tisdag 17 juni 2014

Tillbaka i selen

Efter knappa två veckors från vardag, hästar och bloggande, återgår nu livet till det "normala". Så normalt det nu kan bli under sommaren med allt vad den innebär.

Den gångna helgen var det dags för tävling igen.

Katla Kiro startade, i brist på fyraårslopp, mot äldre hästar i Boden. Hon gjorde ett fantastiskt lopp och slutade tvåa efter Björn Karlssons fine Tangen Haap. Katla sänkte sitt rekord med 1,5 sekunder, hon kom hem på 1.28,5. Denna start var tänkt som ett snabbjobb där kusken skulle få känna på henne under "derbyförutsättningar", dvs 2140 autostart, inför derbykvalet om ca en månad. Utan att ta till alltför stora ord så ser det riktigt bra ut såhär långt. Fjolårets derby vanns på 1.29,6... Och vi har dessutom lite tid kvar att gnugga innan det är dags.

Ängskalla var grym i värmning och provstart. När loppet gick iväg så blåste hon till spets från sitt springspår, men tyvärr blev det galopp i mitten av första sväng och så var den dagen förstörd. Vad galoppen kom sig av står skrivet i stjärnorna. I bästa fall var det bara ett utslag av att hon var lite pigg efter att ha gått i hagen åtta dagar innan starten. Kanske inte så klokt upplägg av mig men det fick det vara värt med tanke på familjens semester. Finns ett antal andra (bort)förklaringar också. En kan vara att hon hade känning av en hovspricka.

Hovsprickan plastades idag av överlägsne hovslagaren Ernst Berglund. Jag körde Kalla några timmar senare i lätta backintervaller och hon kändes nog, med lite vilja från min sida, ännu bättre än någonsin tidigare, så hon kanske har känt av detta en tid trots allt. Hur som haver så är denna sak nu eliminerad från listan över saker som kan ge gråa hår inför sto-SM om två veckor på Hagmyren. Nu blir det några backjobb till innan dess, rundbanejobb efter helgen och sedan bara laddning fram till dagen D.

Katla ska också med till Hälsingland. Mest som resesällskap. Vad hon sen kan uträtta i loppet har jag ingen aaaning om eftersom det är omöjligt att sia om motståndet på förhand i den på förhand mycket intressanta propositionen. Man vet ju t ex aldrig vad som kommer från andra sidan kölen. Förra året vanns loppet av den då i princip helt okända Lannem Silje...

Apropå propositioner så sitter jag i skrivande stund på ett tåg på väg till Stockholm inför morgondagens möte på Hästsportens Hus, där rikssleipners tävlingsgrupp ska träffa representanter från Svensk Travsport och bl a detta ska diskuteras.

Må väl så länge.

Jerker.

fredag 6 juni 2014

Semester

Bloggen och undertecknad med familj tar en veckas semester. Finns det dator att låna på hotellet så kommer kanske en och annan uppdatering ändå, men jag lovar inget.

Tillbaka i selen, både bildligt och bokstavligt nästa helg (14-15/6).

Status på hästarna:

Ängskalla: Går ett hårt jobb idag, sedan en grön hage i en vecka. Startar nästa gång på V75 i Boden                         14/6.

Odile Kiro: Tränat hårt i veckan. Samma gröna hage i en vecka. Startar sannolikt nästa gång i Lycksele                     27/5. Annars laddas hon mot stoloppen som börjar fram på sensommaren.

Katla Kiro: Tränat stenhårt i veckan. Ny balans, känns kanonfin. Även hon får gå i grönhagen en vecka.                     Startar, i brist på annat, mot äldre hästar i Boden 14/6.

Ängslilja: Släpptes på sommarbete igår. Sommarlov i två månader. Vi hämtar hem henne efter                                kriteriehelgen i augusti.

Ha en fantastisk vecka.

Det ska i alla fall jag.

Jerker.

torsdag 5 juni 2014

Så säljer vi travsporten

Foto: Carinas Fotosida på Facebook

Härom dagen när vår fantastiska Ängskalla vann på hemmaplan. Var det inte bara en stor seger för henne, mig, min fru och hennes uppfödare. Det var också, tror jag, en liten seger för den lokala travsporten.

Bilden ovan föreställer Ängskalla, mig själv och min kompis Roger. Jag vill påstå att jag gjorde en insats för svensk travsport den här kvällen. En timme innan bilden togs hade Roger aldrig bevittnat en travtävling, än mindre kört en travhäst. Vi tar det från början.

Tio dagar innan loppet svingade jag och Roger ett par bägare under byns pubafton. Jag kom med förslaget att han skulle haka på till travet någon gång och jag skulle fixa så att han skulle få prova på tandemkörning. Efter något om och ett par men, så spikade vi att det skulle bli av den 3/6. Vad jag inte riktigt hade kommit ihåg var att jag hade starthäst denna kväll. Vilket ju som bekant inte riktigt är kompatibelt med att ägna sig åt något annat än just det. Dessutom var travskolans tandemhästar uppbokade till kvällens sponsorer. Det såg lite knepigt ut. Att jag dessutom hade på min lott att grilla hamburgare för Sleipners räkning denna kväll gjorde inte det hela bättre. Men lovat är (var) lovat. Så på nåt sätt skulle jag nog ändå fixa det.

Jag kom då på idén att Roger skulle få vara med på en än mer exklusiv grej än att "bara" få köra tandem. Jag föreslog honom att vika tre timmar denna kväll åt travsporten. Då skulle han få "all inclusive", dvs han skulle få vara med på allt, från det att nummerlappen hämtades ut till att hästen duschades efter loppet. Och till min stora glädje så tyckte han också att det var ett bra förslag.

Han fick då, på nära håll, vara med i inskrivningen, titta på vid utselning till värmning, köra värmningen själv i tandemvagn (bilden ovan), vara med vid skorycket innan start, taktiksnacket med kusken, se loppet med mig (stackars Roger), se segerdefileringen och inte minst firandet efteråt.

Han tyckte att det var en helt fantastisk upplevelse. Att han dessutom spelade 100/100 på Kalla till knappa arton ggr fläsket gjorde inte hans totalupplevelse mindre bra. Hans spontana kommentar efteråt var att han brukade spela poker ibland men vann sällan, detta med att spela på hästar verkar mycket mer lukrativt.

Tänk om alla förstagångsbesökare på travbanan kunde få vara med om det som Roger fick. Tänk om. Att det blir en sådan jackpot som det blev, med seger, till ett högt odds osv vore förstås en nåd att stilla bedja om. Men jag tror ändå inte att det var det bestående intrycket som min kompis tog med sig från kvällen. Det var nog trots allt gemenskapen och stämningen på stallbacken, bland folk och fä. Och den upplevelsen kan alla vi som håller på med trav bjuda en eller ett par av våra, ännu icke travfrälsta, vänner på varje år.

Så säljer vi travsporten.

Jerker.

onsdag 4 juni 2014

Skelleftebrudarna levererar

Ifjol var det de unga stona som visade framfötterna. Några av landets allra bästa i kategorin hade Skelleftetravet som hemmabana. Hittills i år är det de äldre märrarna som har ställt skåpen på respektive, för dem, avsedda plats.

Allt går ju som bekant att bevisa med statistik och jag väljer härmed att göra just det avseende ovan nämnda påstående.

Åtta svensktränade kallblodsston har, per idag, mäktat med att underskrida 1.26 med voltstart under innevarande år. Tre av dem är uppfödda, ägda och tränade i Skellefteå. Just det att ingen av de tre knappt har lämnat kommunen, förutom vid tävlingar förstås, gör det hela ännu lite mer speciellt tycker jag. De övriga fem stona under 1.26 representerar f ö fem olika banor.

Dock ska nämnas att vi har en bit kvar till Östersundstravets resultat ifjol då Trippa Undan med sina 1.24,6 bara var tredje snabbaste sto på sin hemmabana.

Men året är ju inte slut ännu.

Jerker.

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Ängskalla vann igår på Skelleftetravet. Ledning från start till mål. Proppen var på förhand helt perfekt men motstånd saknades inte.

Hon var fantastiskt bra. Men minst lika bra var kuskinsatsen från Johns sida. Han körde i ett jämnt 25-tempo var hundring, hela loppet igenom. Hade han kört en enda sekund fortare hade hon sannolikt blivit trött, hade han kört en enda sekund långsammare hade sannolikt tilläggshästarna kunnat sätta klorna i henne. Nu blev det en klassisk spets-och-slut och hon kom hem på ett nytt fint banrekord, 1.25,1 över full distans.

Känslan att ha en travhäst som vinner ett lopp går utanpå allt annat, i alla fall i min skitamatörvärld. Det bästa och skönaste med alltihop är känslan av att man har gjort någonting rätt. Man har tänkt rätt, utfodrat rätt, tränat rätt, vilat rätt, skott rätt, balanserat rätt och gjort en hel del annat rätt på vägen. Nu finns en mening att fortsätta kämpa. Och tro på sig själv, sin filosofi och inte minst sina hästar.

Just den här segern var extra skön av flera anledningar. Inte minst för framtiden. Den innebär att hon nu är, tack vare de startpoäng hon bärgade, mer eller mindre klar för Sto-SM. Segern gjorde också att hon tog ett stort steg mot att bli Skelleftetravets representant i Guldtäcket på Dannero i augusti. Detta är dock inte avgjort ännu, men det ser onekligen bra ut.

En speciell sak med detta med travsport är det att, när det går dåligt vet man ofta inte varför och när det går bra vet man ofta inte heller varför. Summa summarum, man (läs jag) vet ofta inte varför det går som det går. Det enda man vet är att det är som i "Hundraåringen", "det är som det är och blir som det blir". Tack och lov kan man påverka utfallet lite grand i alla fall.

Nu ska jag se lopparkivet en gång till, sen blir det bingen.

Jerker.

måndag 2 juni 2014

Ängskalla Skelleftetravet 3/6

Ängskalla startar på Skelleftetravet imorgon tisdag. Loppet går på V64-bongen. Riktigt kul lopp, jag skulle nog säga att det håller V75-klass, i alla fall näst intill.

I vanlig ordning så lägger jag mig inte i hur John väljer att lägga upp loppet. Han vet lika väl som jag att detta inte är det viktigaste loppet under juni månad. Det går istället av stapeln på Hagmyren om, i skrivande stund, exakt fyra veckor. Jag tror och hoppas att Kalla får ett lopp som gynnar henne så mycket som möjligt inför den uppgiften.

Vilket i praktiken betyder att köra till ledningen och sedan släppa till den av "the big four" som först kommer fram och "pops the question". Jag anser att det finns fyra hästar som är lite bättre än de andra i loppet. Kalla är inte en av dem. Dock kan hon slå var och en av dem på en open-stretch-speed.

Hon kommer att gå med samma balans och utrustning som vid hennes senaste starter. Men som sagt upplägget blir sannolikt lite mer passivt med tanke på vad som komma skall...

Spänn banden!

Jerker.

söndag 1 juni 2014

Maxprestation

Odile fyra igår lördag på Solänget, i en hård omgivning. Jag är inte överraskad. Hon har mycket inom sig men har lite svårt att visa det ibland (oftast). Nytt rekord med 1,5 sekunder. En inte alls obetydlig slant blev det också med hem till det lilla skitamatörstallet. Vackert så, som Albert Svanberg skulle ha sammanfattat det.

Oavsett tävlingsform, idrottsgren, eller annan form av resultatinriktad verksamhet så finns något vackert i att den deltagande ger allt. Det kan vara en gymnasieelev på årets viktigaste prov, det kan vara en spyende häcklöpare som inkommer som fyra på OS, eller det kan vara en tjock travhäst som krigar 'til the bitter end. Det storslagna är själva kämpainsatsen.

Odile krigade verkligen igår. Två meter före mål låg hon sexa men hon sluggade sig till en fjärdeplats med en emaljs marginal. ATG:s slogan "För att hästar ger allt" kan inte bli tydligare än såhär.

Jag hade gjort några ändringar inför detta lopp, vilka föll väl ut. Halvrunda skor och superlätta boots fram, vassare käk och springrem. Plus lite annorlunda upplägg dagarna innan loppet. Bl a fick hon kvällen innan starten gå två st trehundrametersspeeder så fort som Moeodinbenen bar. Detta har praktiserats med framgång tidigare av större tränare jag. Dock vill jag se att det har effekt flera ggr innan jag sammankopplar hennes fina lopp med detta.

Det blev i alla fall en fin avslutning på en bra majmånad.

I skrivande stund har det hunnit bli juni. Hittills inkört denna månad: 0 kr.

Kämpa!

Jerker.