Mycket på gång!

Dé é mycke nu. Eller rättare sagt, det har varit mycket, det är mycket och det kommer att vara mycket som händer runt stall Kiro den närmaste tiden.

Helgen som var hölls den lokala travgalan, där det delades ut priser för bästa prestationer 2017. Vi fick med oss två utmärkelser hem till farmen. Marre R.F. blev utsedd till "Årets treåriga kallblod" och Katla Kiro vann klassen "Årets äldre kallblod". Med tanke på att vi bara hade två starthästar i stallet under året så får det väl, milt sagt, anses vara godkänt. Jag är så klart glad och tacksam för priserna, emellertid ännu gladare och tacksammare att vi får ha så fina hästar i stallet.

Idag torsdag kommer det in en ny häst på träningslistan. Geira, ett treårigt sto efter Klack Jo och den forna segrarinnan av sto-SM, Gejser. Det ska bli mycket spännande att se vad vi kan göra med henne. Av många givna skäl så längtar jag liksom alla andra efter den annalkande våren, av ett annat skäl så skulle jag vilja stoppa tiden. Det skälet är att eftersom vi nu har så fantastiska träningsmöjligheter med snö och is på vägarna så är det inte mig emot att få behålla minusgraderna några veckor till, inte minst med tanke på nyförvärvet i stallet som jag skulle vilja ge bra många mil i benen på det bästa av underlag innan det försvinner. Å andra sidan så verkar det som att denna min önskan inte behöver tvingas igenom direkt, det verkar liksom som att det ger sig själv...

Nästa vecka är det det mig veterligt första gången som det körs två kallblodslopp på V86. Och vilka lopp sedan! Kallblodssport när den är som bäst. Och hoppsan, stall Kiro är visst represtenterat i båda! Både Katla och Marre finns med i startlistorna. Loppen blev stenhårda förvisso, men en bra dag så är vi med och hugger om riktigt fina pengar i båda loppen, å andra sidan kan vi bli utan om vi skulle råka ha en dålig dag. Men då kan vi i alla fall lystra till den sträng som brast och det är ju allom bekant att det är bättre än att aldrig..., ja ni vet.

Vidare så finns det fortfarande möjlighet att joina vårt framgångsrika stall. Andelar finns fortfarande att köpa i Holter Oda. Även om priset på dessa nu har stegrats något eftersom vi nu kan se att detta är en häst med lite extra talang och värdet på henne således anses vara högre än då vi startade resan. Så den som känner för det är välkommen in i stugvärmen och bli delägare i detta fina sto. För övrigt har vi nyligen bestämt att hon kommer att delta i den norska premiechansningen, vilket innebär att hon / vi avstår de norska premieloppspengarna (totalt ca 17.000NOK) och har istället chans på dubbla prispengarna vid en eventuell final i det norska stoderbyt 2019. Den som är intresserad av en andel kan kontakta mig så reder jag ut begreppen.

Ytterligare en chans finns att köpa in sig i en framtida häst hos oss. Det rör sig om det tvååriga stoet Guli Manda som beräknas komma till stallet i början av maj månad. Hon säljs i andelar via easy kb. Är du intresserad av henne så gå in på hemsidan och kolla under "till salu" och därefter "Nya andelshästar".

Som sagt, mycket har hänt, händer och kommer att hända under stall Kiros flagg.

Kämpa! Vi gör det!

Jerker.

Travgala 2018

Ikväll är det dags för Norrtravs travgala där de fyr- och tvåbenta prestationerna avseende 2017 ska hyllas och prisas. Det här är den sista officiella tillställningen under Norrtravs flagg. Sedan det gångna årsskiftet så är Skellefteåtravet och Bodentravet som bekant återigen skilda sällskap.

Vi hade under förra årets två starthästar i stallet och har förärats nomineringar i totalt tre kategorier. Marre R.F. är nominerad i klassen "Årets treåriga kallblod" och "Årets sto" medan Katla Kiro slåss om utmärkelsen som "Årets äldre kallblod".

En travgala är i första hand en fest där vi travnördar får träffas i finare kläder och under mer glamorösa förutsättningar än vad som annars är fallet i typ 99% av fallen. Skulle man sedan få med sig någon utmärkelse hem från kvällen så gör ju inte det ont heller.

När allt kommer omkring så är alla nominerade trots allt vinnare. Detta genom att man ens har blivit nominerad betyder att man nått vissa framgångar på det ena eller det andra planet. Om man sedan vinner den klass man är nominerad i ligger i den subjektiva juryns bedömning.

Oavsett om vi anses ha den bästa hästen i någon av de klasser vi är nominerade i, så vill åtminstone inte jag byta häst med någon av de andra. I mina ögon så är det våra två mercor som är finaste hästarna i respektive klass. Så det så!

Jerker.

Uppdatering

En uppdatering från Stall Kiro:

Katla Kiro. Har inlett året strålande. Vilket hon brukar göra. Hennes bästa tid är nu. En tvåa på V75 på Bergsåker och en etta på hemmaplan under januari. Hon går verkligen bra på isen. Sju starter i livet med resultatraden 1-1-2-1-1-4-1. Om någon bana skulle börja köra med konstfrusen bana året runt så sätts hon i träning på densamma ögonaböj! Katla går mest pullert för dagen, med förhoppning om en lång och svår senvinter med snålblåst och drivis så länge som möjligt.

Marre R.F. Årsdebuterade härom dagen mot äldre hästar. En mersmakande tredjeplats som hade kunnat bli ännu bättre om hon inte tappat aktionen femtio meter före mål. Nu går vi ner i Charlotte Kallas "mjälksyregruva" och tränar stenhårt i en månad till innan säsongen drar igång på riktigt. Det var kul att se att hon tagit till sig vinterträningen på bästa sätt. Trots att hon gick med en allt annat än optimal balans så fungerade hon ändå minst lika bra som med optimal balans på fin sommarbana i somras/höstas.

Röyns Kristine. Stor och tung häst med ett vägvinnande trav. Riktigt fin i snabbare tempo. Tävlingsdebuten närmar sig. Tränar på med långa backintervaller varvat med pullert. Och så varvar vi med babyrace med jämnåriga inne på banan ca var tredje vecka.

Rappodina. Utvecklas hela tiden och suger upp träningen som en svamp. Startar sannolikt i slutet av mars eller början av april. Tränar ungefär som den ovan nämnda.

Tåga Tyra och Holter Oda. Har klivit upp på maxdosen av träning nu, dvs motion upp till tio km tre-fyra ggr per vecka. De har båda två varit inne på banan en gång var och sprungit just under 2.10 i långvagn båda två. Väldigt trevliga hästar.

Tåga Tilda. Samma som ovanstående minus att hon aldrig varit in till banan ännu. Hennes debut på ovalen kommer att ske senare under denna dag. Jag har ingen anledning att tro att hon inte skulle uppträda och prestera lika bra som de andra två.

Orion Kiro. Blev oförklarligt halt för några veckor sedan. Han hade körts kontinuerligt i fyra månader dessförinnan så han har fååt gå i hagen och vara barnvakt åt de nyss frånskilda ettåringarna. Han ser mycket bättre ut nu och får återuppta träningen inom kort.

/ Jerker.

Katla är miljooo.ooonär!

I lördags påbörjade stall Kiro tävlingsåret 2018. Och det small till ordentligt direkt. Katla Kiro fixade en andraplats i, som det brukar kallas, travets elitserie, V75. Vi har aldrig vunnit på V75 och kommer nog inte att göra det heller inom överskådlig framtid, inte i första hand för att vi inte har tillräckligt bra hästar utan mer som en frukt av att det inte riktigt är vår arena. Vi har helt enkelt sällan passande lopp i de sammanhangen då vi dels enbart har kallblod och dels en tydlig övervikt åt unga hästar, vilka sällan tävlar på V75.

Katla hade på förhand inga som helst chanser i mina ögon. Och inte i många andras heller, då det eventuella vinnaroddset var drygt hundra gånger degen och hon var strckad på mindre än 0,5% av V75-kupongerna. Egentligen var det väl "hål i huvet" att ens anmäla. Vi hade siktet inställt på en kanonpropp på Solvalla i slutet av februari. För att komma med i det loppet skulle det med all säkerhet krävas ganska ordentligt med startpoäng, vilka vi hade innan lördagens start men åtminstone jag var lite tveksam till att gambla med dessa, då en tung andraplats var den start som stod näst på tur att falla ifrån. Å andra sidan skulle det inte kännas bra att åka till Valla med en häst som inte startat på länge, så Bergsåker i lördags fick det bli trots allt.

Och inte ångrar vi det i efterhand. Som lök på laxen så rundade Katla Kiro 1.000.000 kronor insprunget! Som lök på laxen så rundade Katla Kiro 1.000.000 kronor insprunget! (Sorry, jag var tvungen att känna hur det kändes att skriva det en gång till.) Vår egen uppfödning miljonär, det tar nog ett tag innan det sjunker in helt och hållet. Stort! Punkt!

Krigarkatla hade vaknat på rätt sida och gjorde just en så bra insats som hon kan de dagar då stjärnorna står rätt. Körande John Östman lotsade henne närmaste vägen till mål och hon knep andraplatsen i sista stegen. Nu blev det nästan för bra. Det lilla kruxet uppstod nu att hon i och med denna osannolika placering fick 4000 kronor för mycket på sitt konto. Förvisso räcker startpoängen till Solvalla flera gånger om, men nu gick hon istället ur klassen med några tusingars marginal. Smällar man får ta. Och som man kan leva med!

Avslutningsvis; Ni som lydde mitt råd att inte spela, inte ens plats: Sorry...

Ni som inte lydde och gjorde i alla fall: Grattis!

Nästa start för Katla blir i slutet av denna månad, dock inte bestämt var ännu, finns några alternativ att välja bland.

Jerker.

Time to say goodbye

Dags att ta farväl av ett fantastiskt år. 2013. Året som aldrig kommer att överträffas. Och som vi är oändligt tacksamma över att ha fått uppleva.

Information för den utomstående; På travport.se finner man en sammanställning av de fem senaste årens resultat för tränare, kuskar, hästar uppfödare osv. Gå gärna in och titta! När ett nytt år föds så läggs det året alltså in på sidan och det som ligger längst bort faller sålunda ifrån. I mitt specifika fall så blir det alltså 2013 som förpassas till minnenas arkiv och kan fr o m imorgon ergo inte ses, varken av allmänheten eller av mig själv.

Vad är det då som är så speciellt med just det året? Jo, först och främst det uppenbara, många segrar, höger seger- och platsprocent och inte minst mycket pengar per gjord start. Men därtill finns också specifika händelser som kom att spela roll för resten av hela min familjs häst- och travliv. Bakom siffrorna döljer sig förvisso många fantastiska minnen men framför allt det faktum att vi på allvar vågade börja tro på att vi, i alla fall till viss del, skulle kunna försörja oss på våra kallblodstravare på ett eller annat sätt.

Året 2013 hade vi tre hästar i stallet. Ängskalla 6 år, Odile Kiro 4 år och Katla Kiro 3 år. När året var till ända skulle det visa sig att Katla var den som hade tjänat minst pengar av de tre. Hon sprang in 228.000 kr. Att den sämsta hästen i stallet springer in sådana summor kommer aldrig mer att hända, åtminstone inte så länge jag har mer än en häst på min träningslista. Punkt.

Sent på hösten vann Ängskalla finalen av Norrlands Stoserie på Umåker. Den största grejen och den månad som för alltid kommer att vara oslagbar är dock augustimånaden detta speciella år. Under den månaden lyckades vi nämligen med bedriften att vara på pallen i både Derbystoet och Kriteriestoet via Odiles tredjeplats och Katlas andraplats. Båda hästarna ägda, tränade och uppfödda av oss själva och dessutom som lök på laxen sprungna ur samma fölsto. Det kommer heller aldrig att hända igen.

Vad som däremot kommer att hända igen, är att vi kommer att sätta upp nya mål, med nya hästar och nå nya framgångar. Med start redan 2018.

Men först, än en gång, och för sista gången, tack 2013 för allt!

Jerker.

Sviten höll

Som jag skrev i förra inlägget. Vi siktade på vissa större lopp när året var ungt, vi tog oss till alla tilltänkta och fick med oss en slant i samtliga fram till de två i fredags, vilka ännu inte var körda då inlägget skrevs.

Och sviten höll hela vägen in i kaklet och vi tog pengar i de två loppen också.

Katla hade en omöjlig uppgift med massor av tillägg. Hon gjorde det i alla fall bra, hann ikapp fältet 800 m från mål, styrde på ute i spåren, blev störd, fick ta ny sats osv. Mitt i sista sväng låg hon tia, men sin vana trogen så plockade hon placeringar upploppet ner och slutade till slut sjua på en fin tid. Godkänt, varken mer eller mindre.

Marre stred som vanligt som ett lejon. Kändes segerfarlig på bortre långsidan. Tyvärr så blev det galopp då kusken inte fick upp checken när farten skulle dras upp. Galoppen blev inte så lång men hon tappade placeringar. I samband med galopperande fick hon till slut upp checken ett par hål och avslutade mycket fint till en tredjeplats.

När fredagen grydde var jag nöjd om vi skulle få med oss 20.000 hem från tävlingarna, nu blev det istället nästan 30.000, så det det blev en mycket lyckad kväll.

Katla verkar lite hängig för dagen så hon får ta igen sig någon vecka. Långt till nästa start oavsett. Marre har tävlat färdigt för i år och kommer sannolikt inte ut på banan förrän i vår. Hon ska få en månad i hagen nu, därefter blir det en månad med pullerten och sedan börjar vi ta sats mot en ny, förhoppningsvis framgångsrik, säsong.

Jerker.

Sista dansen - för i år

Den första tävlingssäsongen för Marre R.F. tar slut ikväll. Hon har med råge överträffat alla förväntningar vi hade på henne i våras. Vi trodde att hon skulle tjäna en del pengar, vi hoppades att hon skulle runda 100.000 kr och vi drömde om ännu mer. Drömmen slog in. Per idag, innan årets sista start, så ligger hon på tredje plats på listan över landets treåriga kallblodsston, avseende intjänade pengar med sina dryga 200.000 riksdaler.

Hur det går ikväll är mest av akademisk betydelse. Hon har som sagt redan gjort det vi hade förväntat oss och mer därtill detta år. Ändå har den riktiga smällkaramellen uteblivit, kanske kommer den ikväll. Helt omöjligt är det inte, om allt stämmer, Gud vill och byxorna håller så kan det gå. Men en förutsättning är, till att börja med, att åtminstone dessa nämnda parametrar slår in.

Katla Kiro startar också. Hon får nog svårt att vinna, men kan tjäna fina pengar ändå. Efter fyra starter med ny utrustning så har hon blivit mindre dålig från start och det lovar gått inför framtiden. Dock tycker jag att hon var lite sämre än vanligt i den senaste starten så ett litet frågetecken föreligger avseende formen.

Fredagkvällen på Umåker innehåller finalerna i Norrlands Elitserie för treåringar, fyraåringar och äldre ston. Var och en av finalerna erbjuder 100.000 kr till vinnaren. Vi har två starthästar i stallet och båda startar alltså. Marre i treårsloppet och Katla i stoloppet. Stort! Umåker har verkligen lyckats göra en stor kallblodskväll så här på senhösten. Totalt körs ikväll sex kallblodslopp på Umeovalen, varav hela fyra på V64-kupongen. Det håller på att finnas ett gäng sådana här tävlingar runt om i kallblodssverige. För oss som håller på med kallblod är detta något att drömma om och hänga upp hela årets matchning på. Att på olika sätt ta sig till dessa tävlingar medelst kval, startpoäng osv. Umåkers kväll är den sista stora händelsen för året. Vi siktade, när året började, på att ta oss till sto-SM, Kriteriestoet, Guldtäcket, Bergsåkers Sleipnerdag och finalerna ikväll. Vi lyckades med alla uppsatta mål och dessutom har vi tagit pengar i samtliga dessa lopp.

Hoppas sviten håller i sig!

Spänn banden!

Jerker.

Bra kväll på Bergsåker

En bra kväll på Bergsåker, för kallblodssporten i det stora och för oss i det lilla. En kväll som inte bara serverade elva kallblodslopp, utan som också serverade elva kallblodslopp av riktigt hög sportslig kvalité! Kull- och klasstoppar av båda könen huller om buller. Ska man klaga på något så är det att det nästan blev svårt att hänga med i allt det goda som serverades. Men det kan man ju leva med.

För vår del så blev det en lång men lätt hemfärd till Skråmträsk i den mörka septembernatten efter att både Marre R.F. och Katla Kiro presterade och kämpade på topp. Båda bidrog med nya rekord och friska kulor in på kontot, inget av det gjorde speciellt ont.

Marre var på förhand bland de som var minst spelade och streckade. Det var få som frågade på förhand, men de som gjorde det fick klara besked, hon skulle med på varje inlämnad bong. Jag var inte det minsta förvånad att hon sprang så fort som hon gjorde (några ynka tiondelar från svenska rekordet), att det sen också skulle räcka nästan hela vägen till seger var heller ingen större överraskning för mig. Hon hade ett par träningspass innanför västen ner mot de tiderna, men som sagt, ingen frågade och ingen visste, därmed blev det nästan jackpot för de få utvalda. I det här fallet tycker jag att mången s k tipsexpert kan ta på sig en dumstrut alternativt byta titel.

Marre sprang och sprang och förlorade med en halv längd till slut. Undrar hur långt det hade räckt om Ove hade vågat dra propparna... Han sa efteråt att det sannolikt inte hade hjälpt, känslan var att hon hade kunnat springa väldigt mycket längre i samma tempo men sannolikt inte fortare. Och med tanke på att det var knappa fyrtio mil hem sedan så är vi glada att han inte chansade. Hedersmarre blev väldigt trött efter loppet och får nu ta igen sig en liten vecka, så får vi se sedan var det blir start nästa gång. Hon sprang i alla fall ihop till havre av ett värde av 50.000 kronor och landade på 1.28,4 över full väg.

Katla gjorde återigen en fin prestation. Åt för dagen omöjliga Mofaksan fanns inget att göra, Men Katla spurtade från tionde till tredje plats över upploppet och hade loppet var två meter längre så hade hon varit tvåa också. Men det var mindre viktigt, huvudsaken att hon fungerar. Herderskatla noterade nya rekordet 1.24,5 och fick med sig 15.000 riksdaler och torde därmed vara klar för de stora finalerna på Umåker i november för femte året i rad!

Även Katla får ta igen sig ett tag. Tunt / obefintligt med snabblopp uppe hos oss nu när småbanorna inte kör längre. Jag får ibland frågan om det körs för lite kallblodslopp i vår region. Svaret är nja, problemet är snarare att det körs för lite trav i vår region under vinterhalvåret, vilket i sin tur så klart leder till alltför få kallblodslopp. Jag förstår inte hur det hänger ihop, det att man inte kör trav på småbanorna på vintern. Det finns ju exakt lika många hästar i regionen då som det gör på sommaren. Och i alla fall jag vill tävla lika mycket även under sex kallaste månaderna. Men man ska väl inte förstå allt.

Men nu suger vi på framgångens karamell tills vidare och gnäller mer någon annan gång!

Jerker.

I zonen

Livet med trav och hästar är som livet självt, men i koncentrerad form. Det finns mörker och ljus, motgångar och medgångar, förtvivlan och hopp. Och allt däremellan. Och ibland känns det som att man är i zonen. Du vet, när det känns som att allt bara flyter på och det inte finns några hinder som inte kan forceras.

Just nu är jag där. Vi har fyra hästar som tränas på allvar. Katla Kiro, Marre R.F., Rappodina och Röyns Kristine. Dessutom har vi en ettåring, Orion Kiro som snart ska påbörja sin grundträning på riktigt och ytterligare tre toppstammade ettårsston på väg in i stallet.

Jag väljer här att bara fokusera på de fyra som förväntas tävla nästa år, dvs de fyra förstnämnda.

Katla. Det verkar som att vi har hittat rätt med balansen nu. Två fina lopp på raken. Så ent som igår var hon tvåa bakom landets bästa sto Mofaksan. Katla känns dunderfin varje träningspass. Hon har tränat hårt i backen ett tag i brist på vettiga loppalternativ. Hon kommer att lätta upp träningen framöver och varva det med lite sporadiskt tävlande. Hennes skördetid brukar vara när det fryser på och vi får skruva dit brodden. Och vi är som bekant snart där.

Marre. Min Lilla CC, hon tränar mycket teknik för dagen. Farten liksom orken finns där. Nu börjar koordinationen också falla på plats. Hon gick ett mycket fint rundbanejobb igår. Hon kommer att få ett kanonår 2018 om "Gud vill och byxorna håller". Med det sagt, så tror jag att hon fortfarande kommer att bjuda oss på många glädjestunder redan nu i höst.

Rappodina och Kristine. Två väldigt fina ston som ska börja tävla till våren. De är inte lika varandra på en endaste fläck förutom att de känns mycket begåvade båda två. De är redo för snabba tider redan nu men jag försöker lägga band på mig och inte köra så fort. Det går sådär. Mycket mängd, långa lugna pass för dagen. Båda kommer att gå kvallopp senare i höst. Och matchas för tidiga debuter kommande vår.

Det känns fantastiskt att ha fyra så fina hästar i träning. Vem som är bäst vet jag inte, men jag skulle tro att Katla är sämst. Och hon är ju ändå inte så dålig.

Vill du också vara med om framtids segrar? Ja då vet du att du kan köpa in dig på någon av de ettåringar som inom kort kommer in i stallet. Först in blir Holter Oda som anländer imorgon. Spännande!

Jerker.

Lååånglopp

Katla Kiro, Sveriges ojämnaste elitsto hade vaknat på rätt sida i fredags. I den årliga proposition som passar henne bäst blev det nästan jackpot den här gången. 3140 meter och fördel ston, 100.000 i förstapris. Dessutom på en för dagen perfekt bana för den något ömfotade krigarprinsessan.

Jag hade gjort en del förändringar i balans och utrustning, vilket funkade kanonbra. Den här gången i alla fall. Erik Adielsson som körde fick iväg henne på ett sätt som inte liknar något hon presterat tidigare, hamnade invändigt i främre träffen och blev sittande där hela vägen in i mål. Det var nära att hon fick fritt ett flertal gånger sista 800, men nära skjuter som alla vet inte haren. Det räckte till en femteplats men det hade kunnat bli så mycket bättre än det. Vi tar med oss att hon snabbstartade, vi tar med oss att hon travade som en klocka hela loppet och vi tar med oss att hon hade vunnit på nytt svenskt rekord om luckan bara hade kommit. Den kommer nog framöver, tyvärr kommer inte förstapriset att vara sexsiffrigt då, vilket det var denna gång...

Titta på loppet här.

Avslutningsvis citerar jag körande Erik Adielsson: "Det är sällan man går i mål, så nära vinnaren, med så mycket krafter kvar, spöet under armen och propparna kvar och får så dåligt betalt..."

Mer långlopp. För tränaren denna gång. Dvs jag själv.

Vi landade hemma efter Katlas lopp kl 02.30. Det blev en kort natt och sedan var det dags för mig själv att springa långt. 21 km terräng, Kraftloppet i Skellefteå.

Jag är min själ ingen löpare. Har aldrig sedan barnsben sprungit lopp och aldrig överhuvud taget längre än en mil. Nu hade jag satt upp som mål att genomföra detta, vilket också gjordes. På en tid som inte imponerar på en riktig löpare, men dock på mig själv.

Jag tycker att man kan sammanlikna detta spektakel med att träna och tävla med häst. Sätta upp ett mål, träna för det, genomföra det, infria och överträffa vad man tror är möjligt. Detta med långlöpning är helt nytt för mig. För två månader sedan var allt över en mil helt orealistiskt. Sakta men säkert har den där gränsen för vad som går att genomföra flyttats. Två mil är inte längre ett problem. Tre mil, typ Lidingöloppet, däremot, det finns inte på kartan. Eller finns det? Jag kanske måste syna?

-Lugn nu Jerker! Få inte hybris!
-Vadå? Gränser är ju till för att flyttas. Jag menar, Kriteriet, Derbyt och V75 fanns ju inte heller "på kartan" för tio år sedan.
- Okej då...

Likheten med egen träning och hästars dito har en annan gemensam nämnare. Förebilder. När jag tränat löpning i sommar har jag följt ett antal personer på avstånd och låtit mig inspireras och i smyg peppas av dem. Personer på alla nivåer, allt från elitidrottare till såna som jag själv, före detta dåliga div V-spelare i fotboll och allt däremellan. Tack till er alla onämnda förebilder!

Inom travet är det viktigt med förebilder. För mig är det mest relevant att ta efter de som har samma förutsättningar som jag. Visst, det är lätt att imponeras av de stora namnen, men de lever ju i en annan verklighet. Jag finner större inspiration i de som har lika dåliga skogsbilvägar som jag själv att träna på, hästar av samma kaliber, familj och barn osv. Så hitta dina egna inspiratörer, försök bli som dem och helst ännu bättre.

Som Riordan sa: "If you can´t join them, beat them."

Jerker.

Kallblodslopp x 3 på V75

För tre år sedan skapades ett stycke modern travhistoria då Dannero var först ut i landet med att köra två kallblodslopp på V75-kupongen. Detta sågs på med viss skepsis från en del håll. En skepsis som grundade sig i att man befarade att omsättning pga detta skulle svikta, men också en skepsis som, skulle det visa sig, kom på skam. Omsättningen påverkades inte alls i negativ riktning, tvärtom blev den tre miljoner högre än samma omgång året innan, förvisso gick den då på Skelleftetravet, men det torde ända gå att jämföra de två V75-arrangörerna med varandra. Detta faktum får anses vara en viktig detalj som gjorde att Dannero även i förrfjol och ifjol ånyo fick köra sina två race, Kallblodskriteriet och Guldtäcket på bongen.

Nu i år så flyttar min favoritbana gränsen för vad som är möjligt ytterligare en bit framåt. På söndag körs hela tre lopp inom ramen för V75. Vilket självklart betyder mycket för kallblodssporten på många sätt. Ändå vill jag inte ropa "Hurra!", jag skulle hellre vilja utbrista i ett "Äntligen!". Det tredje loppet är finalen i Kriteriestoet med 350.000 till vinnaren. Självklart ska det loppet också få rampljusets sken över sig. Jag är också väl medveten om man måste lära sig krypa innan man kan gå. Detta med att ta med stoloppet kändes väl innerst inne mer som en tidsfråga, det var bara det med att konceptet med två lopp skulle få sätta sig ordentligt först, därefter skulle nog märrarna få komma med i sinom tid. Kul att det blev av redan nu, trots allt är ju det loppet, i den nuvarande skepnaden, ganska ungt.

Så, vi kör alltså tre kallblodslopp på V75. En historisk omgång. Och i den historiska omgången har vi äran att få vara med i två av loppen. Med de enda två starthästarna vi har i stallet. Superstort för oss!
Hästarna är så välförberedda som de någonsin kan vara och vi ser fram emot helgen med tillförsikt. Av flera skäl. Det att vi ens får vara med är tillräckligt stort, skulle någon av våra krigare ta en fin peng med sig hem så blir upplevelsen ännu större. Och som de kändes i deras respektive sista snabbjobb härom dagen, så blir jag inte förvånad om minst en, kanske båda, kommer att göra väldigt bra ifrån sig.

Jerker.

Katla Kiro i Guldtäcket 2.0

Katla startar på söndag i Guldtäcket. För den oinvigde: Den segerrikaste hästen på respektive bana startar i detta lopp, med s k "fri handikapp", vilket innebär att blåbär kan möta snabbloppare, men handicapen ska göra att de tävlar på lika villkor. Ett lika speciellt som uppmärksammat lopp och det enda i sitt slag i Sverige. Det körs en gång per år och med 150 lax till vinnaren.

Katla har revansch att fordra. Hon var med i detta lopp även ifjol, men blev då, i mina färgade ögon, felaktigt diskad för en icke existerande trängning på upploppet. Jag tycker inte om att vara dålig förlorare, men jag tycker heller inte om att bli orättvist behandlad. Nog om det.

Hur som haver så är det lika roligt som ärofyllt att få vara med i detta lopp. Roligt för att aldrig spekuleras det väl så mycket inför start som i detta fallet. En sak som alla har gemensamt när startkommandona drar igång är att alla står tjugo meter för hårt inne. Roligt också för att vägen till loppet går via ett flertal segrar det senaste året. Ärofyllt är det för att man representerar sin bana och då loppet går på V75 så blir också uppmärksamheten därefter.

Det speciella med loppet är också att, som jag inledningsvis nämnde, orutinerade hästar kan ställas mot de ärrade elithästarna. Så blev det också denna gång då exempelvis en häst på start har gjort färre starter totalt i livet än vad loppets förmodade favorit har vunnit segrar. Den senare startar dock med åttio meters tillägg.

Så, låt spekulationerna börja!

Jerker.

Hemma igen

Det är över. Det stora äventyret. För den här gången. Och än en gång infinner sig känslan "det här vill jag uppleva igen".

Det är så stort i min värld, detta att få åka med sin egen häst till Paris. För det första att få köra runt på Grosbois och för det andra att få köra runt på Vincennes.

Katla har en tillräckligt hög högstanivå för detta äventyr, tyvärr är inte lägstanivån lika hög, vilket visade sig denna gång. Hon hade behövt prestera på sitt yttersta för att hävda sig, nu gjorde hon inte det och då räckte hon helt enkelt inte riktigt hela vägen. Galopp i båda loppen, oplacerad i det första och diskad i det andra. Men det spelar liksom ingen roll. Upplevelsen av att ha varit där med en egenuppfödd, egentränad och egenägd häst bär jag och familjen med oss hela livet. Och det är det som räknas denna gång.

Katla tog resan förhållandevis bra och nu sent på lördagskvällen, drygt två dygn efter det andra och sista loppet, så står hon åter där hon bokstavligen hör hemma. I sin box, granne med bästa kompisen Ängskalla (vilket Kalla också verkar uppskatta å det grövsta) och mumsar på sitt eget hö och dricker sitt eget vatten. Sannolikt känns resan i hennes späda kropp, fattas bara annat, men hon verkar vid god vigör. Det enda spår av resan som syns är svärtan från kolstybben i hennes tre vita strumpor, vilken lär försvinna när hon får springa ut i snön i sin hage under morgondagen.

Förutom det rent sportsliga så har vi haft en fantastisk vecka. Eiffeltorn, Triumfbåge, Notre Dame, Montmartre, Sacre Coeur, Versailles, goda måltider, tåg, tunnelbana och flyg, umgås med travnördar, mycket skratt, möte med nya och gamla bekanta inom travvärlden och sist men inte minst, att få dela allt detta med våra barn. Återigen, detta är en vecka som vi aldrig kommer att glömma.

Tack Anna för att du ville och kunde ta dig tid att resa med och ta hand om Katla. Det kändes tryggt och betydde mycket för oss.

Nu ska vi bara klura ut hur vi fortast möjligt ska ta oss till Paris med en egen häst igen.

Jerker.

Första racet på Vincennes

Lite svårt att blogga i Paris. Dels pga taskigt internet och dels pga att det måste göras medelst mobiltelefon. Men här kommer en kortis om första loppet i alla fall.

Katla blev sist av de icke diskade. Officiellt blev hon tia. Men kag är ändå rätt så tillfreds. Hon sprang lika fort som Kalla gjorde då hon blev fyra för två år sedan, hon gjorde det trots en gunga på vägen och hon noterade sin tredje snabbaste tid någonsin. Att sedan de andra var numret för stort kan inte vi göra något åt.

Tack och lov är hoppet det sista som överger en travtränare, så på torsdag tar vi dem! Trots att hon ånyo fick sämsta möjliga utgångsläge, spår nio bakom den nia ekipage breda startbilen. Men nu kör vi på stora banan där startrakan är typ fyrahundra meter. Så ska nog lösa sig.

Håll tummarna för oss i lopp ett på torsdag.

Höres!

Jerker.

Världsrekord

På torsdag kommer jag att sätta ett världsrekord. Kan inte tänka mig annat. Förvisso i högsta grad inofficiellt men ändå.

Jag har två starthästar i mitt stall. Båda dessa startar under torsdagen. Och de gör det i princip i var sin ände av en världsdel. Katla Kiro tävlar i Paris och Ängskalla gör detsamma i Boden. Det är inte bara de 280 milen som skiljer dessa hippodromer åt. Men nu är det inte det jag vill ha sagt, utan just det att hundra procent av mina starthästar startar och att de gör så långt ifrån varandra geografiskt och på samma dag.

Jag kan inte tänka mig annat än att det innebär ett nytt prydligt världsrekord!

Jerker.

Sista förberedelserna

Katla var in till banan under lördagen för ett sista träningspass innan avresan imorgon måndag. Hon kutade runt ovalen två varv i 32-tempo och kändes ok. Inte superbra, men hon var gammelskodd, gick utan check, sidostång och huvudstång. Och då brukar inte betyget bli högre än "ok". Jag är helt övertygad om att hon kommer att vara på tårna på ett helt annat sätt på kolstybben om en vecka.

Idag gör vi de sista förberedelserna.

Fixa Katlas hovar, sko på henne broddskor med broddar som kan avlägsnas under resan (hon går normalt med fasta broddar) och smida till tävlingsskor och hemreseskor som ska spikas på i Frankrike.

Igår var sista chansen att köpa in eventuella saker som fattades, så det är nu gjort. Hö pressade vi tidigare i veckan. Selar och utrustning ska smörjas. Vi ska kolla upp sulky och reservhjul + packa in dessa. Vi ska också ha med en träningsvagn som ska gås igenom. Kraftfoder, mat och annat kolijoks ska beräknas och packas. Kläder, täcken och bandage osv ska tvättas och inventeras. Hinkar, krubbor skoverktyg. hästpass, exportcertifikat, veterinärintyg, grimmor, grimskaft, broddnyckel, selpåsar, extra boots, skygglappar osv osv

En hel massa att tänka på således. Vi gjorde förvisso allt detta för två år sedan, men den gången åkte jag ju själv med hästen, vilket inte är fallet den här gången och därför känns det desto viktigare att allt kommer med och blir rätt, så att det inte blir så struligt för Anna som ska ta hand om vår primadonna.

Imorgon kör jag ner Katla och Anna till Hudik för ett första pit stop. Sedan åker alla svenska hästar i gemensam transport därifrån på tisdag morgon. Ankomsten till Grosbois är beräknad till torsdag. Jag, hustrun och barnen kommer till Paris på lördag eftermiddag, dagen innan det första loppet.

Jerker.

Bootcampen är över

Katla Kiro goes to France. Det är sen gammalt. Och nu börjar arbetet med att slipa formen och ge henne så goda förutsättningar som möjligt att lyckas i grodätarlandet.

Resan dit och hur hon klarar den kommer att klara den, kommer att bli en viktig pusselbit. Jag tror att det kommer att gå bra, men säker kan man så klart aldrig vara. "Sundsvall är det längsta söderut som hon har varit, och då ska ni veta att det var en kort visit." Okej då, Hälsingland ett par gånger, men någon sådan text har Ronny Eriksson aldrig skrivit. Hon har fått extra mycket mat några veckor vilket förhoppningsvis har gett henne lite mer reserver att ta ur. A och O är givetvis drickandet. Det brukar inte vara några problem när det gäller Katla, så där är jag inte speciellt orolig.

Träningen och formen då? Ja, hon har tränat stenhårt hemma i backen sedan förra starten. Inte primärt för att hon skulle till Paris egentligen, utan mest för att hon inte hade några vettiga lopp att starta i och någon gång måste man ju träna också, typ. För fem dagar sedan var hon in till banan och gick ett 28,5-jobb full väg. Och i förrgår var det ett tungt pass i backen igen. Nu är dock hårdkörningen över och hon ska få tre lugna pass innan avresan, vilken sker om sex dagar. På måndag närmare bestämt. Distanspass idag tisdag, lätta intervaller i backen på torsdag och sedan ett lugnt banjobb på lördag.

Därmed så ska jag ha gjort den delen av läxan efter bästa förmåga. Då är det bara resten av förberedelserna kvar. Mer om det senare.

Jerker.

Omtumlande dag

Dagen då vi fick det glada beskedet börjar lida mot sitt slut. Det har varit en omtumlande dag. Vi var förvisso förberedda på att det skulle bli lite körigt men det blev ändå lite mer att fixa med än vad vi hade trott. Stackars oss. Not. Men ändå.

Storlek på hästtäcke, val av strö på Grosbois, skoinfo till det första loppet, storlek på skötarens (Anna Jakobssons) jacka, kuskönskemål, letande och bokande av extra biljetter, både flyg och anslutningståg, fixande med hotell, ledighetsansökan från barnens skola, intervjuer från div tidningar och sajter osv. Men nu är det mesta i box och vi kan börja jobba med hårdvaror. Dvs packa och förbereda och då framför allt hästen.

Delegationen som åker med Katla är alltså Anna som åker med i hästbussen. Katlas kusk blir Ove A Lindqvist. Och sist men inte minst så åker vi hela familjen också. Vilket kom som en total överraskning för barnen. Vi känner en stor glädje inför det faktum att vi kommer att skapa ett oförglömligt minne för våra barn.

För att hästar ger allt.

Jerker.

Katla Kiro till Paris!!!!!!!!!

"Travsport handlar om att sätta upp, infria och överträffa sin drömmar", jag tror det var Frasse Fransson som myntade det uttrycket. Jag är ödmjuk inför det faktum att vi än en gång får vara med på en fantastisk resa, i dubbel bemärkelse,

Tänk vad vi får vara med om genom våra hästar. Jag har nypt mig i armen så många gånger nu, att jag för länge sedan har tappat räkningen. Och nu på förmiddagen så var det dags för ett nyp igen.

Då det äntligen stod klart att vi får åka ner till Vincennes och tävla med vår egen uppfödning, vår egen på jorden så lilla men i hjärtat så stora Katla Kiro.

Det finns två sätt att ta sig dit. Totalt rör det sig om fyra platser. De två första går till ettan och tvåan i ett uttagningslopp, vilket kördes för tio dagar sedan, utan vår medverkan. Därefter kan man seedas in genom ett inte alls oinvecklat poängsystem. I det första fallet är det "enkelt og greit" på ren norska att utse resenärerna, i det andra fallet är det betydligt krångligare, parametrar ändras hela tiden, bl a beroende på vad hästarna gör på banorna de sista dagarna innan anmälningsstopp och inte minst beroende på vilka hästar som anmäler sitt intresse.

Jag och Ranja har tänkt och kollat, ritat och räknat, vridit och vänt på alla tänkbara scenarior. Vi har hela tiden haft känslan att vi skulle få nådiga nicken. Om inte om vore osv. Men nu är det alltså klart och vi kan börja packa. Inte minst till hästen och hennes resa.

Tänk att vi får vara med om detta äventyr igen. För två år sedan fick vi åka med Ängskalla och nu alltså med vår andra supermärr. Förra gången var det ett stort äventyr och vi hade ingen aning om vad som väntade. Nu vet vi ungefär och det vette katten om det inte känns ännu roligare denna gång. Inte lika spännande kanske, men roligare.

Det var förvisso enormt stort att få köra på Grosbois och värma på Vincennes med en häst som man köpt som liten, kört in och tränat hela vägen. Det enda som skulle kunna toppa det var att få göra det med en häst som man utöver allt detta, också hade fött upp själv. Och det är klart att den drömmen fanns långt borta i fjärran. Men därifrån till att den skulle slå in var ett "giant leap".

Men nu har den alltså slagit in! Ouch! Oj, nu nöp jag nog lite väl hårt.

Jerker.

Fem fina flickor

Ahh, vilken krystad allitteration. Men likväl, jag har fem fina märrar på min lista. De gamla hedersmärrarna Kalla och Katla (ja, Katla börjar vara gammal hon också), Blivande treårsstjärnan Marre och så är hela anrättningen kryddad min ett par toppstammade tvåårsston, Kristine och Rappodina.

Under lördagen fick Marre åka in till banan och babyrejsa mot fyra andra treåringar, i den mån det fortfarande kallas babyrace när pållarna nu uppnått tävlingsbar ålder. Optimismen växer sig allt starkare avseende hennes kommande säsong. Det har varit en strulig vinter där vi inte riktigt kommit rätt på det. Ett flertal gråa hår senare, och det vette katten om inte några har fallit av också, så verkar det peppar peppar vara på rätt väg igen. Igår var distansen, den senaste veckan så omtalade, 3640m, typ. Och Marre landade på en tid strax under 1.50. Med en betydligt snabbare avslutning. Och dessutom på ett bättre sätt än någonsin tidigare i vinter.

Detta med ston och deras tävlande är viktigt. Det är viktigt att de ges tillfälle att bli tävlingshästar, det är viktigt att de ges möjligheter att tjäna fina pengar och det är viktigt att vi får fram så många snabbloppsston som möjligt. Det sistnämnda för att i förlängningen skapa så många attraktiva fölston som möjligt.

Varför är det då viktigt? Jo, för hela kallblodssportens skull. För inte alls särskilt länge sedan så var stonas funktion, om man ska vara lite krass, att producera föl. Men bl a i och med införandet av "fördel ston" och höjda prispengar i årgångsloppen för ston så har de en mer jämlik tillvaro som tävlingshästar gällande förtjänstmöjligheterna. Och detta är återigen viktigt. Inte minst för att uppfödarna ska våga satsa och få ekonomi i sin verksamhet även om de "råkar" få ett stoföl. Man hör ofta ett rungande "Grattis!" om det dimper ner en hingstunge, det grattiset ska vara lika självklart ifall man får tillökning av det täcka könet anser jag. Men för att de ska ske så måste stona gynnas ännu lite till på tävlingsbanan och tränare och ägare måste, och kommer därmed också, att våga satsa hårdare på märrarna. Stona på kallblodssidan har varit på väg ikapp hingstarna / valackerna när det gäller intjänade pengar per år, men det senaste två åren har det börjat luta åt fel håll igen. Det här har man från centralt håll så klart koll på och arbetar med. Vilket återigen är mycket viktigt.

För mig är det en självklarhet att om man kan göra stona lika attraktiva att äga, träna och tävla med, då är hela kallblodssporten gynnad av det. Uppfödarna får mer betalt och framför allt vågar de betäcka, utan att behöva "riskera" att få ett sto. Tränarnas vilja att ta in ston i träning ökar. Ägarna vågar satsa på ston eftersom de också kan tjäna fina pengar. Summa summarum får vi ut fler hästar på banan och när allt kommer omkring är det ju det som allt handlar om. Många lopp med många hästar i varje startlista. Med en liten population så är det av yttersta vikt att så stor andel som möjligt blir tävlingshästar. Och detta uppnår vi lättast genom att ge våra ston så goda möjligheter som möjligt att göra sig gällande på tävlingsbanan.

Jerker.