende Katla. Får hon det att stämma och kommer iväg bra genom första svängen, då tror jag faktiskt att det kan bli problem för i alla fall Kalla att plocka ner henne. Är hon å andra sidan dålig från start, vilket hon ofta kan vara, ja då blir hon nog uppäten ganska fort av sin bästa kompis.
Jerker.
onsdag 22 april 2015
Det ironiska blogginlägget
Vita byxor i värmning hit och vita byxor i värmning dit. Hur mycket tid kan man lägga på att diskutera det, undrar folk. Jag håller med. Det finns annat att fokusera på. Svensk Travsport (ST) gör helt rätt i att gå emot resultatet i den undersökning som man själv gjorde för några veckor sedan, där 49% ansåg att vita byxor inte behövs i värmning. Istället väljer man att gå på bakåtsträvarnas linje, där 42% tycker man det ska vara som det alltid har varit. Med motiveringen att det ska se vårdat ut. För det är nämligen väldigt viktigt att man har samma färg på byxorna som alla andra har när man värmer.
Jag hoppas verkligen att man också tar tag i otyget att man i värmning kan köra i olika modeller av kortvagnar, jänkarvagnar, sulketter, speedcarts osv. Dessutom är vagnarna i olika färger! Hur vårdat ser det ut? För att inte tala om alla dessa konstiga hjulskydd. För ett antal år sedan var det likriktat och prydligt. Ingen stack ut, alla såg likadana ut. Med genomskinliga skydd. Nuförtiden är det ingen ordning alls på det torpet. Dagligen tvingas man stå ut med att se blåa, gröna, rökfärgade, bruna, svarta, röda med flera färger på hjulskydd och ekrar. Hur i hela friden blev det såhär på tok? Det här måste ST styra upp.
Man kan förresten till och med värma utan vagn på banan, under sadel, har ni hört nåt så knasigt?
Selar, tömmar och huvudlag kan också ha det mest varierande färger. Svart och, på nåder, brunt borde vara det enda tillåtna, men numera förekommer det alla möjliga kulörer på hästarnas utrustning, blått, vitt, rött, orange, gult osv. Hur kan detta få fortgå? Och var ska det sluta?
Jag hoppas att ironin framgår.
Låt mig förklara ursprunget till regeln om de vita byxorna. Den kom till för att domarna lättare skulle kunna hålla koll på att inte kuskarna använde sina ben och fötter till att mana på sina hästar i lopp. Vilket näppeligen borde vara ett problem under värmning. Men att det ska se "vårdat"ut, anges som skäl numera. Som om det skulle spela någon roll i värmning. Och vem säger att exempelvis svarta eller blå byxor är att likställa med ovårdat?
Jag gissar att sista ordet är sagt i den här frågan och vi får helt enkelt göra som knugen, vända blad och gå vidare. Med förhoppningen att respektive måldomarnämnder har lite bollkänsla och använder kryphålet som reglementskommittén nämner och tillåter avvikande färg på byxorna i värmning, åtminstone under de kalla vintermånaderna, då skötare, amatörtränare osv kanske inte alltid tycker att det är så praktiskt att dra ett par vita regnbyxor utanpå de tjocka vinterkläderna.
Jerker.
Jag hoppas verkligen att man också tar tag i otyget att man i värmning kan köra i olika modeller av kortvagnar, jänkarvagnar, sulketter, speedcarts osv. Dessutom är vagnarna i olika färger! Hur vårdat ser det ut? För att inte tala om alla dessa konstiga hjulskydd. För ett antal år sedan var det likriktat och prydligt. Ingen stack ut, alla såg likadana ut. Med genomskinliga skydd. Nuförtiden är det ingen ordning alls på det torpet. Dagligen tvingas man stå ut med att se blåa, gröna, rökfärgade, bruna, svarta, röda med flera färger på hjulskydd och ekrar. Hur i hela friden blev det såhär på tok? Det här måste ST styra upp.
Man kan förresten till och med värma utan vagn på banan, under sadel, har ni hört nåt så knasigt?
Selar, tömmar och huvudlag kan också ha det mest varierande färger. Svart och, på nåder, brunt borde vara det enda tillåtna, men numera förekommer det alla möjliga kulörer på hästarnas utrustning, blått, vitt, rött, orange, gult osv. Hur kan detta få fortgå? Och var ska det sluta?
Jag hoppas att ironin framgår.
Låt mig förklara ursprunget till regeln om de vita byxorna. Den kom till för att domarna lättare skulle kunna hålla koll på att inte kuskarna använde sina ben och fötter till att mana på sina hästar i lopp. Vilket näppeligen borde vara ett problem under värmning. Men att det ska se "vårdat"ut, anges som skäl numera. Som om det skulle spela någon roll i värmning. Och vem säger att exempelvis svarta eller blå byxor är att likställa med ovårdat?
Jag gissar att sista ordet är sagt i den här frågan och vi får helt enkelt göra som knugen, vända blad och gå vidare. Med förhoppningen att respektive måldomarnämnder har lite bollkänsla och använder kryphålet som reglementskommittén nämner och tillåter avvikande färg på byxorna i värmning, åtminstone under de kalla vintermånaderna, då skötare, amatörtränare osv kanske inte alltid tycker att det är så praktiskt att dra ett par vita regnbyxor utanpå de tjocka vinterkläderna.
Jerker.
tisdag 17 mars 2015
Skarpt läge
 |
| Katla Kiro |
Så det gäller att vara uppe och ute tidigt för att kunna dra nytta av vad naturen och vädret för dagen har att erbjuda mig som liten amatör, här uppe på norra halvklotets sextiofjärde breddgrad.
Bifogad bild visar Katla klockan 08.15 igår morse. Jag skjutsade våra barn till skolan och genade över skaren hem. Långt ifrån varje år som man kan göra det.
Skare är helt fantastiskt. Jag tycker helt ärligt synd om de som aldrig har fått prova gå, åka skidor, cykla, köra häst osv på detta underlag. Å andra sidan vet de ju inte vad de missar, så det kanske inte är så synd om dem i alla fall...
Jerker.
söndag 8 februari 2015
Genrep och motgångar
Dagen började med att jag släppte ut Kalla i hagen med polarna några timmar innan avfärd till tävlingarna i Boden.
Dagen fortsatte sedan med att försöka fånga in samma Kalla i hagen, vilket tog en bra stund. Fick ta in alla andra först. Då behagade dagens tävlingshäst att låta sig infångas. Vid det här laget var vi en knapp halvtimme försenade.
In i bilen och färd norrut. Ca fem mil innan Boden började bilen laddningslampa lysa. Fort av med allt som konsumerar ström. Och sen full gas för att ta mig så långt som möjligt med befintligt batteri.
Jag tog mig hela vägen och kom fram, bara måttligt försenad.
Bestämde mig att ringa efter bärgare, hyrbil och allt sånt efter loppet, innan fanns inte tid till det.
Loppet gick. Kalla var lite ringrostig efter två månaders hård träning och frånvaro av lopp. Hon fick stryk av en bättre häst. Heders-Tyri Svarten plockade ner henne från dödens och det var bara att ta av sig hatten. Kalla klart godkänd som tvåa i sitt genrep inför Parisresan i alla fall.
Efter loppet skulle jag fixa hemfärden som sagt. Bodentravet ville annat. Dopingprov (slump) på Ängskalla beordrat. Som om jag hade tid med det också. Efter en, tack och lov, kort tid i dopingstallet började jag ordna upp med hemfärden. Ella förbarmade sig över oss och jag fick hänga vår finka efter hennes lastbil och lifta med hem till schtaan. Väl där kom Daniel och hämtade och skjutsade hem oss.
Slutet ganska gott, allting ganska gott. Om det inte vore för det att min bil står på en verkstad arton mil norrut och jag inte vet när och hur jag ska få tillbaka den. Och på fredag ska jag påbörja resan ner till Paris. Första delen av resan var tänkt att ske medelst just den bilen.
Det kommer att ordna sig det vet jag. Jag vet bara inte hur. Ännu.
Jerker.
tisdag 20 januari 2015
Startskottet
När ett nytt år börjar beror på vilken tideräkning man använder. Den gregorianska, den julianska osv. Man kan också räkna från första skoldagen, första arbetsdagen efter semestern eller liknande. För nördar inom diverse områden kan man också räkna utifrån specifika händelser som startskott på ett nytt år, i denna kategori torde väl jägarna vara nördigast i klassen, med älgjakten som den viktigaste referenspunkten avseende tideräkning.
För mig så började mitt nördår under den gångna helgen. Med Sleipners årliga ordförandekonferens i Järvsö. Startskottet på Sleipneråret. Därefter kommer lokala årsmöten, motionsskrivning, årsstämma, lokala styrelsemöten och därefter ska planerandet omsättas i praktiska åtgärder runt om i Sleipnersverige.
Ett annat sätt att räkna på är att travåret börjar när det blir riktig vinter. Med riktig menar jag i detta fall isiga vägar och gärna en hel del snö. Då börjar den grundläggande träningsperioden som sedan ska leda framtids segrar i fäders fotspår.
Och den tiden har tagit sin början nu. Snart, som vanligt mycket mer snart än man kan tro såhär i mitten av januari, är det dags att börja tävla på allvar med hästarna igen. Om två månader är det mitten av mars, strax därpå kommer som bekant april och, ja, då ska vi vara igång om vi skött våra kort och lyckan dessutom stått oss bi i våra förberedelser.
Så, ingen tid att förspilla. Nu tränar vi på lite tyngre ett litet tag, sen lättar vi på träningen och slipar på detaljerna och så ses vi ute på banorna när vårsolen börjar värma.
Härliga tider, när snabblopparna har fått ladda batterierna lite grand, när nollopparna ska börja sin marsch mot stjärnorna och, inte minst, när unghästarna ska debutera i tävlingssammanhang på allvar.
Kämpa!
Jerker.
lördag 20 december 2014
Livet deluxe
Det finns många skäl att hålla på med hästar och trav. Jag nämner detta då och då. Man kan nå framgång, tävla och vinna, man får umgås med de underbara djuren, känna doften av stall och höra fålarna tugga på sitt hö osv. Men det finns också andra, mer socialt betingade anledningar att joina travfamiljen.
Jag har de senaste dagarna hört och läst på tre håll, helt oberoende av varandra, om hur traveriet kan göra ens liv bättre och lättare att leva.
För det första, Elin skriver i sin blogg att "gå med i Sleipner, det bästa jag gjort för mitt sociala hästliv".
För det andra, André skriver på Facebook att "Jag har lärt känna några av mina allra bästa vänner tack vare just travet."
För det tredje, jag pratade härom dagen med en nybliven pensionär som efter många år utanför sporten, inte såg det som helt omöjligt men en comeback, bl a eftersom "det håller en ung i kroppen och sinnet att hålla på med trav".
Tre sidor av travmyntet som man kanske inte alltid tänker på i första hand.
Jerker.
Jag har de senaste dagarna hört och läst på tre håll, helt oberoende av varandra, om hur traveriet kan göra ens liv bättre och lättare att leva.
För det första, Elin skriver i sin blogg att "gå med i Sleipner, det bästa jag gjort för mitt sociala hästliv".
För det andra, André skriver på Facebook att "Jag har lärt känna några av mina allra bästa vänner tack vare just travet."
För det tredje, jag pratade härom dagen med en nybliven pensionär som efter många år utanför sporten, inte såg det som helt omöjligt men en comeback, bl a eftersom "det håller en ung i kroppen och sinnet att hålla på med trav".
Tre sidor av travmyntet som man kanske inte alltid tänker på i första hand.
Jerker.
onsdag 5 november 2014
Tips från coachen
Där vi bor finns inte gatubelysning överallt. Vintern, kylan och inte minst snön som komma skall, kommer att leda till att strömförsörjningen i hagarna kommer att vara undermålig de kommande månaderna. Detta är en dålig kombo.
Det händer alla hästhållare, förr eller senare, att man får lösspringande hästar. I bästa fall bara på den egna gården, men tyvärr kan de också ge sig ut på vägen. När man väljer att köra på vägen efter mörkrets inbrott, ser väl förhoppningsvis alla till att förse sig med allehanda attiraljer som gör häst, kusk och vagn så synliga som omständigheterna kräver. Kommer hästen lös och ger sig ut på egen hand är dock risken överhängande att den inte kommer att synas lika väl.
Detta fick vi erfara för ett par år sedan. Hela skocken på fyra hästar gav sig ut på nittiovägen och drog en sjukilometersrepa efter densamma, varav ca fem kilometer helt saknade gatubelysning. Det hela höll på att gå riktigt på tok. Jag ska aldrig glömma polisens ord i telefonen innan vi hade hittat våra lösdrivare: "Förbered er på det värsta, en av hästarna är påkörd." Den hästen, var den då ostartade, men som vi tyckte, talangfulla Odile Kiro. Hon klarade sig emellertid förhållandevis väl, men fick en rejäl törn mot höften och jag tror att det sedan har hämmat henne en aning under hela hennes karriär. Hon har förvisso gjort det bra ändå, men helt rytmisk i aktionen har hon aldrig varit.
Denna historia lärde oss att ha reflexgrimma på hästarna under det mörka halvåret och det kan jag verkligen tipsa / råda alla att ta efter. En billig försäkring om utifall att.
Jerker.
Det händer alla hästhållare, förr eller senare, att man får lösspringande hästar. I bästa fall bara på den egna gården, men tyvärr kan de också ge sig ut på vägen. När man väljer att köra på vägen efter mörkrets inbrott, ser väl förhoppningsvis alla till att förse sig med allehanda attiraljer som gör häst, kusk och vagn så synliga som omständigheterna kräver. Kommer hästen lös och ger sig ut på egen hand är dock risken överhängande att den inte kommer att synas lika väl.
Detta fick vi erfara för ett par år sedan. Hela skocken på fyra hästar gav sig ut på nittiovägen och drog en sjukilometersrepa efter densamma, varav ca fem kilometer helt saknade gatubelysning. Det hela höll på att gå riktigt på tok. Jag ska aldrig glömma polisens ord i telefonen innan vi hade hittat våra lösdrivare: "Förbered er på det värsta, en av hästarna är påkörd." Den hästen, var den då ostartade, men som vi tyckte, talangfulla Odile Kiro. Hon klarade sig emellertid förhållandevis väl, men fick en rejäl törn mot höften och jag tror att det sedan har hämmat henne en aning under hela hennes karriär. Hon har förvisso gjort det bra ändå, men helt rytmisk i aktionen har hon aldrig varit.
Denna historia lärde oss att ha reflexgrimma på hästarna under det mörka halvåret och det kan jag verkligen tipsa / råda alla att ta efter. En billig försäkring om utifall att.
Jerker.
fredag 31 oktober 2014
Ur askan i elden
Landade sent på onsdag kväll på en flygplats nära mig. Ett par väldigt intensiva dagar i Stockholm blev det. Med genomgång av och diskuterande om en massa travrelaterade sakfrågor, med tonvikt på kallblodssporten.
Det avhandlades högt och lågt om det som varit och det som komma skall. Summa summarum kan man väl säga att just nu ser det ljusare ut än vad många faktiskt tror, avseende den svenska trav. och kallblodssporten. Plussiffror i princip i alla kolumner. Avel, sport, spel osv. Inga stora uppgångar, men det går i rätt riktning, redan nu. Då ska man ha i åtanke att det riktiga förväntade lyftet inte beräknas komma än på några år. Herrens år 2017 ska planet lyfta big time. Det ser ljust ut längst bort i tunneln och ljuset som syns är inte ett tåg.
Knappt han jag vakna i min egen säng på torsdagen innan det var dags att packa och bege sig till Umeå för att starta Katla Kiro i ett fyraåringslopp. Hon stod iskallt inne i loppet och gjorde vad man kunde förvänta sig, varken mer eller mindre. Fick med sig en matlapp hem och gick en godkänd tid. Men hon har ärligt talat lite svårt att bära sina pengar för dagen. Jobbigt att stå lika start med tvåan och trean i hela kullen, Norge inräknat. Jag vill hävda att den enda fyraåringen som hade kunnat slå de två bästa igår kväll skulle vara Lannem Silje. Dessutom stod Katla både tjugo och fyrtio meter efter de som sprang fortare än henne. Iskallt var ordet.
Hoppas att hon ändå kommer med i finalen. Där kommer hon i så fall att stå lika bra inne som hon stod dåligt till denna gång.
Jerker.
Det avhandlades högt och lågt om det som varit och det som komma skall. Summa summarum kan man väl säga att just nu ser det ljusare ut än vad många faktiskt tror, avseende den svenska trav. och kallblodssporten. Plussiffror i princip i alla kolumner. Avel, sport, spel osv. Inga stora uppgångar, men det går i rätt riktning, redan nu. Då ska man ha i åtanke att det riktiga förväntade lyftet inte beräknas komma än på några år. Herrens år 2017 ska planet lyfta big time. Det ser ljust ut längst bort i tunneln och ljuset som syns är inte ett tåg.
Knappt han jag vakna i min egen säng på torsdagen innan det var dags att packa och bege sig till Umeå för att starta Katla Kiro i ett fyraåringslopp. Hon stod iskallt inne i loppet och gjorde vad man kunde förvänta sig, varken mer eller mindre. Fick med sig en matlapp hem och gick en godkänd tid. Men hon har ärligt talat lite svårt att bära sina pengar för dagen. Jobbigt att stå lika start med tvåan och trean i hela kullen, Norge inräknat. Jag vill hävda att den enda fyraåringen som hade kunnat slå de två bästa igår kväll skulle vara Lannem Silje. Dessutom stod Katla både tjugo och fyrtio meter efter de som sprang fortare än henne. Iskallt var ordet.
Hoppas att hon ändå kommer med i finalen. Där kommer hon i så fall att stå lika bra inne som hon stod dåligt till denna gång.
Jerker.
lördag 25 oktober 2014
Svåra förhållanden
Ibland hör man att hästar inför start inte har kunnat träna på som vanligt den senaste tiden pga svåra träningsförhållanden. Varmt och torrt, löst och mjukt, slask och lera, fruset och hårt, kallt och mycket snö. Oftast rör det sig om väder, vind och underlag.
Jag har andra problem ibland. Som de senaste två, tre dagarna. Vad sägs om timmerbil, skogsröjare, grävskopa, traktor med timmervagn, utposterad farmartank och älgjägare överallt på alla tänkbara träningsvägar.
Att fått ha problem som "löst och mjukt" eller "slask och lera", hade varit en nåd att stilla bedja om. Men nu är läget som det är och det är bara att gilla just det, läget. Hästarna lär sig och det som inte dödar, härdar ju som bekant istället.
Så brukar inte mina hästar ha problem med traktorer eller vattenbilar på banan heller. Så här långt i alla fall, är väl bäst att tillägga.
Jag vill rikta ett stort och ödmjukt tack till er som lägger tid på att läsa bloggen och inte minst till er som berömmer den och rekommenderar andra att läsa. Alla behöver ibland en klapp på axeln för att motiveras att kämpa på med sitt, vad än det vara må, detta gäller även bloggare.
Och den här bloggaren längtar just nu efter "kallt och mycket snö", då rackarn ska kusarna få känna att de lever.
Jerker.
Jag har andra problem ibland. Som de senaste två, tre dagarna. Vad sägs om timmerbil, skogsröjare, grävskopa, traktor med timmervagn, utposterad farmartank och älgjägare överallt på alla tänkbara träningsvägar.
Att fått ha problem som "löst och mjukt" eller "slask och lera", hade varit en nåd att stilla bedja om. Men nu är läget som det är och det är bara att gilla just det, läget. Hästarna lär sig och det som inte dödar, härdar ju som bekant istället.
Så brukar inte mina hästar ha problem med traktorer eller vattenbilar på banan heller. Så här långt i alla fall, är väl bäst att tillägga.
Jag vill rikta ett stort och ödmjukt tack till er som lägger tid på att läsa bloggen och inte minst till er som berömmer den och rekommenderar andra att läsa. Alla behöver ibland en klapp på axeln för att motiveras att kämpa på med sitt, vad än det vara må, detta gäller även bloggare.
Och den här bloggaren längtar just nu efter "kallt och mycket snö", då rackarn ska kusarna få känna att de lever.
Jerker.
Fasta broddar
Nu har även Ängslillja fått på sig vinterdojorna. Efter inte så lite bökande, stånkande och stönande från både smed och häst så blev det riktigt bra. Med god hjälp av hustrun som höll i diverse rep, linor, bräms osv.
Lilja är en fantastisk trevlig individ på de allra flesta sätt. Inte rädd någonting i något sammanhang alls, vad jag sett hittills i alla fall. Inte rädd att bli skodd heller. Men arg som ett bi är hon däremot, framför allt när det kommer till skoning. Men med lite allvarlig övertalning och en stor dos tålamod så går det ändå bra så småningom.
Jag har tänkt till för att slippa bråka alltför mycket. Bra för alla parter. Har satt på guldskor med fasta broddar. Nästa skoning lär bli i slutet av december, då ska hon få exakt likadana skor, men en storlek större och med lite längre broddar. Och vips så är vi en bra bit in på nästa år utan att ha behövt skruva i en enda brodd. Hoppas bara att min plan håller.
Jag kan verkligen rekommendera fasta broddar på unga individer, vilka ännu inte har börjat gå snabbjobb. Lätt och geschvint, dessutom blir det inte dyrare heller, tvärtom. Skorna kostar visserligen 130 kronor paret, men räkna på vad ett par vinterskor inkl tolv broddar kostar och du kommer att märka att det blir minst lika dyrt. Dessutom håller dessa guldskor och även broddarna, längre än "vanliga" skor och broddar. För att inte tala om arbetet man slipper med att under hålla broddstatusen.
Jerker.
Lilja är en fantastisk trevlig individ på de allra flesta sätt. Inte rädd någonting i något sammanhang alls, vad jag sett hittills i alla fall. Inte rädd att bli skodd heller. Men arg som ett bi är hon däremot, framför allt när det kommer till skoning. Men med lite allvarlig övertalning och en stor dos tålamod så går det ändå bra så småningom.
Jag har tänkt till för att slippa bråka alltför mycket. Bra för alla parter. Har satt på guldskor med fasta broddar. Nästa skoning lär bli i slutet av december, då ska hon få exakt likadana skor, men en storlek större och med lite längre broddar. Och vips så är vi en bra bit in på nästa år utan att ha behövt skruva i en enda brodd. Hoppas bara att min plan håller.
Jag kan verkligen rekommendera fasta broddar på unga individer, vilka ännu inte har börjat gå snabbjobb. Lätt och geschvint, dessutom blir det inte dyrare heller, tvärtom. Skorna kostar visserligen 130 kronor paret, men räkna på vad ett par vinterskor inkl tolv broddar kostar och du kommer att märka att det blir minst lika dyrt. Dessutom håller dessa guldskor och även broddarna, längre än "vanliga" skor och broddar. För att inte tala om arbetet man slipper med att under hålla broddstatusen.
Jerker.
torsdag 23 oktober 2014
The Answer
Svaret på förra inläggets fråga:
Tusenklubbsmedlemmar som har sin grund i den norrländska travmyllan. Jag vet, det finns säkert några enstaka till som borde hade platsat bland namnen, men för att inte trampa i något klaver, så valde jag att hålla hårt i sargen och bara nämna de som jag var säker på.
De jag nämnde var, om någon av någon outgrundlig anledning inte skulle ha läst mitt förra inlägg var:
Berth Johansson, Gunnar Melander, Stig H Johansson, Gustaf Hallén, Anders Lindqvist, Jan-Olov Persson, Sören Nordin, Robert Bergh, Ola Hansson, Olle Lindqvist, Gösta Nordin, Stig Lindmark, Gunnar Nordin, Krister Söderholm, Lars Lindberg, Håkan Hellerstedt, Åke Svanstedt, Jan-Erik Eriksson, Jan Norberg, Ulf Ohlsson, Stefan Söderkvist, Ove A Lindqvist, Bo Eklöf, Jan-Ivan Eriksson, Alf Jonsson, Sören Eriksson, Lennart Nygren, Håkan Skoglund, Christer Nylander, Sören Eriksson,, Kenth Åkerlund, Sven-Erik Landin, Jan-Olov Åberg.
Hade också kunnat inkludera namn som Olle Goop, Jim Frick, Torbjörn Jansson, Erik Berglöf och många fler. Dessa förvisso inte norrlänningar men dock tusenklubbare härstammande från landsorten.
Och tänka sig, det finns de, som på fullaste allvar, tycker att man bör begränsa travet och dess tävlingar på de mindre banorna runt om i vårt avlånga travsverige.
Nuff said.
Jerker.
Tusenklubbsmedlemmar som har sin grund i den norrländska travmyllan. Jag vet, det finns säkert några enstaka till som borde hade platsat bland namnen, men för att inte trampa i något klaver, så valde jag att hålla hårt i sargen och bara nämna de som jag var säker på.
De jag nämnde var, om någon av någon outgrundlig anledning inte skulle ha läst mitt förra inlägg var:
Berth Johansson, Gunnar Melander, Stig H Johansson, Gustaf Hallén, Anders Lindqvist, Jan-Olov Persson, Sören Nordin, Robert Bergh, Ola Hansson, Olle Lindqvist, Gösta Nordin, Stig Lindmark, Gunnar Nordin, Krister Söderholm, Lars Lindberg, Håkan Hellerstedt, Åke Svanstedt, Jan-Erik Eriksson, Jan Norberg, Ulf Ohlsson, Stefan Söderkvist, Ove A Lindqvist, Bo Eklöf, Jan-Ivan Eriksson, Alf Jonsson, Sören Eriksson, Lennart Nygren, Håkan Skoglund, Christer Nylander, Sören Eriksson,, Kenth Åkerlund, Sven-Erik Landin, Jan-Olov Åberg.
Hade också kunnat inkludera namn som Olle Goop, Jim Frick, Torbjörn Jansson, Erik Berglöf och många fler. Dessa förvisso inte norrlänningar men dock tusenklubbare härstammande från landsorten.
Och tänka sig, det finns de, som på fullaste allvar, tycker att man bör begränsa travet och dess tävlingar på de mindre banorna runt om i vårt avlånga travsverige.
Nuff said.
Jerker.
Tankenöt
Här kommer en liten sak att gå och klura på:
Vilka två saker har följande personer gemensamt? Kan säkert bli lite fel-fel-fel à la Brasse vid en eventuell rättning av uppgiften, då de säkert har ett flertal gemensamma nämnare. Men, det här är min blogg och bara det svar som jag har i åtanke är det rätta.
Då åker vi, håll till godo:
Berth Johansson, Gunnar Melander, Stig H Johansson, Gustaf Hallén, Anders Lindqvist, Jan-Olov Persson, Sören Nordin, Robert Bergh, Ola Hansson, Olle Lindqvist, Gösta Nordin, Stig Lindmark, Gunnar Nordin, Krister Söderholm, Lars Lindberg, Håkan Hellerstedt, Åke Svanstedt, Jan-Erik Eriksson, Jan Norberg, Ulf Ohlsson, Stefan Söderkvist, Ove A Lindqvist, Bo Eklöf, Jan-Ivan Eriksson, Alf Jonsson, Sören Eriksson, Lennart Nygren, Håkan Skoglund, Christer Nylander, Sören Eriksson,, Kenth Åkerlund, Sven-Erik Landin, Jan-Olov Åberg.
Rätta svaret kommer i nästa blogginlägg, inom en snar framtid, i en dator eller mobiltelefon nära dig. Kom gärna med förslag, dock kommer jag inte själv att delta i eventuella diskussioner om vad som är rätt och fel.
Jerker.
Vilka två saker har följande personer gemensamt? Kan säkert bli lite fel-fel-fel à la Brasse vid en eventuell rättning av uppgiften, då de säkert har ett flertal gemensamma nämnare. Men, det här är min blogg och bara det svar som jag har i åtanke är det rätta.
Då åker vi, håll till godo:
Berth Johansson, Gunnar Melander, Stig H Johansson, Gustaf Hallén, Anders Lindqvist, Jan-Olov Persson, Sören Nordin, Robert Bergh, Ola Hansson, Olle Lindqvist, Gösta Nordin, Stig Lindmark, Gunnar Nordin, Krister Söderholm, Lars Lindberg, Håkan Hellerstedt, Åke Svanstedt, Jan-Erik Eriksson, Jan Norberg, Ulf Ohlsson, Stefan Söderkvist, Ove A Lindqvist, Bo Eklöf, Jan-Ivan Eriksson, Alf Jonsson, Sören Eriksson, Lennart Nygren, Håkan Skoglund, Christer Nylander, Sören Eriksson,, Kenth Åkerlund, Sven-Erik Landin, Jan-Olov Åberg.
Rätta svaret kommer i nästa blogginlägg, inom en snar framtid, i en dator eller mobiltelefon nära dig. Kom gärna med förslag, dock kommer jag inte själv att delta i eventuella diskussioner om vad som är rätt och fel.
Jerker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)