Ängskalla har varit nere i källaren och vänt. Nu är hon på väg upp igen och vi ser ljust på hennes kommande race. I fredags kväll var vi till Boden och hon krigade till sig en andraplats och hade loppet varit två meter längre hade slutresultatet blivit än bättre.
Efter Parisäventyret var hon inte så lite sliten. Så här i efterhand så går jag, när ingen ser, omkring med en dumstrut hemmavid. Jag borde ha låtit henne ta igen sig mer då vi kom hem än vad jag gjorde. Men gjort är gjort.
Nu är hon tillbaka där hon ska vara. Hon har fått återgå till sin tidigare tuffa träning sedan några veckor och det har hon svarat bra på. För den som eventuellt undrar så innebär det långa, hårda intervaller i branta backar med understundom löst underlag, ja det låter tokigt men hon pallar det. Har provat samma träning med andra hästar och de klarar det inte. Someone´s got it, someone´s not. Vi provade också lite nya grejor från selkammarens innersta gömmor i fredags och det föll väl ut.
Hon fick ett helstängt norskt, förlängd springrem och ett par, för henne, helt nya bakskor.
Kalla startar redan imorgon igen. På Solängets oval. Sannolikt med samma utrustning som senast. Eventuellt lite skoändring beroende på hur mycket nederbörd den ångermanländska himlen har för avsikt att lämpa av över banan.
Innan dess ska vi först avnjuta Tekno Odin när han vinner Elitkampen. Åsså håller jag en extra tumme för världens första Lyckseletränade häst (?) under elitloppssöndagen: Norheim Järv.
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar