"Barfota runt om" är vad som gäller så länge det bara går när det gäller unga hästar tycker jag. Min, kanske ringa, men dock erfarenhet, av att köra unghästar, säger mig att man bör använda sig av den balansen så länge hoven så tillåter. Men nu har vi nått vägs ände vad det anbelangar på Ängslilja. Det börjar vara lite ajaj när hon springer på gruset så därför har hon fått på sig ett par rejäla järndojor, fram i alla fall. Bakskorna kommer också att åka på så fort vi får tid att spika på dem.
Jag har en känsla av att hovens kvalité blir bättre på nåt sätt om den unga individen får springa som Gud skapade hen så länge som möjligt. Dessutom kan man, om man är uppmärksam på hur hoven slits, få viss information om hur hästen egentligen vill att den ska se ut. Min åsikt är att man ska ta med sig den lärdomen när man sedan ska verka och sko hästen. Vill hästen t ex slita lite mer på utsidan av vänster framhov så kanske man inte till varje pris ska tvinga hoven att vara helt plan när man snickrar till den. Här har jag kanske inte helt rätt i mitt resonemang, men det är i alla fall just ett sådant, resonemang alltså och sådana bör man hur som helst hålla med sig själv (och med andra också för den delen) så ofta som någonsin möjligt för att lyckas i denna tuffa men härliga bransch som travsporten utgör.
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar