Ice ice baby

Ho ho ho!

Jag brukar understundom i min blogg hemfalla åt att framhålla "första gången". Nu skriver jag istället om sista gången. Som jag startar som amatör. I alla fall inom överskådlig framtid, då jag vid årsskiftet byter ut min amatörlicens mot en proffsdito.

Och vi går ut "with a bang", en V75-start med Ängskalla, på hennes helt utan konkurrens mest uppskattade banunderlag, is.

Fantastiskt roligt att det gick att få till en V75-tävling på detta klassiska underlag. Inom travet slår vi oss ofta för bröstet och hävdar att vi är en sport där mångfalden råder. Generellt må den regeln gälla, men inte när det gäller travets elitserie enligt mig. Där ser man allt som oftast ganska stereotypa tävlingar med samma kuskar, hästar, underlag, distanser osv. Men imorgon körs alltså, för första gången i V75:s historia, tävlingarna på en klassisk vinterbana med långa isbroddar i hästarnas dojor. Snyggt Umåker!

Att sedan vår isdrottning har en hygglig propp och nästan på hemmaplan dessutom, gör inte det hela sämre. Ängskalla är inte alls i paritet med de bästa hästarna i loppet under "normala" förhållanden. Jag vet inte om hon kommer att vara det nu heller, men chansen är i alla fall betydligt större. Vi mötte Myr Faksen förra vintern på is och fick då stryk, trots att han galopperade, så det blir svårt att slå honom och många av de andra också. Men, återigen, Ängskalla brukar överprestera på vintriga isbanor och vi hoppas och tror att hon kan vara med och hugga om de allra främsta placeringarna i loppet. Att döma av hennes senaste lopp och hur hon känns i träning efteråt, så finns hur som haver ingen anledning att tro något annat.

Och efter att loppet har gått i mål så är alltså min amatörkarriär över. Sen börjar ett nytt spännande kapitel i vårt travliv. En häst är redan på väg in i träning, kommer i mitten av januari. Sedan får vi se vart det bär!

Jerker.