"Travsport handlar om att sätta upp, infria och överträffa sin drömmar", jag tror det var Frasse Fransson som myntade det uttrycket. Jag är ödmjuk inför det faktum att vi än en gång får vara med på en fantastisk resa, i dubbel bemärkelse,
Tänk vad vi får vara med om genom våra hästar. Jag har nypt mig i armen så många gånger nu, att jag för länge sedan har tappat räkningen. Och nu på förmiddagen så var det dags för ett nyp igen.
Då det äntligen stod klart att vi får åka ner till Vincennes och tävla med vår egen uppfödning, vår egen på jorden så lilla men i hjärtat så stora Katla Kiro.
Det finns två sätt att ta sig dit. Totalt rör det sig om fyra platser. De två första går till ettan och tvåan i ett uttagningslopp, vilket kördes för tio dagar sedan, utan vår medverkan. Därefter kan man seedas in genom ett inte alls oinvecklat poängsystem. I det första fallet är det "enkelt og greit" på ren norska att utse resenärerna, i det andra fallet är det betydligt krångligare, parametrar ändras hela tiden, bl a beroende på vad hästarna gör på banorna de sista dagarna innan anmälningsstopp och inte minst beroende på vilka hästar som anmäler sitt intresse.
Jag och Ranja har tänkt och kollat, ritat och räknat, vridit och vänt på alla tänkbara scenarior. Vi har hela tiden haft känslan att vi skulle få nådiga nicken. Om inte om vore osv. Men nu är det alltså klart och vi kan börja packa. Inte minst till hästen och hennes resa.
Tänk att vi får vara med om detta äventyr igen. För två år sedan fick vi åka med Ängskalla och nu alltså med vår andra supermärr. Förra gången var det ett stort äventyr och vi hade ingen aning om vad som väntade. Nu vet vi ungefär och det vette katten om det inte känns ännu roligare denna gång. Inte lika spännande kanske, men roligare.
Det var förvisso enormt stort att få köra på Grosbois och värma på Vincennes med en häst som man köpt som liten, kört in och tränat hela vägen. Det enda som skulle kunna toppa det var att få göra det med en häst som man utöver allt detta, också hade fött upp själv. Och det är klart att den drömmen fanns långt borta i fjärran. Men därifrån till att den skulle slå in var ett "giant leap".
Men nu har den alltså slagit in! Ouch! Oj, nu nöp jag nog lite väl hårt.
Jerker.
onsdag 1 februari 2017
söndag 29 januari 2017
Fem fina flickor
Ahh, vilken krystad allitteration. Men likväl, jag har fem fina märrar på min lista. De gamla hedersmärrarna Kalla och Katla (ja, Katla börjar vara gammal hon också), Blivande treårsstjärnan Marre och så är hela anrättningen kryddad min ett par toppstammade tvåårsston, Kristine och Rappodina.
Under lördagen fick Marre åka in till banan och babyrejsa mot fyra andra treåringar, i den mån det fortfarande kallas babyrace när pållarna nu uppnått tävlingsbar ålder. Optimismen växer sig allt starkare avseende hennes kommande säsong. Det har varit en strulig vinter där vi inte riktigt kommit rätt på det. Ett flertal gråa hår senare, och det vette katten om inte några har fallit av också, så verkar det peppar peppar vara på rätt väg igen. Igår var distansen, den senaste veckan så omtalade, 3640m, typ. Och Marre landade på en tid strax under 1.50. Med en betydligt snabbare avslutning. Och dessutom på ett bättre sätt än någonsin tidigare i vinter.
Detta med ston och deras tävlande är viktigt. Det är viktigt att de ges tillfälle att bli tävlingshästar, det är viktigt att de ges möjligheter att tjäna fina pengar och det är viktigt att vi får fram så många snabbloppsston som möjligt. Det sistnämnda för att i förlängningen skapa så många attraktiva fölston som möjligt.
Varför är det då viktigt? Jo, för hela kallblodssportens skull. För inte alls särskilt länge sedan så var stonas funktion, om man ska vara lite krass, att producera föl. Men bl a i och med införandet av "fördel ston" och höjda prispengar i årgångsloppen för ston så har de en mer jämlik tillvaro som tävlingshästar gällande förtjänstmöjligheterna. Och detta är återigen viktigt. Inte minst för att uppfödarna ska våga satsa och få ekonomi i sin verksamhet även om de "råkar" få ett stoföl. Man hör ofta ett rungande "Grattis!" om det dimper ner en hingstunge, det grattiset ska vara lika självklart ifall man får tillökning av det täcka könet anser jag. Men för att de ska ske så måste stona gynnas ännu lite till på tävlingsbanan och tränare och ägare måste, och kommer därmed också, att våga satsa hårdare på märrarna. Stona på kallblodssidan har varit på väg ikapp hingstarna / valackerna när det gäller intjänade pengar per år, men det senaste två åren har det börjat luta åt fel håll igen. Det här har man från centralt håll så klart koll på och arbetar med. Vilket återigen är mycket viktigt.
För mig är det en självklarhet att om man kan göra stona lika attraktiva att äga, träna och tävla med, då är hela kallblodssporten gynnad av det. Uppfödarna får mer betalt och framför allt vågar de betäcka, utan att behöva "riskera" att få ett sto. Tränarnas vilja att ta in ston i träning ökar. Ägarna vågar satsa på ston eftersom de också kan tjäna fina pengar. Summa summarum får vi ut fler hästar på banan och när allt kommer omkring är det ju det som allt handlar om. Många lopp med många hästar i varje startlista. Med en liten population så är det av yttersta vikt att så stor andel som möjligt blir tävlingshästar. Och detta uppnår vi lättast genom att ge våra ston så goda möjligheter som möjligt att göra sig gällande på tävlingsbanan.
Jerker.
Under lördagen fick Marre åka in till banan och babyrejsa mot fyra andra treåringar, i den mån det fortfarande kallas babyrace när pållarna nu uppnått tävlingsbar ålder. Optimismen växer sig allt starkare avseende hennes kommande säsong. Det har varit en strulig vinter där vi inte riktigt kommit rätt på det. Ett flertal gråa hår senare, och det vette katten om inte några har fallit av också, så verkar det peppar peppar vara på rätt väg igen. Igår var distansen, den senaste veckan så omtalade, 3640m, typ. Och Marre landade på en tid strax under 1.50. Med en betydligt snabbare avslutning. Och dessutom på ett bättre sätt än någonsin tidigare i vinter.
Detta med ston och deras tävlande är viktigt. Det är viktigt att de ges tillfälle att bli tävlingshästar, det är viktigt att de ges möjligheter att tjäna fina pengar och det är viktigt att vi får fram så många snabbloppsston som möjligt. Det sistnämnda för att i förlängningen skapa så många attraktiva fölston som möjligt.
Varför är det då viktigt? Jo, för hela kallblodssportens skull. För inte alls särskilt länge sedan så var stonas funktion, om man ska vara lite krass, att producera föl. Men bl a i och med införandet av "fördel ston" och höjda prispengar i årgångsloppen för ston så har de en mer jämlik tillvaro som tävlingshästar gällande förtjänstmöjligheterna. Och detta är återigen viktigt. Inte minst för att uppfödarna ska våga satsa och få ekonomi i sin verksamhet även om de "råkar" få ett stoföl. Man hör ofta ett rungande "Grattis!" om det dimper ner en hingstunge, det grattiset ska vara lika självklart ifall man får tillökning av det täcka könet anser jag. Men för att de ska ske så måste stona gynnas ännu lite till på tävlingsbanan och tränare och ägare måste, och kommer därmed också, att våga satsa hårdare på märrarna. Stona på kallblodssidan har varit på väg ikapp hingstarna / valackerna när det gäller intjänade pengar per år, men det senaste två åren har det börjat luta åt fel håll igen. Det här har man från centralt håll så klart koll på och arbetar med. Vilket återigen är mycket viktigt.
För mig är det en självklarhet att om man kan göra stona lika attraktiva att äga, träna och tävla med, då är hela kallblodssporten gynnad av det. Uppfödarna får mer betalt och framför allt vågar de betäcka, utan att behöva "riskera" att få ett sto. Tränarnas vilja att ta in ston i träning ökar. Ägarna vågar satsa på ston eftersom de också kan tjäna fina pengar. Summa summarum får vi ut fler hästar på banan och när allt kommer omkring är det ju det som allt handlar om. Många lopp med många hästar i varje startlista. Med en liten population så är det av yttersta vikt att så stor andel som möjligt blir tävlingshästar. Och detta uppnår vi lättast genom att ge våra ston så goda möjligheter som möjligt att göra sig gällande på tävlingsbanan.
Jerker.
torsdag 26 januari 2017
App app app
Jag har blivit med app. Sedan en vecka tillbaka använder jag mig av Hooftrax Travappen. Den kan laddas ner gratis till mobilen via AppStore och Google Play. Ett sätt att följa våra hästar är förvisso via denna blogg men via appen så kan man följa hästarna och i synnerhet deras träningsschema i realtid. Min ambition är att senast inom några timmar efter genomfört träningspass, uppdatera status på varje given häst. Jag ser appen som ytterligare ett bra sätt att sprida information om vad jag håller på med, så skaffa appen och häng med vetja! Skulle det vara något problem med installation osv så finns hjälp att få på deras hemsida.
Jerker.
Jerker.
tisdag 24 januari 2017
Ordförandekonferens Hudiksvall part II
Under söndagen, konferensens andra dag, pratades och informerades det om frågor som rör sport avel, ekonomi och föreningens plats och funktion i den svenska travsporten.
Grupparbeten och diskussioner om avelsinpiratörernas funktion nu och i framtiden, hur vi ska höja betäckningssiffrorna ytterligare, landsfinalens framtid, auktionens dito, samarbete med de lokala travsällskapen osv.
Det informerades också om en medlemsvärvarkampanj och dessutom en morot för de lokalavdelningar som väljer att stötta ponnytravet lokalt.
Dagens föreläsningar hölls av Mats Norberg, styrelsemedlem i ST och B-O Månsson. Mats beträttade om vad som kommer att hända i den direkta och indirekta framtiden avseende ett eventuellt licenssystem på spel i Sverige och dess konsekvenser för travsporten. B-O i sin tur informerade bl a om den nya satsningen på Kallblodsklassikern där man tänker lägga till ett femårslopp i paketet också.
En som vanligt mycket lyckad konferens, från vilken samtliga nog fick en stor skopa motivation med sig hem, avslutades med en sen lunch och därefter skingrades skaran och deltagarna spreds för vinden, ut över kallblodssverige, för att på hemmaplan fortsätta sitt oförtrutna arbete för den ädlaste av travarraser, den kallblodiga!
Är det nu någon som undrar om något som hände eller inte hände i Hudik så kan man vända sig till resp lokala ordförande för vidare information.
Jerker.
Grupparbeten och diskussioner om avelsinpiratörernas funktion nu och i framtiden, hur vi ska höja betäckningssiffrorna ytterligare, landsfinalens framtid, auktionens dito, samarbete med de lokala travsällskapen osv.
Det informerades också om en medlemsvärvarkampanj och dessutom en morot för de lokalavdelningar som väljer att stötta ponnytravet lokalt.
Dagens föreläsningar hölls av Mats Norberg, styrelsemedlem i ST och B-O Månsson. Mats beträttade om vad som kommer att hända i den direkta och indirekta framtiden avseende ett eventuellt licenssystem på spel i Sverige och dess konsekvenser för travsporten. B-O i sin tur informerade bl a om den nya satsningen på Kallblodsklassikern där man tänker lägga till ett femårslopp i paketet också.
En som vanligt mycket lyckad konferens, från vilken samtliga nog fick en stor skopa motivation med sig hem, avslutades med en sen lunch och därefter skingrades skaran och deltagarna spreds för vinden, ut över kallblodssverige, för att på hemmaplan fortsätta sitt oförtrutna arbete för den ädlaste av travarraser, den kallblodiga!
Är det nu någon som undrar om något som hände eller inte hände i Hudik så kan man vända sig till resp lokala ordförande för vidare information.
Jerker.
lördag 21 januari 2017
Ordförandekonferens Hudiksvall part I
Just nu, dvs drygt middagstid på lördagen, är det halvtidsvila i Sleipners årliga ordförandekonferens. Denna har under flera år hållits i underbara Järvsö. Tyvärr var det inte möjligt i år då stället vi brukar vara på inte är tillgängligt denna gång. Så vi håller till i Glada Hudik istället och det går ju fint det med. Hälsingland som Hälsingland liksom. Same same but different.
Under gårdagen hade rikssleipner styrelsemöte och vi gjorde "bokslut" för det år som vi precis lagt bakom oss och vi drog upp riktlinjerna för vad vi ska lägga fokus på under innevarande år.
Denna dag anslöt resp lokalavdelnings ordförande och med sig har de var sin ungdomsrepresentant.
Vi har under dagen lyssnat på ett antal föreläsningar. LRF Häst berättade hur de jobbar för ett gynnsamt klimat för hästföretagande i hela vårt land. ST:s sportchef Petter Johansson visade statistik om startande hästar och licenser, population och prispengafördelning osv. Nyttigt att höra hur han, och ST, resonerar när de planerar allas vår framtid. Livliga diskussioner hölls i församlingen, som sig bör. Avslutningsvis för vi lyssna till ST:s avelschef Christina Olsson. Hon framhöll den stora procentuella ökningen av antalet betäckta kallblodsston 2016 och att den är unik i hela travvärlden. Vidare så diskuterades avelsplanen lite grand och hur vi ska / bör tänka i framtiden för att komma till bukt med inavelsproblematiken. Just i detta sista fall väntar vi med spänning på de första resultaten i den forskning som pågår, vilken ska ge vid handen hur den faktiska biologiska inaveln faktiskt ser ut. De första siffrorna väntas bli offentliga inom ett par månader.
Strax middag. Have a nice evening. I will!
Jerker.
onsdag 18 januari 2017
Min Lilla CC
Marre R.F., yes, hon är testad CC and we´re proud of it, börjar hitta rätt igen. Jag har haft stor tro på henne allt sedan hon flyttade till oss. I höstas gick allt på räls. Hon sprang ganska fort, kanske till och lite för fort och jag satte därför en lätt fot på bromspedalen, slutade köra snabbjobb och satte henne i vinterträning. Om det blev ett bra beslut eller inte i längden får jag väl se, men i det korta perspektivet blev i alla fall dåligt. För någon månad sedan när hon skulle börja snabbjobbas så funkade plötsligt ingenting. Hon travade dåligt, om ens alls och verkade nästan ha ont någonstans.
Här nånstans kickade kiropraktorhjärnan in. Den började tänka: "Ponera att detta var en kund på kliniken, vad hade du gjort / rekommenderat då?" Det enda som stod klart var att något måste göras, vi var inne på fel väg. Och nu snackar vi alltså för en knapp månade sedan och treårssäsongen lurar runt hörnet. En veterinärbehandling kunde vara ett alternativ, men återigen, kiropraktorn i mig sade att det kan gå att lösa på ett annat, enklare, snabbare och billigare sätt. Medelst ombalansering och omlagd träning.
Så skostolen åkte fram. Från att ha haft järnskor runt om, så bytte vi till den nya balansen "Öppen-aluminiumtå-tå-båda-fram-sula-och-järnsko-vänster-bak-och-vanlig-järnsko-höger-bak". Och en kort raymondcheck på det. Och så gav jag upp de vanliga rakbaneintervallerna, vilka uppenbarligen funkade dåligt för dagen. Istället tränar hon nu i backen. Jag har en väg som är plan i 700 meter och sedan bär av uppför i sjuhundra meter. Den sträckan får hon springa fyra ggr uppför i 2.45-tempo och fyra ggr nedför i 2.00-tempo. Tre min vila mellan varje. Framför allt är det nedförsträning jag vill åt. Min tanke är att hon ska lära sig ta ut stegen ordentligt.
Och för dagen ser det ut som att det håller på att ljusna! Hon gick detta pass senast igår och på ett mycket bra sätt. Efter alla tankemödor och gråa hår och träningsomläggning och ombalansering och...
Eller också har hon haft en växtperiod.
Jerker.
Här nånstans kickade kiropraktorhjärnan in. Den började tänka: "Ponera att detta var en kund på kliniken, vad hade du gjort / rekommenderat då?" Det enda som stod klart var att något måste göras, vi var inne på fel väg. Och nu snackar vi alltså för en knapp månade sedan och treårssäsongen lurar runt hörnet. En veterinärbehandling kunde vara ett alternativ, men återigen, kiropraktorn i mig sade att det kan gå att lösa på ett annat, enklare, snabbare och billigare sätt. Medelst ombalansering och omlagd träning.
Så skostolen åkte fram. Från att ha haft järnskor runt om, så bytte vi till den nya balansen "Öppen-aluminiumtå-tå-båda-fram-sula-och-järnsko-vänster-bak-och-vanlig-järnsko-höger-bak". Och en kort raymondcheck på det. Och så gav jag upp de vanliga rakbaneintervallerna, vilka uppenbarligen funkade dåligt för dagen. Istället tränar hon nu i backen. Jag har en väg som är plan i 700 meter och sedan bär av uppför i sjuhundra meter. Den sträckan får hon springa fyra ggr uppför i 2.45-tempo och fyra ggr nedför i 2.00-tempo. Tre min vila mellan varje. Framför allt är det nedförsträning jag vill åt. Min tanke är att hon ska lära sig ta ut stegen ordentligt.
Och för dagen ser det ut som att det håller på att ljusna! Hon gick detta pass senast igår och på ett mycket bra sätt. Efter alla tankemödor och gråa hår och träningsomläggning och ombalansering och...
Eller också har hon haft en växtperiod.
Jerker.
måndag 16 januari 2017
Ombytta roller
För ca en månad sedan tog vi vår första stalldubbel någonsin. Igår kom den andra. Fast tvärtom denna gång Katla Kiro vann före bästisen Ängskalla. Så det rullar på bra nu. Synd bara att det inte går att tjäna pengar på kallblodsston. Nej, ironi funkar visst inte så bra i skriven form, så vi struntar i det som jag hade tänkt fortsätta med.
Travlopp kan vinnas på många sätt. Vi vann det på ett märkligt sätt igår. Kolla här och döm själv. Titta också extra mycket på Katlas kusk och dennes skickliga körhänder genom sista svängen då han både kör och håller igen samtidigt. När Ove kör på den nivån, då är han i mina ögon kanske bäst i Sverige.
Vi gläds så klart alldeles oerhört åt vår dubbeltriumf. Placeringar och pengar i alla ära, men det är framför allt två saker som jag tycker är de största glädjeämnena. För det första Katlas öppning från start (vilken skylles på att hon första gången på två år tävlade utan huvudstång) och för det andra Kallas avslutning sista femtio meterna. Dessa två företeelser ger nämligen hopp för framtiden. Och det är det som allt handlar om. Det som har hänt, det har hänt, nu ligger fokus på nästa lopp. Det är viktigare än gårdagens.
Jag sänder också en tanke till min proffstränarkurskamrat Jan Ove Olsen som satt på leken in på upploppet och blev snuvad på konfekten. Men som hans häst såg ut så är det sannolikt bara en tidsfråga innan hann får ta den angenämaste av vägar tillbaka till stallbacken. Kämpa Olsen!
Jerker.
Travlopp kan vinnas på många sätt. Vi vann det på ett märkligt sätt igår. Kolla här och döm själv. Titta också extra mycket på Katlas kusk och dennes skickliga körhänder genom sista svängen då han både kör och håller igen samtidigt. När Ove kör på den nivån, då är han i mina ögon kanske bäst i Sverige.
Vi gläds så klart alldeles oerhört åt vår dubbeltriumf. Placeringar och pengar i alla ära, men det är framför allt två saker som jag tycker är de största glädjeämnena. För det första Katlas öppning från start (vilken skylles på att hon första gången på två år tävlade utan huvudstång) och för det andra Kallas avslutning sista femtio meterna. Dessa två företeelser ger nämligen hopp för framtiden. Och det är det som allt handlar om. Det som har hänt, det har hänt, nu ligger fokus på nästa lopp. Det är viktigare än gårdagens.
Jag sänder också en tanke till min proffstränarkurskamrat Jan Ove Olsen som satt på leken in på upploppet och blev snuvad på konfekten. Men som hans häst såg ut så är det sannolikt bara en tidsfråga innan hann får ta den angenämaste av vägar tillbaka till stallbacken. Kämpa Olsen!
Jerker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)