Hade tänkt åka in till banan med Ängslilja i helgen för hennes första riktiga banjobb. Men en käpp i hjulet kom emellan, eller rättare sagt en en uppfransad multirem på vår bil. Och eftersom det inte fanns någon hyrbil med dragkrok på, som jag har rätt till enligt min försäkring, så fick såväl hästfinka som häst stanna hemma i Skråmträsk.
Jag hade som ett första delmål för Liljas räkning att hon skulle kunna avverka två kilometer i 2.20-tempo i mitten av denna månad, därför blev jag lite besviken då jag inte fick chansen att checka av detta. Men skam den som ger sig. Det fick bli ett 1800-meters streetrace på Västra Skråmträsks byaväg istället. Lilja har växt lite på slutet och blivit lite överbyggd och därför haft en del besvär med aktionen i högre tempo på slutet. Dock hade jag på känn att det skulle kunna avlägsnas medelst ett par gummiboots. Så med boots på framhovarna och GPS på armen begav jag mig ut i trafiken.¨
Hon avverkade de 1800 meterna på ett mycket bra sätt. I dessa Vincennes-tider så är det ju lite på tapeten att köra under kuperade förhållanden, så då passade det bra att det fanns både med- och motlut på vår "bana". Vi kom i mål på 2.19/1800m och vi är således, som det heter på norska, i rute.
Tävlingssäsongen 2015 drar igång på tisdag då Katla Kiro årsdebuterar i Boden. Mer om det snart i ett blogginlägg, i en dator, nära dig.
Jerker.
söndag 25 januari 2015
onsdag 21 januari 2015
Laddade batterier
Detta skrivs precis när tisdag är i stånd att övergå till att bli onsdag. När det står "imorgon" i texten så är det onsdagen som avses.
Imorgon ska hästarna köras igenom ordentligt. Jag brukar ha onsdag som den ena av veckans hästkörardagar, den andra inträffar under helgen. Där emellan får det bli när det blir.
Jag kommer att åka ut med laddade batterier, vilket jag behöver av flera skäl om jag ska sitta i vagnen, åtminstone halva dagen.
1. Batteriet i telefonen. Som egenföretagare och förälder så försöker jag att vara anträffbar så ofta som möjligt.
2. Batteriet i pulsklockan. För att kunna hålla koll på hästens hjärta under och framför allt efter träningen.
3. Batteriet i GPS:n. För att kunna hålla koll på distans och tempo.
4. Batteriet i elsockarna. Det aviseras ca femton minusgrader under hela morgondagen och eftersom jag är rätt frusen om tårna, så underlättar värmeslingorna en hel del.
5. Batteriet i mig själv. Det mest uppenbara och elementära.
Batteri 1,3 och 4 är på laddning. Batteri 2 behöver inte laddas. Batteri 5 ska på laddning nu, i bingen.
God Natt!
Jerker.
Imorgon ska hästarna köras igenom ordentligt. Jag brukar ha onsdag som den ena av veckans hästkörardagar, den andra inträffar under helgen. Där emellan får det bli när det blir.
Jag kommer att åka ut med laddade batterier, vilket jag behöver av flera skäl om jag ska sitta i vagnen, åtminstone halva dagen.
1. Batteriet i telefonen. Som egenföretagare och förälder så försöker jag att vara anträffbar så ofta som möjligt.
2. Batteriet i pulsklockan. För att kunna hålla koll på hästens hjärta under och framför allt efter träningen.
3. Batteriet i GPS:n. För att kunna hålla koll på distans och tempo.
4. Batteriet i elsockarna. Det aviseras ca femton minusgrader under hela morgondagen och eftersom jag är rätt frusen om tårna, så underlättar värmeslingorna en hel del.
5. Batteriet i mig själv. Det mest uppenbara och elementära.
Batteri 1,3 och 4 är på laddning. Batteri 2 behöver inte laddas. Batteri 5 ska på laddning nu, i bingen.
God Natt!
Jerker.
tisdag 20 januari 2015
Startskottet
När ett nytt år börjar beror på vilken tideräkning man använder. Den gregorianska, den julianska osv. Man kan också räkna från första skoldagen, första arbetsdagen efter semestern eller liknande. För nördar inom diverse områden kan man också räkna utifrån specifika händelser som startskott på ett nytt år, i denna kategori torde väl jägarna vara nördigast i klassen, med älgjakten som den viktigaste referenspunkten avseende tideräkning.
För mig så började mitt nördår under den gångna helgen. Med Sleipners årliga ordförandekonferens i Järvsö. Startskottet på Sleipneråret. Därefter kommer lokala årsmöten, motionsskrivning, årsstämma, lokala styrelsemöten och därefter ska planerandet omsättas i praktiska åtgärder runt om i Sleipnersverige.
Ett annat sätt att räkna på är att travåret börjar när det blir riktig vinter. Med riktig menar jag i detta fall isiga vägar och gärna en hel del snö. Då börjar den grundläggande träningsperioden som sedan ska leda framtids segrar i fäders fotspår.
Och den tiden har tagit sin början nu. Snart, som vanligt mycket mer snart än man kan tro såhär i mitten av januari, är det dags att börja tävla på allvar med hästarna igen. Om två månader är det mitten av mars, strax därpå kommer som bekant april och, ja, då ska vi vara igång om vi skött våra kort och lyckan dessutom stått oss bi i våra förberedelser.
Så, ingen tid att förspilla. Nu tränar vi på lite tyngre ett litet tag, sen lättar vi på träningen och slipar på detaljerna och så ses vi ute på banorna när vårsolen börjar värma.
Härliga tider, när snabblopparna har fått ladda batterierna lite grand, när nollopparna ska börja sin marsch mot stjärnorna och, inte minst, när unghästarna ska debutera i tävlingssammanhang på allvar.
Kämpa!
Jerker.
söndag 11 januari 2015
Det har varit mycke' nu
Långt mellan blogginläggen och då hinner det hända desto mer.
För nån vecka sedan var jag in till banan och körde jobb med Odile Kiro. Hon lyckades äntligen övertyga mig om att nu är det slut. Med hennes tävlingskarriär. Hon har försökt visa det under en lång tid och på allehanda sätt. Och till slut har även den här tjurskallen (undertecknad) insett faktum. Så nu får hon gå i hagen några månader innan det är dags för nästa fas i hennes liv. Som mamma.
Katla fick också följa med in till banan. Hon verkar ha desto längre till avelsboxen. Körde ganska snabbt första tusen, lite snabbare andra tusen med en ännu lite snabbare sista femhundra. Startar 27/1 i Boden.
Katla har tillsammans med Ängskalla blivit nominerad till Norrtravs travgala för sina prestationer under fjolåret. Den senare dessutom i två klasser.
Ängskalla tränar på lite hårdare än vanligt då det för hennes del just nu är något så ovanligt som ett tävlingsuppehåll. På nästan två månader dessutom. Och i helgen fick vi en halvmeter snö att implementera i träningen också. Nice.
Ängslilja knallar på. Upp emot en mil som längst. Dock känns det som att det börjar ta emot lite nu. Hon orkar inte riktigt med den träningsdosen så hon får minska distansen och öka tempot en aning istället.
Idag söndag har Sleipner Skellefteå med vår avelsinspiratör Frida Andersson i spetsen haft den stoträffen som jag tidigare har skrivit om. Mer om den här. Jag nöjer mig i detta forum med att kommentera den som mycket lyckad.
Och i slutet av den vecka som precis står i begrepp att ta sin början, så bär det av mot Järvsö för den årliga ordförandekonferensen med Sleipner.
På återhörande.
Jerker.
För nån vecka sedan var jag in till banan och körde jobb med Odile Kiro. Hon lyckades äntligen övertyga mig om att nu är det slut. Med hennes tävlingskarriär. Hon har försökt visa det under en lång tid och på allehanda sätt. Och till slut har även den här tjurskallen (undertecknad) insett faktum. Så nu får hon gå i hagen några månader innan det är dags för nästa fas i hennes liv. Som mamma.
Katla fick också följa med in till banan. Hon verkar ha desto längre till avelsboxen. Körde ganska snabbt första tusen, lite snabbare andra tusen med en ännu lite snabbare sista femhundra. Startar 27/1 i Boden.
Katla har tillsammans med Ängskalla blivit nominerad till Norrtravs travgala för sina prestationer under fjolåret. Den senare dessutom i två klasser.
Ängskalla tränar på lite hårdare än vanligt då det för hennes del just nu är något så ovanligt som ett tävlingsuppehåll. På nästan två månader dessutom. Och i helgen fick vi en halvmeter snö att implementera i träningen också. Nice.
Ängslilja knallar på. Upp emot en mil som längst. Dock känns det som att det börjar ta emot lite nu. Hon orkar inte riktigt med den träningsdosen så hon får minska distansen och öka tempot en aning istället.
Idag söndag har Sleipner Skellefteå med vår avelsinspiratör Frida Andersson i spetsen haft den stoträffen som jag tidigare har skrivit om. Mer om den här. Jag nöjer mig i detta forum med att kommentera den som mycket lyckad.
Och i slutet av den vecka som precis står i begrepp att ta sin början, så bär det av mot Järvsö för den årliga ordförandekonferensen med Sleipner.
På återhörande.
Jerker.
lördag 3 januari 2015
Generna på plats
Vi har gentestat vårt blivande fölsto Odile Kiro och hon är C/A. Vad det innebär för en kallblodstravare kan den vetgirige läsa mer ingående om här.
Sammanfattningsvis kan man säga att det är den bästa genkombinationen för ett tävlande kallblod. När det kommer till avel så krävs det som bekant "two to tango", dvs vad det ska bli för gener hos den kommande fölungen, beror dels till 50% på hingstens gener och dels inte minst på slumpen.
Mycket kan sägas om detta med gentestning. Jag nöjer mig här och nu med att säga två saker:
För det första; Man önskar och hoppas på en rad olika positiva egenskaper hos sin unga, blivande storstjärna. Den ska ha exteriör och löpskalle, hjärta och lungor, rätt muskelfibrer, optimal korsning av föräldrarna osv. Och dessutom förmågan att rent genetiskt ha de rätta förutsättningarna för gångarten trav. En av dessa faktorer kan vi dels styra, men framför allt med säkerhet och på ett enkelt sätt kontrollera, dvs den sistnämnda. Så varför inte utnyttja möjligheten?
För det andra; Jag anser att alla borde testa sina avelsdjur inom kallblodsaveln. För allas skull på lång sikt. Och detta gäller i första hand avelshingstarna. Vi skulle på så vis inom en ganska snar framtid långt mycket bättre förutsättningar att påverka vår avel jämfört med vad vi har idag.
Om detta med gentester finns massor med missförstånd och felaktigheter, vilket grundar sig i ren och skär okunskap. Och kanske i vissa fall kryddat med en gnutta konservativt tänkande.
Och som vanligt när det kommer till revolutionerande framsteg på vilken front det än vara må så gäller; Antingen kämpar man mot utvecklingen eller också hänger man med densamma.
Den uppmärksamme läsaren av detta inlägg noterar mitt personliga rekord i antal semikolon, hela tre stycken.
Jerker.
Sammanfattningsvis kan man säga att det är den bästa genkombinationen för ett tävlande kallblod. När det kommer till avel så krävs det som bekant "two to tango", dvs vad det ska bli för gener hos den kommande fölungen, beror dels till 50% på hingstens gener och dels inte minst på slumpen.
Mycket kan sägas om detta med gentestning. Jag nöjer mig här och nu med att säga två saker:
För det första; Man önskar och hoppas på en rad olika positiva egenskaper hos sin unga, blivande storstjärna. Den ska ha exteriör och löpskalle, hjärta och lungor, rätt muskelfibrer, optimal korsning av föräldrarna osv. Och dessutom förmågan att rent genetiskt ha de rätta förutsättningarna för gångarten trav. En av dessa faktorer kan vi dels styra, men framför allt med säkerhet och på ett enkelt sätt kontrollera, dvs den sistnämnda. Så varför inte utnyttja möjligheten?
För det andra; Jag anser att alla borde testa sina avelsdjur inom kallblodsaveln. För allas skull på lång sikt. Och detta gäller i första hand avelshingstarna. Vi skulle på så vis inom en ganska snar framtid långt mycket bättre förutsättningar att påverka vår avel jämfört med vad vi har idag.
Om detta med gentester finns massor med missförstånd och felaktigheter, vilket grundar sig i ren och skär okunskap. Och kanske i vissa fall kryddat med en gnutta konservativt tänkande.
Och som vanligt när det kommer till revolutionerande framsteg på vilken front det än vara må så gäller; Antingen kämpar man mot utvecklingen eller också hänger man med densamma.
Den uppmärksamme läsaren av detta inlägg noterar mitt personliga rekord i antal semikolon, hela tre stycken.
Jerker.
tisdag 30 december 2014
Årets julklapp
Sedan ett par dagar är jag tillbaka i gängorna igen efter en liten julferie i vårt västra grannland. Helt hästfritt, nästan. Hann titta till några fina och välstammade unghästar också.
Har kört våra hästar några gånger nu i helgen. I den härliga vintriga miljön som vi erbjudits de senaste dagarna. Med krispiga isvägar och bländvit snö. Och i ärlighetens namn kanske nog så många minusgrader för min smak. Årets julklapp kom då väl till pass. Ett par eluppvärmda strumpor, kan varmt (sorry) rekommenderas. Tack mamma och Sverker!
Vidare så har jag fått svar på gentestet på vår blivande fölmärr Odile Kiro. A/C. Det vill säga att hon är bärare av travgenen. Återkommer i ämnet i senare blogginlägg.
Hästarna har gått lite intervaller:
Ängskalla, Katla och Odile har sprungit sex st 900-metersintervaller i 40-tempo med en dryg minuts vila emellan varje.
Ängslilja har klivit upp på det sista trappsteget i grundträningen. Hon joggingrundor är nu uppe på tio kilometer med lite inbakade fartlekar. Hon får ligga kvar där i ett par veckor innan det börjar vara dags för lugna rundbanejobb inne på Skellefteovalen.
Jerker.
Har kört våra hästar några gånger nu i helgen. I den härliga vintriga miljön som vi erbjudits de senaste dagarna. Med krispiga isvägar och bländvit snö. Och i ärlighetens namn kanske nog så många minusgrader för min smak. Årets julklapp kom då väl till pass. Ett par eluppvärmda strumpor, kan varmt (sorry) rekommenderas. Tack mamma och Sverker!
Vidare så har jag fått svar på gentestet på vår blivande fölmärr Odile Kiro. A/C. Det vill säga att hon är bärare av travgenen. Återkommer i ämnet i senare blogginlägg.
Hästarna har gått lite intervaller:
Ängskalla, Katla och Odile har sprungit sex st 900-metersintervaller i 40-tempo med en dryg minuts vila emellan varje.
Ängslilja har klivit upp på det sista trappsteget i grundträningen. Hon joggingrundor är nu uppe på tio kilometer med lite inbakade fartlekar. Hon får ligga kvar där i ett par veckor innan det börjar vara dags för lugna rundbanejobb inne på Skellefteovalen.
Jerker.
lördag 20 december 2014
Livet deluxe
Det finns många skäl att hålla på med hästar och trav. Jag nämner detta då och då. Man kan nå framgång, tävla och vinna, man får umgås med de underbara djuren, känna doften av stall och höra fålarna tugga på sitt hö osv. Men det finns också andra, mer socialt betingade anledningar att joina travfamiljen.
Jag har de senaste dagarna hört och läst på tre håll, helt oberoende av varandra, om hur traveriet kan göra ens liv bättre och lättare att leva.
För det första, Elin skriver i sin blogg att "gå med i Sleipner, det bästa jag gjort för mitt sociala hästliv".
För det andra, André skriver på Facebook att "Jag har lärt känna några av mina allra bästa vänner tack vare just travet."
För det tredje, jag pratade härom dagen med en nybliven pensionär som efter många år utanför sporten, inte såg det som helt omöjligt men en comeback, bl a eftersom "det håller en ung i kroppen och sinnet att hålla på med trav".
Tre sidor av travmyntet som man kanske inte alltid tänker på i första hand.
Jerker.
Jag har de senaste dagarna hört och läst på tre håll, helt oberoende av varandra, om hur traveriet kan göra ens liv bättre och lättare att leva.
För det första, Elin skriver i sin blogg att "gå med i Sleipner, det bästa jag gjort för mitt sociala hästliv".
För det andra, André skriver på Facebook att "Jag har lärt känna några av mina allra bästa vänner tack vare just travet."
För det tredje, jag pratade härom dagen med en nybliven pensionär som efter många år utanför sporten, inte såg det som helt omöjligt men en comeback, bl a eftersom "det håller en ung i kroppen och sinnet att hålla på med trav".
Tre sidor av travmyntet som man kanske inte alltid tänker på i första hand.
Jerker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)