Time to say goodbye

Dags att ta farväl av ett fantastiskt år. 2013. Året som aldrig kommer att överträffas. Och som vi är oändligt tacksamma över att ha fått uppleva.

Information för den utomstående; På travport.se finner man en sammanställning av de fem senaste årens resultat för tränare, kuskar, hästar uppfödare osv. Gå gärna in och titta! När ett nytt år föds så läggs det året alltså in på sidan och det som ligger längst bort faller sålunda ifrån. I mitt specifika fall så blir det alltså 2013 som förpassas till minnenas arkiv och kan fr o m imorgon ergo inte ses, varken av allmänheten eller av mig själv.

Vad är det då som är så speciellt med just det året? Jo, först och främst det uppenbara, många segrar, höger seger- och platsprocent och inte minst mycket pengar per gjord start. Men därtill finns också specifika händelser som kom att spela roll för resten av hela min familjs häst- och travliv. Bakom siffrorna döljer sig förvisso många fantastiska minnen men framför allt det faktum att vi på allvar vågade börja tro på att vi, i alla fall till viss del, skulle kunna försörja oss på våra kallblodstravare på ett eller annat sätt.

Året 2013 hade vi tre hästar i stallet. Ängskalla 6 år, Odile Kiro 4 år och Katla Kiro 3 år. När året var till ända skulle det visa sig att Katla var den som hade tjänat minst pengar av de tre. Hon sprang in 228.000 kr. Att den sämsta hästen i stallet springer in sådana summor kommer aldrig mer att hända, åtminstone inte så länge jag har mer än en häst på min träningslista. Punkt.

Sent på hösten vann Ängskalla finalen av Norrlands Stoserie på Umåker. Den största grejen och den månad som för alltid kommer att vara oslagbar är dock augustimånaden detta speciella år. Under den månaden lyckades vi nämligen med bedriften att vara på pallen i både Derbystoet och Kriteriestoet via Odiles tredjeplats och Katlas andraplats. Båda hästarna ägda, tränade och uppfödda av oss själva och dessutom som lök på laxen sprungna ur samma fölsto. Det kommer heller aldrig att hända igen.

Vad som däremot kommer att hända igen, är att vi kommer att sätta upp nya mål, med nya hästar och nå nya framgångar. Med start redan 2018.

Men först, än en gång, och för sista gången, tack 2013 för allt!

Jerker.

Fölmärr till salu

Vi är mitt uppe i vad jag tycker är den kanske allra roligaste tiden på året. Avelssäsongen. Vi har fått två välskapta föl, ett sto e Hellin Faxen u Odile Kiro och en hingst e Ulvsås Zico u Nornes Jenta.

Odile är redan på betäckning igen, hon åkte till Smedsbo Faksen den gångna helgen och seminerades på fölbrunsten, redan under måndagen. Dessutom är Ängskalla på stuteri för betäckning med Bork Odin. Hur vi ska göra med Nornes Jenta vet vi inte riktigt. Plan A är att sälja henne, bums.

Hon är en trevlig och fin märr på alla sätt och vis, men det är nu egentligen inte avel vi ska hålla på med i första hand, utan tävling och någon av de tre märrarna måste bort av utrymmes- och tidsskäl. Jag tror innerst inne att Nornes Jenta kan vara vårt bästa fölsto, men eftersom blod är tjockare än vatten så måste det bli hon som tyvärr måste avyttras. Om någon vill ha henne. Annars är plan B att betäcka om henne och sälja henne dräktig och plan C att inte sälja henne alls.

Så, om du som läser detta själv vill ha ett toppstammat fölsto eller känner någon som kan tänkas vara intresserad så är det bara att höra av sig.

Nornes Jenta är e Åsajerven ue Elding. Hon är f ö helsyster med Åsakjappen. Tyvärr finns inte hennes kompletta resultatrad kvar, varken på svenska eller på norska travsportsidorna, av tekniska skäl. Hon vann i alla fall såvitt jag vet sina fyra lopp som treåring och noterade även sitt rekord på 1.30 då. Karriären grusades tyvärr tidigt av en skada i ett bakben. Försök gjordes i omgångar att få henne tillbaka till ovalen men det lyckades aldrig fullt ut.

För två år sedan köpte vi henne som fölsto och betäckte henne x fyra med fryst sperma utan att hon blev dräktig. Ifjol gick vi på färsk semin med Ulvsås Zico istället och då tog hon direkt. Hon fölade 17/5, dvs för en vecka sedan och fölbrunsten lurar nu alltså runt hörnet. Så om någon vill köpa henne och betäcka nu på en gång så är det bara att slå till. Vi är ute och färdas en hel del, så det är inte omöjligt att transport till önskad hingst kan ordnas av oss.

Priset för Nornes Jenta är 15.000 + moms + att köparen håller fölungen vid sidan vid liv tills dess att vi hämtar honom vid avskiljning. Alternativt att märren, mot en något högre prislapp, står kvar hos oss tills avskiljningen.

Så vill du eller någon annan vill ha ett fölsto med samma blodskorsning som Lannem Silje, Ulsrud Tea, Myr Faksen och Fjord Jerven m fl så finns chansen här!

Ifall ingen visar intresse inom de närmaste dagarna så går hon sannolikt tillbaka till Ulvsås Zico redan kommande helg.

För mer info, ring mig gärna på 070-2779557. Eller mejla på kiropraktorn@hotmail.com

Jerker.

Nya satser nya vinster

All things comes to an end. Även 2016. Ett fantastiskt travår för oss igen, det näst bästa faktiskt, sett till inkörda pengar till stallet, bara slaget av "Det Osannolika Året 2013", vilket aldrig kommer att kunna upprepas. Under året som idag drar sin sista suck har vi återigen fått vara med om oförglömliga minnen.

Stallet har kört in över en halv miljon (inklusive kvalbonus och uppfödarpengar), vi har vunnit fem lopp och snittat drygt 11.000 per start. Osannolikt bra. Men imorgon står det noll i kolumnen längst ut till höger igen... Det enda riktigt dåliga med den 1 januari.

Ängskalla blev tvåa sto-SM och trea i monté-SM (med minimal erfarenhet under sadel) och vann två "obligatoriska" lopp på isbana. Hon gjorde även hon, sina nio år till trots, sin näst bästa säsong med 285.300 kr in på kontot.

Katla Kiro vann tre lopp, satte svenskt rekord och var snubblande nära 200.000 insprunget. Hon visade under året att hon har utvecklats och kommer sannolikt att tillhöra den yppersta stoeliten i landet under 2017.

Ängslilja såldes tillbaka till uppfödarna innan karriären knappt hann börja. Hon kommer säkert att bli en bra fölmärr. En mycket trevlig häst, men alla pusselbitar föll tyvärr inte på rätt plats hos oss.

Marre R.F. köptes in i somras och kvalade på ett bra sätt som tvååring i augusti och har ett spännande år framför sig.

Röyns Kristine, blivande tvååring, inhandlades strax innan jul och gör, som det brukar heta, "allting rätt", så här långt.

Orion Kiro blev vårt första "barnbarn". En hingstunge efter e Dotterud Teddy u Odile Kiro. Är under avskiljning från mamman och ska börja tömköras om någon månad.

Odile Kiro är dräktig med Hellin Faxen.

Nornes Jenta är dräktig med Ulvsås Zico.

Det om våra hästar i stallet för dagen. Det känns som att vi laddat bössan ordentligt inför framtiden. Det kommande året blir spännande på många plan. Inte minst med tanke på att jag fr o m imorgon formellt är innehavare av en A-licens. Så där överhövan mycket kommer väl inte att förändras från början, men om trehundrasextiofem dagar finns alla möjligheter till att mitt liv ter sig på ett annorlunda sätt än det gör idag. Första hästen in i träning kommer om knappa två veckor, därefter kan jag ta emot ytterligare ett par stycken, sedan får vi se vart det tar vägen. Jag har ingen större brådska att expandera, utan vill göra det långsiktigt, grundligt och bygga för framtiden. Det är framför allt under pokalåret 2018 som vi ska visa framfötterna på allvar.

Jag provar att lägga ut en krok här på bloggen; Om någon skulle vilja bli hästägare i vårt stall nu eller senare så är det bara att höra av sig. Jag känner också till många fina unghästar som bara väntar på att få nya ägare.

kiropraktorn@hotmail.com
+46 (0)70 2779557

Jerker.

Den ljusnande framtid är vår

Man brukar inom travet säga att man har en pensionsförsäkring i stallet om man tycker att nån unghäst har det där lilla extra. Nu är det förvisso en bit till pensionen för både undertecknad och hustrun, så att kalla vårt föl för pensionsförsäkring låter väl inte riktigt med sanningen överensstämmande, men låt oss kalla honom för en kapitalförsäkring. Varje krona vi stoppar i honom nu blir en femkrona tillbaka om ett år. Bra utväxling! Vår kapitalförsäkring heter Orion Kiro. Nåja, inte officiellt ännu, men inom en snar framtid, då alla papper blir klara hos förbundet.

Orion är en hingst (vår första ever) efter Dotterud Teddy och vår egen uppfödda Odile Kiro. Han är precis sådär fantastisk som bara ens egna fölunge kan vara. Och precis som alla andras är också. Men inte så mycket som vår förstås. Snäll och fin, vacker och med ett fantastiskt rörelsemönster. Man kan redan nu, för sin inre syn, se hur han kommer att se ut när han står där i vinnarcirkeln med lagerkransen om halsen, helt stilla, med fotoblixtarna som smattrar och nationalsången som spelas i bakgrunden.

Vi ska bara tämja, köra in och träna honom ett par år först. Sen så.

Hörde jag Kriteriet?

Jerker.

Prem och montédebut

Valborgsmässoafton, kanske min favoritdag på året, tillbringades detta nådens år 2016 på Skelleftetravet. Kvällens målsättning var att prema Ängsgnista och att ha kul med Ängskalla. Båda dessa mål uppnåddes.

Gnista hade en jobbig dag med en massa strul i förberedelserna, ändå gjorde hon bra ifrån sig och klarade av sitt premielopp med bravur. Två omstarter i loppet gjorde att hon blev en aning trampig och när väl den giltiga starten gick iväg så tog hon inte tag i grejorna, alternativt så fick inte drivern henne att ta tag i grejorna. Hur som haver så kom vi hem på 2.00,3 och jag är mycket nöjd med hennes insats. Nu ska vi skruva ner tempot lite grand för hennes del enär hon ska få en månad med mental träning. Det börjar bli lite varmt i luvan och det är dags att pulla upp lite, jag har en skön känsla av att detta kan vara en riktigt fin häst. Men jag måste spela korten rätt för att få ut det mesta och bästa ur henne. Det blir min utmaning.

Kalla gjorde montédebut. Tänk så lätt det är med monté. Allt man behövde göra var att skritta barbacka fyra, fem gånger, sen var det iordningställt. Eller också var det andra faktorer som gjorde att hon presterade som hon gjorde. Nu blev hon "Bara Fyra", men hon är typ aldrig riden förut över huvudtaget och hon mötte förhållandevis rutinerade konkurrenter. Hon kom i mål på 1.26,6, förvisso med en ansenlig mängd mjölksyra i omlopp, men hon höll ändå ihop aktionen och gjorde allt som man kunde önska utifrån givna förutsättningar. Dessutom gjorde ridande Ingela ett toppjobb med hästen under hela kvällen. Men den stora hjältinnan var ändå Kalla. Jag är full av beundran för denna häst som ideligen ställs inför en massa krav av oss runtomkring och för det allra mesta alltid löser situationen på bästa möjliga sätt. Hatten av för hedersmercan!

De´e´mycke´nu. Start imorgon igen med Katla Kiro. På Umåker. Och innan dess kanske vi hinner klämma in en fölning, då storasyster Odile Kiro går i väntans tider, vilket vi också gör för den delen.

Jerker.

Vad blir'e för mat?

Äta bör de annars dör de. Hästarna. Men vad äter de? Vet du? Jag tyckte att jag hade lite koll, men på förekommen anledning så har jag nördat in mig lite extra på några av våra hästars dieter.

Inte helt enkelt till en början, men ganska kul efterhand när man får snurr på det. Generellt kan väl sägas att våra hästar har lite för bra hö när det kommer till tävling. Jag fick mig en ögonöppnare till livs då jag upptäckte att en foderstat innehållande ett alltför proteinrikt hö kan vara nog så knepigt att balansera upp med diverse kraftfoder och tillskott.

När det kommer till det numera högdräktiga stoet Odile Kiro (fölar inom en månad!!!) och de yngre förmågorna lämpar sig turbohöet desto bättre.

Hur som haver så kommer vissa korrigeringar att göras på Katlas och framför allt Ängskallas repektive matsedlar.

Och så får vi i vanlig ordning drömma vidare om vilka stordåd just dessa förändringar kommer att leda till.

Jerker.

Fölmärrarna på plats i Östersund

Nornes Jenta mumsar jämtländskt hö

Den gångna helgen stoppade vi in Odile i hästfinkan och familjen i bilen och åkte på tur.

Först lämnade vi Odile hos Löjdahls på Överby stuteri och övernattade också själva där.

Morgonen efter åkte vi till Norge och hämtade hem vårt nya avelssto Nornes Jenta. På hemvägen lämnade vi av även henne på ovan nämnda stuteri.

Odile går till Dotterud Teddy och Jenta till Smedheim Solan. 

Nu håller vi tummar och tår så gott det går för att vi ska få hämta hem två dräktiga märrar i mitten av juni nånstans.

Jerker.

För framtids segrar

Idag den första maj är den första dagen på resten av våra liv. Dags att ta ett rejält avstamp mot framtiden.

Dagen och morgondagen kommer till stor att tillbringas på inlandets vägar. Vi åker iväg med Odile Kiro till Överby Stuteri för att hon ska få möjligheten att bli mamma 2016. Den lycklige och ovetande fadern heter Dotterud Teddy. Efter mycket velande hit och dit om både hingstval och hingststation föll valet till slut på de nyss nämnda. Det har inte varit lätt. En dryg handfull hingstar har varit på tapeten och en knapp handfull har särskådats ordentligt. Till slut blev det alltså Dotterud Teddy. Skälen till att vi valde honom var framför allt två. För det första kompletterar han Odiles svagheter rent exteriört och för det andra landar inavelskoefficienten på en anständig nivå (6,8 enligt blodbanken). Sen finns det andra argument som också talar för honom.

Det har alls inte varit lätt att välja. Men grymt roligt.

För att göra det hela långt mycket mera crazy så inhandlade vi också under den gångna helgen ytterligare ett avelssto. Ni vet, lite spontant, sådär som man kan göra ibland. Nornes Jenta från Norge. Hon står i skrivande stund en dryg timme söder om Oslo, kommer under lördagen att transporteras upp till Trondheim, för att där hämtas av oss under eftermiddagen. Därefter kommer vi att lämna av även henne på Överby, för att betäckas med den mycket spännande hingsten Smedheim Solan. Också detta blev en ytterst spontan handling. Den eventuella blivande avkomman efter de två kommer att ha en hypermodern och bra stamtavla. IK blir i det här fallet 7,5. Hoppas nu bara att allt går i lås.

Ibland måste man våga för att vinna.

Jerker.

Brudarna på trav

Ängskalla, Ranja och Katla

I torsdags var vi på trav i Umeå. 

Ängskalla var ut i ett riktigt rövargäng, med hennes mått mätt. Vi hoppades på en fjärde-femteplats. Hon gjorde ett bra lopp och gick med full fart över mål. Avslutade 1.25 sista 500 och bärgade en femteplats. Härligt att se en åttaårig märr avsluta så vasst i sin hundrade start.

Katla hade vi lite högre förhoppningar på. Drivern också. Men allt blev fel. Leif Boork sa en gång att: "En gameplan fungerar bara fullt ut om motståndarna också håller sig till sin gameplan." Det gjorde inte våra motståndare den här gången, därför fick vår kusk ta på sig dumstruten. Katla felade men grejade ändå en matlapp. Vi glömmer och går vidare.

Odile ska betäckas nu i vår. Vi har hattat fram och tillbaka med hingstvalet. Nu verkar vi ha bestämt oss för, nej jag återkommer med det.

Ängslilja tränar på och gör det dessutom på ett bra sätt. Hon körs tre dagar per vecka för närvarande. Två gånger lite hårdare, i något som skulle kunna kallas intervallträning. 6 intervaller à 600 m i 2.10-tempo. Hon kommer sannolikt att prema i april när vår hemmabana kör igång för säsongen.

Jerker.

Det har varit mycke' nu

Långt mellan blogginläggen och då hinner det hända desto mer.

För nån vecka sedan var jag in till banan och körde jobb med Odile Kiro. Hon lyckades äntligen övertyga mig om att nu är det slut. Med hennes tävlingskarriär. Hon har försökt visa det under en lång tid och på allehanda sätt. Och till slut har även den här tjurskallen (undertecknad) insett faktum. Så nu får hon gå i hagen några månader innan det är dags för nästa fas i hennes liv. Som mamma.

Katla fick också följa med in till banan. Hon verkar ha desto längre till avelsboxen. Körde ganska snabbt första tusen, lite snabbare andra tusen med en ännu lite snabbare sista femhundra. Startar 27/1 i Boden.

Katla har tillsammans med Ängskalla blivit nominerad till Norrtravs travgala för sina prestationer under fjolåret. Den senare dessutom i två klasser.

Ängskalla tränar på lite hårdare än vanligt då det för hennes del just nu är något så ovanligt som ett tävlingsuppehåll. På nästan två månader dessutom. Och i helgen fick vi en halvmeter snö att implementera i träningen också. Nice.

Ängslilja knallar på. Upp emot en mil som längst. Dock känns det som att det börjar ta emot lite nu. Hon orkar inte riktigt med den träningsdosen så hon får minska distansen och öka tempot en aning istället.

Idag söndag har Sleipner Skellefteå med vår avelsinspiratör Frida Andersson i spetsen haft den stoträffen som jag tidigare har skrivit om. Mer om den här. Jag nöjer mig i detta forum med att kommentera den som mycket lyckad.

Och i slutet av den vecka som precis står i begrepp att ta sin början, så bär det av mot Järvsö för den årliga ordförandekonferensen med Sleipner.

På återhörande.

Jerker.

Generna på plats

Vi har gentestat vårt blivande fölsto Odile Kiro och hon är C/A. Vad det innebär för en kallblodstravare kan den vetgirige läsa mer ingående om här.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är den bästa genkombinationen för ett tävlande kallblod. När det kommer till avel så krävs det som bekant "two to tango", dvs vad det ska bli för gener hos den kommande fölungen, beror dels till 50% på hingstens gener och dels inte minst på slumpen.

Mycket kan sägas om detta med gentestning. Jag nöjer mig här och nu med att säga två saker:

För det första; Man önskar och hoppas på en rad olika positiva egenskaper hos sin unga, blivande storstjärna. Den ska ha exteriör och löpskalle, hjärta och lungor, rätt muskelfibrer, optimal korsning av föräldrarna osv. Och dessutom förmågan att rent genetiskt ha de rätta förutsättningarna för gångarten trav. En av dessa faktorer kan vi dels styra, men framför allt med säkerhet och på ett enkelt sätt kontrollera, dvs den sistnämnda. Så varför inte utnyttja möjligheten?

För det andra; Jag anser att alla borde testa sina avelsdjur inom kallblodsaveln. För allas skull på lång sikt. Och detta gäller i första hand avelshingstarna. Vi skulle på så vis inom en ganska snar framtid långt mycket bättre förutsättningar att påverka vår avel jämfört med vad vi har idag.

Om detta med gentester finns massor med missförstånd och felaktigheter, vilket grundar sig i ren och skär okunskap. Och kanske i vissa fall kryddat med en gnutta konservativt tänkande.

Och som vanligt när det kommer till revolutionerande framsteg på vilken front det än vara må så gäller; Antingen kämpar man mot utvecklingen eller också hänger man med densamma.

Den uppmärksamme läsaren av detta inlägg noterar mitt personliga rekord i antal semikolon, hela tre stycken.

Jerker.

Årets julklapp

Sedan ett par dagar är jag tillbaka i gängorna igen efter en liten julferie i vårt västra grannland. Helt hästfritt, nästan. Hann titta till några fina och välstammade unghästar också.

Har kört våra hästar några gånger nu i helgen. I den härliga vintriga miljön som vi erbjudits de senaste dagarna. Med krispiga isvägar och bländvit snö. Och i ärlighetens namn kanske nog så många minusgrader för min smak. Årets julklapp kom då väl till pass. Ett par eluppvärmda strumpor, kan varmt (sorry) rekommenderas. Tack mamma och Sverker!

Vidare så har jag fått svar på gentestet på vår blivande fölmärr Odile Kiro. A/C. Det vill säga att hon är bärare av travgenen. Återkommer i ämnet i senare blogginlägg.

Hästarna har gått lite intervaller:

Ängskalla, Katla och Odile har sprungit sex st 900-metersintervaller i 40-tempo med en dryg minuts vila emellan varje.

Ängslilja har klivit upp på det sista trappsteget i grundträningen. Hon joggingrundor är nu uppe på tio kilometer med lite inbakade fartlekar. Hon får ligga kvar där i ett par veckor innan det börjar vara dags för lugna rundbanejobb inne på Skellefteovalen.

Jerker.

Stenhård vecka

Stenhårda förhållanden ute nu. Tur att våra brudar också är stenhårda så att de står pall för påfrestningen.

Eftersom det är så stenhårt hemma så åkte jag in till banan idag för att köra ett lätt jobb med Katla inför måndagens stenhårda lopp. Banan var dock så stenhård att det inte ens var mödan värt att lasta av min springare från transporten, så vi åkte hem igen.

Stenhårda vägar är emellertid inte hela världen om man tränar med insidan av huvudet. Man får passa på att köra de där stenhårda skrittpassen med pullerten som annars kanske inte blir av.

Dagens övningar:

Ängslilja, sju kilometer sakta lunk. Hon kan må bra av att få ta det lugnt nu medan vägarna är stenhårda, då hon haft en ganska tuff höst.

Katla, fyra tuffa intervaller à 500 meter på en ännu inte stenhård lägda.

Odile, pullert, ömsom lätt, ömsom stenhårt tryck.

Ängskalla, på släp bakom den ovannämnda. Stenhård träning. Not.

Batterierna är annars på laddning inför de stenhårda drabbningarna på måndag. Återkommer om dem vid ett senare tillfälle.

Jerker.

Tips från coachen

Där vi bor finns inte gatubelysning överallt. Vintern, kylan och inte minst snön som komma skall, kommer att leda till att strömförsörjningen i hagarna kommer att vara undermålig de kommande månaderna. Detta är en dålig kombo.

Det händer alla hästhållare, förr eller senare, att man får lösspringande hästar. I bästa fall bara på den egna gården, men tyvärr kan de också ge sig ut på vägen. När man väljer att köra på vägen efter mörkrets inbrott, ser väl förhoppningsvis alla till att förse sig med allehanda attiraljer som gör häst, kusk och vagn så synliga som omständigheterna kräver. Kommer hästen lös och ger sig ut på egen hand är dock risken överhängande att den inte kommer att synas lika väl.

Detta fick vi erfara för ett par år sedan. Hela skocken på fyra hästar gav sig ut på nittiovägen och drog en sjukilometersrepa efter densamma, varav ca fem kilometer helt saknade gatubelysning. Det hela höll på att gå riktigt på tok. Jag ska aldrig glömma polisens ord i telefonen innan vi hade hittat våra lösdrivare: "Förbered er på det värsta, en av hästarna är påkörd." Den hästen, var den då ostartade, men som vi tyckte, talangfulla Odile Kiro. Hon klarade sig emellertid förhållandevis väl, men fick en rejäl törn mot höften och jag tror att det sedan har hämmat henne en aning under hela hennes karriär. Hon har förvisso gjort det bra ändå, men helt rytmisk i aktionen har hon aldrig varit.

Denna historia lärde oss att ha reflexgrimma på hästarna under det mörka halvåret och det kan jag verkligen tipsa / råda alla att ta efter. En billig försäkring om utifall att.

Jerker.

Första gången

I helgen var det dags för debut på banan för ettåriga Ängslilja. Det fanns en plats över i hästfinkan, bredvid Ängkalla som skulle få sträcka ut lite på ovalen. Den som kändes mest lämplig att ta med var Lilja och så fick det alltså bli.

Tre bakvarv + två rätvarv + ett bakvarv. Sprang och tittade på vissa saker, skyggade för andra, gjorde lydigt vad hon skulle ibland, protesterade hej vilt andra gånger. Ergo, hon gjorde som ettåringar ofta gör i samband med sina första varv på en travbana. På pluskontot hamnar att hon skötte sig bättre och bättre ju mer jag körde och att hon inte brydde sig ett smack om de två blodingarna som sprang i högt tempo, ömsom i bakvarv, ömsom i rätvarv.

Tanken med Kallas jobb var att hon skulle springa så sakta som möjligt i 3000 m. Helst ca 1.40 hela vägen. Det lyckades nästan. 1.38 blev det. Åsså behövde jag inte gå på gymet för att träna överkropp denna helg i alla fall... Kalla startar på söndag på Bergsåker.

Odile fick på sig två par vinterdojor i helgen och fick gå sitt första träningspass efter tio veckors höstledighet. Det blir en sista satsning för att se om hon räcker till som travhäst. Skulle hon inte visa kraftig bättring innan våren så småningom kommer så får hon ta nästa steg i livet och bli mamma på heltid. Till att börja med så måste vi träna bort femtio kilo fläsk. Helt otroligt, hon måste ha gått upp nästan ett kilo per dag i genomsnitt. Hoppas det går lika fort åt andra hållet.

Over and out.

Jerker.

Statusuppdatering

Uppdatering av hästarnas status för dagen:

Ängskalla - tränas ganska hårt för närvarande. Varierad träning, intervaller i backe, långa intervaller i mindre kuperad terräng (4 x 1500 m med en puls på max 205), pullert. Startar sannolikt nästa gång på Bergsåker 9/11.

Odile Kiro - har inte haft en sele på sig sedan starten i augusti. Jag blev less, hon verkade vara det också. Börjar om med träningen kommande helg. Det blir tuff träning i några månader, så får vi se om hon tänder till och börjar tävla bättre mot slutet av vintern. I annat fall blir hon fölmärr till våren.

Katla Kiro - har tränats hårt den sista tiden. Fokus på fart och rytm. Och ett ständigt letande efter den rätta balanseringen. Känns ganska ok. Startar på torsdag på Umåker.

Ängslilja - Joggar på. För närvarande ligger dosen på sex km ca fem ggr / vecka. Hon får öka på med en km till efter månadsskiftet. Jag försöker lägga in några femhundrametersintervaller i 2.30-fart varje träningspass.

Duracell Av Friheten (barnens shettis) - Jag fick åka med i rockarden idag. Känns som att formen är i stigande. Startar: tja, det vette fåglarna, om ens de.

Jerker.

Hittade en bra rygg

Ryggresa

Under kvällens träningspass hittade jag en lika oväntad som bra rygg att placera Ängslilja i. Inte för att hon visat tendenser på att behöva ryggresor ännu, som väl är, men lite spännande tyckte hon ändå att det var. En lämplig träningspartner visade det sig också vara och hennes nyvunna träningspartner, barnens shettis Duracell tyckte också att det var lite roligare att för en gångs skull behöva träna på egen hand. Även om han som synes på bilden ofta har tre ivrigt påhejande kuskar.

Dagens tävlingshästar gjorde väl ungefär vad jag hade förväntat mig. Katla slog på en liten gunga femhundra kvar men reparerade ändå klart godkänt till en sjätteplats och passerade hundringen intjänat för året. Odile gick felfritt men räckte inte till i alla fall och slutade oplacerad.

Hingstkatalogerna kom fram under middagen...

Jerker.

Syrrorna möter varandra

Idag har vi för första gången två egna uppfödningar med i samma lopp. Syskon dessutom. Odile och Katla startar under dagens lunchtrav på hemmaplan.

Jag har väntat på dessa stolopp hela sommaren, framför allt för Odiles skull eftersom hon haft lite besvär att hänga med i sin klass hittills under året. Nu blev det ganska hårt motstånd idag ändå, men bättre förutsättningar än såhär blir det inte; Stolopp på hemmaplan och hon är bland de som tjänat mest pengar i loppet. Klarar hon inte av lopp som dessa, ja då får vi nog ta oss en mycket allvarlig funderare angående hennes framtid på tävlingsbanan.

Katla får starta i loppet av ungefär samma anledning som storasyrran, d v s att förutsättningarna på förhand knappast kan bli bättre för hennes del sett till propp och bana. Jag tror t o m att det är mindre hårt att möta äldre ston än att starta i fyraårsloppen, när hon nu dragit in så mycket pengar som hon gjort. Exempelvis vanns förra loppet hon deltog i på en 25-tid. Så lär inte bli fallet idag. Men hårt blir det ju såklart i alla fall för vår relativt orutinerade lilla märr.

Kan vi få pengar på båda så vore denna dag en klart lyckad sådan.

Spänn banden!

Jerker.

Slutet på en resa

Det är faktiskt med ett visst vemod som vi idag beger oss till Östersund, för att delta i Derbystoet, imorgon kväll med Katla Kiro. Det innebär, på ett sätt, slutet på en resa som tog sin början 2008.

Det hela började vid ett besök på stuteri Spang Berg i Norge. Vi hade ett Moe Odin-föl i magen på Fixmaja och hen skulle strax se dagens ljus. Jag stod och tittade på och klappade på den, sedan ett halvår tillbaka, färskaste norske derbyvinnaren Tangen Scott, när en tanke slog mig; Vi skulle göra ett allvarligt försök att ta oss en klassisk final med en egenuppfödd häst.

Nämnda "fölunge-i-magen" blev det ingen travhäst av. Men det visste vi såklart inte vid den tidpunkten. Vi tänkte att: "Tänk om den blir en stjärna, då vore det inte fel att ha ett helsyskon som kommer året efter." Därför betäckte vi med Moe Odin igen. Det blev Odile Kiro som så småningom blev sexa i Kriteriestoet och trea i Derbystoet. Men det visste vi såklart inte att hon skulle komma att bli vid den tidpunkten.

Alla goda ting är tre, så varför inte ta en Moe Odin till? Tyvärr var han fullbokad när vi fick ut tummen och skulle boka, så vi blev rekommenderade av det stuteri som vi nyttjade då, att prova Lome Elden. Det blev Katla Kiro. Som ifjol blev tvåa i Kriteriestoet. Men det visste vi såklart... ja ni fattar.

Sen tog det tvärstopp. Fölmärren Fixmaja såldes till det då nystartade stuteriet i Lycksele som eftersökte Eldingfria fölston. Hon hade en Bork Odin-avkomma i magen som vi skulle ta tillbaka. Tyvärr kastade hon det fölet och vid nästa fölning dog hon själv. Så det bidde inga fler avkommor efter fina Fixmaja (som vi för övrigt också tävlade med, inte helt utan framgång).

Därför känns det lite vemodigt att vi nu kommit fram till Fixmajas sista avkommas sista klassiska final. Det känns som att vår satsning som startade för drygt sex år sedan, nu har kommit till vägs ände och att det kommer att dröja länge innan vi kommer till en sådan här final igen med egen uppfödning, om det ens kommer att inträffa igen. Dock är jag oerhört glad, stolt och tacksam över att jag / vi fått uppleva dessa högstidsstunder som dessa stora lopp utgör.

Tack Fixmaja!

Jerker.

I afton dans

Jag hoppas i alla fall det. Att Ängskalla bjuder upp och att det blir dans bort i vägen på torsdagskvällen på Solänget. Och att det inte blir några felsteg i barfotaframdansen.

Proppen är perfekt, läget är perfekt och formen likaså. Lika få moln på himlen som dessa varma sommardagar således. Känns som att hon har en bra chans att vara med och tampas om pallplaceringarna. Jag tror och hoppas att hon kommer att göra en fin insats. Exakt samma balans som tidigare. Förutom att höger baksko sitter på vänster sida och vice versa eftersom de är slitna på ett visst sätt efter förra starten.

Kalla har förvisso haft en liten paus på tre veckor från tävlandet. Tror inte att det spelar så stor roll. Jag har märkt att hon ofta gör bra lopp när hon antingen, inte har startat på ett tag, eller också har startat alldeles nyss. Det kvittar alltså vad det anbelangar.

På fredag svingar jag mig upp i jollen för att köra två lopp samma dag. Kör kuskmatch med mamsens Ängsfrigg och dessutom startar Odile i ett lopp som jag inte hade tänkt anmäla till. Blev väldigt förvånad när jag såg henne i startlistan. Kan faktiskt inte ens minnas att jag anmält henne överhuvudtaget. Men det måste jag alltså ha gjort i ett svagt ögonblick, troligen för ganska länge sedan. Mer om dessa starter i kommande inlägg.

Vi börjar som sagt med Sä ikväll.

Spänn banden.

Jerker.