Snedfördelning

Sedan någon vecka tillbaka är tävlingsprogrammet för 2017 spikat och officiellt. Och för oss här uppe i norr blev det återigen en stympning av tävlingstillfällena. Boden förlorar en dag gentemot innevarande år, Skellefteå en och Umeå två. Hur knasigt som helst.

Enligt Svensk Travsport (ST) så fördelas tävlingsdagarna utifrån framför allt två parametrar, antal hästar i träning på respektive bana och kvalitén på tävlingarna.

Om man ser till den första punkten så är det då konstigt att Umåker förlorar två dagar trots att man ökar antalet hästar med tjugo stycken. Observera, man får alltså inte ens behålla sina dagar, utan de minskas i antal.

Ser man till den andra bedömningspunkten så lägger man på ST stor vikt vid startpoängen när man räknar kvalité. Det här är en väldigt konstig retorik då vi ju har mindre pengar att köra om och då blir det ju per automatik mindre startpoäng på respektive häst. Dessutom är det inte breddloppen som skärs ner på, vilket då i nästa skede gör att när 2017 ska summeras så har vi ännu sämre kvalité på våra tävlingar och riskerar att förlora ännu fler dagar osv. 

Det konstigaste i hela kråksången är att man från centralt håll inte ser till hur många hästar som är anmälda till varje lopp, skulle man göra det så ligger banorna i norr sannolikt i topp i landet. Det här borde i rimlighetens namn vara den viktigaste parametern då man ska se hur stort behovet är av tävlingsdagar är på varje bana och i varje region.

Nästa knasgrej. Vi har redan alldeles för få lopp vintertid i norra landsändan. Boden har ca trettio mil till närmaste granne (Umåker) och sextio till nästgrannen (Bergsåker). Och med kyla, vinterväglag och i värsta fall snökanoner så är det inte bara besvärligt, utan t o m farligt att resa långt och ofta. Försvaret från de som bestämmer är att inte lika många tävlar på vintern. Kanske stämmer det till viss del, men dels är det ändå tillräckligt många som skulle vilja tävla om tillfälle skulle finnas och dels blir det en självuppfyllande profetia att man sätter hästarna i vinterträning "då det ändå inte finns så många lopp att starta i".

Jag anser att framför allt Umåker bör tävla mer på vintern, men varför inte göra så att också Skellefteå och Solänget kunde köra några dagar vardera vintertid, för att lätta på trycket, för att hålla hästarna, travet och intresset igång, och för att minska på resorna med de risker och kostnader som de innebär.

Det hörs förvisso en del röster från aktiva att det är uppåt väggarna, det håll åt vilket vi är på väg, men jag tycker att man hör alldeles på tok för få höjda röster från sportcheferna och sällskapen på de banor som är drabbade. Här måste hela övre Norrland samarbeta. Jag har t ex aldrig hört en enda röst från banorna i angränsande region om att det tävlas för lite på Umåker och norrut vintertid. Kan det verkligen vara så att de banorna tycker att det ser rimligt ut? Det kan jag aldrig tro.

Vi aktiva kan inte, hur gärna vi än vill, vända på den här trenden. Det måste våra tjänstemän göra, lokalt, regionalt och på riksplanet.

Åter till Umåker och deras tappade dagar trots ökningen av antalet hästar. Procentuellt sett så har man rätt antal dagar nästa år, dvs man tävlar så många dagar som man procentuellt sett har hästar, det är sant. Detta förhållande gäller också Skellefteå och Boden. Men ST säger att man ger vissa fördelar åt norra landsändan ändå och faktiskt delar ut någon enstaka dag mer än vad som borde göras.

De fördelarna lyser i alla fall i min värld, kraftigare än det klaraste norrsken, med sin frånvaro. Så alla ni som kan göra nåt, gör det! Och alla ni / vi andra: Kämpa!

Jerker.