Det vackraste jag vet är att se dig när du sover, skaldade Cecilia Vennersten. Jag vet inte om det är det allra vackraste för mig, men en av de allra vackraste sakerna jag vet är ideellt arbete. Jag har under mitt liv, framför allt under min barn- och ungdom fått åtnjuta andra människors ideella arbete för min skull, för att jag skulle få och fick en bra barndom, en trygg uppväxt och en sund inställning till andra människors betydelse i min närhet. I mitt specifika fall så handlade det för det mesta om idrott, förvisso också om alla de osynliga hjältar som klippte badstrandens gräsytor på sommaren, drog upp skidspåren vintertid, snitslade cykelbanor i höstrusket osv. Men om jag håller mig till idrottandet så kan jag aldrig i världen tacka alla de som ställt upp och skjutsat till fotbollsmatcher, krattat och kritat linjer på fotbollsplaner, arrangerat pingisturneringar, spolat hockeyplaner, tvättat matchtröjor, raggat ihop lag, ställt upp som tränare osv osv i all oändlighet. Det här är vackert på riktigt och något som är så otroligt viktigt för att vårt föreningssverige ska rulla, växa och förkovras.
Inom travsporten finns också ett stort behov av ideellt arbete. Alla bidrar förhoppningsvis efter bästa förmåga. Under tisdagen fick våran lokala sleipneravdelning möjligheten att dra sitt ideella strå till stacken genom att närvara vid Skellefteåtravets ponnytravläger. Vi körde tandemkörning med några fina kallblod, ordnade en förenklad version av tappskokurs och grillade och bjöd på hamburgare till middag.
Nu blev jag aldrig den där fotbollstränaren eller materialförvaltaren som många varit för mig, men det känns ändå väldigt bra att kunna bidra till att kanske ha sått något frö till att någon ungdom, någon gång i framtiden kan se tillbaka på just det här lägret och tänka tanken att det kanske var just där och då som det som det sa klick, att det var där och då som hen bestämde sig att hästar och trav, det var verkligen värt att lägga tid och möda på. Så, tack för att vi i Sleipner fick vara med!
Jerker.
Visar inlägg med etikett Sleipner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sleipner. Visa alla inlägg
onsdag 10 juli 2019
måndag 9 oktober 2017
Steggbest Minne och tack för i år
I förrgår kördes Steggbest Minne på Skelleftetravet. Årets mest omskrivna lopp på min hemmabana. Och det finns med mina ögon sett fog för det. Loppet har körts sedan 1978 till minne av den störste avelsgiganten på kallblodssidan i Sverige. Steggbest blev trettio år gammal och dog 1977. Han begravdes på travbanans innerplan och en minnessten finns framför måldomartornet som en påminnelse om hans existens och gärning. Hederspriset till hans minneslopp är f ö sedan några år tillbaka, kanske det finaste i sitt slag i kallblodssammanhang. En replika av minnesstenen, ca femtio cm hög snidad av den skicklige sameslöjdaren Jonas Sandström, en av våra lokala medlemmar som lägger ner ideella timmar för loppet, för föreningen och i förlängningen för sporten.
Steggbest Minne har som sagt körts i nästan fyrtio år, men sedan 2010 har loppet fått en ansiktslyftning. Rejält höjda prispengar och mycket större satsning från sällskapet har gjort att loppet numera anses vara ett av de viktigaste i hela landet. Loppet har sedan 2010 sett alla de bästa kallbloden under innevarande period skära mållinjen som etta, från Sverige, Norge och Finland, med ett undantag, Tekno Odin, men det är förhoppningsvis bara en tidsfråga. Steggbest Minne har några gånger under 2010-talet varit det snabbaste kallblodsloppet under året och inte sällan har vinnaren noterat låga 1.20-tider.
Årets upplaga var på förhand en av de bästa. De fem snabbaste på svensk mark i år + ett par raketer till fanns med bakom bilen. Det var upplagt för fartfest, vilken dock kom på skam pga en , förvisso hygglig, men ändå regnvåt bana. Lome Brage avgick med segern efter en klassisk spets-och-slut. Han vann på 1.21,8ak och fick för besväret med sig 150.000 friska riksdaler. Vi tar med oss hans fina insats in i höstmörkret och så hoppas i alla fall jag att han återkommer nästa år. Och kanske då får möta tidigare nämnda Tekno Odin. Och kanske en fräsch Lannem Silje? Man kan väl få drömma...
Steggbest Minne innebar också att den sista fasta punkten på vårt lokala Sleipnerarbete därmed var avklarad. Föreningen har raggar ihop och skänkt goodibags och täcken till alla startande, ordnat med hederspris och segertäcke till vinnaren och sist men inte minst personligen hälsat alla välkomna och pratat en liten stund med de i kretsen runt varje häst. Vikten av det senaste kan inte nog betonas. Jag har haft förmånen att få starta i en del större lopp med egna hästar de senaste åren. Och dessutom med viss framgång. Men, när allt kommer omkring, tiden har gått och de intjänade pengarna är förbrukade, då återstår bara minnet av loppet. Och då inte bara själva racet, utan också allt som förhoppningsvis varit däromkring. En middag, ett täcke, en tavla eller som sagt inte minst bemötandet och omhändertagandet som man förhoppningsvis får vid deltagandet. Detta med vikten av minnet av loppet kan inte nog betonas, jag vill t o m hävda att det kan vara tungan på vågen om man återkommer eller inte till en viss bana, eller ett specifikt lopp. Ni är många där ute som gör ett bra jobb avseende det goda bemötandet. Keep up the good work!
Avslutningsvis vill jag tacka alla i min lokala sleipneravdelning för ett bra jobb under hela året, i det stora och i det lilla. Tillsammans har vi skapat, skapar och kommer att skapa en bra tillvaro för folk och fä runt vår kallblodstravare och därmed är vi en tillgång för hela den svenska travsporten, lokalt, regionalt och nationellt.
Jerker.
Steggbest Minne har som sagt körts i nästan fyrtio år, men sedan 2010 har loppet fått en ansiktslyftning. Rejält höjda prispengar och mycket större satsning från sällskapet har gjort att loppet numera anses vara ett av de viktigaste i hela landet. Loppet har sedan 2010 sett alla de bästa kallbloden under innevarande period skära mållinjen som etta, från Sverige, Norge och Finland, med ett undantag, Tekno Odin, men det är förhoppningsvis bara en tidsfråga. Steggbest Minne har några gånger under 2010-talet varit det snabbaste kallblodsloppet under året och inte sällan har vinnaren noterat låga 1.20-tider.
Årets upplaga var på förhand en av de bästa. De fem snabbaste på svensk mark i år + ett par raketer till fanns med bakom bilen. Det var upplagt för fartfest, vilken dock kom på skam pga en , förvisso hygglig, men ändå regnvåt bana. Lome Brage avgick med segern efter en klassisk spets-och-slut. Han vann på 1.21,8ak och fick för besväret med sig 150.000 friska riksdaler. Vi tar med oss hans fina insats in i höstmörkret och så hoppas i alla fall jag att han återkommer nästa år. Och kanske då får möta tidigare nämnda Tekno Odin. Och kanske en fräsch Lannem Silje? Man kan väl få drömma...
Steggbest Minne innebar också att den sista fasta punkten på vårt lokala Sleipnerarbete därmed var avklarad. Föreningen har raggar ihop och skänkt goodibags och täcken till alla startande, ordnat med hederspris och segertäcke till vinnaren och sist men inte minst personligen hälsat alla välkomna och pratat en liten stund med de i kretsen runt varje häst. Vikten av det senaste kan inte nog betonas. Jag har haft förmånen att få starta i en del större lopp med egna hästar de senaste åren. Och dessutom med viss framgång. Men, när allt kommer omkring, tiden har gått och de intjänade pengarna är förbrukade, då återstår bara minnet av loppet. Och då inte bara själva racet, utan också allt som förhoppningsvis varit däromkring. En middag, ett täcke, en tavla eller som sagt inte minst bemötandet och omhändertagandet som man förhoppningsvis får vid deltagandet. Detta med vikten av minnet av loppet kan inte nog betonas, jag vill t o m hävda att det kan vara tungan på vågen om man återkommer eller inte till en viss bana, eller ett specifikt lopp. Ni är många där ute som gör ett bra jobb avseende det goda bemötandet. Keep up the good work!
Avslutningsvis vill jag tacka alla i min lokala sleipneravdelning för ett bra jobb under hela året, i det stora och i det lilla. Tillsammans har vi skapat, skapar och kommer att skapa en bra tillvaro för folk och fä runt vår kallblodstravare och därmed är vi en tillgång för hela den svenska travsporten, lokalt, regionalt och nationellt.
Jerker.
måndag 25 september 2017
Unghästvisning summering
Under söndagen hölls den årliga unghästvisningen i Skellefteå i regi av Sleipner.
I Skellefteå är det uppåt på kallblodssidan. Inte minst på unghästsidan.
Under det senaste åren så har kallblodshästarna t o m gått om varmbloden avseende antal hästar på banans träningslistor.
Under innevarande år har också treårstävlandet ökat markant, hela elva stycken har startat och samtliga har tjänat pengar.
Och igår var det nytt rekord i antal anmälda till unghästvisningen, tjugofyra stycken, jag vill minnas att det gamla rekordet var från ifjol då arton kände sig manade att delta.
Av dessa var hälften tvååringar, dessutom finns ytterligare några i träning men deltog inte på visningen. Sålunda borde antalet startande treåringar nästa år också ligga relativt högt sett till kvantiteten.
Dessa framsteg och ett gäng andra vill jag påstå vara ett resultat av bl a det idoga arbete som vår lokala sleipneravdelning lägger ner.
Årets unghästvisning var den roligaste, smidigaste och bästa som i alla fall jag har varit med om. Den smygstartade denna gång redan kvällen innan med en föreläsning med domare Anders Järnerot. Vi var ca fyrtio åhörare som lyssnade när han pratade allmänt om avel och exteriörbedömning. Det var en lika intressant som givande föreläsning, jag tror att samtliga som närvarade på både den och unghästvisningen fick ut lite extra genom att ha mer kött på benen än vanligt när man tittade på unghästarna. Tack Anders!
För vår egen del så blev det också en succé. Vi visade upp fyra hästar från stallet. Ettårshingstarna Orion Kiro och Guldhagens Leopold fick båda 81 poäng och tvåårsstona Rappodina och Röyns Kristine fick 79 resp 81 poäng. Extra kul med märrarna som båda två fick tio poäng för sin travmekanik för vagn. De uppförde sig på bästa sätt och avslutade i 1.35-1.36-fart upploppet ner.
Så framtiden ser ljus ut, både för banan och för vårat eget stall!
Och vill just du som läser detta vara med på framgångståget så finns det andelar att köpa i tre stycken riktigt fina ettårsston som strax ska påbörja sin marsch mot stjärnorna. Mer om det här!
Jerker.
I Skellefteå är det uppåt på kallblodssidan. Inte minst på unghästsidan.
Under det senaste åren så har kallblodshästarna t o m gått om varmbloden avseende antal hästar på banans träningslistor.
Under innevarande år har också treårstävlandet ökat markant, hela elva stycken har startat och samtliga har tjänat pengar.
Och igår var det nytt rekord i antal anmälda till unghästvisningen, tjugofyra stycken, jag vill minnas att det gamla rekordet var från ifjol då arton kände sig manade att delta.
Av dessa var hälften tvååringar, dessutom finns ytterligare några i träning men deltog inte på visningen. Sålunda borde antalet startande treåringar nästa år också ligga relativt högt sett till kvantiteten.
Dessa framsteg och ett gäng andra vill jag påstå vara ett resultat av bl a det idoga arbete som vår lokala sleipneravdelning lägger ner.
Årets unghästvisning var den roligaste, smidigaste och bästa som i alla fall jag har varit med om. Den smygstartade denna gång redan kvällen innan med en föreläsning med domare Anders Järnerot. Vi var ca fyrtio åhörare som lyssnade när han pratade allmänt om avel och exteriörbedömning. Det var en lika intressant som givande föreläsning, jag tror att samtliga som närvarade på både den och unghästvisningen fick ut lite extra genom att ha mer kött på benen än vanligt när man tittade på unghästarna. Tack Anders!
För vår egen del så blev det också en succé. Vi visade upp fyra hästar från stallet. Ettårshingstarna Orion Kiro och Guldhagens Leopold fick båda 81 poäng och tvåårsstona Rappodina och Röyns Kristine fick 79 resp 81 poäng. Extra kul med märrarna som båda två fick tio poäng för sin travmekanik för vagn. De uppförde sig på bästa sätt och avslutade i 1.35-1.36-fart upploppet ner.
Så framtiden ser ljus ut, både för banan och för vårat eget stall!
Och vill just du som läser detta vara med på framgångståget så finns det andelar att köpa i tre stycken riktigt fina ettårsston som strax ska påbörja sin marsch mot stjärnorna. Mer om det här!
Jerker.
lördag 23 september 2017
Unghästvisning
En gammal stolt tradition inom hästvärlden, det att visa upp, premiera och få sin häst bedömd. Så har man gjort "sedan urminnes tider". Av olika skäl, oftast har det haft att göra med avel eller kommers i en eller annan form. De unga kallbloden har sedan bra många år också visats upp och bedömts, men av helt andra anledningar. Visst, traditionens makt finns säkert och skvalpar i bakgrunden, men minst lika stor anledning torde vara att man vill ha en objektiv bedömning om sin hästs exteriör, rörelseschema, lynne osv, mer för sin egen skull än för någon annans.
En annan viktig anledning till dessa unghästvisningar som arrangeras runt om i landet är att de unga individerna ska börja tämjas och hanteras för att på så sätt få en kickstart på travlivet, se banan, åka transport mm, därifrån är steget inte långt till att man börjar köra in och träna hästarna, vilket i sin tur främjar tidiga tävlingsdebuter i högre grad än vad som annars kanske skulle riskera att bli fallet.
För mig personligen så är den stora behållningen med eventen att få se många unghästar samtidigt och på så sätt träna sitt öga att se exteriören på en häst. Om man bara är hemma och tittar på sin egen häst dag ut och dag in, hur ska man då veta om den har en brant bog eller et stupande kors? Hur vet man om hasen är rak eller vinklad / krokig? En och annan kanske har "ögat", jag har det inte, men jag börjar lära mig. Via dessa unghästvisningar så får jag se många hästar mer eller mindre samtidigt och då är det lättare att jämföra. Dessutom får man ju mer eller mindre facit på hur hästarna ser ut medelst domarens protokoll. Det är möjligt att det inte alltid blir helt rätt, men ett vet jag och det är att domaren har mer rätt än jag.
Ifjol visade vi upp Marre R.F. Hon fick idel fina vitsord men lika stora nedslag på hennes framknän. Sedär, ytterligare viktig information och en nyttig lärdom. Med den nyvunna kunskapen om hennes exteriöra defekter så fick hon börja träna på ett för knäna icke påfrestande sätt. Om det var det allena som gjort att hon nåt så pass relativa framgångar som treåring vet jag inte, men en bidragande orsak torde det nog kunna vara.
Så, om du vill lära dig mer om exteriör, besök en unghästvisning nära dig då och då. Och har du en egen häst, anmäl den och delta, men när du går dit, titta på och intressera dig för alla andra hästar, din egen lär du se så det räcker ändå. Öva ögat.
Och apropå lärdomar och kunskap, skulle du vara så lyckligt lottad att du befinner dig i Skellefteås närområde under helgen så har Sleipner Skellefteå sin årliga visning av unghästar på Skelleftetravet på söndag, med start kl 09.00. Och ikväll (lördag) är det föreläsning (med middag) om hästens exteriör på travlogen kl 18.00. Anmälan krävs, egentligen har anmälningstiden gått ut, men vi har tagit höjd för eftersläntrare och beställt extra mat. Men tänker du komma och inte har anmält dig så hör gärna av dig till mig eller Frida Andersson på ett eller annat sätt innan. Du är välkommen!
Jerker.
En annan viktig anledning till dessa unghästvisningar som arrangeras runt om i landet är att de unga individerna ska börja tämjas och hanteras för att på så sätt få en kickstart på travlivet, se banan, åka transport mm, därifrån är steget inte långt till att man börjar köra in och träna hästarna, vilket i sin tur främjar tidiga tävlingsdebuter i högre grad än vad som annars kanske skulle riskera att bli fallet.
För mig personligen så är den stora behållningen med eventen att få se många unghästar samtidigt och på så sätt träna sitt öga att se exteriören på en häst. Om man bara är hemma och tittar på sin egen häst dag ut och dag in, hur ska man då veta om den har en brant bog eller et stupande kors? Hur vet man om hasen är rak eller vinklad / krokig? En och annan kanske har "ögat", jag har det inte, men jag börjar lära mig. Via dessa unghästvisningar så får jag se många hästar mer eller mindre samtidigt och då är det lättare att jämföra. Dessutom får man ju mer eller mindre facit på hur hästarna ser ut medelst domarens protokoll. Det är möjligt att det inte alltid blir helt rätt, men ett vet jag och det är att domaren har mer rätt än jag.
Ifjol visade vi upp Marre R.F. Hon fick idel fina vitsord men lika stora nedslag på hennes framknän. Sedär, ytterligare viktig information och en nyttig lärdom. Med den nyvunna kunskapen om hennes exteriöra defekter så fick hon börja träna på ett för knäna icke påfrestande sätt. Om det var det allena som gjort att hon nåt så pass relativa framgångar som treåring vet jag inte, men en bidragande orsak torde det nog kunna vara.
Så, om du vill lära dig mer om exteriör, besök en unghästvisning nära dig då och då. Och har du en egen häst, anmäl den och delta, men när du går dit, titta på och intressera dig för alla andra hästar, din egen lär du se så det räcker ändå. Öva ögat.
Och apropå lärdomar och kunskap, skulle du vara så lyckligt lottad att du befinner dig i Skellefteås närområde under helgen så har Sleipner Skellefteå sin årliga visning av unghästar på Skelleftetravet på söndag, med start kl 09.00. Och ikväll (lördag) är det föreläsning (med middag) om hästens exteriör på travlogen kl 18.00. Anmälan krävs, egentligen har anmälningstiden gått ut, men vi har tagit höjd för eftersläntrare och beställt extra mat. Men tänker du komma och inte har anmält dig så hör gärna av dig till mig eller Frida Andersson på ett eller annat sätt innan. Du är välkommen!
Jerker.
lördag 5 augusti 2017
Gemenskap och Vi-känsla
När jag och Ranja för drygt tio år sedan började satsa mer eller mindre seriöst på kallblod så föll det sig naturligt att också engagera sig i den lokala Sleipneravdelningen. Vår lokalavdelning var redan då hyggligt aktiv och har dessutom utvecklats mycket, i rätt riktning, under den tid som vi varit med. Jag tycker att det pratas mycket om att "vi ska bli fler", "vi måste vara positiva" osv, ibland får jag känslan av att det allena är det enda viktiga. Det är det inte. Det är också viktigt att det finns starttillfällen, tävlingar året runt och pengar att köra om. Min känsla är att vi på småbanorna ska "vara positiva", medan starterna, tävlingarna och pengarna finns på de större banorna. Jag vill bara ha det sagt. men detta med gemenskap inom sporten är också viktigt.
Vår lokala Sleipneravdelning har jobbat för att få till en gemenskap och en vi-känsla. Och jag tycker att vi har lyckats bra. Kanske, och troligen, är det anledningen till att vi från Skellefteå hade fyra av de fem hästarna norr om Bergsåker i Kriteriekvalen den gångna helgen. Vi har förvisso ingen av stjärnorna i finalerna men vi lyckades kval in två stycken och att vi hade fyra stycken i kvalen vittnar i alla fall om en viss bredd. Och det är ju ur den som det så småningom kan komma en elit. Så detta med att bygga gemenskap är en av ingredienserna för att nå framgång, både för en själv och för ens bana och banregion. Detta är inte minst Sleipner Skellefteås målmedvetna arbete ett exempel på.
Nästa gemenskap och vi-känsla som jag fått ta del av är den inom det lokala ponnytravet. Ponnytravet och travskolan (jag har svårt att förstå var gränsen här emellan går) har utvecklats något alldeles oerhört i Skellefteå de senaste två, tre åren. När Boden körde en heldag för ponnysar igår så vanns fyra av de tio loppen av Skellefteåekipage. Många gamla och inte minst nya kuskar visade också framfötterna. Den viktigaste orsaken till denna kvantitativa framgång är återigen gemenskapen. Jag ser på mina och andras barn hur roligt de tycker detta med ponnytrav är, de stöttar och hejar på varandra och det känns ibland som att det viktigaste är hur bra det går för Skellefteå som helhet och inte vem som vinner det eller det loppet. Och det är ju det här som ska göra att vi i framtiden får fler tränare, kuskar, hästar, tävlingsdagar, starttillfällen och i slutändan mer pengar att köra om. Det är en lång väg att gå, men jag är övertygad om att satsning på våra barn är långt mycket viktigare för vår framtid, än att lyfta fram hårdrockare, höjdhoppare och gladiatorer. Kanske inte en snabbare väg, men långsiktigt långt mycket bättre. För att få barnen och ungdomarna att tycka detta med trav är toppenkul så är återigen gemenskapen nyckeln.
Vikten av att få rätt personer på rätt platser kan inte nog betonas. Jag är glad och stolt över att vi i Skellefteå har sådana personer vid respektive roder. Jag ser det som en förmån att få vara en del av gemenskapen i båda de ovannämnda "familjerna". Det ger mycket glädje, inspiration och social samvaro.
Avslutningsvis vill jag rekommendera Fredrik Backmans sommarprat. Lyssna på det och försök översätta det till travtränande. Många kloka tankar går att översätta till träning av hästar. Han pratar mycket om att inte ge upp, gör det du känner är rätt, prova dina idéer eftersom idéer föder idéer, jobba med det du har för det är det enda du har och inte minst att det inte finns något recept för hur man når framgång. Just detta sista påstående är väldigt talande för travet, det finns inga regler. Som Backman säger: "Du måste hitta din egen väg".
Kämpa!
Jerker.
Vår lokala Sleipneravdelning har jobbat för att få till en gemenskap och en vi-känsla. Och jag tycker att vi har lyckats bra. Kanske, och troligen, är det anledningen till att vi från Skellefteå hade fyra av de fem hästarna norr om Bergsåker i Kriteriekvalen den gångna helgen. Vi har förvisso ingen av stjärnorna i finalerna men vi lyckades kval in två stycken och att vi hade fyra stycken i kvalen vittnar i alla fall om en viss bredd. Och det är ju ur den som det så småningom kan komma en elit. Så detta med att bygga gemenskap är en av ingredienserna för att nå framgång, både för en själv och för ens bana och banregion. Detta är inte minst Sleipner Skellefteås målmedvetna arbete ett exempel på.
Nästa gemenskap och vi-känsla som jag fått ta del av är den inom det lokala ponnytravet. Ponnytravet och travskolan (jag har svårt att förstå var gränsen här emellan går) har utvecklats något alldeles oerhört i Skellefteå de senaste två, tre åren. När Boden körde en heldag för ponnysar igår så vanns fyra av de tio loppen av Skellefteåekipage. Många gamla och inte minst nya kuskar visade också framfötterna. Den viktigaste orsaken till denna kvantitativa framgång är återigen gemenskapen. Jag ser på mina och andras barn hur roligt de tycker detta med ponnytrav är, de stöttar och hejar på varandra och det känns ibland som att det viktigaste är hur bra det går för Skellefteå som helhet och inte vem som vinner det eller det loppet. Och det är ju det här som ska göra att vi i framtiden får fler tränare, kuskar, hästar, tävlingsdagar, starttillfällen och i slutändan mer pengar att köra om. Det är en lång väg att gå, men jag är övertygad om att satsning på våra barn är långt mycket viktigare för vår framtid, än att lyfta fram hårdrockare, höjdhoppare och gladiatorer. Kanske inte en snabbare väg, men långsiktigt långt mycket bättre. För att få barnen och ungdomarna att tycka detta med trav är toppenkul så är återigen gemenskapen nyckeln.
Vikten av att få rätt personer på rätt platser kan inte nog betonas. Jag är glad och stolt över att vi i Skellefteå har sådana personer vid respektive roder. Jag ser det som en förmån att få vara en del av gemenskapen i båda de ovannämnda "familjerna". Det ger mycket glädje, inspiration och social samvaro.
Avslutningsvis vill jag rekommendera Fredrik Backmans sommarprat. Lyssna på det och försök översätta det till travtränande. Många kloka tankar går att översätta till träning av hästar. Han pratar mycket om att inte ge upp, gör det du känner är rätt, prova dina idéer eftersom idéer föder idéer, jobba med det du har för det är det enda du har och inte minst att det inte finns något recept för hur man når framgång. Just detta sista påstående är väldigt talande för travet, det finns inga regler. Som Backman säger: "Du måste hitta din egen väg".
Kämpa!
Jerker.
tisdag 24 januari 2017
Ordförandekonferens Hudiksvall part II
Under söndagen, konferensens andra dag, pratades och informerades det om frågor som rör sport avel, ekonomi och föreningens plats och funktion i den svenska travsporten.
Grupparbeten och diskussioner om avelsinpiratörernas funktion nu och i framtiden, hur vi ska höja betäckningssiffrorna ytterligare, landsfinalens framtid, auktionens dito, samarbete med de lokala travsällskapen osv.
Det informerades också om en medlemsvärvarkampanj och dessutom en morot för de lokalavdelningar som väljer att stötta ponnytravet lokalt.
Dagens föreläsningar hölls av Mats Norberg, styrelsemedlem i ST och B-O Månsson. Mats beträttade om vad som kommer att hända i den direkta och indirekta framtiden avseende ett eventuellt licenssystem på spel i Sverige och dess konsekvenser för travsporten. B-O i sin tur informerade bl a om den nya satsningen på Kallblodsklassikern där man tänker lägga till ett femårslopp i paketet också.
En som vanligt mycket lyckad konferens, från vilken samtliga nog fick en stor skopa motivation med sig hem, avslutades med en sen lunch och därefter skingrades skaran och deltagarna spreds för vinden, ut över kallblodssverige, för att på hemmaplan fortsätta sitt oförtrutna arbete för den ädlaste av travarraser, den kallblodiga!
Är det nu någon som undrar om något som hände eller inte hände i Hudik så kan man vända sig till resp lokala ordförande för vidare information.
Jerker.
Grupparbeten och diskussioner om avelsinpiratörernas funktion nu och i framtiden, hur vi ska höja betäckningssiffrorna ytterligare, landsfinalens framtid, auktionens dito, samarbete med de lokala travsällskapen osv.
Det informerades också om en medlemsvärvarkampanj och dessutom en morot för de lokalavdelningar som väljer att stötta ponnytravet lokalt.
Dagens föreläsningar hölls av Mats Norberg, styrelsemedlem i ST och B-O Månsson. Mats beträttade om vad som kommer att hända i den direkta och indirekta framtiden avseende ett eventuellt licenssystem på spel i Sverige och dess konsekvenser för travsporten. B-O i sin tur informerade bl a om den nya satsningen på Kallblodsklassikern där man tänker lägga till ett femårslopp i paketet också.
En som vanligt mycket lyckad konferens, från vilken samtliga nog fick en stor skopa motivation med sig hem, avslutades med en sen lunch och därefter skingrades skaran och deltagarna spreds för vinden, ut över kallblodssverige, för att på hemmaplan fortsätta sitt oförtrutna arbete för den ädlaste av travarraser, den kallblodiga!
Är det nu någon som undrar om något som hände eller inte hände i Hudik så kan man vända sig till resp lokala ordförande för vidare information.
Jerker.
lördag 21 januari 2017
Ordförandekonferens Hudiksvall part I
Just nu, dvs drygt middagstid på lördagen, är det halvtidsvila i Sleipners årliga ordförandekonferens. Denna har under flera år hållits i underbara Järvsö. Tyvärr var det inte möjligt i år då stället vi brukar vara på inte är tillgängligt denna gång. Så vi håller till i Glada Hudik istället och det går ju fint det med. Hälsingland som Hälsingland liksom. Same same but different.
Under gårdagen hade rikssleipner styrelsemöte och vi gjorde "bokslut" för det år som vi precis lagt bakom oss och vi drog upp riktlinjerna för vad vi ska lägga fokus på under innevarande år.
Denna dag anslöt resp lokalavdelnings ordförande och med sig har de var sin ungdomsrepresentant.
Vi har under dagen lyssnat på ett antal föreläsningar. LRF Häst berättade hur de jobbar för ett gynnsamt klimat för hästföretagande i hela vårt land. ST:s sportchef Petter Johansson visade statistik om startande hästar och licenser, population och prispengafördelning osv. Nyttigt att höra hur han, och ST, resonerar när de planerar allas vår framtid. Livliga diskussioner hölls i församlingen, som sig bör. Avslutningsvis för vi lyssna till ST:s avelschef Christina Olsson. Hon framhöll den stora procentuella ökningen av antalet betäckta kallblodsston 2016 och att den är unik i hela travvärlden. Vidare så diskuterades avelsplanen lite grand och hur vi ska / bör tänka i framtiden för att komma till bukt med inavelsproblematiken. Just i detta sista fall väntar vi med spänning på de första resultaten i den forskning som pågår, vilken ska ge vid handen hur den faktiska biologiska inaveln faktiskt ser ut. De första siffrorna väntas bli offentliga inom ett par månader.
Strax middag. Have a nice evening. I will!
Jerker.
fredag 28 oktober 2016
Framtidstro
I dagens nummer av Travronden står att läsa att antalet betäckta kallblodsston 2016 var det högsta sedan 2007.
En mycket glädjande nyhet, dels så klart för att det kommer att födas fler hästar och att den vikande populationen vänder uppåt igen, men minst lika viktigt är de signaler som detta sänder. Detta betyder att vi tror på det vi håller på med.
Varför pekar då siffrorna i den riktning de gör? Varför tror vi på framtiden? Jag tror att de riktade satsningarna från centralt håll med ökade uppfödarpengar spelar roll. Sedan får folk tvivla bäst de vill på pokalåret och de stålar som ska fördelas då, jag är av den bestämda uppfattningen att det spelar roll. Jag behöver bara gå till oss själva vi har två dräktiga ston i år, vilket vi aldrig haft förut och detta först och främst för att vi tror på framtiden och kallblodssportens givna plats i densamma.
Jag är också av den bestämda uppfattningen att Sleipner med avelsinspiratörerna i spetsen har ett finger med i spelet. Genom att sprida information, peppa och prata med varandra, ordna hingstvisningar, förmedla och upplysa om var man kan betäcka och köpa och sälja unga individer osv, så gör det att det sås frön både här och där om en blomstrande framtid.
Som lök på laxen så finns de också några guldkorn inom sociala medier som starkt bidragit till att marknadsföra både sina egna hästar men också rasen som helhet. Jag hoppas att ni känner er träffade om ni händelsevis råkar läsa detta. Bra jobbat!
Sen finns det säkert andra parametrar också. men jag tror dock att den viktigaste är att vi inom kallblodssporten och aveln verkligen tror på vad vi håller på med.
Spread the word!
Jerker.
En mycket glädjande nyhet, dels så klart för att det kommer att födas fler hästar och att den vikande populationen vänder uppåt igen, men minst lika viktigt är de signaler som detta sänder. Detta betyder att vi tror på det vi håller på med.
Varför pekar då siffrorna i den riktning de gör? Varför tror vi på framtiden? Jag tror att de riktade satsningarna från centralt håll med ökade uppfödarpengar spelar roll. Sedan får folk tvivla bäst de vill på pokalåret och de stålar som ska fördelas då, jag är av den bestämda uppfattningen att det spelar roll. Jag behöver bara gå till oss själva vi har två dräktiga ston i år, vilket vi aldrig haft förut och detta först och främst för att vi tror på framtiden och kallblodssportens givna plats i densamma.
Jag är också av den bestämda uppfattningen att Sleipner med avelsinspiratörerna i spetsen har ett finger med i spelet. Genom att sprida information, peppa och prata med varandra, ordna hingstvisningar, förmedla och upplysa om var man kan betäcka och köpa och sälja unga individer osv, så gör det att det sås frön både här och där om en blomstrande framtid.
Som lök på laxen så finns de också några guldkorn inom sociala medier som starkt bidragit till att marknadsföra både sina egna hästar men också rasen som helhet. Jag hoppas att ni känner er träffade om ni händelsevis råkar läsa detta. Bra jobbat!
Sen finns det säkert andra parametrar också. men jag tror dock att den viktigaste är att vi inom kallblodssporten och aveln verkligen tror på vad vi håller på med.
Spread the word!
Jerker.
söndag 11 september 2016
Hemma bra men borta bäst
"De kommande dagarna kommer din personliga utveckling att få en rejäl skjuts. Du kommer också att vara delaktig i beslut som kommer att påverka både din egen och andras framtid."
Så skulle det stå i mitt horoskop under början av veckan ifall jag skulle finna det trovärdigt.
Stockholm i dagarna tre med Sleipnermöte och egen utbildning står på agendan. Och sen avrundar vi veckan med V75-start med Katla Kiro.
Katla har definitivt höjt sig ett snäpp i år, framför allt fartmässigt, hon ägnar sig dessutom också alltmer åt rätt gångart. På bortaplan vill säga.
Jag vet inte om det är en slump, men jag tycker i så fall att slumpen inträffar lite väl ofta på Skelleftebanans oval. Statistiken ger vid handen att Katla totalt har galopperat i fyra av tolv starter i år, dvs 33%. På hemmaplan har hon gjort detsamma vid tre av fyra tillfällen, ergo 75%, medan det på bortaplan har hoppats ett lopp av åtta körda, alltså 12,5%.
Summa summarum;
Galopprisk på hemmaplan 75%.
Galopprisk på bortaplan 12.5%.
Att hon sedan varvar fiasko med succé varannan gång och att det förra gången blev det förstnämnda, ja då förstår du kanske själv åt vilket håll statistiken lutar på lördag. Och statistik ljuger ju aldrig. Eller hur?
Jerker.
Så skulle det stå i mitt horoskop under början av veckan ifall jag skulle finna det trovärdigt.
Stockholm i dagarna tre med Sleipnermöte och egen utbildning står på agendan. Och sen avrundar vi veckan med V75-start med Katla Kiro.
Katla har definitivt höjt sig ett snäpp i år, framför allt fartmässigt, hon ägnar sig dessutom också alltmer åt rätt gångart. På bortaplan vill säga.
Jag vet inte om det är en slump, men jag tycker i så fall att slumpen inträffar lite väl ofta på Skelleftebanans oval. Statistiken ger vid handen att Katla totalt har galopperat i fyra av tolv starter i år, dvs 33%. På hemmaplan har hon gjort detsamma vid tre av fyra tillfällen, ergo 75%, medan det på bortaplan har hoppats ett lopp av åtta körda, alltså 12,5%.
Summa summarum;
Galopprisk på hemmaplan 75%.
Galopprisk på bortaplan 12.5%.
Att hon sedan varvar fiasko med succé varannan gång och att det förra gången blev det förstnämnda, ja då förstår du kanske själv åt vilket håll statistiken lutar på lördag. Och statistik ljuger ju aldrig. Eller hur?
Jerker.
lördag 3 september 2016
Bäst i klassen
Unghästvisning på Skelleftetravet idag. Vi mönstrade Marre R.F. och hon vann sin klass (tvååriga ston) på 77 poäng. Sedan räckte det inte till att bli Best In Show, därtill krävdes 81 poäng. Den titeln förärades den tvåårige hingsten Storspjuver (e. Tekno Odin) som vann på målfoto före ettårsstoet Roffa.
Under årets visning kom sjutton hästar till start, vilket är rätt så många för att vara i Skellefteå. Tillställningen blev mycket lyckad med en del nya grepp, tekniska, logistiska och praktiska. Dessa nyheter gav i sin tur åter nya saker att slipa på inför kommande år. Och tänk hur bra allt kommer att bli då!
Detta med unghästvisningar är speciellt tycker jag. Speciellt av flera orsaker. För min egen del så är det den dagen på året då jag får se många unghästar samtidigt, göra en egen analys och sedan få "facit" av en domare. På så sätt kan jag lära mig ett och annat om hästars exteriör och rörelsemönster, vilket jag sedan har nytta av då jag ska titta på hästar som jag eventuellt vill köpa eller betäcka med.
Så tack för i år Sleipner Skellefteå för årets unghästvisning och tack för dagens lektioner domare Anders Järnerot.
Jerker.
Under årets visning kom sjutton hästar till start, vilket är rätt så många för att vara i Skellefteå. Tillställningen blev mycket lyckad med en del nya grepp, tekniska, logistiska och praktiska. Dessa nyheter gav i sin tur åter nya saker att slipa på inför kommande år. Och tänk hur bra allt kommer att bli då!
Detta med unghästvisningar är speciellt tycker jag. Speciellt av flera orsaker. För min egen del så är det den dagen på året då jag får se många unghästar samtidigt, göra en egen analys och sedan få "facit" av en domare. På så sätt kan jag lära mig ett och annat om hästars exteriör och rörelsemönster, vilket jag sedan har nytta av då jag ska titta på hästar som jag eventuellt vill köpa eller betäcka med.
Så tack för i år Sleipner Skellefteå för årets unghästvisning och tack för dagens lektioner domare Anders Järnerot.
Jerker.
tisdag 19 maj 2015
Händelserik vecka
Mycket och många travliga händelser senaste veckan.
I torsdags åkte jag och Ängskalla med Jessica, Mange och Bodbäckssiv till Bergsåker. Kalla gjorde en godkänd insats och slutade fyra på en bra tid. Inget superlopp av henne men ett steg i rätt riktning efter genomklappningen i starten före.
Helgen tillbringades i Glada Hudik på Sleipners årsstämma. Sedvanliga möteshandlingar inklusive ett antal motioner avhandlades och sen var det festligheter anordnade av Sleipners lokalavdelning i Hudiksvall. En grym kväll på många sätt som sent skall glömmas. Men, "what happens in Hudik stays in Hudik". Tack i alla fall till Bente, JOP och alla ni andra som var med och arrangerade.
Igår, måndag var det trav på hemmaplan. Katla startade med Ove A Lindqvist vid spakarna. Tycker att hon var hyggligt bra, slutade femma och landade på 1.28,8 över lång distans voltstart. Lite besviken var jag ändå då jag inte tyckte att hon tog i för fullt. Detsamma sa Ove efter loppet. Men vid närmare eftertanke så kanske det trots allt var en topprestation. Jag kollade upp vad det svenska rekordet över aktuella förutsättningar ligger på och fann att svaret på den frågan är 1.29,1. Men alltså satt vid seger och eftersom inte Katla vann så räknas det inte som svenskt rekord.
Jag kan inte låta bli att tycka att vår lilla märr med sina små ben är så otroligt tapper. För oss är hon en stjärna även om hon inte står som svensk rekordhållare i listan. Än.
Jerker.
I torsdags åkte jag och Ängskalla med Jessica, Mange och Bodbäckssiv till Bergsåker. Kalla gjorde en godkänd insats och slutade fyra på en bra tid. Inget superlopp av henne men ett steg i rätt riktning efter genomklappningen i starten före.
Helgen tillbringades i Glada Hudik på Sleipners årsstämma. Sedvanliga möteshandlingar inklusive ett antal motioner avhandlades och sen var det festligheter anordnade av Sleipners lokalavdelning i Hudiksvall. En grym kväll på många sätt som sent skall glömmas. Men, "what happens in Hudik stays in Hudik". Tack i alla fall till Bente, JOP och alla ni andra som var med och arrangerade.
Igår, måndag var det trav på hemmaplan. Katla startade med Ove A Lindqvist vid spakarna. Tycker att hon var hyggligt bra, slutade femma och landade på 1.28,8 över lång distans voltstart. Lite besviken var jag ändå då jag inte tyckte att hon tog i för fullt. Detsamma sa Ove efter loppet. Men vid närmare eftertanke så kanske det trots allt var en topprestation. Jag kollade upp vad det svenska rekordet över aktuella förutsättningar ligger på och fann att svaret på den frågan är 1.29,1. Men alltså satt vid seger och eftersom inte Katla vann så räknas det inte som svenskt rekord.
Jag kan inte låta bli att tycka att vår lilla märr med sina små ben är så otroligt tapper. För oss är hon en stjärna även om hon inte står som svensk rekordhållare i listan. Än.
Jerker.
måndag 11 maj 2015
Årsdebut i jollen
Idag bär det av norrut till Torpgärdan för att starta Katla Kiro.
Hoppar själv upp i sulkyn för första gången i år. Har länge funderat på att prova Katla i lopp och detta tillfälle är inte sämre än nåt annat. Jag är tämligen säker på att hästen kan springa lika fort dom vem som helst i loppet. Frågan är bara om jag kan få ut det ur henne.
Nåja, jag ser fram emot uppgiften med lika stor del förskräckelse som förtjusning. Jag ska göra mitt bästa och försöka enjoy the ride.
Igår var det babyrace på Skellefteovalen. Ängslilja fick ny kusk i form av Camilla Wiklund Lövbom, hennes häst Juliblixten fick också ny kusk, jag. Vi bytte alltså. För att jag ville provköra hennes häst inför det att jag ska försöka prema honom nästa vecka. Annorlunda att se Lilja från sidan, hon ser ju faktiskt riktigt fin ut. Kanske t o m lite bättre än vad jag trodde.
Blixten skötte sig hyfsat, vi ska nog klara premien i alla fall. Efter en del strul i början, så körde vi väl en bit under 2.05 i 2000 meter i alla fall.
Sen i veckan blir det Kalla på Bergsåker och årsstämma med Sleipner i Hudik. Men vi värmer som sagt upp lite först med att rejsa lite i Boden.
Spänn banden!
Jerker.
Hoppar själv upp i sulkyn för första gången i år. Har länge funderat på att prova Katla i lopp och detta tillfälle är inte sämre än nåt annat. Jag är tämligen säker på att hästen kan springa lika fort dom vem som helst i loppet. Frågan är bara om jag kan få ut det ur henne.
Nåja, jag ser fram emot uppgiften med lika stor del förskräckelse som förtjusning. Jag ska göra mitt bästa och försöka enjoy the ride.
Igår var det babyrace på Skellefteovalen. Ängslilja fick ny kusk i form av Camilla Wiklund Lövbom, hennes häst Juliblixten fick också ny kusk, jag. Vi bytte alltså. För att jag ville provköra hennes häst inför det att jag ska försöka prema honom nästa vecka. Annorlunda att se Lilja från sidan, hon ser ju faktiskt riktigt fin ut. Kanske t o m lite bättre än vad jag trodde.
Blixten skötte sig hyfsat, vi ska nog klara premien i alla fall. Efter en del strul i början, så körde vi väl en bit under 2.05 i 2000 meter i alla fall.
Sen i veckan blir det Kalla på Bergsåker och årsstämma med Sleipner i Hudik. Men vi värmer som sagt upp lite först med att rejsa lite i Boden.
Spänn banden!
Jerker.
onsdag 11 mars 2015
Årsmöte Sleipner Skellefteå
Ännu ett inspirerande årsmöte för vår lokalavdelning kan läggas till handlingarna. Det är alltid lika fascinerande vilken energikick det är att träffas och prata kallblodstrav med likasinnade.
Efter några år i styrelsen kliver jag nu av det uppdraget. När jag för typ sex-sju år sedan blev invald visste jag inte så mycket om hur föreningen jobbade, inte heller vad den jobbade med. Shame on me. Tiden som gått sen dess har varit utvecklande på många plan. Vår lokalavdelning har stärks i sin organisation och i sitt sätt att arbeta. Jag är glad, stolt och tacksam att jag fått vara en del i den utvecklingen.
Det känns tryggt att veta att formkurvan dessutom pekar fortsatt uppåt. Kallblodsskellefteå går sannolikt en ljus framtid till mötes. Den nyvalda styrelsen kommer att fortsätta att jobba på den inslagna vägen och bidra till att den lokala kallblodssporten ska må så bra som möjligt även i framtiden.
Uppfödningen i regionen har börjat ta fart på allvar. Fler hästar föds i år än på länge. Och det börjar redan pratas om att köra in ettåringar på flera håll. Inom någon vecka drar vi igång lite spontana babyrace för tvååringarna. En tvååring har redan premat (kanske den enda hittills i landet i år?). Som sagt, riktigt roligt att få vara en del av allt detta.
Inte minst att få vara en del av gemenskapen som Sleipnerfamiljen har och ger. Detta är nog kanske trots allt det bästa med min tid i styrelsen, att jag fått lära känna en massa människor som jag annars sannolikt inte hade kommit i så nära kontakt med.
Tack!
Jerker.
Efter några år i styrelsen kliver jag nu av det uppdraget. När jag för typ sex-sju år sedan blev invald visste jag inte så mycket om hur föreningen jobbade, inte heller vad den jobbade med. Shame on me. Tiden som gått sen dess har varit utvecklande på många plan. Vår lokalavdelning har stärks i sin organisation och i sitt sätt att arbeta. Jag är glad, stolt och tacksam att jag fått vara en del i den utvecklingen.
Det känns tryggt att veta att formkurvan dessutom pekar fortsatt uppåt. Kallblodsskellefteå går sannolikt en ljus framtid till mötes. Den nyvalda styrelsen kommer att fortsätta att jobba på den inslagna vägen och bidra till att den lokala kallblodssporten ska må så bra som möjligt även i framtiden.
Uppfödningen i regionen har börjat ta fart på allvar. Fler hästar föds i år än på länge. Och det börjar redan pratas om att köra in ettåringar på flera håll. Inom någon vecka drar vi igång lite spontana babyrace för tvååringarna. En tvååring har redan premat (kanske den enda hittills i landet i år?). Som sagt, riktigt roligt att få vara en del av allt detta.
Inte minst att få vara en del av gemenskapen som Sleipnerfamiljen har och ger. Detta är nog kanske trots allt det bästa med min tid i styrelsen, att jag fått lära känna en massa människor som jag annars sannolikt inte hade kommit i så nära kontakt med.
Tack!
Jerker.
tisdag 20 januari 2015
Startskottet
När ett nytt år börjar beror på vilken tideräkning man använder. Den gregorianska, den julianska osv. Man kan också räkna från första skoldagen, första arbetsdagen efter semestern eller liknande. För nördar inom diverse områden kan man också räkna utifrån specifika händelser som startskott på ett nytt år, i denna kategori torde väl jägarna vara nördigast i klassen, med älgjakten som den viktigaste referenspunkten avseende tideräkning.
För mig så började mitt nördår under den gångna helgen. Med Sleipners årliga ordförandekonferens i Järvsö. Startskottet på Sleipneråret. Därefter kommer lokala årsmöten, motionsskrivning, årsstämma, lokala styrelsemöten och därefter ska planerandet omsättas i praktiska åtgärder runt om i Sleipnersverige.
Ett annat sätt att räkna på är att travåret börjar när det blir riktig vinter. Med riktig menar jag i detta fall isiga vägar och gärna en hel del snö. Då börjar den grundläggande träningsperioden som sedan ska leda framtids segrar i fäders fotspår.
Och den tiden har tagit sin början nu. Snart, som vanligt mycket mer snart än man kan tro såhär i mitten av januari, är det dags att börja tävla på allvar med hästarna igen. Om två månader är det mitten av mars, strax därpå kommer som bekant april och, ja, då ska vi vara igång om vi skött våra kort och lyckan dessutom stått oss bi i våra förberedelser.
Så, ingen tid att förspilla. Nu tränar vi på lite tyngre ett litet tag, sen lättar vi på träningen och slipar på detaljerna och så ses vi ute på banorna när vårsolen börjar värma.
Härliga tider, när snabblopparna har fått ladda batterierna lite grand, när nollopparna ska börja sin marsch mot stjärnorna och, inte minst, när unghästarna ska debutera i tävlingssammanhang på allvar.
Kämpa!
Jerker.
söndag 11 januari 2015
Det har varit mycke' nu
Långt mellan blogginläggen och då hinner det hända desto mer.
För nån vecka sedan var jag in till banan och körde jobb med Odile Kiro. Hon lyckades äntligen övertyga mig om att nu är det slut. Med hennes tävlingskarriär. Hon har försökt visa det under en lång tid och på allehanda sätt. Och till slut har även den här tjurskallen (undertecknad) insett faktum. Så nu får hon gå i hagen några månader innan det är dags för nästa fas i hennes liv. Som mamma.
Katla fick också följa med in till banan. Hon verkar ha desto längre till avelsboxen. Körde ganska snabbt första tusen, lite snabbare andra tusen med en ännu lite snabbare sista femhundra. Startar 27/1 i Boden.
Katla har tillsammans med Ängskalla blivit nominerad till Norrtravs travgala för sina prestationer under fjolåret. Den senare dessutom i två klasser.
Ängskalla tränar på lite hårdare än vanligt då det för hennes del just nu är något så ovanligt som ett tävlingsuppehåll. På nästan två månader dessutom. Och i helgen fick vi en halvmeter snö att implementera i träningen också. Nice.
Ängslilja knallar på. Upp emot en mil som längst. Dock känns det som att det börjar ta emot lite nu. Hon orkar inte riktigt med den träningsdosen så hon får minska distansen och öka tempot en aning istället.
Idag söndag har Sleipner Skellefteå med vår avelsinspiratör Frida Andersson i spetsen haft den stoträffen som jag tidigare har skrivit om. Mer om den här. Jag nöjer mig i detta forum med att kommentera den som mycket lyckad.
Och i slutet av den vecka som precis står i begrepp att ta sin början, så bär det av mot Järvsö för den årliga ordförandekonferensen med Sleipner.
På återhörande.
Jerker.
För nån vecka sedan var jag in till banan och körde jobb med Odile Kiro. Hon lyckades äntligen övertyga mig om att nu är det slut. Med hennes tävlingskarriär. Hon har försökt visa det under en lång tid och på allehanda sätt. Och till slut har även den här tjurskallen (undertecknad) insett faktum. Så nu får hon gå i hagen några månader innan det är dags för nästa fas i hennes liv. Som mamma.
Katla fick också följa med in till banan. Hon verkar ha desto längre till avelsboxen. Körde ganska snabbt första tusen, lite snabbare andra tusen med en ännu lite snabbare sista femhundra. Startar 27/1 i Boden.
Katla har tillsammans med Ängskalla blivit nominerad till Norrtravs travgala för sina prestationer under fjolåret. Den senare dessutom i två klasser.
Ängskalla tränar på lite hårdare än vanligt då det för hennes del just nu är något så ovanligt som ett tävlingsuppehåll. På nästan två månader dessutom. Och i helgen fick vi en halvmeter snö att implementera i träningen också. Nice.
Ängslilja knallar på. Upp emot en mil som längst. Dock känns det som att det börjar ta emot lite nu. Hon orkar inte riktigt med den träningsdosen så hon får minska distansen och öka tempot en aning istället.
Idag söndag har Sleipner Skellefteå med vår avelsinspiratör Frida Andersson i spetsen haft den stoträffen som jag tidigare har skrivit om. Mer om den här. Jag nöjer mig i detta forum med att kommentera den som mycket lyckad.
Och i slutet av den vecka som precis står i begrepp att ta sin början, så bär det av mot Järvsö för den årliga ordförandekonferensen med Sleipner.
På återhörande.
Jerker.
lördag 20 december 2014
Livet deluxe
Det finns många skäl att hålla på med hästar och trav. Jag nämner detta då och då. Man kan nå framgång, tävla och vinna, man får umgås med de underbara djuren, känna doften av stall och höra fålarna tugga på sitt hö osv. Men det finns också andra, mer socialt betingade anledningar att joina travfamiljen.
Jag har de senaste dagarna hört och läst på tre håll, helt oberoende av varandra, om hur traveriet kan göra ens liv bättre och lättare att leva.
För det första, Elin skriver i sin blogg att "gå med i Sleipner, det bästa jag gjort för mitt sociala hästliv".
För det andra, André skriver på Facebook att "Jag har lärt känna några av mina allra bästa vänner tack vare just travet."
För det tredje, jag pratade härom dagen med en nybliven pensionär som efter många år utanför sporten, inte såg det som helt omöjligt men en comeback, bl a eftersom "det håller en ung i kroppen och sinnet att hålla på med trav".
Tre sidor av travmyntet som man kanske inte alltid tänker på i första hand.
Jerker.
Jag har de senaste dagarna hört och läst på tre håll, helt oberoende av varandra, om hur traveriet kan göra ens liv bättre och lättare att leva.
För det första, Elin skriver i sin blogg att "gå med i Sleipner, det bästa jag gjort för mitt sociala hästliv".
För det andra, André skriver på Facebook att "Jag har lärt känna några av mina allra bästa vänner tack vare just travet."
För det tredje, jag pratade härom dagen med en nybliven pensionär som efter många år utanför sporten, inte såg det som helt omöjligt men en comeback, bl a eftersom "det håller en ung i kroppen och sinnet att hålla på med trav".
Tre sidor av travmyntet som man kanske inte alltid tänker på i första hand.
Jerker.
måndag 15 december 2014
Stoträffen
Kanske långt till avelssäsongen såhär i mörkaste december. Men, det vänder fort i hockey, som det heter. Så småningom, långt långt borta i tunneln finns ett ljus och det är inte tåget som kommer, det är vårsolen. Och vips så står vi där med grubblerier och tankar, drömmar och förväntningar.
I första hand tänker man på vilken hingst man ska använda sig av. Vad ska man ställa för krav på den? Vad ska den ha presterat / lämnat? Hur är lynnet? Hur är exteriören? Osv.
Det är lätt att granska och vara kritisk om bu och bä i ämnet. Men vad med den egna märren som ska betäckas då? Hur ärlig är man där? Hur hårt granskar man och hur kritisk är man då? Och kanske framför allt, vad ska man titta efter? Kanske inte helt lätt att göra en korrekt bedömning i alla lägen.
Sleipners lokala avdelning i Skellefteå kommer den 11 januari att arrangera en stoträff, där detta ska lyftas fram. Klicka på länken för mer information.
Och bor du inom rimligt avstånd från Skellefteå är du naturligtvis hjärtligt välkommen att närvara på nämnda aktivitet. Vill du anmäla dig så gå in på länken och följ anvisningarna där.
Jerker.
I första hand tänker man på vilken hingst man ska använda sig av. Vad ska man ställa för krav på den? Vad ska den ha presterat / lämnat? Hur är lynnet? Hur är exteriören? Osv.
Det är lätt att granska och vara kritisk om bu och bä i ämnet. Men vad med den egna märren som ska betäckas då? Hur ärlig är man där? Hur hårt granskar man och hur kritisk är man då? Och kanske framför allt, vad ska man titta efter? Kanske inte helt lätt att göra en korrekt bedömning i alla lägen.
Sleipners lokala avdelning i Skellefteå kommer den 11 januari att arrangera en stoträff, där detta ska lyftas fram. Klicka på länken för mer information.
Och bor du inom rimligt avstånd från Skellefteå är du naturligtvis hjärtligt välkommen att närvara på nämnda aktivitet. Vill du anmäla dig så gå in på länken och följ anvisningarna där.
Jerker.
fredag 31 oktober 2014
Ur askan i elden
Landade sent på onsdag kväll på en flygplats nära mig. Ett par väldigt intensiva dagar i Stockholm blev det. Med genomgång av och diskuterande om en massa travrelaterade sakfrågor, med tonvikt på kallblodssporten.
Det avhandlades högt och lågt om det som varit och det som komma skall. Summa summarum kan man väl säga att just nu ser det ljusare ut än vad många faktiskt tror, avseende den svenska trav. och kallblodssporten. Plussiffror i princip i alla kolumner. Avel, sport, spel osv. Inga stora uppgångar, men det går i rätt riktning, redan nu. Då ska man ha i åtanke att det riktiga förväntade lyftet inte beräknas komma än på några år. Herrens år 2017 ska planet lyfta big time. Det ser ljust ut längst bort i tunneln och ljuset som syns är inte ett tåg.
Knappt han jag vakna i min egen säng på torsdagen innan det var dags att packa och bege sig till Umeå för att starta Katla Kiro i ett fyraåringslopp. Hon stod iskallt inne i loppet och gjorde vad man kunde förvänta sig, varken mer eller mindre. Fick med sig en matlapp hem och gick en godkänd tid. Men hon har ärligt talat lite svårt att bära sina pengar för dagen. Jobbigt att stå lika start med tvåan och trean i hela kullen, Norge inräknat. Jag vill hävda att den enda fyraåringen som hade kunnat slå de två bästa igår kväll skulle vara Lannem Silje. Dessutom stod Katla både tjugo och fyrtio meter efter de som sprang fortare än henne. Iskallt var ordet.
Hoppas att hon ändå kommer med i finalen. Där kommer hon i så fall att stå lika bra inne som hon stod dåligt till denna gång.
Jerker.
Det avhandlades högt och lågt om det som varit och det som komma skall. Summa summarum kan man väl säga att just nu ser det ljusare ut än vad många faktiskt tror, avseende den svenska trav. och kallblodssporten. Plussiffror i princip i alla kolumner. Avel, sport, spel osv. Inga stora uppgångar, men det går i rätt riktning, redan nu. Då ska man ha i åtanke att det riktiga förväntade lyftet inte beräknas komma än på några år. Herrens år 2017 ska planet lyfta big time. Det ser ljust ut längst bort i tunneln och ljuset som syns är inte ett tåg.
Knappt han jag vakna i min egen säng på torsdagen innan det var dags att packa och bege sig till Umeå för att starta Katla Kiro i ett fyraåringslopp. Hon stod iskallt inne i loppet och gjorde vad man kunde förvänta sig, varken mer eller mindre. Fick med sig en matlapp hem och gick en godkänd tid. Men hon har ärligt talat lite svårt att bära sina pengar för dagen. Jobbigt att stå lika start med tvåan och trean i hela kullen, Norge inräknat. Jag vill hävda att den enda fyraåringen som hade kunnat slå de två bästa igår kväll skulle vara Lannem Silje. Dessutom stod Katla både tjugo och fyrtio meter efter de som sprang fortare än henne. Iskallt var ordet.
Hoppas att hon ändå kommer med i finalen. Där kommer hon i så fall att stå lika bra inne som hon stod dåligt till denna gång.
Jerker.
måndag 29 september 2014
Unghästvisning
I helgen, i lördags närmare bestämt, var det unghästvisning på Skelleftetravet i regi av vår lokala Sleipneravdelning. Det blev precis som det varit alla de år jag varit med tidigare, d v s en hel del arbete med att "få till det" och en "det-var-helt-klart-värt-det-känsla" som infann sig efteråt. Det är fantastiskt roligt att få jobba med likasinnade runt ett gemensamt intresse mot ett gemensamt mål och sedan ro det hela i hamn.
Årets unghästvisning var den bästa och mest lyckade som jag varit delaktig i att ordna, tycker jag i alla fall. Allt flöt på utan friktion, vädret var så bra det bara kan vara sista helgen i september, vi blev klara i hyfsat god tid och det kändes som att det var hyggligt med åskådare o s v. Därtill var det såklart en massa fina unghästar som mönstrades och sist men inte minst, så var det väldigt roligt att se en hel del nya ansikten, vilka tidigare inte deltagit på någon unghästvisning, som visade upp sina hästar.
Tre priser delades ut:
Bästa uppvisare: Tina Andersson (som, mig veterligen, deltog för första gången på vår visning när hon nu visade fram sin egen Guli Tina, vilken för övrigt är hennes första kallblodstravare).
Publikens val: Orr Lotus (vars ägare och tränare Per-Örjan Svelander, mig veterligen, inte visat upp nån häst på vår visning i alla fall).
Best In Show: Juliblixten (vars ägare och uppfödare Camilla Wiklund Lövbom, mig veterligen, inte visat upp nån egen häst förut, dock bör i sammanhanget nämnas att hon sannolikt är vår visnings mesta uppvisare, då hon varit flitigt anlitad av andra genom åren).
Ängslilja var den som försvarade våra färger. Hon visades upp av Frida Andersson (tack Frida) då jag själv höll i mikrofonen hela dagen. Lilja skötte sig med den äran. Det finns ett gäng olika anledningar att delta med sin häst i visningen. En av dem är att hästen ska få lära sig ett och annat, däribland att veta hut. Och det var verkligen både kul och tillfredsställande att se att hon vet just det, hut alltså, redan nu. Hon var lugn och cool i denna, för henne helt nya miljö och situation, vilket i sin tur är skönt att veta, när man så småningom ska åka in till banan och börja köra jobb med henne.
Hon fick dessutom ganska fina poäng. Skörden stannade vid sjuttioåtta stycken. Åttor på alla punkter utom rastypen och bog, bringa, manke osv där det blev två sjuor. Fick jag välja två bedömningspunkter där jag kan acceptera lite "avdrag", så är det väl just där, de två tror jag själv har minst inverkan på hur fort hästen sedan kommer att springa.
Hon klarade sålunda denna objektiva besiktning med hedern i behåll, så nu är det bara att dra åt tumskruvarna ytterligare lite grand med henne, så ska det nog så småningom, till att börja med, bli premiehäst av henne också.
Men vi börjar med ett tandläkarbesök senare under innevarande dag.
Jerker.
Årets unghästvisning var den bästa och mest lyckade som jag varit delaktig i att ordna, tycker jag i alla fall. Allt flöt på utan friktion, vädret var så bra det bara kan vara sista helgen i september, vi blev klara i hyfsat god tid och det kändes som att det var hyggligt med åskådare o s v. Därtill var det såklart en massa fina unghästar som mönstrades och sist men inte minst, så var det väldigt roligt att se en hel del nya ansikten, vilka tidigare inte deltagit på någon unghästvisning, som visade upp sina hästar.
Tre priser delades ut:
Bästa uppvisare: Tina Andersson (som, mig veterligen, deltog för första gången på vår visning när hon nu visade fram sin egen Guli Tina, vilken för övrigt är hennes första kallblodstravare).
Publikens val: Orr Lotus (vars ägare och tränare Per-Örjan Svelander, mig veterligen, inte visat upp nån häst på vår visning i alla fall).
Best In Show: Juliblixten (vars ägare och uppfödare Camilla Wiklund Lövbom, mig veterligen, inte visat upp nån egen häst förut, dock bör i sammanhanget nämnas att hon sannolikt är vår visnings mesta uppvisare, då hon varit flitigt anlitad av andra genom åren).
Ängslilja var den som försvarade våra färger. Hon visades upp av Frida Andersson (tack Frida) då jag själv höll i mikrofonen hela dagen. Lilja skötte sig med den äran. Det finns ett gäng olika anledningar att delta med sin häst i visningen. En av dem är att hästen ska få lära sig ett och annat, däribland att veta hut. Och det var verkligen både kul och tillfredsställande att se att hon vet just det, hut alltså, redan nu. Hon var lugn och cool i denna, för henne helt nya miljö och situation, vilket i sin tur är skönt att veta, när man så småningom ska åka in till banan och börja köra jobb med henne.
Hon fick dessutom ganska fina poäng. Skörden stannade vid sjuttioåtta stycken. Åttor på alla punkter utom rastypen och bog, bringa, manke osv där det blev två sjuor. Fick jag välja två bedömningspunkter där jag kan acceptera lite "avdrag", så är det väl just där, de två tror jag själv har minst inverkan på hur fort hästen sedan kommer att springa.
Hon klarade sålunda denna objektiva besiktning med hedern i behåll, så nu är det bara att dra åt tumskruvarna ytterligare lite grand med henne, så ska det nog så småningom, till att börja med, bli premiehäst av henne också.
Men vi börjar med ett tandläkarbesök senare under innevarande dag.
Jerker.
onsdag 10 september 2014
Femton mönstras
Nu är bokningen stängd för Sleipner Skellefteås årliga unghästvisning. Det såg länge ganska mörkt ut vad gäller antalet anmälda hästar, men efter ett väl förrättat värv av vår lokala avdelning så kom vi upp i totalt femton anmälda. Ett fullt godkänt startfält då det utgör ca hälften av de som finns tillgängliga i vår region för närvarande.
Förutom att det blir relativt många som ska bedömas, så håller de överlag också hög klass, åtminstone sett till vilka fäder de har. Huruvida mödrarna håller samma höga klass säger jag varken bu eller bä om nu eftersom jag inte nördat in mig på det området ännu. Eller jo förresten, jag väljer att säga "bä" (som i detta sammanhanget bör betyda positivt då motsatsen "bu" har negativa associationer), då min magkänsla säger mig det.
Jag skulle vilja säga att fäderna till årets startfält är de bästa som vi någonsin haft, sett över hela linjen, på en unghästvisning i Skellefteå. De hingstar som finns representerade är: Alm Viktor, Tangen Scott, Hallsta Lotus, Månprinsen A.M., Bokli Eld, Moe Odin, Järvsöfaks, Spikeld och Lome Kongen.
Sug på den lilla karamellen så länge!
Jerker.
Förutom att det blir relativt många som ska bedömas, så håller de överlag också hög klass, åtminstone sett till vilka fäder de har. Huruvida mödrarna håller samma höga klass säger jag varken bu eller bä om nu eftersom jag inte nördat in mig på det området ännu. Eller jo förresten, jag väljer att säga "bä" (som i detta sammanhanget bör betyda positivt då motsatsen "bu" har negativa associationer), då min magkänsla säger mig det.
Jag skulle vilja säga att fäderna till årets startfält är de bästa som vi någonsin haft, sett över hela linjen, på en unghästvisning i Skellefteå. De hingstar som finns representerade är: Alm Viktor, Tangen Scott, Hallsta Lotus, Månprinsen A.M., Bokli Eld, Moe Odin, Järvsöfaks, Spikeld och Lome Kongen.
Sug på den lilla karamellen så länge!
Jerker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)