Banjobb Lilja och Kalla

Åkte in till banan för jobb med Ängslilja och Ängskalla idag.

Ibland känns det som att allt är uppochner i det här gebitet, stundom får man vända utochin på sig själv och sina tankar och ibland faller allt helt plötsligt på plats när det blir lite bakochfram.

Lilja travade lite knackigt för ett par månader sedan. Tog för korta framsteg. Detta åtgärdades med ett par boots av den lite tyngre modellen på framhovarna. Så att hon började ta ut stegen lite mer. Det har fungerat bra under några veckor, men nu går det inte längre. Nu travar hon helt plötsligt sämre igen, trots bootsen. Jag sköt från höften och satte de tunga bootsen bak istället. Och det blev bra mycket bättre på en gång. Hon sprang 2.05 full väg i speedcart på ett bra sätt.

Konsekvensanalys: De tunga bootsen på framfötterna hjälpte henne förvisso att ta ut stegen, men nu har hon skjutit iväg på höjden baktill, fått längre bakben och därmed längre baksteg och börjat skalpa sig. Med de tunga bootsen bak istället, så försenas baksteget plus att de skyddar mot skalpandet. Hon blir tryggare och travar bättre. Det är i alla fall min förklaring.

Kalla känns som vanligt inte särskilt bra i snabbjobb i högre farter. Men som en studsboll i lägre diton. Hon var helt lysande i 1.40 / 2000 meter. Startar på tisdag i Boden. Både jag och Kalla ser fram emot den starten.

Den som vinner det loppet kommer att vara riktigt bra. Jag tror att Kalla kommer att vara det. Och om någon annan än hon vinner loppet så kommer den alltså att vara ännu bättre.

Jerker.

Cocktail till Katla

Sedan ca månad tillbaka tycker Katla Kiro börjar "falla ur" lite grand. Inget direkt konkret, hon funkar ok, springer som jag vill, travar fint osv, men det finns liksom ingen livsgnista i henne. Hon verkar hängig och sur och tar inte till sig träningen som jag önskar. Det är snarare så att hon börjar bli lite tunn. Hon tappar dels i kroppsfett, men vad värre är också i muskulatur. Ingen fara på taket, men det känns som att hon (och jag) är inne på fel spår.

Hon får därför gå på en cocktail av energi och vitaminer en månad framöver så får vi se vart det bär. Då Ängskalla kom hem från Frankrike var hon på samma sätt och detta har fungerat bra på henne. Jag hoppas på samma framgång igen.

Utöver den vanliga kraftfodergivan får Katla nu i tillägg en mix av betfor, sojaolja och B-vitamin.

Betfor för att det är gott, ger energi och gynnar mage och tarm.

Olja för att det ger en skonsam form av energi som inte gör hästen vass, är bra för hullet och hårremmen.

B-vitamin för muskulaturens och det allmänna välbefinnandets skull.

Användandet av dessa tillskott bygger helt och hållet min magkänsla och på erfarenheter som jag gjort genom åren.

Jerker.

Lördagsmys

Ängslilja

Igår, lördag, körde vi och myste med några tvååringar på Skellefteovalen. Fyra stycken dök upp. Det kommer med all sannolikhet att bli fler framöver. Det var många som av olika anledningar inte hade möjlighet att delta just denna gång.

Banan var i riktigt bra skick. Vädergudarna och banarbetarna var med oss denna gnistrande, fina vårvintermorgon.

Vi hade på förhand pratat om att köra i 2.20-tempo, men eftersom de fyra som var med hade snabbare tempo än så innanför västen, så avverkades de dryga två räta varven på 2.15. 

Därmed inte sagt att vi ska köra det tempot nästa gång. Vi anpassar det till hur startlistan ser ut då. Kan bli snabbare, men också långsammare. Huvudsaken att så många som möjligt kan och vill vara med.

De som var med denna gång skötte sig jättefint och bör klara premien inom ett par månader om inget oförutsett händer.

Deltagande hästar var: Ängslilja, Spik Junior (Ulla Lindberg), Juliblixten (Camilla Wiklund Lövbom) och Guli Tina (Tina Andersson).

Jerker.

Skarpt läge

Katla Kiro

Träningsförhållandena är för dagen minst sagt varierande. Kanonfint, isigt, frasigt och skarpt på morgonen och en bit in på förmiddagen. När den förvisso underbara vårsolen får verka en stund blir dock förutsättningarna att träna häst vända upp-och-ner.

Så det gäller att vara uppe och ute tidigt för att kunna dra nytta av vad naturen och vädret för dagen har att erbjuda mig som liten amatör, här uppe på norra halvklotets sextiofjärde breddgrad.

Bifogad bild visar Katla klockan 08.15 igår morse. Jag skjutsade våra barn till skolan och genade över skaren hem. Långt ifrån varje år som man kan göra det.

Skare är helt fantastiskt. Jag tycker helt ärligt synd om de som aldrig har fått prova gå, åka skidor, cykla, köra häst osv på detta underlag. Å andra sidan vet de ju inte vad de missar, så det kanske inte är så synd om dem i alla fall...

                                                                   Jerker.

Brudarna på trav

Ängskalla, Ranja och Katla

I torsdags var vi på trav i Umeå. 

Ängskalla var ut i ett riktigt rövargäng, med hennes mått mätt. Vi hoppades på en fjärde-femteplats. Hon gjorde ett bra lopp och gick med full fart över mål. Avslutade 1.25 sista 500 och bärgade en femteplats. Härligt att se en åttaårig märr avsluta så vasst i sin hundrade start.

Katla hade vi lite högre förhoppningar på. Drivern också. Men allt blev fel. Leif Boork sa en gång att: "En gameplan fungerar bara fullt ut om motståndarna också håller sig till sin gameplan." Det gjorde inte våra motståndare den här gången, därför fick vår kusk ta på sig dumstruten. Katla felade men grejade ändå en matlapp. Vi glömmer och går vidare.

Odile ska betäckas nu i vår. Vi har hattat fram och tillbaka med hingstvalet. Nu verkar vi ha bestämt oss för, nej jag återkommer med det.

Ängslilja tränar på och gör det dessutom på ett bra sätt. Hon körs tre dagar per vecka för närvarande. Två gånger lite hårdare, i något som skulle kunna kallas intervallträning. 6 intervaller à 600 m i 2.10-tempo. Hon kommer sannolikt att prema i april när vår hemmabana kör igång för säsongen.

Jerker.

Ängskalla - snart på en skärm nära dig

Det Stora Äventyret som alla vi runt Ängskalla fick vara med om härförleden, kommer att visas på TV12 som en reportageserie i fyra avsnitt insprängt i V75-sändningarna fr o m 28/3 och ytterligare tre sändningar framåt.

Kanal75 var med oss på hela resan från avfärd till hemkomst. Det kändes till en början lite konstigt att ha en mygga på kragen och en kamera i ansiktet, det ska erkännas. Dock inte alls lika obehagligt som jag hade trott att det skulle vara. Men konstigt. Det dröjde typ tills vi hade landat ordentligt på Grosbois innan jag helt hade förlikat mig med hela konceptet. Och därifrån blev det bara roligare och roligare.

Björn Ekmark och fotograf Thomas Blomqvist, aka "Blomman", gjorde ett riktigt bra jobb hela vägen, inte minst fick de mig att känna mig bekväm. All heder åt dem för det.

Det var roligt och intressant att få se en tv-inspelning från insidan. Det är helt sjukt vilket arbete som ligger bakom en dylik, trots allt, ganska liten produktion.

Jag hoppas och tror stenhårt på att detta kommer att bli en sevärd serie. Lite orolig var jag för hur det skulle komma att se ut och låta, men efter att ha sett trailern inför serien, så känns det lugnare i magen och min övertygelse om att det kommer att bli bra har vuxit sig än starkare.

Se trailern till "Drömmen om Paris" här.

Jerker.

Årsmöte Sleipner Skellefteå

Ännu ett inspirerande årsmöte för vår lokalavdelning kan läggas till handlingarna. Det är alltid lika fascinerande vilken energikick det är att träffas och prata kallblodstrav med likasinnade.

Efter några år i styrelsen kliver jag nu av det uppdraget. När jag för typ sex-sju år sedan blev invald visste jag inte så mycket om hur föreningen jobbade, inte heller vad den jobbade med. Shame on me. Tiden som gått sen dess har varit utvecklande på många plan. Vår lokalavdelning har stärks i sin organisation och i sitt sätt att arbeta. Jag är glad, stolt och tacksam att jag fått vara en del i den utvecklingen.

Det känns tryggt att veta att formkurvan dessutom pekar fortsatt uppåt. Kallblodsskellefteå går sannolikt en ljus framtid till mötes. Den nyvalda styrelsen kommer att fortsätta att jobba på den inslagna vägen och bidra till att den lokala kallblodssporten ska må så bra som möjligt även i framtiden.

Uppfödningen i regionen har börjat ta fart på allvar. Fler hästar föds i år än på länge. Och det börjar redan pratas om att köra in ettåringar på flera håll. Inom någon vecka drar vi igång lite spontana babyrace för tvååringarna. En tvååring har redan premat (kanske den enda hittills i landet i år?). Som sagt, riktigt roligt att få vara en del av allt detta.

Inte minst att få vara en del av gemenskapen som Sleipnerfamiljen har och ger. Detta är nog kanske trots allt det bästa med min tid i styrelsen, att jag fått lära känna en massa människor som jag annars sannolikt inte hade kommit i så nära kontakt med.

Tack!

Jerker.