Sista dansen

All things come to an end. Imorgon, fredag, är en sådan milstolpe. Vår gamla fölmärrs sista avkomma kommer att starta i sitt sista "riktiga" årgångslopp, då Katla Kiro under kvällen äntrar banan på Bergsåker.

Hon kommer sannolikt att starta i ett eller ett par femårslopp nästa år förvisso, men när jag satte citationstecken runt ordet ovan, så menar jag att de verkliga årgångsloppen är för tre- och fyraåringar när det gäller kallblod. Det är där nerven och spänningen finns, det är mot de loppen åtminstone vi siktar när vi börjar jobba med våra unghästar.

Det är något visst unghästloppen och då förstås allra helst de klassiska loppen. Det där med att de aldrig mer kommer igen. Det finns ett före, ett nu och ett efter. Vi har haft glädjen att få drömma om, sikta mot och kommit med i ett antal större lopp med våra hästar de senaste åren. Nu kommer vi dock till ett litet vakuum på ca 1,5 år innan Ängslilja förhoppningsvis kan börja visa framhovarna i loppen avsedda för hennes årskull.

Tillbaka till Katla. Jag minns tydligt när vi valde hingst, när vi var på stuteriet för att låta tillverka henne, hennes ankomst till detta jordeliv osv. Jag kommer också tydligt ihåg hennes första start, den då jag trodde att jag skulle få vinna mitt första lopp på 3,5 evigheter. Tyvärr slutade vi tvåa, men det är en annan historia. Hennes andraplats i Kriteriet kommer jag aldrig att glömma så länge de små grå står mig bi, ej heller hennes fjärdeplats i derbyfinalen. Det är med stor tacksamhet mot henne och hennes storasyster Odile också för den delen, som jag tänker tillbaka på allt som vi fått vara med om under första halvan av 2010-talet. Just det att de är våra egna uppfödningar har gjort resan extra fantastisk.

Imorgon är det sista kvällen med gänget, sedan blir Lillan stor. Efter nyår blir det i huvudsak att starta mot äldre hästar. Det blir kul det också men ska jag vara ärlig är det inte riktigt samma sak.

Som väl är så startar nästa resa redan om ett par månader, då det är dags för inbetalning till Klassikern för Lilja. Bara att betala insatserna, and start dreaming. Tänk på det ni som läser detta och ev tvivlar på huruvida ni ska betala insatserna eller inte. Det är ju inte bara själva tävlingarna man får för pengarna. Man får ju också drömma i några år, och hur mycket är inte det värt?

Och det är ju allom bekant att "Ingen dröm är för stor".

Jerker.