Ännu ett inspirerande årsmöte för vår lokalavdelning kan läggas till handlingarna. Det är alltid lika fascinerande vilken energikick det är att träffas och prata kallblodstrav med likasinnade.
Efter några år i styrelsen kliver jag nu av det uppdraget. När jag för typ sex-sju år sedan blev invald visste jag inte så mycket om hur föreningen jobbade, inte heller vad den jobbade med. Shame on me. Tiden som gått sen dess har varit utvecklande på många plan. Vår lokalavdelning har stärks i sin organisation och i sitt sätt att arbeta. Jag är glad, stolt och tacksam att jag fått vara en del i den utvecklingen.
Det känns tryggt att veta att formkurvan dessutom pekar fortsatt uppåt. Kallblodsskellefteå går sannolikt en ljus framtid till mötes. Den nyvalda styrelsen kommer att fortsätta att jobba på den inslagna vägen och bidra till att den lokala kallblodssporten ska må så bra som möjligt även i framtiden.
Uppfödningen i regionen har börjat ta fart på allvar. Fler hästar föds i år än på länge. Och det börjar redan pratas om att köra in ettåringar på flera håll. Inom någon vecka drar vi igång lite spontana babyrace för tvååringarna. En tvååring har redan premat (kanske den enda hittills i landet i år?). Som sagt, riktigt roligt att få vara en del av allt detta.
Inte minst att få vara en del av gemenskapen som Sleipnerfamiljen har och ger. Detta är nog kanske trots allt det bästa med min tid i styrelsen, att jag fått lära känna en massa människor som jag annars sannolikt inte hade kommit i så nära kontakt med.
Tack!
Jerker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar