Lunkar på

"Lunka på, lunka på, vi har långan väg att gå" var väl typ det första man lärde sig spela på blockflöjten i tredje klass. Kan inte låta bli att nynna lite på den emellanåt under träningspassen med ettåriga Ängslilja.

För "långan väg att gå" är ju just vad det handlar om. Lång väg till vinnarcirkeln. Och vilken väg ska man ta då? Det viktigaste för att välja rätt väg är att veta mot vilket mål som kosan ska styras. "Om du inte vet vart du ska spelar det ingen roll vilken väg du väljer", som det sägs i Alice i underlandet. Men i fallet med Lilja så vet vi vart vi ska och vägen dit är till att börja med en ordentlig och ganska tuff grundträning.

För dagen körs Lilja minst fem dagar per vecka. 600 meters uppvärmning, sedan 4 x 700 meter i 2.30-2.40-tempo och därefter 600 meter jogging hem igen. På så sätt får hjärta och lungor jobba effektivt samtidigt som passet är så pass kort att hon inte hinner bli less. Det är i alla fall vad jag tanke med mitt upplägg. Och vikten av att ha en tanke med sitt träningsupplägg kan inte nog understrykas.

Kul med ännu en Bergsåkerframgång. Jag syftar såklart på varmblodsderbyt. Hästen Pocchai, tränaren Båth, kusken Kihlström och ägaren, ja just det vad heter han? Hur många kan svara på det på uppstuds? Skandal att inte ägaren får större uppmärksamhet i dessa sammanhang. Kanske hästägare som inte spelar fotboll, handboll eller hockey i någon av världens bästa ligor har ännu större behov av uppmärksammas än de idrottskändisar som gör det? Bara en tanke. Från en socialbidragstagare i norra Norrland.

Ciao.

Jerker.