Unghästvisning

I helgen, i lördags närmare bestämt, var det unghästvisning på Skelleftetravet i regi av vår lokala Sleipneravdelning. Det blev precis som det varit alla de år jag varit med tidigare, d v s en hel del arbete med att "få till det" och en "det-var-helt-klart-värt-det-känsla" som infann sig efteråt. Det är fantastiskt roligt att få jobba med likasinnade runt ett gemensamt intresse mot ett gemensamt mål och sedan ro det hela i hamn.

Årets unghästvisning var den bästa och mest lyckade som jag varit delaktig i att ordna, tycker jag i alla fall. Allt flöt på utan friktion, vädret var så bra det bara kan vara sista helgen i september, vi blev klara i hyfsat god tid och det kändes som att det var hyggligt med åskådare o s v. Därtill var det såklart en massa fina unghästar som mönstrades och sist men inte minst, så var det väldigt roligt att se en hel del nya ansikten, vilka tidigare inte deltagit på någon unghästvisning, som visade upp sina hästar.

Tre priser delades ut:

Bästa uppvisare: Tina Andersson (som, mig veterligen, deltog för första gången på vår visning när hon nu visade fram sin egen Guli Tina, vilken för övrigt är hennes första kallblodstravare).

Publikens val: Orr Lotus (vars ägare och tränare Per-Örjan Svelander, mig veterligen, inte visat upp nån häst på vår visning i alla fall).

Best In Show: Juliblixten (vars ägare och uppfödare Camilla Wiklund Lövbom, mig veterligen, inte visat upp nån egen häst förut, dock bör i sammanhanget nämnas att hon sannolikt är vår visnings mesta uppvisare, då hon varit flitigt anlitad av andra genom åren).

Ängslilja var den som försvarade våra färger. Hon visades upp av Frida Andersson (tack Frida) då jag själv höll i mikrofonen hela dagen. Lilja skötte sig med den äran. Det finns ett gäng olika anledningar att delta med sin häst i visningen. En av dem är att hästen ska få lära sig ett och annat, däribland att veta hut. Och det var verkligen både kul och tillfredsställande att se att hon vet just det, hut alltså, redan nu. Hon var lugn och cool i denna, för henne helt nya miljö och situation, vilket i sin tur är skönt att veta, när man så småningom ska åka in till banan och börja köra jobb med henne.

Hon fick dessutom ganska fina poäng. Skörden stannade vid sjuttioåtta stycken. Åttor på alla punkter utom rastypen och bog, bringa, manke osv där det blev två sjuor. Fick jag välja två bedömningspunkter där jag kan acceptera lite "avdrag", så är det väl just där, de två tror jag själv har minst inverkan på hur fort hästen sedan kommer att springa.

Hon klarade sålunda denna objektiva besiktning med hedern i behåll, så nu är det bara att dra åt tumskruvarna ytterligare lite grand med henne, så ska det nog så småningom, till att börja med, bli premiehäst av henne också.

Men vi börjar med ett tandläkarbesök senare under innevarande dag.

Jerker.