Bäst när det gäller

Det stora målet för höstens tävlande är här. Finalen av Norrländsk Stoserie på Umåker på fredag. Anmälan var igår måndag och Katla Kiro hade sin finalbiljett klar som en av de femton bästa i serien, medan Ängskalla var mer utlämnad vilka som inte skulle komma att anmäla då hon låg på blott en tjugotredje plats. Fru Fortuna log sitt bredaste leende mot oss denna gång och Kalla kom med som femtonde och sista häst. Så precis som ifjol kommer båda våra krigare att delta i finalen av denna roliga serie, vilken för övrigt borde ges större utrymme med fler försök framför allt för den högsta klassen, allt för att få fler ston av bättre kaliber med i finalen, men det är en annan historia.

Nu gäller det bara att toppa formen. Jag tycker mig ha hittat en formel för detta. Återkommer strax om hur den ser ut. Vill först bara berätta om ett minne från min första tur med Kriteriebåten.

Jag minns hur jag stod ute på däcket den gången (kvällen innan Ängskalla skulle starta i finalen av Kriteriestoet, vilket var första gången vi hade häst med på den stora scenen) och tänkte:

"Tänk om vi kunde få vara med om detta fler gånger, Persson och de andra stora elefanterna kan delta, göra bort sig, lära av misstagen, delta igen, lära igen, osv, medan detta sannolikt är vår enda chans. Vi kommer aldrig att kunna dra nytta av de misstag vi med all säkerhet kommer att göra, eftersom "sannolikheten att detta kommer att hända igen är så nästan löjligt liten att den är försumbar, med det menas att den finns inte, fast bara lite" (Danielsson)."

Men vi fick fler chanser och jag tycker mig ha lärt mig en del längs vägen. Inför större uppgifter brukar jag köra ordentligt hårt intill tio dagar innan det aktuella loppet. För Kallas del gav det sig självt med ett lopp elva dagar innan medan Katla fick gå tuffa backjobb tio dagar innan. Därefter trappas träning ner och jag kör lugnare och lugnare dag åtta, sex, fyra och två innan den tilltänkta starten. De två sista passen blir det nästan bara skritt.

Och sedan ska de vara redo för strid. Går det då bra så försöker jag lära av det och går det dåligt så blir man inte dummare av det heller. Hoppas på det förstnämnda på fredag. Jag är i alla fall trygg med att jag har gjort det bästa jag kunnat för att förbereda hästarna.

Jerker.